Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 13
Extra provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjänstgöringsområde besörja de provinsialläkaren tillkommande göromål - - –.
Studerar man nu hr Wykmans till medicinalstyrelsen ingivna årsberättelse för ar 1922 - den senaste, som finns att tillgå - får man fåfängt söka efter ett enda ord, som tyder på att vare sig han eller någon annan av länets provinsialläkare tagit någon som helst befattning med undersökningar av det slag, som ovan omförmälts. Hade de verkligen gjort detta, skulle berättelsen givetvis burit något spår därav, och för vår del tro vi, att hr W. skulle i sa fall varit mycket angelägen att i sagda berättelse få omnämna det.
Vi övergå nu till frågan om skolvägarnas inverkan på skolformen Vad vilja då läkarna med hänsyn härtill?
På ett ställe i hr W:s referat av deras uttalanden heter det:
Alla läkarna hava med en mun anfört, att en väglängd av 3 km. och därutöver för barnen till skolan bör tala för varannandagsläsning.
På ett annat ställe säger hr W.:
En del läkare anse, att skolarbetet ar allt för ansträngande, en annan del, att barnen ej sällan drivas för hårt med allt för många ämnen på schemat. Och de anse vidare, att enda botemedlet för att avhjälpa det onda ar - - - - samt införande av varannandagsläsning, där sådan ej redan tillämpas.
Och på ett tredje ställe:
En läkare anser, att för alla barn bör varannandagsläsning tillämpas oberoende av väglängd och väglag.
Som synes har hr W. en förunderlig förmåga att referera otydligt, för sa vitt icke läkarna uttryckt sig lika otydligt. Först ha alla läkarna med en mun anfört, att varannandagsläsning bör finnas, om barnen ha 3 km. till skolan eller därutöver. Huruvida här åsyftas, att varannandagsläsning skall tillgripas, sa snart ett enda barn finns, som har 3 km:s skolväg, torde ingen vara i stånd att säga, då här använts det allmänna uttrycket »bar nen», men onekligen ligger det närmast till hands att tolka meningen sa.
Av senast nämnda uttalande skulle säkerligen alla, som läsa det, få den uppfattningen, att heltidsläsning skulle enligt alla läkarnas mening vara lämplig i en skola, där alla barn ha kortare skolväg an 3 km. Men nej! När alla först talat med en mun, sa talar en del av dem med en annan mun. En frågar inte alls efter skolvägarna. Han vill ha halvtidsläsning överallt på landsbygden, om skolvägen ar aldrig sa kort. It. ex. Ödeshögs A-skola, till vilken de flesta bar-
nen med endast några steg kunna gå direkt ur sängen, bör enligt denna provinsialläkares medicinska sakkunskap »varannandagsläsning tillämpas.» Denne tappre man står tydligen på samma ståndpunkt i fråga om skolvägarna som en skolrådsledamot i annan del av landet, vilken motsatte sig anordnande av en ny ingång till skolsalen av det skäl, att barnen då finge längre väg att gå. Vidare »en del» och *en annan del», »de» vilja ha varannandagsläsning, »där sådan ej redan tillämpas», precis som den nyssnämnde ene, således »oberoende av väglängd och väglag». Det bör observeras, att alla dessa läkare icke ha det ringaste sinne för den rörelse i friska luften, som de barn få, vilka ha ett stycke vag till skolan. Det ser ut, som om de alls icke förstode, att barnen ge nom sådan rörelse vinna hälsa och krafter, då de vilja skydda dem för dylik rörelse.
Men hur många återstå då, som vilja, att var annandagsläsningen skall bestämmas med hänsyn till våglängden? Läkarna äro visserligen icke mer an 14, men det synes, som om hr W. ändå icke kunnat räkna dessa återstående. Eller kanske ingen alls återstår? Hr W. själv vill icke ha vardagsläsning annorstädes på landsbygden an »i större industricentra och andra mera tätt befolkade samhällen». Men varför hava då alla med en mun uttalat sig om 3 km:s väg, om de ingenting mena därmed?
Faktum ar emellertid, att de gett sig in på frågan om skolvägarnas längd och därvid fastnat vid den 3 km:s väg, som icke av några läkare utan av lektor Risberg fullkomligt godtyckligt uppställts såsom gräns-skillnad med avseende på heltids-och halvtidsläsning. Det vanliga argumentet från vissa skolråds och kyrkostämmors sida mot heltidsläsning ar annars det vaga uttrycket: långa skolvägar, som inverka skadligt på barnens hälsa.
Ehuru hr W. lämnat sina läsare i ovisshet därom, utgå vi dock ifrån, att åtminstone någon eller några av läkarna velat låta våglängden vara avgörande beträffande skolformen. Om det nu skall vara någon mening i talet om 3 km:s väg, måste det val dock vara denna, att en väglängd av 3 km. utövar ett skadligt inflytande på skolbarnets hälsa. Men då måste den frågan uppställas: Vad veta läkarna härom? Hava de någon kunskap därom på grund av sin läkarutbildning och sin erfarenhet i frågor, som röra allmän hälso- och sjukvård? Alls icke. En tidning frågar: »Ar det vetenskapligt konstaterat, att daglig skolgång, då vägen till skolan uppgår till 3 km., ar till den grad fysiskt nedsättande, som man gör gällande?» Denna fråga måste be-
svaras med ett klart och bestämt nej. Vi påstå för vår del, att ingen enda av de ifrågavarande läkarna ar i stånd att uppvisa, att frågan kan besvaras med ja. Saken ar icke sa enkel, som de synas ha/a föreställt sig.
Huvudfrågan ar ju halvtids- eller heltidsläsning. Vilja läkarna verkligen fastställa, hur den ena och den andra verkar på barnens hälsa, måste de först och främst undersöka barnens faktiska hälsotillstånd i de halvtidsläsande och de heltidsläsande skolorna. Därtill ha de rikliga tillfällen i det på halvtidsskolor rika Östergötland. Men det räcker icke med att taga stickprov, utan de måste undersöka alla barnen. Och för att resultatet skall bliva något sa när tillförlitligt, räcker det icke heller att göra dylika undersökningar en gång, utan dessa undersökningar böra helst upprepas under några ar, sa att tillfälliga felkällor, som bero på olika års beskaffenhet, kunna elimineras.
Vilja de nu därjämte fastställa, hur väglängden inverkar på barnens hälsa, måste de för varje halvtids-och varje heltidsläsande skola dela upp barnen i vissa grupper, allt efter de olika väglängderna, och eftersom läkarna anslutit sig till lektor Risbergs jämna 3 km:s gräns, ar det nödvändigt, att barnen indelas i grupper med resp. l, 2, 3, 4, 5 o. s. v. km., och att läkarna föra anteckningar rörande hälsotillståndet hos varje barn med resp. väglängder. Att dessa undersökningar icke få tagas lättvindigt och stanna vid en ungefärlig uppskattning av barnens hälsotillstånd utan vara verkligt ingående och således omfatta såväl barnens kroppskonstitution som de olika organens funktioner faller av sig självt.
Vilken av dessa läkare har nu gjort en sådan undersökning som den nu nämnda? Hr W:s förutnämnda årsberättelse har icke ett enda ord om dylika undersökningar. Det finris provinsialläkare i vart land, som verkligen ägnat sig åt skolhygien och som därför företagit vissa Skolhygieniska utredningar, men dessa hava varit av annan art an de, varom na ar fråga. Sa vitt känt ar, har hittills ingen enda läkare i vart land undersökt skolvägarnas förhållande till barnens hälsotillstånd, men utan en dylik undersökning ha läkarna ingen möjlighet att avgiva ett omdöme på objektiva grunder. Den utgör minimum av vad som måste fordras.
Men även om en sådan undersökning hade verkställts, vore läkarna ändå icke på långt när framme vid målet. Problemet ar nämligen betydligt mera komplicerat an sa, och efter vår mening återstå de största svårigheterna. Dessa gälla de i kroppsligt avse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
