- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
254

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 14

spejarna träda in. Vi se bondhustrun slå honom över ryggen med brödspaden. Han lunkar ut, och snart finna vi honom på logen svängande slagan i takt med drängarna. Vi se Sven Elvsson sittande på halmlasset, under det spejarna genomsticka detta med sina spjut, och slutligen träffa vi Gustav Vasa på kullen vid Mora kyrka, där han talar till Dalarnes frihetsälskande allmoge.

Ja, i allmänhet enkla bilder, några streck, ibland något fylligare teckningar, men alla genom arbetade och genomlevda i barnens fantasi. Den historien glömma de sent. Och många äro de ämnen, som lämpa sig för bildbehandling.

Man kan naturligtvis ge barnen saker, som fordra konkret behandling och ej tala fantasiens flykt.

Låt dem exempelvis vid termometerns behandling rita en Fahrenheit och en Reaumur på var sin sida om en Cel-cius, avsätt fryspunkterna mitt för varandra, markera kokpunkten, sifferbeteckna, och svårligen skall barnet ta fel på förhållandet mellan de olika värmemätarna,

då de sa i bild behandlats, medan beskrivningen samtidigt under barnets hand vuxit fram på papperet.

Låter man dem därtill behandla teckningen med - helst - vattenfärg eller någon stark vaxkrita, vilken dock ej lämpar sig for papperet i våra uppsatsböcker, höjes arbetsglädjen ytterligare.

Men tiden, tiden? Ha vi tid härtill? Ja, jag tror det, ty det blir ingen förspilld tid. Gör försök och låt barnen illustrera! Har.man sett den glädje, som lyser ur de klara barnaögonen, då de betrakta sina händers verk, ar man snart på det klara med att tiden ej varit förgäves. Arbetsglädjen ar väckt. Arbetet blir intressant. De vilja gärna säga något vackert om bilderna eller rita något vackert till sina egna ord. Och sa gå de med fröjd till nästa uppgift.

Vissa saker ha blivit säkrare fastslagna i deras minnen genom samverkan av ord och bild. Men teckningen bor ej bli huvudsak utan endast vara ett livande hjälpmedel att höja intresset för den språkliga behandlingen av ett ämne.

Detta skapandets glädje stärker barnens förtroende till den egna kraften, ökar s j alv verksamheten och lär dem att bättre utnyttja den egna förmågan, då det gäller gå vidare på vetandets knaggliga stråt.

Hilding Lindgårdh.

Metallslöjd.

Avsikten med undervisningen i metallslöjd ar bi. a. att låta eleverna genom praktisk erfarenhet lära kanna vissa egenskaper hos de allmännast brukade metallerna. Järnet blir huvudmaterialet, men under loppet av kursen böra även andra metaller, t. ex. koppar, tenn och mässing, kanske även zink och aluminium bearbetas. Om endast mindre arbeten utföras av de dyrbarare metallerna, blir åtgången och därmed kostnaden jämförelsevis obetydlig.

Av flera skäl ar det bast att till en början utföra arbeten av tunt material, av plåt i önskad tjocklek. Längre fram kan man gå över till bearbetning av samma material av annan dimension.

De första övningarna böra huvudsakligen avse att lära eleverna, hur materialet lämpligen sönderdelas, hur ytterkanternas grövre formning sker med mejsel eller sax, och hur 4en noggrannare formningen utföres med fil. Ytans j amning och putsning med fil och rela-

tiva polering med smärgelduk kan redan från början övas. FOT övrigt må efter arbetets art an en, an en annan övning tilläggas, t. ex. ytbehandling genom hamring, blåanlöpning, svartbränning, oxidering eller färgning, etsning, skrodning eller drivning.

Som ett nytt steg läres, hur materialet böjes och vikes, hur olika sammansättningar verkställas o. s. v.

Syftet med denna artikel ar naturligtvis ej att försöka lämna en utförlig redogörelse for metallslöjdens ordnande. De, som önska närmare taga del av hithörande saker teoretiskt och praktiskt och samtidigt förvärva förmåga att själva utföra olika arbeten, böra genomgå en begynnelse- eller fortsättningskurs under sakkunnig ledning, exempelvis vid Aug. Abrahamsons Stiftelse, Näs, eller hos slöjdläraren Larsson i Skara.

Som en lämplig förberedelse härför vill jag rekommendera studiet av Malmbergs och Hedströms »Metallindustri» samt H. Carlssons och Finns »Handledning i metallbearbetning». I bada dessa förträffliga arbeten, som komplettera var-

andra, lämnas redogörelse för de vanliga metallerna, deras framställning, egenskaper och bearbetning liksom för de härvid allmänt brukade verktygen m. m. Talrika illustrationer förtydliga texten i båda böckerna.
Då det gäller att söka lämpliga förebilder till arbetena inom denna slöjdart, finns det tyvärr ej som för träslöjden ett flertal tryckta modellserier till tjänst för lärare och elever. En av slöjdinspektör H. Hallen 1902 utgiven serie ar sedan flera ar tillbaka slutsåld. Det ringa intresse, som tidigare visats for metallslöjden, har ej lockat författare eller förläggare till några försök. Efter att den nya undervisningsplanen trätt i kraft, vågade sig emellertid A. B. Magnus Bergvall på att 1921 utgiva »Exempelsamling av modeller för ped. metallslöjd». Emedan jag själv ar författaren till detta arbete, kan jag inte gärna giva mig till att fälla något omdöme om dess värde. Som denna exempelsamling, mig veterligt, ar det enda i bokhandeln tillgängliga arbetet av ifrågavarande art, anser jag mig emellertid böra omnämna dess förekomst. Det ar nämligen absolut nödvändigt att till ledning vid. undervisningen ha en serie av progressivt ord-, nåde förebilder. Finnes en dylik stomme, går det lätt att få nya uppslag, varigenom arbetet kan göras omväxlande. Det ar redan i och för sig betydligt lättare att tänka ut lämpliga småarbetén av metall an av trä, och därtill kommer den omständigheten, att de metallslÖj-dande pojkarna äro äldre och därför mera uppfinningsrika.
Det ena med det andra gör, att en för alla parterna nyttig och uppmuntrande omväxling i arbetet lätt kan vinnas.
Som första arbete kan man med fördel välja en namnplåt av mässing eller järn. Storlek och form kunna naturligtvis varieras högst väsentligt. Ett lämpligt normalmått ar 120X60X2 mm.
Följande arbetsordning föreslås:
a) Sedan ämnet klippts eller mejslats ut, filas en lång- och en kortsida i vinkel. Bredden drages upp med ett metall -strykmått, och längden utmärkes med ritspets efter en vinkel. De återstående kantytorna filas, varefter samtliga kanterna poleras med smärgelduk.
b) Skruvhålen (2 eller 4) märkas med körnare och borras, omkring 3 mm. diam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free