Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
255
c) För att erhålla ett plant underlag för plåten och för att kunna fasthålla denna under bearbetandet, spikas den genom de borrade hålen vid en 25-30 mm. tjock träplatta av samma storlek som plåten. Om namnpläten göres av mässing, böra kopparspikar användas, för att ej filspånerna skola repa märken i plåtens yta.
d) Träplattan fästes i skruvstycket eller i hyvelbänken, och plåtens övre yta plan- och putsfilas, varefter den ytterligare putsas och poleras med fin-fil, smär-gelduk och andra tjänliga medel.
e) Plåten lossas från träplattan, som tillvaratages. Det namn och den utsmyckning, som möjligen önskas, ritas på plåten med en los blyertspenna. Därefter värmes plåten utan att sotas, och ett stycke vitt vax strykes över, sa att den ritade ytan och kanterna överdragas med ett tunt lager av smält vax, som får stelna. Ritningen synes genom vaxet.
f) Med en hård blyertspenna ritas över den färdiga teckningen in till plåten.
g) Salpetersyra gjutes i mönsterlinjerna medelst en trästicka. Med några minuters mellanrum påföres ny syra en eller två gånger.
Mark! Syrans etsande förmåga bör först prövas på en annan plåtbit, tagen ur samma stycke som namnplåten.
h) Sedan etsningen verkställts, sköljes plåten grundligt och värmes, sa att vaxet kan avtorkas. Därefter sättes den an en gång över spikarna på träplattan och ompoleras. Arbetet ar nu färdigt.
Många andra metallarbeten, t. ex. pappersknivar o. d., kunna prydas genom etsning, utförd på det sätt, som här ovan omtalas.
Gunnar Nilsson.
Åskådning, ett medel i sång-undervisningens tjänst.
I nr 11 av denna tidning förekommer en artikel med ovanstående rubrik. Den bör betraktas såsom ett led i den energiska propaganda, som sedan en tid tillbaka bedrivits till förmån för en av hr Erlanson i Göteborg konstruerad plansch med »klaviatur och notsystem».
Då hr E. börjar med att fråga, huruvida sångundervisningen kan göras åskådlig» och om »man härigenom kan vinna bättre resultat an förut», måste man draga den slutsatsen, att åskådlighet vid sångundervisning hittills icke förekommit. Med anledning härav, och då dessutom en i vissa punkter oriktig tolkning av undervisningsplanen för sang i folkskolan kommer till synes, ber undertecknad få till frågans belysning meddela några fakta rörande sångundervisningens hittillsvarande läge och hjälpmedel.
Den svårighet, som förf. närmast velat avhjälpa, ar förståelsen av »hela och halva steg, förtecknen, kromatiska förändringar o. d.» Han har försökt olika
metoder samt funnit, att »de ej kunnat leda förbi nyssnämnda svårigheter». Därvid har särskilt den s. k. formelmetoden blivit föremål för en omild kritik. Varför just denna metod skulle i högre grad an andra åskådliggöra hela och halva steg, då den mig veterligen icke utgivit sig för att lösa denna uppgift på annat sätt an alla andra metoder, d. v. s. genom att meddela noterna i melodiföljden med eller utan förtecken, kan man ej förstå. »Att den verkar hämmande för tonträffningsresultatet och står i vägen för den praktiska tillämpningen av den i skolan inhämtade färdigheten» ar sa långt ifrån »säkert». Att detta uttalande tvärtom får betraktas såsom ett överord, därom vittna de förträffliga resultat, som jag personligen bevittnat och som i intet hänseende överträffats av andra metoder. Det »översättningsarbete», som här angives, avser vissa konstanta avståndsförhållanden, och måste i annat fall »översättas» till olika tonarter genom annan beteckning av något slag. Denna svaghet ar sålunda gemensam for alla metoder, som använda sig av viss benämning för varje not vid tonträff ning. Den avhjälpes heller icke genom att giva noterna en oriktig benämning, att sålunda kalla ciss och cess för c o. s. v. Jag har därför sökt lösa denna namnfråga genom att låta namnen framträda endast vid den teoretiska bildningen av skalan men i övrigt med användande av en tonbildningsstavelse eller en underlagd text låtit noterna själva beteckna avståndsförhållandena. På detta sätt distraheras eleverna icke av något slags namn.
Att undervisningsplanens kursfördelning skulle vara »byggd på förutsättningen, att formelmetoden användes under tonträffningsarbetet», ar en vilseledande upplysning. Då jag såsom tillkallad sakkunnig varit med om uppgörande av denna undervisningsplan, kan jag meddela, att man fullt avsiktligt underlåtit att binda läraren vid någon särskild metod. Det finnes heller icke ett ord i undervisnings planen, som ens antyder någon föreskrift om viss metod. Att ett översättningsarbete till inlärande av formlerna for C-dur och a-moll i allmänhet skalle erfordra två hela läsår, ar absolut orimligt, då det antydda »översättningsarbetet» icke inträder förr an i andra tonarter an C och a. I dessa senare tonarter har aldrig någon svårighet förmärkts. Orsaken till undervisningsplanens antydan att man företrädesvis bör hålla sig inom C-dur och a-moll ligger helt enkelt däri, att man, vilken metod man an använder sig av, bör göra barnen hemmastadda i de angivna normal tonar tern a, innan man övergår till övriga tonarter. Denna tankegång har också hävdats av alla läroboksförfattare i skolsång, oberoende av använd metod.
Artikelförf. gör sig även skyldig till en oriktig tolkning av undervisningsplanen, då han förmenar, att alla de
sånger och koraler, som sjungas i 3:e och 4:e klasserna skulle inläras tonträff-ningsvis. Det heter dock uttryckligen i »anvisningar», sid. 124, att »under de följande skolåren bör den gehörsmässiga inövningen, i den mån sa ske kan, utbytas mot inövning med tillhjälp av noter.» Har förf. försökt att låta barnen »i en för dem obekant tonart solmisera med de namn, de lärt sig i C-dur», sa undrar jag inte på att han misslyckats. Det var ju eljest där »översättningen» skulle börja genom att utgå från annan grundton. Man kan visserligen vara optimist i fråga om tonträff ning i folkskolan. Men att driva den sa långt, att gehörsången (utan »stöd av samtidig notläsning») skulle kunna helt och hållet avskaffas i 3:e och 4:e klasserna, det gäller icke flertalet lärare och lärarinnor i sång, vilken metod de an månde använda. Vill man vid den gehörsmässiga inövningen i exempelvis 3:e klass »förvilla» barnen med en notläsning, som i de nya tonarterna icke tjänar något ändamål, sa ar det lärarens och icke metodens fel.
Komma vi sa slutligen till det »förfaringssätt, som tillgodoser åskådningens krav». Såsom medel förordas här planschen »Klaviatur och notsystem». Att använda klaviaturen såsom medel att åskådliggöra tonstegens storlek, ar dock ett gammalt förfaringssätt och har använts vid skolsång, sa långt mitt minne sträcker sig. Man har även på annat sätt, t. ex. genom stegar, även med flyttbara steg, såsom gamle Lindblom, sökt åskådliggöra samma sak. I ecklesiastik-dep:s lista har långt fore hr E:s tavla förekommit en liknande av hr Torell på Lidingön. Själv har jag konstruerat transponeringstabeller och tavlor, som bilda skalor av olika slag, därav en tavla, som ar kombinerad med melodinarrno-nium och således ger icke blott tangenten och dess motsvarande not utan ä^en tonen. Och för alla de lärare, som icke haft tillgång till annan tavla an den svarta krittavlan, har även både funnits och använts möjligheten att genom teckning åskådliggöra tonstegens storlek. I fråga om det nya hjälpmedlet, som vi visserligen med tacksamhet anteckna, kan således sägas, att det ar ett bland övriga sådana. Vidkommande hr E:s tillvägagångssätt i övrigt ar att anteckna, att han i likhet med klangmetoden stöder på tonikatreklangen och kvartsextackordet, att han tagit ad no-tam Dalcrozemetodens framhävande av de hela och halva tonstegens betydelse samt att han i likhet med såväl Dalcroze-som andra metoder använder överhoppande av mellanliggande toner, alltsamman goda och bekanta ting. Hemligheten av hans personliga framgång i fråga om tonträff ningen ligger säkerligen varken i hans tavla eller metod i övrigt utan däri, att han ar en duktig och energisk lärare i sång. Och från denna synpunkt kan en väckelse till fortsatt strävan vara av värde i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
