Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
SVENSK LÄKARETIDNING.
Nr 14
man, den vill vara en hjälp i det gemensamma arbetet och ej vara sig »selv nok». Olof Holmberg.
Marsmötet i Ängelholm.
Den 15 mars hade Ängelholm sitt år-Hgen återkommande stora marsmöte. Det ar nu 11 ar sedan det första mötet hölls under relativt anspråkslösa former, men under tiden ha dimensionerna vuxit ut sa starkt, att man med skäl kan kalla det för ett av våra största skolmöten. Initiativtagaren till marsmötet, överlärare M. Dahlström i Ängelholm, sparar heller ingen möda för att få dessa möten sa givande som möjligt. Det var också ett synnerligen gediget program, som bjöds denna gång och som sändes ut i åtskilliga hundratal till lärare och lärarinnor i hela nordvästra Skåne och södra Halland. Omkring 500 mötesdeltagare hade infunnit sig. Mötet hölls i folkskolans stora gymnastiksal, som var rikt dekorerad med flaggor; kring talarstolen hade placerats några stora lagerträd. Under tiden, medan mötesdeltagarna strömmade in, spelade en orkester.
Efter en kort morgonbön av pastor Hässler öppnades mötet av bestyreisens ordförande överlärare Dahlström, som därefter valdes till ordförande vid mötet. Ordet lämnades först till förutv. statsrådet Värner Eydén, som till ämne för sitt föredrag valt:
Modersmålsundervisningen i folkskolan.
Tal. framhöll, att modersmålet har varit och ar folkskolans viktigaste ämne, men likväl har just detta ämne varit det minst tillgodosedda. Nya undervisningsplanen har velat giva detta ämne en mera framskjuten plats genom att utsträcka tiden for detsamma och lämna goda metodiska anvisningar. Undervisningsplanen uppdelar ämnet i tre huvudgrenar: talövningar, läsning och skrivning. Talövningarna, som börja redan under första skolåret, böra fortsätta hela skolan igenom. Dessa övningar spela en ytterst betydande roll för hela modersmålsundervis-ningen. Talövningarnas mal skall vara, att barnet uppnår en sa stor färdighet i modersmålet, att det under de sista skolåren skulle kunna hålla ett litet föredrag eller åtminstone under sista skolåret inför klassen göra en muntlig framställning över något givet ämne eller återge en berättelse. Dock får läraren icke absolut fordra, att barnet ens i det stadiet skall kunna göra en fullt personlig framställning med egna ord. Barnet bor få begagna sig av bokens eller andras ord, tills det hunnit större utveckling. I detta sammanhang berördes dialekten, och ansåg tal., att mot den bör man gå fram med varsam hand. Läraren bör endast bemöda sig om att få fram ett vårdat språk.
Den s. k. »innehållsbehandlingen», ansåg tal. vara av ondo. Den tid, som användes för detta sönderhackande av det lästa, ar bortkastad. Barnen böra vänjas att uppfatta innehållet samtidigt med läsningen, då går inte helhetsintrycket förlorat. Lämpligt ar också att läraren emellanåt själv föreläser och dessutom låter något av de mera försigkomna barnen göra det.
Modersmålsundervisningen skall bedrivas sa, att den vacker kärlek för boken. Skolbiblioteken böra därför på alla sätt uppmuntras. Tal. uppmanade de närvarande att var på sin ort arbeta för skolbiblioteken och se till, att det anskaffas sådana böcker, vil-
kas innehåll utgör ett sammanhängande helt, och inte de där många småberättelserna, som likna »uthuggna, lösryckta bitar». Ville bara erinra om med vilken oändlig glädje barnen hälsade »Nils Holgerssons» entré i skolboksraden. Den tysta läsningen i skolan förordades såsom ett medel for väckandet av självverksamhetslusten.
Angående skrivningen framhölls, att man i nya undervisningsplanen med avsikt uteslutit ordet välskrivning av det enkla skälet, att all skrivning skall vara välskrivning, och för att nå det målet gäller det att öva och gno på bästa sätt och göra sa gott man kan. Barnen skola vänjas att vid skrivningen göra sitt allra bästa. Vad rättskrivningen angår, ansåg tal. det flitiga övandet såsom säkraste medlet för ett gott resultat. Varken övningsbok eller språklära bör försummas.
Till sist betonades modersmålsundervisningens sociala uppgift. I vår tid utgör varken klädedräkt eller uppträdandet i allmänhet något klassmärke for den enskilde individen, men när det gäller att i skrift behandla sitt modersmål, då förmärks tydligt den stora skillnaden. Folkskolan skall ge de unga en sa god kunskap i sitt modersmål, att okunnighetens klassmärke helt försvinner.
Till slut uppmanade tal. till ett flitigt studium av nya undervisningsplan en. »1^ den bar», yttrade tal., »våra främsta man på undervisningens område, samlat det basta ^av sina erfarenheter och rön under många års oförtrutet och intresserat arbete. Den ar en guldgruva och bör ej saknas i någon lärares boksamling.»
Det intressanta och innehållsrika föredraget, som varade åtskilligt över heltimmen, åhördes med spänd uppmärksamhet och avtackades genom en kraftig och ihållande applåd.
Andra föredraget å programmet handlade om Daltonmetoden och hölls av folkskollärare Ernst Bjerke, Göteborg. Men för att inte göra för stort intrång på Småskolans starkt begränsade utrymme, vill jag inskränka mig till det minsta möjliga i fortsättningen.
Tal. ansåg icke Dalton-metoden ofelbar, men det finns ingen metod, som ej vidlådes av brister. Det gäller bär som i allt annat att taga ut det bästa. Dalton-metoden vill uppöva s j älv-verksam h eten och lära barnet arbeta på egen hand. Ansåg, att det nuvarande skolsystemet var för stelt och lämnar för litet utrymme för barnets individualitet. Frågeformen hämmar barnets tankeutveckling. Barnen böra själva fråga och arbeta självständigt men under ansvar. Läraren får icke enligt Daltonmetoden öva någon personlig påverkan, endast övervaka och kontrollera det hela. Lärorummen benämnas »laboratorier». Dessa äro försedda med den litteratur och den materiell, som behöves för att lösa den givna uppgiften.
(Forts).
UF dagspressen.
I tidningen Arbetet läses följande minnesruna över en avliden Köp en hamn si ärar es vackra livsgärning vid sidan av hans egentliga lärarverksamhet.
Den store barnavännen död.
For ett par dagar sedan kom budet, att folkskolläraren Gabriel Jensen avlidit. Dödsorsaken var hjärtlidande.
Med denne man miste Köpenhamns fattiga barn en av sina allra bästa vänner. Som lärare i ett arbetarkvarter hade han mer an de flesta tillfälle att skåda in i de fattigaste hemmen, och han hade
beslutat att viga sitt liv åt att bereda en smula solsken åt barnen från skuggsidan. När andra använde sin semester till att resa ut i främmande länder eller vila ut på landet, stannade han kvar i staden och ägnade sina krafter åt att skaffa barnen nöje och förströelse.
Sedan sa många som möjligt fått komma ut i sol och luft på landet, var det dock alltid en förfärande mängd små stackare kvar, som av en eller annan anledning inte kunde komma med. Des^a tog nu Jensen om hand, och varenda dag hela sommaren var han på utfärd med dem, en ny grupp varje dag.
Sistlidne sommar kunde man varje dag under en hel månad få se Jensen med ett 100-tal barn ombord på Öresundsångarna mellan Malmö och Köpenhamn. Barnen betalade ingenting, Jensen hade lockat ångbåtsbolaget att lämna fri resa, och andra fingo betala den enkla förtäringen. Men vad det var för en fröjd att se förhållandet mellan läraren och barnen. Han fick dem att glömma sina tarvliga kläder och andra tråkigheter, allt var liv och glädje. Och sa nya barn varje resa!
Köpenhamnsomgivningen fick naturligtvis sina besök och Zoologisk Have studerades flitigt. Överallt var Jensen med, och hans död innebär en stor förlust for de fattigaste bland de fattiga, som icke ha råd att förlora något. #
Ur Falukuriren för den 26 mars återgiva vi följande.
Striden Ekström-Brandt.
Dr Brandt vill försoning men tvingas till strid.
Striden kommer således att fortsättas, sedan prosten Ekström nu dragit ärendet inför k. m:t. Jag anser mig då böra bringa till allmänhetens kännedom innehållet i nedanstående brev:
»Herr Kontraktsprosten, Teol. D:r Gunnar Ekström, Falun.
Sedan kungl, skolöverstyrelsen numera avsagt dom i vårt mellanhavande, och jämväl styrelsens chef, generaldirektören Bergqvist, .uttalat sig angående folkskolinspektörs befogenhet i förhållande till skolråd, tillåter jag mig vördsamt och av uppriktigt hjärta hemställa till Eder, Herr Doktor, att vi nu målte nedlägga vapnen och sluta en hedrande fred. Det ar min fasta övertygelse, att vi personligen ba intet att vinna men allt att förlora på en fortsatt strid och att framförallt den sak, vi bägge äro satta att tjäna, allvarligt skadas genom fortsatta rättsförhandlingar och stridsskrifter. Med tanke på det samarbete, vilket såsom tjänsteplikt även för framtiden åligger oss, synes det också uppenbart, att ett biläggande av striden i försonlighetens tecken kommer att betyda en vinst för oss bagge och för vår gemensamma arbetsuppgift. Hedemora den 27 februari 1924. Med utmärkt högaktning E. G. C. Brandt.»
Medan prosten Ekström som bäst ar sysselsatt med författandet av klagoskriften till k. m:t, svarar han härpå den 9 mars, att även hans »högsta önskan» ar att få nedlägga vapen och sluta fred och ber att få veta »freds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
