Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
259
rial», för att begagna hr W:s egna emfatiska ordalag.
Vi ha varit i tillfälle att taga kan nedom om tusentals skollokaler inom olika delar av vårt land. Vi ha däribland sett icke sa få små, låga lärorum med ett litet eller två små fönster, somliga inrymda i gamla kok, torpstugor, stathus och fattighus, försedda med järnkaminer, som bränna luften och de närmast sittande barnen, och med gamla rankiga, sönd-riga långbänkar, vilka stundom varit sa höga, att barnen måste stå, när de skulle skriva, och dessa lärorum sa proppfulla med barn, att vartenda litet utrymme intill alla väggar varit upptaget, därjämte utan kapprum, sa att barnen måst hänga sina ytterplagg på spikar i rummens väggar och ställa sina matkorgar i ett hörn av rummet. Har man suttit i dylika lokaler 10 minuter, har luften redan genom utdunstning från barnens kroppar och smutsiga kläder m. m. och genom den hastigt förbrukade syrekvantiteten varit fullt förpestad och stinkande, även om lokalen varit vädrad omedelbart fore lektionens början.
Vad skollokalerna i Östergötlands län beträffar skulle det sannerligen vara väl behövligt, att hr W. och de övriga provinsialläkarna gjorde en rond till alla dessa lokaler och underkastade dem en verklig inspektion. De kunde ju t. ex. till en början titta in i skolförbundarbro-dern Olssons i Fillinge skolhus, där skollokalen utgör ungefär ett motstycke till de ovan skildrade. Detta kunde ju vara av sa mycket större intresse, som vi här ha de kommunala folkskolförbundens vagga. Därvid skulle det inte skada, om de toge med sig tecknaren och skalden Knut Stangenberg och Skattebetalarnas förening, sa att dessa finge se, vilket »pluggslott mot himlen sig slungar», »i stolthet och skönhet och dyrbar flotthet». I förbigående kunde de ju också, ehuru det icke har att göra med skollokalen, leta efter, om icke marmorbassänger för »pojk- och jänt-patrasket», sa åtminstone efter det skafferi, där lärarinnan skulle förvara sin mat, samt kasta en blick in i hr Olssons stall- och ladugårdsbyggnad och räkna ut, vilka som ha det mest rymligt och luftigt: djuren eller skolbarnen. För en sådan jämförelse som den sistnämnda vore ännu förmånligare, om de något närmare studerade den välmående och nitiske skolför-bundaren Erikssons i Millingstorp nybyggda ladugård, där de finge se, hur han med avseende på luft och ljustillflöde för sina kor och kalvar ordnat på ett satt, som de flesta skolbarnen på Östergötlands landsbygd skulle kunna avundas dem. Men sa hava givetvis också kor och kalvar
ett annat värde för östgötapatronerna an några fattiga människobarn.
Vidare kunde det vara dem lärorikt att taga kännedom om en inom Östra Husby skoldistrikt å Örbäcks gård förhyrd skollokal i en byggnad, som bebos av gårdens gifta arbetare, där skollokalen ar belägen å andra våningen och trappan dit upp begagnas även av de familjer, som ha sin bostad å övervåningen. På nedra botten har lärarinnan l rum och kök utan skafferi och kapprum med barnrika familjer över och vid sidan av hennes lägenhet.
Ville läkarna vidare draga igenom hela ustergötlands län, skulle de finna ett stort antal ohygieniska skollokaler, somliga dragiga och kalla, många utan kapprum, där barnens ytterplagg måste hänga i skolsalen och bidraga till luftens förskämning; många med alldeles för små kapprum; många med kapprum, som icke kunna uppvärmas, och där ytterkläderna under vintern, om de händelsevis på vägen till skolan blivit fuktiga, aldrig torka utan i stället frysa till is; många, som uppvärmas med järnkaminer, vilka bränna de närmast sittande barnen och bränna luften i hela skolsalen - östgötarnas slöhet eller intresselöshet, för att icke säga hänsynslöshet mot »det dyrbara folkmaterialet», har varit sa överväldigande, att de icke kunnat hitta på en sa enkel åtgärd som att sätta en zinkskärm kring den stundom brännheta kaminen för att skydda barnen, och hr W. eller någon annan provinsialläkare har sannerligen icke hjälpt dem -; många med den gamla ventileringen, som utgöres av ett hål i väggen, varigenom alla de barn, som sitta på vägen mellan detta hål och kaminen, hela tiden i skolan utsättas för den kalla luftströmmen från nämnda hål, för sa vitt icke ventilen ar stängd, då ingen Ventilering förekommer under lektionstimmarna; många med sa liten eller sa illa anordnad belysning, att barnen måste för att kunna se flytta ögonen sa nära boken, skriv- eller ritpappe-ret, att det befordrar uppkomsten eller ökningen av närsynthet; många, vari den vanliga rengöringen verkställes endast genom torrsopning; många, vilka äro utrustade m£d skolbänkar med sa stor plusdistans, att barnen under hela skoltiden tvingas att sitta med krokiga ryggar och sammanpressade bröstkorgar - »vem vet», hur många av alla de utav hr Wykman i det föregående omnämnda tuberkulossjukdomarna äro att på något satt hänföra till nu nämnda hälsovidriga skolförhållanden?
Vi ha här sagt många skollokaler, och det stå vi for. For tillfället hänvisa vi emellertid endast till skolor inom Bankekinds (härden för skol-förbunden), ÖstraHargs, VästraHargs,
Malexanders, Röks och Hogstads skoldistrikt, där vi sett typer av alla de ovan anförda missförhållandena. Vi kunna angiva flera, men provinsialläkarna kunna säkerligen själva leta upp de övriga - om de vilja. De 12, som »icke framställt några olägenheter eller anmärkningar» i fråga om skollokalerna ha uppenbarligen hittills icke velat. Ville de verkligen lägga sig ombord med Skolhygienen, skulle de sannerligen få ett tidsödande arbete endast med att taga reda på de faktiska förhållandena. Men sa länge de icke gjort det sistnämnda, äro de oförmögna att besvara den frågan: Till huru stor del beror skolbarnens svaghet och sjuklighet på osunda skollokaler, på frånvaron av kapprum, på kalla kapprum, på olämplig uppvärmning och Ventilering, på underhaltig belysning, på ohygienisk renhållning och på hälsovådliga skolbänkar?
Provinsialläkarna hava emellertid, sa vitt vi kunna förstå, skyldighet att icke blott taga reda på de faktiska missförhållandena i nu berörda avseende utan även att vidtaga åtgärder för avhjälpande av desamma. De skulle således, hos skoldistrikten kräva behövliga förbättringar. Vi skulle verkligen vilja se dessa provinsialläkare, som utan närmare kännedom om förhållandena ställt sig på de kommunala folkskolförbundens sida, träda fram och kläda skott gent emot de anfall från vederbörande skoldistrikt och från de kommunala folkskolförbunden, som nu riktas mot statens folkskolinspektörer, sa snart dessa våga peka på missförhållanden av förenämnda slag. Nog skulle folkskolinspektörerna bliva oändligt tacksamma, om provinsialläkarna ville på sig överflytta en del av ansvaret för yrkande på sunda skollokaler m. m., som därmed sammanhänger, varmed också skulle följa en del av de obefogade tillvitelser, som nu vid möten och i den folkbildningsfientliga pressen hagla över inspektörerna.
Under den förenämnda ronden skulle det ju kunna roa läkarna att kasta ett öga även på tjänstbostäderna. De skulle då kunna påträffa sådana, som äro dragiga och kalla, där temperaturen under vinternätterna går ned till + 6 eller 7°; bostäder som varken ha skafferi eller garderob och bostäder med varjehanda andra skavanker. Vi kunna rekommendera bi. a. den mindre folkskolan i Somvik, belägen i Malexanders skoldistrikt, där lärarinnan har ett kallt, långsmalt, lågt rum på vinden, försett med en murad lerkakelugn, och ett kok på nedra botten med väggar sa gistna, att vinden visslar in och termometern under vintern alltid står under 0° på morgnarna och icke kan drivas upp till mer an 5 å 6° på dagen under kalla dagar. I Ramfall rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>