Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
277
melsen ar naturligtvis den, att en folkskollärare skall bo som folk i övrigt, men ej ha några speciella fördelar.»
Utgående från detta märkliga sätt att »läsa» lag, tager lönenämnden icke någon hänsyn till denna bestämmelse vid fastställandet av hyresersättningsbelop-pet. Det underlag - hyresnämndens beräkning -, varpa lönenämnden grundar sitt beslut, ar ävenledes i sa måtto oriktigt som i de omnämnda 1,171 trerumslägenheterna ingå ett högst avsevärt antal lägenheter från förstäderna, t. ex. Lundby, varest enligt uppgifter från Göteborgs stads statistiska kontor »överbefolkningen ar störst och hyrespriserna varit lägst».
En medelhyra, erhållen på detta satt, kan icke erkännas utgöra en rättvis mätare på hyresersättningen. I staden ar det också omöjligt att för detta pris erhålla lägenheter, som någorlunda motsvara boställsordningens föreskrifter om storlek och bekvämligheter.
Lönenämnden synes ock med ängslig noggrannhet hava undvikit att vid »medelprisberäkningen» använda sig av hyresbeloppen för trerumslägenheter i stadens och de kommunala bolagens fastigheter. För dessa lägenheter kräver staden en betydligt högre hyra. Härav följer att för de lärare, vilka bebo dylika lägenheter, den erhållna hyresersättningen icke täcker den hyra, som de måste erlägga. Staden som arbetsgivare lämnar alltså ett mindre belopp, an vad den som hyresvärd utkräver (1).
Ett högst egendomligt försvar för den utgående hyresersättningens tillräcklighet presterar lönenämndens sekreterare uti sitt uttalande i »Göteborgs Aftonblad» för sistlidne 11 februari. Han säger: »Det visade sig vid den undersökning, man för några ar sedan gjorde i hithörande frågor, att stadens folkskollärare i ett stort antal fall bodde mycket billigare, an vad hyresersättningen gick till» (!).
Kan månne, när det gäller folkskollärarna, något giltigt skäl åberopas, varför de icke i likhet med andra äga rätt att efter eget gottfinnande använda dem enligt lag tillkommande medel? Och här kan ju icke vara fråga om annat an att bestämmelserna i gällande lag skola följas.
Att den utgående bostadsersättningen ar för låg, synes ock redan av det förhållandet, att dess belopp kr. 1,100: - innefattar dels det ursprungliga »förkrigs-tidsbeloppet», dels hela hyresstegringen från kristidens början. Då enligt Göteborgs stads statistiska kontor hyran i Göteborg redan intill 1920 stegrats med i medeltal ej mindre an 73,1 % och stegringen alltjämt fortfar, inses lätt, att, om den del, som motsvarar stegringen, borttages, storleken av ursprungsbeloppet ej svarar mot den hyra, som då krävdes för det slags lägenheter det här gäller.
Alla nytillträdande lärare tvingas också att, om de överhuvud taget skola kunna
erhålla bostad, betala det »topp-pris», som gäller för stadens egna hus, ty, om privata hus värdar möjligen ha någon ledig lägenhet, sätta de sitt pris efter det ovannämnda, vilket alltså blir normerande för prisläget å hyresmarknaden i staden.
Göteborg siar are.
Kväde till Knut Stangenberg
från en ringa och ordinärt obetydlig skol-fux, verksam i ett av landsortens (jämförelsevis) habilare skoldistrikt, bosatt med familj i ett s. k. pluggslott av slaggsten (medeltemperatur inomhus vintertid vid energisk eldning +12° C), lyxlägenhet om 2 rum och kök (mot norr), delad förstuga (i brist på utrymme belamrad med cyklar, skidor, div. lårar, brandspruta, barnvagn m. m.), slöjdsal i tvättstugan, friskt och gott dricksvatten i ett kärr femhundra m. till skogs, m. fl. avundsvärda fux-förmåner.
O, Stangenberg, dårdikters hulde fader, Celinders pappa, skugga av ett snille, dig djärvs jag ägna mina usla rader, änskönt jag saknar ädelt diktardille, ithy ditt drapa nyss i Sunt förnuft har bringat mig att ge min känsla luft. O, Stangenberg! O, sunda oförnuft!
Var står ditt pluggslott, var i Krösaberga, vars lov din penna högt mot himlen slungar, vars många tjänsterum en fux kan ärva med åtta trädgårdsland åt sig och ungar? O, säg det du, som ensam platsen vet, behåll ej grymt din dyra hemlighet! Jag ar en mager fux, som vill bli fet!
Jag ämnar (i förtroende) att söka en ringa fuxplats vid det stolta slottet, ty vill min fuxlotts ymnighet jag öka (men kanske fantasin ej fyller måttet!). Jag på cementgolv länge gjort min plikt som slöjdmagister, lönad rikt med gikt, och därför klent jag fattar ädel dikt.
En sal för slöjden, en for gymnastiken–––
det har jag drömt blott i den djärva drömmen.
Men fjärran, tvivel, dystra skuggor, viken, nu har Knut Stangenberg fått hand om tömmen!
Om blott av Wallenberg han får en vink, hans penna bygger pluggslott, snabb och
flink, av kolmårdsmarmor, oförnuft and ink.
O, Stangenberg, o, skugga av ett snille,
gå själv och bada anden fri från lorten
uti den duschmojäng din storhet ville
förmena ungarna i Krösbergsorten,
och sätt dig se’n och plita alla dar
små luftslott av det snille, som blir kvar,
och skänk dem Sunt förnuft - mot honorar!
Med beundran och vördnad
Ingemar Hasselblad,
skolfux.
Frimärken mottagas icke i likvid.
for annonser och rekvisitioner av våra förlagsartiklar. Bästa och bekvämaste sättet för likvidering ar postanvisning.
dagen.
Folkskolreaktionen.
II. Halvtidsläsningen.
Vi hava i det föregående uppvisat, att östgötaläkarnas uttalande, att »3 km:s skolväg bör tala för halvtids-läsning», icke alls har sin grund i någon »medicinsk sakkunskap» på detta område, och att de således i berörda avseende icke äro några auktoriteter. Även deras yttrande, att »vardagsläsning blir alltför ansträngande för de barn, som ha längre väg (3 km.) till skolorna, och även vid kortare, svårare väg och dåligt väder», faller således redan på den omständigheten, som vi förut nämnt, att de därom ingenting veta. Det nämnda yttrandet ar, sa länge verkligt vetenskapliga undersökningar i berörda avseende icke företagits, ingenting annat an en gissning.
För egen del vilja vi icke bestrida, att en lång skolväg kan ofördelaktigt inverka på vissa barn, nämligen sådana, som äro särskilt klena och sjukliga, men dessa utgöra rena undantagsfall. Av dem kunna dock finnas lika många med kortare skolväg an 3 km. som med längre, och vi hålla bestämt på att skolornas organisation icke skall rätta sig efter dessa undantagsfall. Frågan om heltids- eller halvtidsläsning kan således icke få avgöras med hänsyn till dem. För övrigt ar det icke otänkbart, att en närmare undersökning skulle giva vid handen, att ett stycke skolväg rent av skulle vara fördelaktig även for dessa barn.
Östgötaläkarnas tal om barnens överansträngning på grund av för många ämnen och för stora kurser hänger sa nära samman med frågan om halvtidsläsningen ur pedagogisk synpunkt, att det lämpligast bör upptagas till bemötande i sistnämnda sammanhang.
Till behandlingen av frågan om halvtidsläsningen ur hygienisk synpunkt hör emellertid ännu en sak, som icke bör lämnas ur sikte, nämligen erfarenhetens vittnesbörd om
c. Skolgången i halv- och heltidsläsande skolor.
Till belysning härav må först anföras ett fall ur verkligheten. För icke sa värst många ar sedan nedbrann ett skolhus. Ett nytt uppbyggdes med lokaler för folk- och småskola. Den nya folkskolan och den nya småsko-lan? i vilka heltidsläsning infördes, skulle ersätta den förutvarande folkskolan och en mindre folkskola i närheten, vilka båda haft halvtidsläsning. Heltidsläsningen pågick oavbrutet inemot två ar. Då hade en torpare uppviglat barnens föräldrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
