Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 15
sa att dessa först hos skolrådet begärde återgång till halvtidsläsningen och sedermera, då skolrådet icke biföll deras begäran, etablerade skol-strejk och sände barnen i skolan endast varannan dag. Förhällandet anmäldes för statens folkskolinspektör, som genast verkställde en undersökning. Härom skriver han i sin äm-betsberättelse:
Som huvudskäl for sin begäran om återgång till de sämre skolformerna hade föräldrarna anfört:
1) att barnen på grund av långa skolvägar bleve överansträngda och till följd därav sjuka;
2) att torparna med sitt lantbruk behövde barnens hjälp i sitt arbete, att de därför vid heltidsläsning ibland måste hålla barnen hemma från skolan, men att de undveko detta senare, då barnen gingo i skolan endast varannan dag.
För att undersöka hur det i verkligheten förhölle sig med de anförda skälen inhämtade jag uppgifter rörande skolvägarnas längd och granskade skolornas dagböcker under sex föregående ar. Härav framgick
1) rörande skolvägarna, att avståndet från skolan befanns
från 12 gårdar mindre an 2 km., » 18 » » » 4 »
» 5 » » » 5 »
» 2 » 5,3 »
2) rörande skolgången, att antalet försummade dagar under 4 månaders lästid utgjort i medeltal pr barn
På grund av
utan
gut.
förfall
sjukdom
gilt. förfall
vid halvtidsläsningen » heltidsläsningen
4,4 2,03
6,87 3,64
2,41 0,36
Undersökningen hade således givit följande resultat:
1) Skolvägarna befunnos icke längre här an vid de allra flesta andra landsbygdsskolor med heltidsläsning. Det stora flertalet barn hade för landsbygdsförhållanden jämförelsevis korta skolvägar.
2) Det var sa långt ifrån, att barnen genom heltidsläsning hade blivit överansträngda och sjuka, att fastmer ett rakt motsatt förhållande hade inträtt. Antalet försummade dagar på grund av sjukdom hade icke ens varit hälften sa stort, då barnen gått i skolan varje dag som då de gått i skolan blott varannan dag. I sammanhang härmed må tilläggas, att barnen i allmänhet sågo välfödda och kraftiga ut, och att deras livliga lekar - till och med den sista rasten på eftermiddagen - icke tydde på någon överansträngning. Undervisningen följde de vaket och intresserat - de små icke minst - och någon svaghet i uppfattningsförmågan förefanns icke hos, några andra an hos dem, för vilka dagboken visade mycket dålig skolgång.
3) Föräldrarnas påstående, att de und-
veke att hålla sina barn hemma från halvtidsskolan, befanns icke vara sant. Tvärtom hade de hållit dem nara dubbelt sa mycket hemma från halvtids-söm från heltidsskolan.
4) Barnens frånvaro utan giltigt förfall hade varit 7 gånger sa stor under halvtids- som under heltidsläsningen.
Talet om barnens överansträngning och sjukdom samt om föräldrarnas villighet att hålla barnen till jämn skolgång varannan dag hade således visat sig stå i strid med de faktiska förhållandena.
Återstod således endast föräldrarnas önskan att hava barnen till hjälp i arbete såsom det egentliga motivet till deras begäran att återfå den sämre skolformen. Men då denna önskan uppenbarligen avsåg, att föräldrarna delvis skulle komma undan sina uppfostrings-plikter genom att göra barnen i viss mån till självförsörjare, sammankallade jag dem till ett möte. - - - Resultatet av mötet blev gott. Vi skildes som vänner. Omsider skickade föräldrarna sina barn i skolan varje dag, och efter någon tid var skolgången i denna heltidsläsande skola bättre an i de halvtidsläsande i skoldistriktet.
Detta fall ar typiskt i alla avseenden.
Samma inspektör har i sin berättelse lämnat en redogörelse för skolgången under ett visst angivet ar inom samtliga skolor i sitt inspektionsområde, som utgjordes av ett helt landskap med 53 skoldistrikt. I 35 av dessa skoldistrikt hade skolgången varit sämre i halvtids- an i heltidsskolorna, i 17 distrikt t. o. m. mer an 50 % och i 3 av dessa mer an 100 % sämre; endast i 17 distrikt hade den varit bättre i halvtidsskolorna. Förklaringen till detta för halvtidsskolan ogynnsamma förhållande, säger inspektören, torde vara av uteslutande psykologisk art. På grund av den korta tiden kan undervisningen i denna skola aldrig bliva sa grundlig och åskådlig, följaktligen icke heller sa tilldragande för barnen som i heltidsskolan. Av denna anledning blir det icke sa påkostande for barnen att vara borta från halvtidsskolan.
För övrigt ar det en allmän erfarenhet över hela landet, att skolgången ar överhuvud taget bättre i de heltidsläsande skolorna, och detta gäller även och framför allt barn, som hava mycket långa skolvägar. Den, som skriver detta, genomreste för icke sa länge sedan ett mycket stort skoldistrikt i Värmland, vars alla skolor voro heltidsläsande, och där skolvägarna voro i stort sett vida längre och besvärligare an på en mängd ställen i Östergötland, där halvtidsläsning ännu förekommer. Skolornas dagböcker visade en mycket god skolgång i alla skolor. Frånvaro på
grund av dåligt vader och dåligt väglag var genomgående ringa, och lärarna intygade, att de barn, som hade de längsta vägarna - 6, 7 eller 8 km - kommo säkrast i skolan vid dåligt väder. I allmänhet voro dessa barn de, som kommo först på morgnarna. Lärarna intygade likaledes, att dessa barn voro friska och starka. Men sa hade de också i skolorna torra skor till ombyte.
Vid besök i ett stort antal hem och vid samtal med föräldrarna just om skolvägarna befanns icke en enda beklaga sig över vägarna, och barnen beklagade sig aldrig däröver. Vägarna ta de ingen skada av, detta var föräldrarnas enstämmiga omdöme. Och alla förklarade, att barnen själva icke ville bli borta från skolan, om vädret vore an sa svårt. Detta gällde även de barn, som hade mer an 5 km:s skolväg. I ett par fattiga hem, som lågo 8 km från skolan och för vilka ungefär hälften av vägen utgjordes av en mycket svår skogsväg, som på somliga ställen fylldes med stora snödrivor under vintern och var våt och svårfram-komlig under höst och vår, klagade mödrarna visserligen över sin fattigdom, som gjorde, att de ibland hade svårt att hålla barnen med skor, men att barnen ändå skulle gå i skolan varje dag var för dem självklart.
Men sa var det också i detta skoldistrikt en vaken och kunnig befolkning, som förstod att värdera sina goda skolor. För den, som under åratal suttit och läst vissa Östgöta- och västgötaprästers och skolråds veklagan över heltidsläsningen var det en fullständig överraskning att höra denna bonde- och arbetarbefolknings fullt spontana uttryck av glädje och tillfredsställelse icke blott över de gamla heltidsläsande skolor, i vilka de själva gått, och de lärare, de där haft, utan även över den nya undervisningsplanen och de nya undervisningsmetoder, som nu användas för deras barn, vilka metoder gjorde livet i skolan ljust och glatt.
Beträffande skolgången i Östergötland ha vi tillgång till åtskilligt statistiskt material. För dagen inskränka vi oss dock till att i nedanstående tabell meddela några siffror rörande antalet frånvarodagar läsåret 1922- 1923 på grund av sjukdom - detta kan ju ha ett särskilt intresse för östgötaläkarna - i 43 helsidsläsande skolor med 2,517 barn och 33 halvtidsläsande skolor med 2,514 barn, samtliga belägna i västra delen av Östergötland, vilken omfattar landskapets bördigaste och mest tättbefolkade del.
I nedanstående tablå äro endast tillfälligt sjuka medtagna. Frånräknats hava alla, vilka varit sjuka under en läsmånad eller mer. Antalet sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
