Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 16
sade, smäda tidens gudar, de av honom själv respekterade naturvetenskaperna, hävdade också frågan som ett socialt rättfärdighets-krav, och det var även ett universitetsintresse i den mån reformen skulle tillföra universiteten ett verkligt tillskott av studie-intresserade, ty det bleve här genom en kvalificerad examen blott fråga om ett urval till ungefär en tredjedel. Det gällde att skaffa lika bildningsmöjligheter utan ekonomiskt hindrande faktorer, endast nå fram till restriktioner i organisatoriskt hänseende. Vårt skolsystem saknar också i samma mån som t. ex. England övergångsformer och bryggor mellan de olika skolformerna.
Ett vanvördigt uttalande om studentexamen.
Studentexamen bör dock ej utan vidare tas till utgångspunkt för universitetsstudier. Vi ha ej längre någon humanistisk studentexamen. Man har för litet matematik på reallinjen och för litet humaniora på, latinlinjen, och vi behöva mera humanistiskt betonad skolbildning. Ämnesanhopningen i gymnasiet har fört med sig den tämligen obegränsade b ort val sr ätt en, som han ville illustrera med att av 10 idioter kunde man få igenom 9. Han ville därför se frågan från synpunkten av fordringarna på förkunskaper for bedrivande av universitetsstudier och i det avseendet kom han, med undantag for förste inledarens kompletteringsfordringar i historia, till ungefär samma resultat som professor Brusewitz under polemik mot matematik och naturvetenskap. B ort valsrätt en i seminarierna ville han emellertid begränsa till att ej galla latin på latinlinjen och ej matematik på reallinjen och ej heller två sprak, utan endast ett, vilka restriktioner måste ligga i de seminariebildades eget intresse för att kunna bedriva vetenskapliga studier. Vissa medgivanden, som bortfallandet av matematik och fysik på latinlinjen, förordades också, och vidare borde tillträdet till universiteten gälla alla fakulteter.
Ingen genväg.
Som någon genväg kunde han emellertid ej beteckna den nya reformen, utan tvärtom en lång omväg, men det gällde att stödja begåvningen och de dugande.
Kravet ar ett rent bildningsintresse*
Fröken Gillner till slut valde att tala om den ej rent fackmässiga sidan av frågan. Varför det just skulle gälla folkskollärarna och ej andra grupper, söm nog komma efter, berodde på att folkskollärarna hade både makt och en samlad kåranda bakom sig och att ingen annan grupp representerade ett sådant samhällsintresse. När studenterna motsätta sig folkskollärarnas tillträde, sker det val också mest av praktiska skäl: kravet på förkunskaper för universitetsstudier, faran av att ge efter på de formella fordringarna i studentexamen och väl även konkurrensskäl, då närmast från läroverkslärarnas sida. Men det var intet demokratiskt krav att flytta ned studentexamen, men väl att flytta upp människorna till den. Hon trodde också, att denna reform skulle komma mera folkskolans överbyggnad er till godo, och man hade ej av vissa undantag inom folk-skollärarkåren rätt att döma dess önskan till endast streberintresse, och ej, som det verkligen var, ett bildnings- och studieintresse, och i det avseendet var kommissionens förslag dikterat av det levande livets krav.
Diskussionen, om vilken vi måste fatta oss kort, Inleddes av folkskollärare Åsblom, som ansåg att reformen började i galen ända, i toppen i stället för i grunden i seminarierna och gjorde dem alldeles fristående från övriga skolformer. Den betraktades ej häller av folkskollärarna* annat an som ett
’* Folkskollärarkåren har icke tagit ställning till det av talaren framförda spörsmålet. Redaktionens anm.
provisorium fram till den ordning folkskollärarexamen med reformerad grund (?) skulle medföra direkt tillträde till universiteten.
Uppsala seminarielärare stödja skolkommissionens förslag.
Rektor Danell redogjorde för seminarielärarnas i Uppsala ställning, som i stort sett gick ut på kommissionens förslag. Han fruktade endast den tvååriga tjänstgöringen, som skulle skjuta upp tillträdet till universiteten till 27 års ålder och betonade, att reformen icke blev någon genväg, särskilt med tanke på den nuvarande köbildningen för inträde vid seminariet. För övrigt yttrade sig lektor Börjesson, och professorerna Brusewitz och Zachrisson hade ordet för repliker.
Skolstrej kerna.
Som var och en vet, Ha skolstrej-ker på senare tid blivit en ganska vanlig företeelse. Att de äro fullt olagliga och till stor skada behöver ju inte diskuteras. Frågan ar - hur skall man kunna sätta stopp för denna trafik? De medel myndigheterna ha i sin hand för att bekämpa dem äro ju tämligen få. Visserligen kan statsbidraget indragas, men ar detta fullt rättvist? Då drabbar ju straffet oskyldiga lika väl som skyldiga. - Men om staten obönhörligen indroge statsbidraget för var enda skoldag, som inställts på grund av skolstrejk, och de föräldrar och målsmän, vars barn deltagit i strejken, blevo lagligen skyldiga att till respektive skoldistrikt utbetala dessa medel, sa ar jag alldeles övertygad om att några skolstrejker ej vidare skulle höras av.
A. H. E.
Småskolseminariernas lönefråga,
Enar lärarlönekommitténs betänkande remitterats åt olika håll, anse vi oss böra redogöra även för vissa särskilda yttranden, som i ämnet avgivits av kommittéledamöter eller tillkallade rtepresen-tanter för lärarpersonal, och göra i dag början med det av representanten för landstingsseminarierna I. Andrén i Västerås avgivna yttrandet över kommitténs preliminära beslut i vissa delar.
Hr Andrén yrkar,
att kommittén måtte placera småskolseminariernas lärare i samma lönegrad som lärarna vid de kommunala mellanskolorna eller A 11 b och B 11 b med rätt till bostad och bränsle eller ersättning härför, allt enligt för samma lärare gällande boställsordning. I konsekvens härmed skulle då rektor vid småskolseminarierna jämte lön i lönegrad A 14 b och B 14 b tillerkännas ej blott fri bostad utan även bränsle eller ersättning härfor.
Ur motiveringen härför återgiva vi följande:
1. Den allmänbildning, bortsett från främmande sprak, som ar avsedd att meddelas vid ett småskolseminarium, måste lägst värderas jämngod med vad realskolexamen ar
avsedd att garantera. Därtill komma de krav, som måste ställas på lärarna vid en speciell lärarutbildningsanstalt.
Detta påstående bestyrkes genom den nya undervisningsplanen for småskolseminarierna, vidare genom den större mognad hos eleverna, som den högre åldern ger, samt av det förhållandet, att många elever före inträdet i första klassen genomgått 8-klassig flickskola eller avlagt realskolexamen. Ehuru Västerås småskolseminarium haft ytterst ringa antal inträdessökande, har dock vid seminariet under de senaste 4 åren i första klassen intagits följande antal elever, som genomgått 8-klassig flickskola: 2 + 2 + 2 + 2; som avlagt realskolexamen: l + 3 +1 +1; som genomgått 3-årig yrkesbestämd högre folkskola: 1 + 241. En sökande med realskolexamen och en, som genomgått 3-årig yrkesbestämd högre folkskola, kunde vid årets inträdesprövning ej intagas, då de ej kunde mäta sig med andra sökande, som intogos. I seminariets andra kjass intogs i ar en sökande, som genomgått 8-klassig flickskola samt avlagt examen som sinnesslölärarinna.
2. Skolöverstyrelsens kompetensförklaring för lärartjänst vid småskolseminarium ar avsedd att vara jämförlig med kompetensförklaring -for lärartjänst vid kommunal mellanskola.
I det förslag till omorganisation av småskolseminarierna, som skolöverstyrelsen ar 1918 ingav till k. m:t, yttrade överstyrelsen: »I några av de till överstyrelsen avgivna yttrandena i föreliggande fråga har det framhållits, att småskolseminariernas lärare borde hava minst samma utbildning och kompetens, som fordras av lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor. Ehuru det tydligen kan anföras flera skäl för att vissa bestämda formella kompetensfordringar borde föreskrivas i fråga om lärartjänsterna vid småskolseminarierna, synes det dock överstyrelsen, att fasthållandet vid några vissa på förhand utfärdade kompetensfordringar skulle kunna komma att medföra vissa olägenheter.»
Vid skolöverstyrelsens sammanträde med rektorerna vid småskolseminarierna den 30 mars-l april 1922 yttrade undervisningsrådet Sandberg: »Jag vill också säga ett ord om önskningarna om ökade formella behörighetsvillkor. Först vill jag framhålla, att det har varit vår mening, som haft med denna stadgas tillkomst att göra, att par. 67 skall innebära, att det fordras något mer an folkskollärarexamen. Och skulle vi ha sökt någon jämförelsepunkt, sa kommer jag ihåg, att vi voro ense om, att detta något bör räknas lika med behörighet till kommunal mellanskola och högre folkskola.- Att nu fastslå, som inledaren föreslog, att man skulle kräva samma behörighet som för kommunal mellanskola, det tror jag icke vore lyckligt. Den behörigheten har ju ett helt annat syfte. Sm åskolsemin arielärarn as behörighet ar i själva verket av högre grad, och det vore att nedsätta småskolseminarierna, om man skulle jämföra dem med kommunala mellanskolor. Det ar skillnad mellan att utbilda vuxna märnniskor till ett levnadskall och att framföra ungdomar till realskolexamen.»
3. Att småskolseminariernas arbete ar av minst samma betydelse som arbetet vid kommunala mellanskolor liar erkänts genom den ställning i lönehänseende, som småskolseminariernas rektorer intaga.
4. Det låga löneplan, på vilket småskolseminariernas lär ar e y man torde kunna säga försöksvis, ställdes vid löneregleringen ar 1919, har gjort, att lediga lärartjänster lockat ytterst få sökande.
Skolöverstyrelsen torde knappast ha kunnat uppehålla de avsedda kompetenskra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
