Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
357
av och. i samarbete med förre gymnastikinstruktören vid Hälsingborgs folkskolor, gymnastikdirektören Einar Blomberg, har det lyckats fabriken att efter ett par års experiment få fram en modell, som ar förtjänt av att uppmärksammas och komma till användning såväl i skolor som annorstädes. Av sakkunniga hår den erhållit de allra bästa vitsord för sin stora slitstyrka och lätthet - skorna väga endast 1/3 av hittills gängse modeller. Sulorna äro tillverkade av chrom-garvat läder av högsta kvalité. Den glatta sidan av huden, narven, har vänts utåt, vilket ökar styrkan. Efter ett par timmars användning blir sulan trög och tillförlitlig vid såväl hopp som balansgång. Till förstärkning av överstycket, grå smärting, har anbragts smidigt skinn till ta- och sidoskydd. Mest i ögonenfallande ar emellertid att kappen fästs på utsidan, varigenom skorna vunnit betydligt i slitstyrka. En solid inner-läder-sula ar ägnad förhindra sömmarnas sön-derfrätning av fotsvett. Skorna tillverkas för hand, vilket ar en god garanti för deras kvalité. För gymnastikundervisningens skull ar det önskvärt, att den uppfattningen snart måtte göra sig gällande, att skolråden äro skyldiga att möjliggöra gymnastikövningarnas bedrivande genom anskaffandet av lämplig fotbeklädnad, likaväl som det gått skolmyndigheterna i blodet att tillräckligt antal exemplar av t. ex. Folkskolans läsebok måste inkppas. För populariserandet av denna idé kommer Ramlösa skofabriks gymnastiksko sannolikt att spela en ej oväsentlig roll.
Svenskarna ha fått eget rum på Wembley.
For alla svenskar, således även for Svensk Lärartidnings förlagsaktiebolags stipendiater samt andra lärare och lärarinnor, som hava för avsikt att besöka den stora utställningen i London, som för kort tid sedan öppnats, ar det säkerligen en glädjande underrättelse, att svenskarna fått ett eget rum å sagda utställning. Ur ett meddelande härom från Stockhomstidningens utsände medarbetare låna vi följande.
I dag (den 30 april) har en för Sverige intressant invigning skett inom den kolossala maskinhallen, där Anglo-Swedish So-ciety anordnat en lokal, som blir alla svenskars träffpunkt, i ett trevligt rum vid sydöstingången.
Kl. 11 samlades medlemmar av svenska kolonien, generalkonsul Sahlin, pressattachéen, representanter för Stockholmspressen, Svenska handelskammaren samt Anglo-Swedish Society. Vicepresidenten i Anglo-Swedish Society sir Henry Penson inledde den enkla ceremonien med ett tal, vari betonades sammanslutningens betydelse för intimare relationer mellan England och Sverige. Han uttryckte glädjen över att man lyckats anordna denna klubblokal, liksom man gjort i Göteborg till nytta for engelska gäster vid utställningen, och hoppades, att den skulle besökas av tusentals svenskar i sommar for ledning vid studiet av denna ut-
ställning. Glädjande nog hade relationerna mellan de båda nationerna ytterligare inti-miserats under fjolåret i Göteborg, och särskilt genom kronprinsens bröllop. Nu skulle utställningen svetsa samman nya band, och han tackade dess styrelse, som givit Anglo-Swedish Society detta tillfälle, varmed han förklarade klubblokalen öppnad.
Sir Laurence Weaver, utställningens vice chairman, tackade för uppskattningen av styrelsens åtgärd och uttalade dess tillfredsställelse över att Anglo-Swedish Society begagnat tillfället och därmed gjort Sverige till det enda inom utställningen representerade främmande landet.
Lokalen var utstyrd med en Lindrothklocka och svenska möbler, som skänkts.
Vissa timmar dagligen kommer tekniske sekreteraren i Svenska handelskammaren civilingenjör Gustaf Berg att ha mottagning i klubben för att förmedla förbindelser mellan svenska besökare och utställande firmor samt giva orientering inom avdelningarna.
Härtill vilja vi endast lägga det meddelandet, att Svensk Läraretidning kommer att under hela utställningstiden hållas tillgänglig å svenskarnas ovannämnda klubblokal.
Folkskollärarnas befordrings-förhållanden i Göteborg.
Det ar helt naturligt, att en folkskollärare, liksom vilken annan tjänsteman som helst, söker erhålla ordinarie tjänst sa snart som möjligt. Befordran till ordinarie ar ju den enda befordran, de allra flesta folkskollärare kunna vinna såsom lärare inom den egentliga folkskolan. Den tid, en lärare behöver tjänstgöra såsom vikarie och extra ordinarie för att få denna befordran, ar på olika orter i landet av varierande längd. Förhållandena i städerna äro i detta avseende minst gynnsamma. På vissa ställen tyckes antalet icke ordinarie vara ganska stort i förhållande till hela den anställda personalen.
Under innevarande termin äro i Göteborg vid den egentliga folkskolan anställda 226 manliga lärare. Av dessa äro över 15 procent icke ordinarie (18 e. o. och 17 vik.). Lärarpersonalen i staden har under en följd av ar oavbrutet ökats, och de icke ordinarie ha också blivit fler, men siffran, utvisande ovannämnda relation, har ej förut varit sa stor. Detta förhållande har också påtalats av statens inspektör genom en skrivelse, riktad till härvarande folkskolstyrelse. Hade flertalet av de extra ordinarie i utsikt att snart nog bliva ordinarie, sades kanske inte sa mycket härom. Denna vecka ha i Göteborg tillsatts fyra ordinarie manliga folkskollärartjänster. En av dem erhölls av sökande från annan ort. Av 18 i staden tjänstgörande extra ordinarie lärare ha således 3 blivit befordrade. Det ar därför troligt, att några av de vikarierande och extra ord. följa exempel från föregående ar och icke förnya sin ansökan hit. Bli befordringsmöjligheterna under kommande ar icke bättre an under innevarande, ger en enkel räkne-
operation svaret på frågan, hur länge de nu anställda icke ord. fä vänta på sin befordran.
Göteborgslärare.
Lektor Risbergs argumentering.
I sin kamp för halvtidsläsningen söker lektor Risberg stöd för sina meningar, varhelst han tror sig kunna finna sådant, och försmår därvid icke de mest obskyra källor. Sålunda tog han vid ett tillfälle till sin hjälp en fattig arbetarhustru i Stockholm(!), som beklagat sig över ätt skolan lade beslag på barnens tid, sa att de icke kunde ekonomiskt bidraga till sin försörjning. Det märkligaste ar emellertid, att han söker för sin räkning taga till intäkt uttalanden, som gjorts av halvtidsläsningens klara motståndare, exempelvis folkskolinspektörerna E. G. C. Brandt i Dalarne och E. Moberger i Nordsmålands östra inspektionsområde. Hr Brandt har redan för länge sedan betackat sig för äran, och hr Moberger har nu i Östgöta Correspondenten for den l maj bestämt avvisat hr Risbergs försök att åberopa sig på honom. Hr Moberger skriver:
Till Eed. av Östgöta Correspondenten.
Undertecknad vore Eder synnerligen förbunden, om Ni, Herr Redaktör, ville vara av den vänligheten lämna plats i Eder ärade tidning för nedanstående inlägg.
I sin nyligen utgivna broschyr »Landsbygdens folkskolor i ny belysning» citerar lektor Risberg följande uttryck ur min äm-betsberättelse för ar 1921: »Även från undervisningssynpunkt ar det av värde, att läraren vissa dagar får färre klasser att handleda, liksom arbetet därigenom blir mindre ansträngande for läraren». Av detta uttryck drager författaren följande slutsats: »Inspektör Moberger har sålunda härmed faktiskt i princip uttalat sig till förmån för C 1-sko-lan framför B2-skolan såsom undervisningsform, ehuru han i praktiken underkänner den såsom sk öl ty p». Mot denna hr Risbergs slutledningskonst måste jag bestämt opponera.
I min ovannämnda ämbetsberättelse försvarar jag växellov för barnen i vissa skolformer med hänsyn till skolvägarnas längd på vissa hall. Sedan tillägger jag, att även från undervisningssynpurikt vinnas vissa fördelar med sådan anordning. Meningen ar naturligtvis, att dessa i någon mån kunna kompensera det minskade timantalet. Att hela det minskade timantalet skulle kunna kompenseras genom växellovet har jag varken tänkt eller sagt.
Ingen lär vilja bestrida, att en tvåklassig läraravdelning ar överlägsen en fyraklassig - under i övrigt lika förhållanden. Att C 1-formen ar underlägsen B 2-formen beror naturligtvis därpå, att undervisningstiden i den förra ar sa mycket mindre an i den senare, att den minskade tiden ej kan uppvägas av fördelen med det mindre antalet samtidigt undervisade klasser. När hr Risberg säger, att det citerade uttalandet i min årsberättelse i princip förordar C 1-formen,
e or han sig därför skyldig till ett felslut, rden innebära endast den självklara saken, att det i och för sig ar bättre med två klasser i en läraravdelning an med flera. Skola orden tillämpas på en viss skolform, innebära de, att B 1-formen ar överlägsen B 2-formen, vilket ar riktigt. Att C 1-formen däremot ar underlägsen B 2-formen beror, som sagt, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
