Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 19
från andra utgångspunkter an dem, som förut förefunnits.
Sålunda hava kretsarna icke kunnat undgå att finna det förut framlagda förslaget om propedeutiska kurser vid universiteten svårt att realisera, då universitetsmyndigheterna ställt sig avvisande till detsamma, och dessutom obehövligt, e när seminarierna numera måste anses fullt kompetenta att meddela den ifrågavarande förberedande undervisningen. Vidare har frågan om en särskild examen för lärare vid de kommunala mellanskolorna förlorat sin aktualitet genom skolkommissionens förslag om dessa skolors förändring till realskolor med mera enhetlig lärarkompetens. Härigenom har också kravet på större likställighet i avseende på förberedande utbildning mellan de folkskollärare, som söka till universitet, och studenterna blivit mera berättigat.
Detta krav på likställighet behöver emellertid, såsom Skolkommissionen framhåller, icke med nödvändighet innebära, att en folkskollärare ovillkorligen måste hava genomgått alldeles samma kurser i varje ämne som en. student. Den olikhet, som på grund av linjeuppdelning och bortvalsrätt råder mellan studenterna inbördes, tyder på att eftergifter i likformigheten mycket väl kan medgivas, utan att vederbörande lärjunge därför behöver vara mindre väl skickad för universitetsstudier. Fastmera utgör detta förhållande ett stöd för skolkommissionens mening, att mindre omfattande kunskaper i ett ämne böra få kompenseras av mera ingående studier i ett annat. Den större allmänna mognad, som de förberedande studiernas förläggande till en högre ålder ävensom en tids lärarverksamhet i regel måste medföra, ar helt visst också något, som man måste taga hänsyn till.
Med beaktande av dessa synpunkter föreslår kommissionen, att folkskollärare för att erhålla rätt till studier och avläggande av examen vid universitet skall uppvisa studentkunskaper i latin och två levande språk enligt fordringarna på latinlinjen eller matematik och två språk enligt fordringarna på reallinjen. Med dessa kompletteringar skulle enligt kommissionens mening en kvalificerad folkskollärarexamen kunna anses likvärdig med studentexamen. För att emellertid förhindra, att seminariet begagnas som gymnasial övergångsskola till universitet, ansluter sig kommissionen till den av Sveriges allmänna folkskollärarförening sedan gammalt hävdade uppfattningen, att lärare, som på denna väg skall komma till imiversitetet, måste hava en icke alltför kortvarig lärarerfarenhet från folkskola. Kommissionen uppställer därför den fordran, att läraren skall hava tjänstgjort i sådan skola under minst två ar.
Centralstyrelsen kan icke annat an finna en del av de sålunda uppställda villkoren alltför stränga. Men då centralstyrelsen likväl i likhet med föreningens
kretsar i huvudsak ansluter sig till förslaget, sker det, för att centralstyrelsen i sin mån vill medverka till att denna gamla och betydelsefulla fråga äntligen skall finna en lösning samt under den bestämda förutsättningen, att dessa villkor icke ytterligare skärpas på det sätt, som av fyra reservanter föreslagits, och att kravet på strängt kvalificerade betyg i folkskollärarexamen eftergives.
Ehuru det icke kan förnekas, att även det av reservanterna framlagda förslaget innebär en viss lättnad i förhållande till nu gällande bestämmelser, enligt vilka en folkskollärare skall vara beredd på studentprov i icke mindre an elva ämnen, måste dock reservanternas fordringar på likställighetsprov med studenterna i sex ämnen med bortseende från de ämnen, i vilka de av folkskollärarna inhämtade kurserna överstiga fordringarna i studentexamen, betecknas som onödigt hårda och tillika orättvisa, och detta sa mycket mer, som även med detta likställighetsprov fordras en strängt kvalificerad folkskollärarexamen.
Kommissionens majoritet har icke betraktat det föreliggande spörsmålet såsom en formell likställighetsfråga utan sett det mera ur samhällsnyttans synpunkt. Den anser det vara ur sociala och pedagogiska synpunkter av stort gagn, att realskolan tillföres ett antal lärare med erfarenhet från folkskolan. Den vill, att dessa lärare skola vara väl kvalificerade. De skola ha avlagt sådan examen, som nu ar föreskriven för lärarverksamhet vid statens rjealskolor. Frågan blir då: hur skola folkskolans lärare bast förvärva de kunskaper, som fordras för att med framgång bedriva studier för sagda examen vid universitetet? Kommissionen finner det också i hög grad önskvärt, att en del folkskollärare för sitt eget kall beredas tillfälle att idka universitetsstudier. Hur skola dessa studier förberedas? Från dylika utgångspunkter har kommissionen kommit till ett resultat, som måste anses ur praktisk synpunkt och ur samhällssynpunkt långt mera rationellt an den ur ängsligt formella grunder framsprungna reservationen.
I hela detta betraktelsesätt står kommissionen i god överensstämmelse med de strävanden, som gjort sig gällande inom Sveriges allmänna folkskollärarförening, då det gällt denna fråga. Det har nämligen aldrig varit folkskollärarkårens önskan, att dess medlemmar skulle bedriva akademiska studier utan att vara därför väl rustade. Men å andra sidan har föreningen hävdat, att de förberedande studierna borde omfatta endast sådant, som hade verklig betydelse för de blivande universitetsstudierna.
Det synes emellertid, som om även kommissionens majoritet i ett par hänseenden skattat for mycket åt det formella. Man kan med fog ifrågasätta, om latin skall vara absolut nödvändigt för alla humanistiska studier. Och ett sådant tvivel finner ett starkt stöd däri,
att kommissionen icke framställt detta krav i fråga om högre lärarinneseminariets lärjungar, av vilka åtskilliga aldrig last latin. Åtminstone hade det varit rimligt och ur praktisk synpunkt i hög grad gagneligt, om folkskollärarna fått välja mellan latin och franska. Härigenom hade också de förberedande studierna kunnat bättre anpassas efter de blivande universitetsstudierna.
Den mest vägande anmärkning, som kan riktas mot skolkommissionens nu föreliggande förslag, gäller emellertid kravet, att en folkskollärare, som skall vinna inträde vid universitet, måste i folkskollärarexamen hava en genomsnittlig betygssiffra av minst AB i tio ämnen. Samma krav har ställts på lärjungarna från högre lärarinneseminariet. Det kan väl vid första påseendet förefalla i viss mån berättigat såsom garanti för de studerandes duglighet. Men först och främst ar att märka, att intet sådant krav uppställes, då det gäller studenter. Den mest slätstrukna studentexamen, t. o. m. med ett eller annat underbetyg eller med ett bortvalt ämne, berättigar utan vidare till inträde vid universitet, l fråga om högre lärarinneseminariets lärjungar gäller, att det hör till undantagen, att lägre betyg an AB utdelas, vadan kravet endast har den betydelsen, att de allra svagaste utestängas. För folkskollärarna däremot har detta betygsstreck till följd, att icke mindre an omkring 2/s av de under senaste tiden utexaminerade falla för detsamma. Och* vad värre ar, bestämmelsen drabbar dem synnerligen o j amt, beroende på den större eller mindre välviljan vid betygsgivning-en i olika seminarier. En blick på den senaste betygsstatistiken giver vid handen, att medelbetyget växlar mellan 2, i och 1,7. Av lärare, utexaminerade vid seminarier med låg betygsskala, skulle endast en och annan bli berättigad till universitetsstudier, såvida icke betygsskalan höjdes, och detta kan väl ur andra synpunkter knappast anses önskvärt.
Såsom garanti för att bland de folkskollärare, som gå till universiteten, icke de svagast utrustade komma med, kan en kvalificerad folkskollärarexamen möjligen försvaras, likaväl som en motsvarande fordran skulle kunna ställas på studenterna. Men kravet måste i sa fall göras mindre rigoröst. Erfarenheten i avseende på de folkskollärare, som hittills gått till universitetet, visar också, att icke alltid just de, som haft de bästa seminariebetygen, lyckats bäst i sina akademiska studier.
Såsom ovan blivit nämnt, har kommissionen anslutit sig till det av Sveriges allmänna folkskollärarförening sedan gammalt framförda och jämväl av läroverksöverstyrelsen på sin tid förordade villkoret, att for folkskollärares tillträde till universitet skall fordras en tids tjänstgöring vid folkskola. Då emellertid detta krav dels av en reservant och dels av en minoritet bland folkskollärarna an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
