Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 19
ha haft någon viss bestämd avsikt, då han uteslutit nämnda ar från den period, till vilken det hör. Att de nu omnämnda förhållandena icke varit honom obekanta, framgår bi. a. därav, att han särskilt påpekat, att läroverkslärarnas löner icke äro reglerade efter samma grunder, som de övriga i jämförelsen ingående tjänstmännens. Detta torde få anses utgöra ett tillräckligt bevis för dels att detsamma i lika hög grad gäller folkskollärarnas löner, dels att det knappast kan antagas hava berott på förbiseende, att förf. underlåtit att lämna samma upplysning beträffande de sistnämnda, utan att han även härmed haft en bestämd avsikt. Denna författarens verkliga avsikt torde till fullo framgå därav, att han, trots vetskapen om att även folkskollärarlönerna äro reglerade under den nu åsyftade perioden, godtyckligt överför denna periods sista ar till den följande och sedan upplyser om, att även folk^ skollärarna blivit delaktiga av den lönereglering, som genomfördes för statstjänstmän i allmänhet »åren närmast efter 1905.» Genom att välja dessa utgångspunkter och sedan nöja sig med den synnerligen primitiva metoden att endast beräkna den procentuella förhöjningen intill ar 1923 far författaren fram ett diagram, som för folkskollärarna utvisar den starkaste förhöjningen, enär jämförelsen i ena fallet gäller löner, av vilka flertalet blevo reglerade omedelbart före 1905, i andra fallet de några årtionden tidigare reglerade folkskollärarlönerna. (Sålunda genomfördes t. ex. under året 1902 löneregleringar vid konsistorierna, flottan, fångvården, kustartilleriet, postverket, riksbanken, telegrafverket och universiteten (partiellt) under ar 1903 för vissa fångvårds-tjänstmän och 1904 vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken och tullverket, medan folkskollärarlönerna, såsom ovan omnämnts, reglerades först 1906.)
Av vad ovan framhållits torde framgå, dels att den nu ifrågavarande utredningen såsom grundval för bedömandet av folkskollärarnas lönestandard i jämförelse med övriga tjänstmannagruppers, ar fullkomligt värdelös, dels att den präglas av den uppenbara tendensen att söka framställa f olkskollärarkårens ekonomiska ställning gynnsammare, an den i verkligheten ar. Denna tendens synes fullkomligt oförklarlig, såvida icke utredningen åsyftar att giva statsmakterna en direkt vink om att nu å nyo liksom under kristidens fem första ar och i all synnerhet året 1919 låta just folkskollärarkåren avvara de miljoner, som sent omsider konstaterats vara dess rätt, men som då användes för att bereda en i möjligaste mån dräglig existens enbart åt statstjänstemännen, under det sta-
ten icke ansåg sig hava någon förpliktelse att hålla den anpart av folk-skollärarlönen, för vilken den iklätt sig ansvaret, uppe i samma köpkraft som övriga av statsmedel utgående lönebelopp. Rent finansiellt sett skulle det givetvis vara synnerligen effektivt att låta sparsamhetssträvandena gå ut över de ungetär 25,000 lärare och lärarinnor, som arbeta vid rikets folk-och småskolor, och staten skulle helt naturligt bli i stånd att genom en sådan åtgärd i långt större utsträckning kompensera de övriga tjänst-mannagrupper, för vilka den reglerar de ekonomiska förhållandena. Ur en statstjänstmans rent egoistiska synpunkt kan det därför måhända te sig synnerligen lockande att söka förmå statsmakterna att återgå till de 1919 tillämpade principerna, då k. m:t för beredande av dyrtidstillägg åt icke fullt 100,000 statstjänstmän föreslog 215 miljoner kronor, medan de cirka 25,000 lärarna vid rikets folkunder visnings anstalter borde nöja sig med 8 miljoner.
Man torde väl få hysa den förhoppningen, att riksdagen skall finna andra utvägar för tillgodoseendet av tjänstmännens önskemål an dem, som i den nu ifrågavarande utredningen visserligen indirekt men därför icke mindre tydligt anvisats.
Till belysande av den av författaren tillämpade undersökningsmetodens tillförlitlighet må slutligen följande synpunkter och fakta anföras:
Enbart en beräkning av den procentuella förhöjningen av de vid en viss fullkomligt godtyckligt vald tidpunkt utgående lönebeloppen synes vara en alltför enkel metod att bedöma olika tjänstmannagruppers verkliga lönestandard. För att en sådan metod skall kunna tillmätas någon som helst giltighet, måste åtminstone två förutsättningar anses oeftergivliga. För det första måste samtliga i jämförelsen ingående lönebelopp vara samtidigt reglerade. För det andra måste samtliga befattningshavares löner vara reglerade efter samma grunder, d. v. s. en viss befattningshav argrupps löneförmåner måste vara satta till samma belopp, som tillerkänts andra i fråga om utbildning, tjänstansvar och befordrings-möjligheter jämförliga befattningshavare.
Den ifrågavarande metoden ar således över huvud taget icke användbar, då det gäller lönebelopp, som reglerats före den ar 1919 i och med kommunikationsverkens lönereglering påbörjade nya löneregleringsperioden. Såsom av de i det föregående anförda exemplen från åren 1902-1904 torde framgå, reglerades löneförhållandena vid olika verk eller t. o. m. för mindre grupper inom samma verk vid skilda tider. Till grund för lönebeloppens storlek lades vanligen den
prisnivå, som rådde vid början av den för regleringen erforderliga utredningen, ehuru man, vad statens befattningshavare angår, också sökte genom jämförelser med de lönebelopp, som tillerkänts andra befattningshavare med likvärdig utbildning och tjänstställning avväga lönebeloppen till sinsemellan skäliga proportioner. Då det däremot gallt att reglera folkskollärarnas löneförhållanden, har man lika sorgfälligt undvikit varje sådan jämförelse, ända tills det i ett förlidet ar framlagt förslag, som enligt bestämda direktiv skulle avse att inordna även folkskollärarna i det lönesystem, som enligt statsmakternas uttalande skall läggas till grund för de efter ar 1919 av staten genomförda löneregleringarna, blev oundvikligt med en dylik jämförelse. Den i hr Heymans utredning tillämpade metoden ar således i varje fall icke tillämplig i fråga om folkskollärarlönerna.
Att den första av de ovan antydda förutsättningarna för att metoden skall kunna tillmätas giltighet icke föreligger, har visats redan i det föregående. Att även den andra förutsättningen saknas, ar ävenledes i det föregående berört, bi. a. i citatet av lärarlönenämndens yttrande. En enkel jämförelse mellan de lönebelopp, som tillerkänts olika bef attningshavar-grupper »åren närmast efter 1905», torde ytterligare bestyrka detta sakförhållande.
Det må då anmärkas, att det nu enligt den genom statens försorg åvägabragta utredningen, vilken här ovan i förbigående omnämnts, blivit konstaterat, att folkskolans lärare böra i lönehänseende jämställas med tiondegradstjänstmännen vid kommunikationsverken. Beträffande totallönen ar lärarlönekommitténs uppfattning fullkomligt enhällig. Meningsskiljaktigheterna gälla endast vissa detaljer, bi. a. hur stort avdrag som bör göras för de lärare tillkommande naturaförmånerna o. s. v.
En jämförelse mellan de lönebelopp, som vid 1906 års lönereglering tillerkändes folkskolans manliga lärare och dem, som 1907 fastställdes för tjänstmännen vid statens järnvägar, således den största gruppen av befattningshavare inom det lönesystem, som skall tjäna som norm för statens framtida löneregleringar, ger då följande resultat: Nuvarande tionde-gradstjänsteman 2,100 - 3,300 kr., åttondegrads tjänsteman 1,500-2,700, manlig lärare vid folkskola 900-1,350 kr., nuvarande fÖrstagradstjänstman 840 -1,140 jämte fria uniformspersedlar samt läkarvård åt befattningshavaren och hela hans familj. För uniformen utgick alltifrån första året en kontant ersättning med 120 kr. (utom för banvakt, som intill 1917 hade endast 90 kr. men därefter 120 kr.) Den fria läkarvården beräknas av kommuni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
