Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 20
AXEL HEDFORS.
gen. Sa hade emellertid icke kunnat ske, bi. a. av den anledningen, att styrelsen velat se vissa påbörjade arbeten slutförda, innan jubileet firades. Då något hinder av antydd art inte längre förelåge, hade styrelsen ansett tiden vara inne att bereda föreningens medlemmar och övriga för dess verksamhet intresserade tillfälle att ägna en stund åt firandet av föreningens 50-årsminne. Tal. riktade sa en välkomsthälsning till de särskilt inbjudna. Av dessa nämndes representanten för skolöverstyrelsens folkskolavdelning, undervisningsrådet Per Holmén, som tidigare under en följd av ar såsom ordförande lett skolföreningens arbete, vidare ordföranden i S. A. F:s centralstyrelse, folkskolinspektör Carl Lidman, representanterna för folkskolans ledning på platsen: folk skol styr elsen s ordförande, rektor E. Hallgren^ folkskolinspektör Bruno Lundgren och slöjdinspektör Hans Hallen samt rektorn vid folkskolse-minariet K. A. Westling och pressens representanter.
Tal. ingick därefter på en intressant redogörelse för de äldre föreningsbildningarna inom stadens folkskollärarkår. Äldst bland dessa var Göteborgs skollärarförening, som kan följas tillbaka till början av 1860-talet. Föreningen, som till numeraren torde ha varit ganska oansenlig, har inga protokoll lämnat efter sig, varför kännedomen om densamma blir begränsad till de upplysningar, som kunnat erhållas ur en av medlemmar inom föreningen utgiven tidning, Skolvännen. Denna publikation utkom under aren 1864 -1869 med ett 16-sidigt nummer varannan vecka och behandlade pedagogiska och sociala frågor av skilda slag. Där ventilerades spörsmål, som rörde skolans organisation, dess förhållande till stat och kyrka, metodiska frågor och kårangelägenheter. Med särskild värme förde den barnens och ungdomens talan, och ett ofta återkommande tema var, huru folkskolan skulle bli skickad att rätt fylla sina uppgifter. I tidningen framskymtar i detta sammanhang kravet på folkskolan som medborgarskola, liksom även nödvändigheten av koncentration av undervisningsstoffet omkring sådant, som kunde bereda de unga för deras framtida gärning, betonas. Även i andra avseenden företrädde tidningen fullt modärna synpunkter.
Utgivandet av tidningen var givetvis förenat med stora svårigheter, inte minst ekonomiska, och det bidrag av 150 riksdaler pr ar, som tidningen erhöll i statsunderstöd, förmådde inte stort andra i detta förhållande. Ar 1869 säger tidningen farväl till sin läs-krets med förklaringen, att den ej velat ställa sig i partiernas tjänst. Samtidigt uttalar den sin förhoppning att yngre krafter måtte taga sig an folkskolan och kämpa för dess själv-
V. FREDRIKSSON.
ständighet och utveckling i kristligt frisinnad riktning.
Samtidigt med tidningen synes även Göteborgs skollärarförening ha upphört. Redan följande ar bildades emellertid på initiativ av yngre krafter inom lärarkåren en ny sammanslutning, Upplysningens vänner. Denna förening, som väl närmast hade karaktären av en diskussionsklubb, var ej sa starkt pedagogiskt inriktad som föregångaren, helst under sin första tid. Även denna sammanslutning höll sig med ett eget tidningsor-fan, »Falken», som skrevs för hand och utom i ett enda exemplar, vilket upplästes vid föreningens sammanträden. I skämtsamt kåserande, halvt raljerande ton drar tidningen »i härnad mot fördomar, överdrifter och flärd», med vilka ord »Falken» bi. a. anger målet för sin verksamhet. Tidningen sysslade emellertid även med allvarliga ting. Efter hand taga skolfrågor och andra sociala spörsmål alltmera av tidningens utrymme i anspråk. Helt visst var detta symtom på en samtidigt försiggående strömkantring inom själva föreningen.
Hösten 1873 tillsattes en kommitté, som fick i uppdrag att utarbeta stadgar för en ny förening, vars verksamhet mera borde begränsas till pedagogiska uppgifter. Kommittén bestod av folkskollärarna Johannes Johansson, K. G. Gunnesson och folkskollärarinnan Lydia Lagergren. Stadgeförslaget synes ha förelegat färdigt i slutet av året, och den 24 januari 1874 kunde den nybildade föreningen, Göteborgs skolförening, hålla sitt konstituerande sammanträde. Skolföreningen blev, vad Upplysningens vänner inte varit, en fast organiserad sammanslutning med pedagogisk inriktning - en återgång alltså till de principer, som varit ledande för Göteborgs skollärarförening på 1860-talet. Tal. erinrade till sist om att skolföreningen från sin oansenliga början för 50 ar sedan stadigt växt och gått framåt för att under förra året sa kraftigt ha ökat sitt medlemsantal, att den kan fira sitt 50-årsjubileunr såsom den till numeraren största bland kretsarna inom S. A. F.
Därefter utfördes under hr Axel Åkerlunds ledning av en blandad lärarkör ett parti ur »Håtunaleken» av A. Körling med hrr Frans Erlanson och Anton Nordh som solister.
Högtidstalet för dagen hölls därpå av fröken Anna L. Lessel, som vid sitt framträdande hälsades med en hjärtlig applåd. I ett anförande, som i hög grad fängslade åhörarna, gav den gamla skol-
veteranen en återblick på skolföreningen under det gångna halvseklet.
Skolföreningen av i dag, framhöll tal., skiljer sig i fråga om syften och arbetsmetoder trots alla likheter rätt avsevärt från den förening, som for 50 ar sedan bildades. Stiftarna av skolföreningen torde närmast ha tänkt sig densamma som en fortsättning av de tidigare sammankomsterna inom den föregående organisationen utan några planer på en verksamhet av större räckvidd. Verksamhetsfältet sträckte sig till en början heller icke utanför kamratkretsen. Syftemålet med föreningen angavs vara »att bereda medlemmarna tillfälle till fortbildning och ökade insikter, synnerligast i och för deras kallelse såsom uppfostrare». Det var å ena sidan insikten om tippfostrarkallets ansvar och betydelse och å andra medvetandet om sina egna ringa förutsättningar för dess utövning, som kom föreningsmedlemmarna att betrakta det angivna målet såsom det ena nödvändiga. Föreningens syftemål skulle främjas »genom lektioner samt föredrag och meningsutbyte rörande pedagogiska och andra bildande ämnen».
Det var i första rummet själva undervisningskonsten, det rent metodiska i undervisningen, som man ville upphjälpa. Under de första åren förekommo också »lektioner» vid sa gott som varje sammanträde, nästan alltid åtföljda av diskussion. Längre fram i tiden blevo lektionerna allt sällsyntare och uteslötos sedermera också ur stadgarna.
Beträffande de »pedagogiska ämnen», föreningen i övrigt sysslade med i överläggningar eller föredrag, synas de ha upptagits mest i syfte att orientera medlemmarna inom pedagogiken i allmänhet. Som exempel härpå nämnde tal. sådana föredragsvis behandlade ämnen som »Om skolan som uppfostringsanstalt», »Om uppfostran i livets skola», »Lärarkallet kräver en hel man» o. s. v.
Ett annat område, inom vilket man gärna höll sig vid föredrag och överläggningar, var det religiösa och dogmatiska. Under de första 10 åren fick föreningslivet i stor utsträckning sin prägel av dessa spörsmål.
Allt arbetet inom föreningen under denna tid utfördes av föreningsmedlemmarna själva. För främjande av fortbildningsarbetet vidtog föreningen mycket tidigt åtgärder för anskaffning av ett eget bibliotek. Ett sådant kom också till stånd och har nära på från dess början understötts genom anslag från folkskolstyrelsen.
Någon tanke på att anskaffa främmande krafter som föredragshållare synes inte ha förefunnits inom den tidigare skolföreningen. Icke förrän 1884 kan någon sådan spåras i protokollen. Det var direktör Otto Salomon, som då med ett föredrag i föreningen bröt den slutenhet gent emot yttervärlden, som dittills kännetecknat densamma.
Då föreningen från början tagit sikte på sina medlemmars självuppfostran och »kallelsen», blev det i själva verket skolans höjande, som framför allt eftersträvades. Jämsides med det i stadgarna uttryckta bildningssträvandet började föreningen också snart nog att sysselsätta sig med skolans organisation och arbetssätt. Man diskuterade om »examina i folkskolan», om »införande av slöjdundervisning för gossar», om huruvida läroböcker borde användas o. s. v. Till en början stannade det ofta vid att diskussionen fick utgöra svar på frågan. Först längre fram, när betydelsen av samfällda yttranden blev klar, resulterade överläggningarna i ett gemensamt uttalande.
Tal. ville fästa uppmärksamheten vid att jämförelsevis ringa utrymme inom föreningen ägnats åt ekonomiska spörsmål liksom även åt frågor rörande lärares rättsliga ställning, vilka frågor lärarkåren brukade taga hand om.
Med sitt beslut att som krets inträda i S. A. F. påbörjade skolföreningen på sätt och vis ett nytt skede i sin utveckling.
I fortsättningen av sitt anförande uppehöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
