Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38S
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 20
tur och hade att uppvisa en storartad utveckling genom tiderna, - Ehuru talaren alltså ville i någon mån försvara skriftspråket, sa vore han ingen motståndare till många av reformsträvandena, t. ex. att borttaga verbens pluralform, att bringa pronomi-nalformerna i överensstämmelse med talspråket och att avlägsna en del ord, som ej användas i talspråket. Därtill funnes starka skal, bland annat det, att det skulle göra det svenska språket lättare för menige man att använda. Tal. trodde också, att om en reform i denna riktning hade gjorts för 150 ar sedan, t. ex. av Dalin och hans samtida, sa skulle vi nu varit tacksamma därför. Men för oss att nu göra det vore ofantligt mycket svårare, ty sedan den tiden hade den stora svenska litteraturen vuxit upp och svenskan hade blivit ett förnämligt kulturspråk. Ett sådant språk vore ömtåligt, och dess värdighet krävde, att det behandlades med aktsamhet. En förändring av detta skriftspråk vore därför någonting mycket betydelsefullt, som man i det längsta droge sig för att göra, vilket bäst visade sig i reformsträvandenas historia. Anmärkningsvärdast vore, att alla de språkmän, som talat fördömande ord om vart gängse skriftspråk; likväl själva begagnade det i sina böcker. Sa gjorde ock alla våra stora författare med ett undantag: Selma Lagerlöf, som i sina senare böcker tagit bort verbens pluralisformer. Den dag vi avlyste från skriftspråket allt, som ej tillhörde talspråket, skulle den litteratur, vi nu ha, bli lika föråldrad, som vi tycka att skrifterna från 1600-talet äro.
Men reformkraven finnas, och huru skall nu skolan ställa sig till dem? Tal. menade, att vi måste finna oss i såsom ett faktum - av godo eller ondo - att vi ha två språk, och att vi ha till uppgift att lära barnen att tala talspråket och skriva skriftspråket. Vad skriftspråket beträffade, sa skulle man icke börja med det i de första skolåren utan låta de små barnen skriva som de tala. Men beträffande de stora barnen vore det lärarens uppgift att lära dem det skriftspråk, som vi nu ha.
På frågan, huruvida en lärare, som vore övertygad om att det svenska skriftspråket borde ändras, hade rätt att söka genomföra denna förändring i sin skola, ville tal. svara ett obetingat nej. Språket vore nämligen en gemensam egendom, som den enskilde icke finge förgripa sig på, låt vara i bästa välmening. En förändring av skriftspråket vore icke blott en pedagogisk utan ock en nationell fråga. Vi måste ha respekt för denna gemensamma egendom och invänta den tid, då reformkravet blivit allmänt insett, sa att det finge ett starkare yttre stöd. Men sa länge vi icke hade det, hade vi icke rätt att i skolan genomdriva någon förändring.
På föredraget följde en kort diskussion.
Sedan höll läraren E. Qvarnström från Eskilstuna ett föredrag med skioptikonbilder om Några res minnen från Brittiska Indien.
Under ett Samkväm hos hr Elmer bjöd Åkers lärarpersonal på kaffe, varjämte musik å violoncell och piano föredrogs av herrar Vikholm och Gärd samt duetter sjöngos av lärarinnor.
Torps lärarförening höll den 3 maj
under stor tillslutning sitt ordinarie vårmöte i Torpshammar. Ordföranden öppnade mötet och riktade därvid en särskild välkomsthälsning till skolrådets ordförande, kyrkoherde O. Rydholm, som ett par dagar förut tillträtt sin befattning. Härefter vidtog en intressant diskussion om undervisningen i geografi med hr E. Eng-
ström, Torpshammar, som inledare. Fröken Ebba Undin skildrade på ett synnerligen livfullt och underhållande sätt en resa i Italien med besök i bi. a. Milano, Rom, Neapel och Venedig.
Vid val av styrelse utsågs till ordförande läraren O. Hedlund, Torpshammar, till vice ordf. kantor Th. Lindström, Fränsta, kassör läraren K. J. Östman, Johannesberg, sekreterare fröken Ebba Undin, Fränsta, bibliotekarie fröken Dagmar Ohlsson, Fränsta.
Ändra föreningar
Städernas folkskolinspektörsförbund
höll sitt sextonde årsmöte i Stockholm den 23 och 24 april. Närvarande voro 33 förbundsmedlemmar, undervisningsråden Sandberg, Bruce och Holmén samt följande skolläkare: Stéenhoff, Kjerulf, Sundell, Nordgren och Alfhild Tamm från Stockholm, Clason från Uppsala, Idar från Västerås och Ljunggren från Ystad.
Som mötets ordförande fungerade dr K. Nordlund, som v. ordf. förbundets ordf. dr J. Bager-Sjögren och som sekr. A. Fridén.
Första frågan gällde skolläkarinsti-tutionen och inleddes av dr Fr. Clason, som till en början framhöll, att läkarnas och pedagogernas arbete och önskningar i det föreliggande ärendet f. n. låge på två parallella linjer, vilka behövde böjas samman, för att ett nöjaktigt resultat skulle kunna vinnas. Efter att ha lämnat en historik över skolläkarinstitutio-nen i vårt land och redogjort för sitt arbete såsom skolläkare vid Uppsala folkskolor framhöll talaren, att skolläkarens viktigaste uppgift vore att genom årliga besiktningar och undersökningar kartlägga lärjungarnas hälsotillstånd och defekter, att lämna föräldrar och lärare behövliga råd och anvisningar samt till poliklinik eller dispensär hänvisa sådana, som vore i behov av läkarvård. Skolläkaren borde därjämte självsagt ägna tillsyn över skolans lokaler och arbetstider m. m.
Pr Ljunggren betonade särskilt betydelsen av ofta återkommande vägningar - han brukade väga barnen i Trälle-borgs folkskolor 5 gånger om året - enär dessa visa, om barnet stannar eller fortgår i utveckling, samt sporra till goda vanor. Hela skolläkarinstitutionen bör läggas på en annan bog. Skolläkaren bör ägna mera tid åt sin uppgift och bör därför ha mera betalt. Finge barnen under skoltiden en bättre tillsyn och vård av läkare, sa skulle i många fall en nervös, obalanserad utveckling kunna förebyggas och andra åkommor i tid kunna botas eller hindras i sin tillväxt. Tänker man på vad det allmänna skulle vinna härigenom, sa måste man säga, att staten har ej råd att avvara en god läkarvård för skolbarnen.
Härtill anmärkte kanslirådet Sandberg, att skolöverstyrelsen ar 1916 med anledning av riksdagens skrivelse ar 1913
gjort hemställan därom, att k. m:t måtte föreslå riksdagen att bevilja ett förslagsanslag på 100,000 kr. att enligt närmare angivna grunder utgå till understöd åt skoldistrikt, vilka besluta anordna läkarundersökningar av lärjungarna i folk-och småskolor, men att denna framställning blivit återremitterad med anmodan till skolöverstyrelsen att vid lämplig tid återkomma med sitt förslag samt att detta tillsammans med sa många andra viktiga önskemål f. n. vilar på skolöverstyrelsens bord. Som en rörelse i rätt riktning kunde dock antecknas, att lä-karfrågan blivit ganska väl ordnad vid seminarierna.
Dr Kjerulf ansåg nog mätningar och vägningar av barnen ha en viss betydelse, men de hade ej någon anklang bland mammorna. Dessa kände dem snarare såsom en kränkning och satte mera värde på ett recept. Läkaren borde därför lägga huvudvikten vid behandlingen. I denna åsikt vann han understöd av dr Sundell, som ville se praktiska resultat av skolläkarens verksamhet.
Dr Nordgren och dr Idar anslöto sig närmare till inledarens mening och hävdade den satsen, att hemmet har att sörja för läkarbehandlingen. Den förstnämnde rekommenderade därför föräldramöten med instruerande föredrag av skolläkaren.
Dr Stéenhoff ville, att skolläkaren skulle öva tillsyn över barnbespisningen i skolorna, och att skolsköterskor såsom skolläkarens biträde skulle anställas. Han betonade, att skol lakar f rågan vore en social fråga, och att den borde lösas såsom sådan, ej som en skolfråga.
Även flera bland inspektörerna deltogo i överläggningen. Av dessa framhölls med stor enighet önskvärdheten av ett fortsatt tankeutbyte mellan läkare och skolmän för en lycklig lösning av den för vårt folk sa viktiga Skolhygieniska frågan.
Programmets andra fråga: Hur skall inspektören utöva sin pedagogiska ledning? inleddes av dr K. Nordlund. Tal. beklagade till en början, att inspektören ar sa bunden av administrativa sysslor, att han får föga tid och kraft över till inspektion. Detta ar ett missbruk, mot vilket en kraftig opinion bör resas. Villkoret för att inspektören skall kunna rätt sköta sin tjänst ar, att han göres mera fri från skrivbordet. Ett annat villkor ar också, att skolstyrelsen förser honom med pedagogisk litteratur, sa att han kan följa med sin tid och sa utveckla sig, som hans viktiga kall kräver. Vid frågans besvarande framhölls, att namnet inspektör närmast för tanken på en kontrollerande verksamhet. En sådan åligger givetvis också inspektören, och den kan i vissa fall vara nyttig, men den ar icke huvudsaken. Huvudpunkten i hans ämbete kan formuleras sålunda: hian skall vara ledare for den pedagogiska kursen vid sina skolor. Därför skall han dels genom besök i skolorna och dels genom deltagande i lärar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>