Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 21
mas, tills de räta ut sig. Sedan arbetet fått önskad form, justeras ytorna genom lättare slag, varefter kanterna ånyo filas, om så skulle behövas, och poleras, varefter de eventuellt krusas med en större puns. Arbetets utseende och varde kan höjas avsevärt genom att sidorna ytterligare bearbetas på lämpligt sätt, t. ex. genom att etsas enligt anvisningarna i föregående artikel. Det önskade mönstret kan också inhuggas, »skrodas», medelst de förut nämnda punsarna. Under skrod-ningen bör det bearbetade stället vila mot ett jämnt och hårt underlag, Skrodning ar av flera skäl att föredraga framför etsning, då det gäller arbeten av ifrågavarande slag, men båda sätten böra försökas.
Ännu återstår emellertid den för arbetets slutgiltiga utseende så viktiga efterbehandlingen av ytan. Ar arbetet av järn, kan det antingen svartbrännas eller genom syra givas ett om matt silver påminnande utseende. Svartbränningen tillgår sålunda: Järnet värmes, dock ej till rödglödgning. En i bomolja eller rå linolja doppad trasselsudd, som hålles i en klämma (oljan blir varm), strykes därefter över ytan. Tjockare anhopningar av olja fördelas medelst en torr trasselsudd. Oljan bränner in, sa att ytan blir torr och svart. Förfaringssättet upprepas, om så skulle behövas. Sedan pjäsen svalnat, avslipas ytan försiktigt med sliten smärgelduk, så att den erhåller ett utseende av här och där blankslitet men i övrigt mörkt järn.
Syrningen tillgår sålunda. Järnet lägges i en blandning av vatten och svavelsyra (minst 1/10 syra). Ytan befrias härunder från glödskorpan och frätes, sa att den blir svagt kornig. Sedan detta skett, sköljes pjäsen omsorgsfullt i rent vatten och lägges en stund i släckt kalk, som neutraliserar möjligen kvarvarande syra. Arbetet sköljes och får torka. Det borstas därefter kraftigt med en stålborste, varigenom en silverliknande färg framträder. Oavsett vilken metod som använts, skall ytan skyddas genom ett tunt överdrag av Zaponlack eller i brist på dylik med ljus polityr. Mässing och koppar doppas hastigt i en blandning av lika delar salpetersyra och svavelsyra jämte något koksalt (2/1000). För gasbildningens skull bör detta göras ute i fria luften. Blandningen, som måste förvaras i glas-eller porslinskärl, är skarpt frätande. Föremålet bör därför hållas med en träklämma och omedelbart sköljas i rent vatten. Efter en eller två dylika behandlingar ar metallen ren och blank och kan antingen ytterligare putsas med vanliga medel eller oxideras. I senare fallet ned-doppas föremålet i en lösning av 10 gr. svavellever och 20 gr. hjortronsalt i l liter vatten. Den oxidhinna, som omedelbart bildas (åtminstone på koppar, jämnas genom försiktig gnidning medelst en vanlig nagelborste, som doppats i finmalen pimpsten. Efter sköljning i rent vatten upprepas förfaringssättet, tills ett tillfredsställande resultat erhållits. Efter
upptagandet ur oxideringsbadet och före borstningen kan det vara förmånligt att doppa arbetet i en svag blandning av svavelsyra (1/10) och vatten (9/10). Härigenom blir oxidlagret jämnare. Efter att den önskade färgen erhållits, får arbetet torka, varefter Zaponlack påstrykes tunt med en trasselsudd.
Intresserade slöjdare böra köpa »Handbok i metallfärgning» av H. Hylander. Pris 75 öre.
I en kommande artikel skall anvisning lämnas på några tillämpningsarbeten.
Gunnar Nilsson.
Göteborgs skolförenings 50-årsfäst.
Vi fortsätta i dag den i föregående nr påbörjade redogörelsen för ifrågavarande fast,.
Efter fröken Lessels tal framförde folkskolinspektör Carl Lidman S. A. F:s och centralstyrelsens tack och lyckönskningar i följande anförande:
Först ber jag att till Göteborgs skolförening få hembära ett tack för den uppmärksamhet, som visats mig i min egenskap av ordförande i centralstyrelsen for Sveriges allmänna folkskollärarförening genom den inbjudan jag erhållit att deltaga i högtidlig-hållandet av Göteborgs skolförenings femtio-åriga tillvaro. På samma gång vill j ag uttala mitt vördsamma tack for den välkomsthälsning, som Göteborgs skolförenings ordförande riktade till mig vid öppnandet av denna högtidssammankomst.
Därnäst ar det mig en glädje och en kär plikt att få framföra centralstyrelsens lyckönskningar till denna förening, som i alla avseenden utgör en verklig prydnad för vår stora allmänna förening och som nu kan blicka tillbaka på och med sa mycken heder i dag celebrera en gagnande verksamhet under ej mindre an ett halvt århundrade.
Vid det märkliga möte mellan ombud för svenska lärarföreningar, som på initiativ av de ledande männen inom Stockholms folkskollärarförening, Emil Hammarlund, J. Molin och Melcher Stefansson efter omsorgsfulla förberedelser kom till stånd i Vetenskapsakademiens hörsal i Stockholm den 9 augusti 1880, var Göteborgs skolförening väl representerad. Mötet hade till syfte att åstadkomma en sammanslutning mellan Sveriges folkskollärarföreningar till större geniensamhet i deras strävanden, och det resulterade också efter grundliga överväganden, särskilt angående stadgar, i det betydelsefulla beslutet om bildandet av Sveriges allmänna folkskollärarförening.
Det kan vid detta tillfälle ha sitt särskilda intresse att erinra därom, att vid mötet presiderade representanten för Göteborg Aug. Törngren, som av ombuden hedrades med ordförandeskapet. Han invaldes också i föreningens första styrelse.
Göteborgs skolförening var alltså från början med i den sammanslutning, vilken, såsom, dennas styrelse uttalade i sitt första upprop, tagit till sin uppgift att leda »alla Sveriges lärare till ett gemensamt arbete för ett gemensamt mål», att enigt »kämpa för den svenska folkskolans väl - för fosterlandets barn».
Den enklaste rättvisa kräver det erkännandet, som vid detta jubileum bör ges med verklig glädje, att den tankegång, åt vilken den allmänna föreningens första styrelse givit uttryck i sitt samlade upprop, städse
följts såsom ledande princip för Göteborgs skolförenings arbete.
Johannes Ohlanders monumentala verk: »Göteborgs folkskolväsen i gamla dagar och i våra», utgivet i anledning av stadens 300-årsjubileum, ger ett starkt intryck ej blott av den storartade och mångsidiga utveckling Göteborgs folkskolväsen vunnit, utan även av den insats stadens lärarkår, särskilt genom sin skolförening, gjort för folkskolans höjande i olika hänseenden.
De intressanta redogörelser med historisk bakgrund, som här lämnats av föreningens ordförande hr Axel Hedfors och av fröken Anna Lessel, äro i hög grad ägnade att förstärka och befästa detta intryck.
Göteborgs folkskollärarkår ar inom hela landet känd för sitt stora pedagogiska intresse, och många betydelsefulla skolrefor-matoriska frågor ha förts fram genom Göteborgs skolförening. I den mån dessa frågor i avseende på sin innebörd avsett landets skolväsen i det hela, ha desamma behandlats och funnit sin lösning under förtroendefullt samarbete med centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening.
Det ar med särskild tillfredsställelse jag tillåter mig här erinra om detta förhållande, på samma gång jag ger uttryck åt centralstyrelsens livliga erkännande för den uppskattning av det samfällda arbetets betydelse, som städse manifesterats från Göteborgs skolförenings sida.
Under sa gott som hela den tid vår allmänna förening ägt bestånd har Göteborg varit representerat i dess centralstyrelse. Jag har nämnt den första ledamoten från från Göteborg, Aug. Törngren. En annan framstående ledamot var Johannes Johansson, som under hela 90-talet tillhörde centralstyrelsen. Med känslor av vördnad och tacksamhet erinrar jag i detta sammanhang om Anna Lessels namn. Fröken Lessel tillhörde centralstyrelsen från seklets början räknat under nara två decennier, på det högsta värderad ej mindre på grund av sitt arbete an genom sin gedigna personlighet. Jag ar förvissad om att till detta omdöme ansluter sig den nuvarande högt aktade representanten fröken Bertha Fjellström.
Om det kan med rätta sägas, att Sveriges allmänna folkskollärarförening, en sammanslutning, som nu omfattar mer an 17,000 arbetare på skolans fait inom skilda delar av vårt land, under ett mer an 40-årigt arbete kunnat hålla klart i sikte och med framgång kämpa for sitt höga mål: främst den svenska folkskolans och folkbildningens höjande, sa har detta framför allt berott därpå, att i stort sett de skilda krafterna kunnat i enighet och god anda förena sig till uthålligt samfällt arbete.
Till dem, som mäktigast bidragit härtill måste räknas den nu jubilerande föreningen, som i detta avseende utgör ett manande föredöme. Därom vittnar dess i basta mening ärorika historia. Föreningen har också vunnit en enastående anslutning och ar nu till numerären den största av allmänna föreningens kretsar.
Med dessa ord får jag alltså till Göteborgs skolförening framföra Sverges allmänna folk-skollärarförenings och dess centralstyrelses hälsning och lyckönskan till femtioårigt framgångsrikt arbete jämte en tillönskan om fortsatt, av idealitet och ansvarskänsla präglad verksamhet och därmed också om en lycklig framtid.
Därefter bestegs talarstolen av undervisningsrådet Per Holmén, som frambar skolöverstyrelsens välgångsönskningar till jubilaren i nedanstående anförande:
Å skolöverstyrelsens folkskolavdelnings vägnar ber jag att få framföra ett tack för inbjudningen att genom en representant närvara vid denna högtidlighet. Ävenledes ber jag att få framföra en hjärtlig lyckönskan till 50-års-jubileet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
