Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 21
SVENSK LÄRARETIDNING.
399
Då skolföreningen ser tillbaka på sin 50-åriga verksamhet, kan den göra det med icke ringa stolthet och tillfredsställelse.
Även en rent flyktig blick i de protokoll och handlingar, som bevara föreningens minnen och bära vittne om dess liv och intressen, ger vid handen, att det ar arbetet inom folkskolan och vad därtill hörer, som varit det centrala i föreningens verksamhet. På detta område har skolföreningen gjort stora och bestående insatser. Många initiativ på den praktiska folkskolpedagogikens område har genom skolföreningen lancerats och förts ut till dryftning i vidare kretsar, och snart sagt intet pedagogiskt spörsmål av mera allmän innebörd har undgått dess intresserade uppmärksamhet. På sa sätt har skolföreningen övat ett stort inflytande på den pedagogiska diskussionen och livaktigheten inom hela vårt land.
Helt naturligt har emellertid skolforenin-gens arbete kommit att i alldeles särskild grad koncentrera sig kring de uppgifter och spörsmål, som beröra Göteborgs folkskolväsen. Det ar Göteborgs folkskolor, som i främsta rummet varit föremål för skolföreningens intresse, och det ar också de, som framför alla andra skördat frukterna av föreningens verksamhet. Sa långt jag kan minnas tillbaka, och mina första personliga erfarenheter om skolföreningen äro mer an 30 ar gamla, har skolföreningen städse beredvilligt tagit om hand, undersökt och prövat samt, där sa funnits lämpligt, fört vidare de uppslag rörande arbetet inom stadens folkskolor, som av enskilda föreningsmedlemmar förelagts densamma, och skolföreningen har genom sina initiativ och förslag ofta varit en nog sa enträgen arbetsgivare åt själva folkskolstyrelsen. I det arbete över Göteborgs folkskolors historia, som nyss sett dagen, har också, och med ratta, åt skolföreningen inrymts en bemärkt plats.
Men det ar icke blott och kanske inte ens framförallt i sin mera utåtriktade verksamhet, som skolföreningen varit och ar av sa stor betydelse. Den har också, om an mera indirekt, verkat inåt - på sina egna medlemmar - på den enskilde inom den kår, till vilken dess flesta medlemmar höra. Det ar av ett oskattbart värde för den unga i skolans värv ännu oerfarna läraren-och lärarinnan att vid sina första stapplande steg på lärarbanan känna stödet av äldre kamraters erfarenhet, och vi kunna för övrigt icke någonsin bliva sa gamla och erfarna i vår lärargärning, att vi icke behöva de impulser, den uppmuntran och äggelse, som föJjer med gemensam samling kring gemensamma levnads- och livsintressen. För alla, yngre som äldre medlemmar av Göteborgs folkskolors lärarkår, har Göteborgs skolförening varit ett stort gemensamt hem, en god fostrare och ledare, en lärarutbildningsanstalt med rika resurser och stor framgång i arbetet.
I den lyckönskan till jubileet, som jag haft äran framföra, inneslutes ett varmt tack för skolföreningens hittills utförda arbete och en välgångsönskan för framtiden.
Programmet upptog sa »Damkor ur Håtunaleken», varefter föreningens ordförande meddelade styrelsens beslut att föreslå föreningen att som hedersledamöter utse överläraren Joh. Ohlander, rektor Anna L. Lessel samt f. d. lärarinnan Anna Larsson. Förslaget bifölls enhälligt av föreningen. Ordföranden erinrade i detta sammanhang om det stora intresse och det värdefulla arbete, som dessa personer ägnat sfcolföreningen, samt gav uttryck åt föreningens tacksamhet för vad de uträttat.
Å de nya hedersledamöternas vägnar tackade hr Joh. Ohlander för hedersbevisningen med följande ord:
Inför den stora överraskning och den stora hedersbevisning, som genom föreningens nyss klubbfästa beslut kommit oss - mig och mina två högt värderade kvinnliga kolleger
- till del, står man egentligen i det närmaste svarslös, även om man annars ar nog sa talträngd. Tillåt mig dock att i denna högtidliga stund få betyga Eder, herr ordförande, och Eder, ärade ledamöter av Göteborgs skolförening, vårt samfällda enkla och ödmjuka tack for den storartade hyllningsgärden.
Jag talar säkerligen icke endast å egna vägnar, när jag härmed erkänner en gammal tacksamhetsskuld till skolföreningen. Skulden går ar och årtionden tillbaka. Den minner om ställningar och förhållanden, opinioner och stämningar, överläggningar och uttalanden, där tankar och vägar ofta gått vitt i sär. Och dock ha vi alla verkliga eller skenbara motsättningar till trots - sa gärna mötts under föreningens höga tak och sa gärna sökt oss hit just därför att olika övertygelser om medel och framkomstvägar städse under dessa händelserika tider fått leva okränkta bredvid varandra.
Särskilt för hemortsrättens gåva under dessa många meningsskiften förtjänar föreningen och föreningsandan en hedersbetygelse på femtioårsdagen.
Vara arbetsinsatser, om några sådana skulle* spåras i föreningens ledning, tillhöra ju det förflutna. Själv trädde jag redan for trettio ar sedan ut ur föreningens styrelse. Och även mina kvinnliga kamrater ha av andra arbetsuppgifter hindrats att mera omedelbart taga del i föreningsarbetet under de senare åren. Arbetskrafterna ha liksom ar-betsproblemen växlat. En blick på denna församling möter huvudsakligen unga ansikten. I förhandlingarna uppstå också nya frågor, nya metoder och former, som avlösa de gamla i en ständig livets förnyelse.
När de gamla problemen - i fall de annars haft något livsvärde - mognat, lösts eller fallit framåt, har emellertid ingen arbetslöshet uppstått inom föreningen, och arbetets natur borgar för att någon sådan ej heller under det nya halvseklet ar att frukta.
Under de gångna femtio åren liar vart folkskolväsen växt ut till en omfattning, som den första lärargenerationen inte kunde ana. I en icke ringa grad kunna vi med glädje och med ödmjukhet påvisa, huru denna utveckling anknyter sig till de strävanden, Göteborgs skolförening under det gångna halvseklet gjort till sina, och till den förståelse för dessa önskemål, som mer och mer vuxit sig stark hos våra skolors ledning. Stilla och på det hela taget obemärkt har nämligen en samverkan mellan lärarkår och skolledning arbetat sig fram inom Göteborgs folkskolvärld. Och det ar ingen överdrift, om jag på denna samarbetets jubeldag vågar säga, att på denna punkt ett avgörande och bestående genombrott under de två senaste decennierna ägt rum i tänkesätt och handlingssätt - till vinst för skolan och till lycka för dess vänner och arbetare. Frukterna härav äro hart när omätliga. Det far ej döljas på en dag som denna.
Och ar det inte sa djupare sett, att vi alla, vilken vår plats i den allt större och större och allt mångsidigare och mångsidigare vordna arbetsfördelningen an må vara, i förhållande till samhället, till skolan och
- först och sist - till barnen stå i tjänande ställning? Och ar det inte just denna uppfattning, som brutit mer och mer igenom? Jag lyckönskar skolföreningen till det bidrag föreningen lämnat till utredningen av en sådan grundåskådning inom sin verksamhetskrets och i detta samhälle.
Det var dit våra föregångare, trevande och famlande, syftade med sina sammanslutningssträvanden. Den andan ar det, som burit dessa strävanden uppe, hur vinden an blåst med eller mot. Och det ar denna fadrens anda, som vi ha att bevara hög och ren, åt barnen, åt de lärarsläktled som avlösa oss. Ske alltså!
Som avslutning på minnesfesten utförde kören under hr Åkerlunds ledning »l Rosengården» av V. Svedbom med fru Emma Kristensson-Carlsson och hr Frans Erlanson som solister. Pianoackompanjemanget sköttes vid bada körverkens framförande av fru Elin Erlanson.
Ett 200-tal av festdeltagarna samlades därefter på Coldinuordens restaurant till en bankett, vilken gick av stapeln efter ett omväxlande program och under den bästa stämning. Bland den långa raden av tal må nämnas talet for folkskolan och för S. A. F. och dess ordförande av hr Hedfors samt talen for undervisningsrådet Per Holmén, for hedersledamöterna, representanterna för skolans lokala ledning, de tidigare ordförandena inom föreningen, för sångarna, varvid hr Åkerlund särskilt hyllades, samt för pressen, vilka tal samtliga besvarades. Vidare förekom sång av manskör, solomusik m. m.
Under aftonens lopp anlände telegram från kanslirådet J. Franzén, riksdagsman Värner Rydén samt folkskolinspektörerna J. E. Engvall, P. J. Thomée, Alb. Thorell och J. Emil Björkman.
Inbjudan till de akademiska
sommarkurserna i Uppsala
1924.
Sedan årets riksdag anvisat medel for anordnande av sommarkurser vid Uppsala universitet innevarande ar, tillåta vi oss härmed enligt uppdrag att till deltagande i dessa 1924 års akademiska sommarkurser i Uppsala inbjuda den bild ningsintresserade allmän h eten, särskilt lärare och lärarinnor vid högre och lägre läroverk, kommunala mellanskolor, privatskolor, seminarier, folkhögskolor och folkskolor, bildningsintresserade arbetare, studerande och överhuvud en var, som tror sig ha gagn av den undervisning, som vid kurserna kommer att meddelas.
Föreläsningarna hållas i universitetets lärosalar och institutioner.
Kurserna öppnas fredagen den 15 augusti kl. l e. m. med en föreläsning av universitetets rektor, prof. L. Stavenow, och avslutas lördagen den 30 augusti med en föreläsning av prorektor, prof. U. Quensel.
Kurserna komma att omfatta föreläsningar, demonstrationer, förevisningar, exkursioner och diskussioner.
Föreläsningarna och demonstrationerna äro enligt det preliminära programmet, i vilket enstaka tillägg och ändringar kunna komma att företagas, uppdelade i följande grupper:
A. Aktuella problem inom modärn vetenskaplig forskning.
I. Teologiska avdelningen.
Doc. Andrae: Indisk religion i västerlandet i nyare tid.
Prof. Linderholm: Kyrkohistoriens huvudepoker. En religionshistorisk överblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
