Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 21
Prof. E. Reuterskiöld: Nyare problemställningar inom jämförande religionshistoria.
Prof. Runestam: Individualitet och solida* ritet.
Prof. G. Wetter: Uppenbarelseboken.
II. Juridiska avdelningen.
Doc. Holmbäck: Den nya äktenskaps- och förmynderskapslagstiftningen.
Prof. Lundstedt: Lögn eller sanning i rättsvetenskapen?
Prof. Unden: Nationernas förbund.
III. Medicinska avdelningen.
Labor. Backman: Sjukdomar i de inner-sekretoriska körtlarna.
Prof. Hultkrantz: Rasbiologi med tillämpning på sociala problem.
Doc. Nseslund: Immunitets- och serum-forskningens nuvarande ställning.
Prof. Quensel: Insekternas betydelse för spridningen av vissa sjukdomar.
Prof. Ramström: De äldsta fynden av människa på vår jord.
IV. Humanistiska avdelningen.
Prof. Blanck: Dikt och verklighet.
Prof. Ekblom: Vikingafärderna belysta av ortnamn.
Prof. Hägerström: Skuld och vedergällning.
Doc. Sjögren: Ostia, en antik storstadshamn enligt nyare utgrävningar.
Prof. Wittrock: Några huvuddrag av 1870-talets historia.
Prof. Zetterstéen: Muhammedansk religion, statsbildning och kultur.
V. Naturvetenskapliga avdelningen.
Doc. Dahlgren: Ärftlighetsproblem belysta av cellforskningen.
Doc. Ekman: Den svenska djurvärldens historia.
Doc. Lindblad: Nyare undersökningar Över universums byggnad.
Prof. Ramberg: Katalys och dess tekniska tillämpningar (med experiment).
Doc. Sjöström: Radio (med experiment).
Doc. Söderström: De ryggradslösa djurens härstamningsförhållanden.
B. Svensk bygdekultur.
Doc. Åberg: Vara minnesmärken och fynd från hednatiden.
Prof. Hahr: Svenska borgbyggnader från slutet av medeltiden och början av 1500-talet.
Doc. Cornell: Svenska k^rkotyper.
Åman. Erixon: Svensk folklivsforskning.
Doc. Arbman: Musik och dans i svenskt folkliv.
Prof. Almgren: Fornminnesvård, en nutidsplikt.
En del föreläsningar komma att illustreras med ljusbilder.
Förevisningar av universitetets bibliotek, museer, samlingar och institutioner, av domkyrkan, av seminariet, av skolor m. m., som för sommarkursernas deltagare kunna vara av intresse, komma att hållas på bestämda tider av sakkunniga personer.
Diskussioner komma att anordnas över lämpliga ämnen. Förslag till diskussionsämnen mottagas under professor Hultkrantz* adress.
Ytterligare upplysningar lämnas dels i tidningar, dels i program, som längre fram kommer att tillställas anmälda deltagare.
För tillträde till sommarkurserna fordras inga som helst examina eller betyg. För kostnadernas betäckande erlägger varje deltagare en avgift av 15 kr. Man och hustru betala vardera halv avgift. Om avgiften ej vid anmälan bifogas,
sändes tillträdeskortet mot postförskott.
Tillträdeskortet gäller i regel för samtliga föreläsningar, förevisningar och diskussioner. Då antalet åhörare i vissa fall med hänsyn till utrymmet måste begränsas, äga tidigare anmälda företräde. Vid anmälan torde därför uppgivas, vilka föreläsningar man vill åhöra.
Anmälningar med tydligt namn samt uppgift om yrke och postadress insändas till Sommarkursernas Byrå, Uppsala, som meddelar alla nödiga upplysningar för resan i sammanhang med tillträdeskortets översändande. Byrån anskaffar på deltagares därom i anmälan framställda önskan rum och spisning till möjligast billiga pris.
För sommarkursernas föreläsningsutskott
Organisationskommittén. (Underskrifter.)
Välläsningsundervisningen.
Några synpunkten
(Fort. fr. nr 20).
Hur skall man nu i läsningen få fram talets pausering och betoning, det som skall bilda läsningens skelett? Detta kan ske genom många metoder, helst kombinerade. En god hjälp har man av att låta barnen med lodräta streck ange uppehåll, med vågräta betoning samt med sammanbindande bågar kombinering av två rader i en dikt. Sa fördelaktigt för bokens utseende ar ju ej detta förfaringssätt, och därför bör det helst användas i avskrifter. Ett av de bästa och vanligaste hjälpmedlen vid lasövning ar förstås den imitativa metoden, som hr Levi Johansson egendomligt nog tyckes vilja underkänna. Genom lärarens läsning få eleverna för det första klart för sig en dikt eller en berättelses huvudkaraktär. Grova misstag göras ofta av barnen angående själva grunduppfattningen. Jag hörde en gång en stockholmsflicka på en fäst läsa Snoilskys Kung Gösta. Hon hade en vacker röst och betonade korrekt, men hon läste sentimentalt - hela dikten. »I håret han grep de tredska på avgrundens rand.» Det ar sannerligen icke något sentimentalt i de raderna; i stället en frisk nordanvind, som griper tag i människorna och ruskar om dem. Även sedan under själva övningen ar det lämpligt, att läraren eller något av barnen läser före en fras eller en strof. Man kan skicka ut en sats på vandring i klassen, tills man får den filad och färdig. Någon kanske tycker det ar barbariskt att på detta sätt raffla sönder en dikt. Jag har aldrig märkt, att stämningen förlorar på denna ingående övning. Tänk på de sköraste, subtilaste sånger, hur enstaka toner övas om och om igen. Barnen känna en ska-pandets glädje, om de vid läsningen lyckas skjuta prick på den rätta stämningen och betoningen. Men den goda smaken bör sitta i högsätet, och man skall
ej hålla på sa länge med exercisen, att den blir tjatig och tråkig. Mellan dessa ingående övningar kan man, som jag redan nämnt, läsa rikligt med text, där man endast grovkrattar, sa att man får bort de värsta felen.
En av de bästa metoder för lasövning, jag vet, ar, att läraren läser samtidigt med barnen, antingen med grupper av barn eller allra helst med ett i sänder. Vid denna samtidiga läsning läser läraren på, och eleven får slänga med, sa gott han kan. Då märks inkongruensen i fraseringen. Där fattas ett stycke, där skjuter en bit utanför. Barnen läsa både fortare och långsammare an läraren, göra kortare uppehåll och läsa långsammare mellan uppehållen. Jag skall be att få rekommendera de långa uppehållen, icke tillgjorda konstpauser utan uppehåll, som man gör i det naturliga talet, då man behöver en tankeställare. Ett uttryck blir mera framhållet genom uppehåll på ömse sidor an genom flera kilograms tonvikt. Det ar lustigt att se barnen vid den samtidiga läsningen, De ha genast munnen i ordning att fortsätta i stället för att göra uppehåll, och man får ofta en förvånad blick, som om de ville säga: »Ska vi inte dra’ på?» Barnen märka också lättare vid lärarens ledning av läsningen an vid enbart lyssnande, att han har en hel del hokus pokus för sig, som ej står angivet i boken, inledningsljud och mel-lanljud, en tuggning, en hostning, en stamning, läsning med sammanbitna tänder o. s. v. Särskilt Frödings dikter, som ju läsas sa mycket i folkskolan, fordra för att bli rättvist behandlade en hel del sådan extra utstyrsel. Apropå Fröding vill jag nämna, att jag hos stockholmsbarn både i flickskolor och folkskolor ibland märkt en benägenhet att överdriva det burleskt bondska, t. ex. i de på visst sätt tragiska dikterna Ett gammalt bergtroll och I valet och kvalet. Det kan tyckas, att barnens läsning tillsammans med läraren blir opersonlig, och att han skapar om dem efter sitt beläte. Ja, det ar en läsning på ett lägre plan, men den ar också för de ofullkomliga, icke för de rättfärdiga.
Till den samtidiga övningen hör också körläsningen. Man bör, första gången en text läses i kör, själv vara med och leda det hela. Sedan kan man släppa barnen lösa på egen hand. De barn, som läsa bra, draga då de sämre med sig och rycka upp dem ur deras släpfriktion och taktläsning. Det blir mäss-suggestion, och de ängsliga våga släppa till sina röster, när dessa drunkna i de andras. Hr Levi Johansson har i sin artikel framhållit körläsningens betydelse, enligt min uppfattning t. o. m. överdrivit den. Det finns många andra effektiva metoder. Egendomligt ar, att han behövt sexton ar för att komma på denna metod, som dock ligger sa snubblande nära, och som säkert användes av många pedagoger. Folkskolinspektör Westberg har också i Svensk Läraretidning för den 25 juli framhållit, att körläsningsmetoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
