- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
430

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 22

tillhöra det egentliga skolområdet, med högst 75 kronor för lärjunge, dock under villkor att skälig nedsättning i terminsavgifterna beredes mindre bemedlad lärjunge samt att i intet fall terminsavgifter påföras medellösa lärjungar.

Fryksände högre folkskola. Sedan styrelsen för Fryksände högre folkskola anhållit om tillstånd att av de elever, som fr. o. m. vårterminen 1924 deltoge i undervisning i franska såsom frivilligt ämne och som ej vore medellösa, upptaga en extra avgift av högst tio kro-

nor för elev och termin såsom bidrag till täckande av utgifterna för tim lär ar-arvode för denna undervisning, har k. m:t den 9 maj 1924 bifallit ifrågavarande ansökning såvitt angår tiden intill utgången av ar 1925.

Uppehållande ay tjänst. Med an

ledning av en utav styrelsen för högre folkskolan i Slite i ämnet gjord ansökning» har k. m:t medgivit, att två lärartjänster vid nämnda skola må under läsåret 1924-1925 uppehållas med extra ordinarie lärare.

Dödsfall.

P. NÄSLUND.

BANNA KIHLGREN.

P. Näslund.

Som i föregående nr i korthet omnämndes avled den 30 april folkskolläraren och organisten i Näshulta, Södermanland, Per Näslund. Det var en lång i trohet och kärlek fullgjord lärargärning, som då lyktades. Född och uppvuxen i Ångermanland kom han 23-årig till den skola i Rekarnebygden, där han nu efter mer an 37 ars arbete föll på sin post. En son av de stora skogarnas allvarstyngda land förde han med sig något av dess allvar, stillhet och ro. Men det var ej ett allvar, som tyngde Qch skrämde. Hans lärjungar kände snart, huru bakom den allvarliga ytan klappade ett varmt hjärta. Och sa vann han deras genkärlek, som gjorde arbetet lätt i hans skola. Och under det åren gingo, lärde alla i hans församling att allt mer älska och värdera den tysta, försynta och ihärdiga läraren, som med den osjälviska idealitet, vilken i vår materialistiska tid synes bli allt sällsyntare, fullgjorde sitt värv i kyrka och skola.

Den 11 maj, ett ar efter det hans församling och vänner med blommor och gåvor hedrade honom på hans 60-årsdag, fingo de strö rosor vid hans bår. I vältaliga, varma ord tackade skolrådets ordförande, kyrkoherde Ullman, honom for vad han varit och givit. Hans skolbarn sjöngo och skolråd, kommunalfullmäktige, vänner och f. d. elever uttalade ord av saknad och tacksamhet och nedlade kransar.

Du vår lärare och vän! Vi tacka dig för allt du givit. Minnet av din nobla gestalt skall hos oss alltid leva.

_____ G. H-m.

Hanna Kihlgren.

I förra månaden avled i Arvika efter en kort sjukdom slöjdlärarinnan Hanna Kihl-gren, vilket förut i korthet omnämnts i denna tidning.

En broder till den avlidna, komminister J. Kihlgren från Stockholm, förrättade jordfästningen i Arvika stads kyrka.

Hennes vänner och kamrater, hennes kära

elever och alla, som hade förmånen att känna fröken K. närmare, ha genom hennes bortgång gjort en smärtsam förlust. Budet om hennes frånfälle har också väckt sorg och förstämning inom det samhälle, där hon verkade, och långt utom dess gränser.

Fröken K. var en sällsynt fin och god personlighet, alltid kärleksfull och uppoffrande. Hennes elever förlora icke allenast den nitiska och skickliga lärarinnan - hon var vännen och kamraten med dem. Hennes minne ar ljust och varmt.

O. R Ehn.

I sitt hem i Västanfors, Västmanland, liar f. d. folkskolläraren och organisten Oskar Felix Ehn avlidit.

Född 1849 i Vårdnäs har den avlidne verkat i Västanfors sedan 1872. Han efterlämnar som närmast sörjande maka och barn.

Hanna Krantz.

Efter en kort sjukdom avled den 26 april f. d. lärarinnan i Vallentuna fröken Hanna Krantz i sitt 64 levnadsår. I över 41 ar tjänstgjorde hon som lärarinna inom Vallentuna församling tills hon 1921 avgick med pension. Sitt arbete skötte hon med nit och intresse. Ordning och punktlighet var ett utmärkande drag hos henne.

Jordfästningen ägde rum den 4 maj i Vallentuna kyrka under mycket stor tillslutning. Under tonerna av en sorgmarsch inbars kistan av skolrådets samtliga ledamöter. Till båren framträdde sa kontraksprosten O. S. Pettersson och höll griftetalet. Därefter skildrade han den hänsovnas plikttrogna redliga arbete under de många åren, som hon tjänstgjort inom församlingen. Från orgelläktaren utförde sångkören ett par vackra sånger. Även skolbarnen förhöjde den stämningsfulla akten med sång. Vid graven talade åter prosten Pettersson och nedlade från skolrådet en krans. En kamrat uttalade ett sista tack till den avlidna och nedlade å egna och kamraternas vägnar deras minnes-

gärd. Flera tal höllos och många kransar nedlades från dem, som stått den avlidna nära i vänskap. Alla framhöllo i varma ordalag den avlidnas stora förtjänster. Vila i frid du redliga kamrat och vän. _____ A. G.

Mina Nilsson.

F. lärarinnan fru Mina Nilsson, Storbyn, Färila, har avlidit.

Fru Nilsson var född 1868 i Västmanland och genomgick Västerås småskolseminarium. Efter två års anställning som lärarinna i sin hemby flyttade fru Nilsson till Hälsingland, där hon haft lärarinnebefattningar i Los och Ljusdal.

Dyrtidstilläggen.

Statsutskottet har tillstyrkt, att dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. statsunderstödda läroanstalter må för budgetåret 1924-1925 utgå efter samma grunder, som gäller för innevarande budgetår, och således här avvikit från k. m:ts proposition på samma sätt som i fråga om statens befattningshavare.

jCffferafur.
Böcker på mitt bord.
Biskopen av London har till läsning under fastan detta ar anbefallt en liten bok av domprosten Inge, »Personal religion and the lif e of devotion». Jag har icke äran att på något sätt vara bekant med biskopen, men jag har i alla fall lytt hans råd, ty domprosten vid S:t Paul William Ralph Inge räknar jag bland de mest givande litterära bekantskaper jag gjort under senare ar. »Han ar för kylig», sade här om dagen en god vän till mig. Han tillhör de relativt tillknäppta och slutna naturerna, skulle jag hellre vilja säga. Ganska karaktäristisk i detta hänseende ar hans ovan nämnda sista bok. Den ar ägnad minnet av en elva-årig dotter, som dog förra påsken. I den sista uppsatsen berättar Inge med nästan naiv förtrolighet vissa smådrag ur hennes liv, huru t. ex. busskonduktörerna gjorde honnör for henne, när hon var ute, bara för att få hennes innerliga, fastän svaga leende till svar. Han talar också om vilket stort deltagande, som strömmade emot hennes föräldrar vid hennes död och att trafiken i City fick stanna, när hennes lilla kista fördes till kyrkan. Det ar en faders sörjande hjärta, som otvetydigt talar ur dessa konstlöst givna berättelser, och man tror på den inre sanningen i den ryktbare mannens bekännelse, att han berättat under känsla av ovärdighet gentemot den Guds oförskyllda nåd, som lät honom bli far till ett helgon i barngestalt. Och dock - innerligast tolkar han sin saknad icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free