- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
446

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 23

tion sa ivrigt eftersträvar, framtvingar självklart en omläggning i antydd riktning. Och då seminarierna sålunda faktiskt äro på väg att förvandlas till ett slags gymnasier, skall påverkan nedifrån, från den kommunala mellanskolan, som ju redan ar bottenskola för gymnasiet, komma att bli oemotståndlig. Härmed kommer jag, med Red:s benägna medgivande, att säga ett par ord om min egen lilla privata seminariereform, som Sv. Ltg icke synes våga debattera.

Först bör då betonas, att den påyrkade seminariereformen har ett mycket närliggande samband med fortbildningsproblemet. Ar det riktigt, som jag med stöd av skolkommissionens statistik förutsatt, att inom en nära framtid folkskollärare med realskolexamen komma att utgöra en betydande, kanske dominerande del av sin kår, sa måste envar, som på allvar vill underlätta folkskollärarnas universitetsstudier, finna det angeläget att först och främst reducera den sålunda uppkomna, orimligt långa utbildningstiden för lärarkallet. Men även oavsett hänsynen till dem, som ämna sig till universitetet, måste, såsom i min tidningsartikel framhållits, vidtagas en kraftig beskärning av den hotande förlängningen av tiden för folkskollärarnas utbildning. Ty märk väl, att denna utbildningstid, räknad från skoltidens början, under nyss angivna förutsättning, kommer att omfatta hela 14 ar, alltså tre ar mera an vad majoriteten av folkskollärare f. n. behöva kosta på sig och ett ar mera an utbildningen till student-och folkskollärarexamen kräver for den, som nu tar båda dessa examina i nämnd ordning. Har vårt land råd att bestå sig en sa meningslöst förlängd folkskollärar-utbildning? Ar det icke fastmer självklart, att en förändring av den art jag påyrkat - tillträde till seminariets 2:a klass för realskolstudenter eller annan motsvarande anordning - måste komma till stånd? Det lär nog inte gå att visa ifrån sig denna synpunkt med en överlägsen gest - såvida man nämligen icke kan gendriva min förutsättning angående mellanskolan såsom folkskolsemina-riets blivande bottenskola. Och detta torde icke ha sig sa lätt, ty det ar väl uppenbart, att efterhand som mellanskolor spridas över allt i landet och komma inom räckhåll för en och var, landsbygdens studiebegåvningar med få undantag skola gå den vägen fram till vidare utbildning.

Min kritiker finner det oförklarligt, att mitt förslag kunnat betecknas som en förbättring av lärarutbildningen. Det innebär ju en minskning av studietiden i seminariet till tre ar efter avlagd realskolexamen mot nuvarande fyra. Härtill kunde svaras, att det nu icke ar någon realskolexamen alls för de flesta. Men jag bortser härifrån och medger, att saken kan te sig gåtfull - vid ytligt påseende. En närmare eftertanke bör dock lätt bringa klarhet. Folkskolsemi-nariet skulle ju genom anslutning till

mellanskolan få börja sin undervisning på en helt annan nivå an nu; ingen tid behövde spillas på onödig omtagning av redan inhämtad kunskap. Och framför allt: lärjungerekryteringen skulle självfallet bli vida gynnsammare. Ty till seminariets 2:a klass vore det utsikter att locka den Mttre hälften av realskolabi-tarienterna, medan man nu i l:a seminarieklassen torde få hålla till godo med den sämre. Dessutom komme rekryteringen att förbättras även därigenom, att de inträdessökandes realskolbetyg och övriga vitsord från den avlämnande skolan skulle innebära en vägledning för bedömande av begåvningen, som ar ojämförligt mera pålitlig an de nuvarande inträdesprövningarna.

Har man den uppfattning om folk-skolseminariernas framtida utveckling, som här ovan skisserats, ter det sig som ett famlande i blindo, i fall fortbildningsfrågan behandlas utan samband med en seminariereform i antydd riktning och utan hänsyn till seminariernas realistelever. Min kritiker säger visserligen, att Skolkommissionen har tagit hänsyn till dessa sistnämnda, men hans hithörande resonemang, . som för resten ar faktiskt oriktigt, ar redan i min tidningsartikel gendrivet. Kommissionen har verkligen, menar han, beräknat en kortare kompletteringskurs för dessa som avlagt realskolexamen. Detta ar nu först och främst icke riktigt: å sid. 53 i Betänkandet yrkas nämligen, att vid kompletteringskursens planläggning hänsyn icke skall tagas till andra an de s. a. s. ordinära seminaristerna - alldeles som nu vid seminariernas egen arbetsplan icke den minsta hänsyn ar tagen till f. d. realskolelever. Men även om ifrågavarande hänsyn verkligen tages och kompletteringskursen för realister förkortades med en eller t. o. m. ett par terminer, vore saken därmed icke hjälpt, såsom i min tidningsuppsats påvisats; det bleve i alla fall minst två års onödig studieförlängning till studentexamen för den kategori av seminarister, som här ar ifråga och som i en snar framtid kanske ar majoriteten. Vad Sv. Ltg. i detta sammanhang yttrar om en tvåårig kompletteringskurs såsom en av mig uppgjord fri konstruktion och om den större lättheten att inhämta kunskaper i 25-3O-årsåldern an 10 ar tidigare ar sa uppenbart oriktigt, att något bemötande icke ar av nöden.

Som sammanfattning av det sagda dristar jag påstå, att det ar jag och icke Sv. Ltg. eller Skolkommissionen, som tagit önskvärd hänsyn till folkskollärarkårens berättigade strävan i förevarande fråga. Ty därtill hör

1. att alla ur kunskapssynpunkt dokumenterade folkskollärare och ej endast ett urval av förment studiebegåvade få tillträde till universiteten;

2. att tillträdet gives först på villkor, som göra folkskolläraren till en fullvär-

dig student, för vilken alla fakulteter kunna öppnas, samt

3. att det tillses, att for alla folkskollärare all onödig och orättvis förlängning av studietiden före och efter folkskollärarexamen undvikes.

Genom sådana åtgärder skulle folkskollärarnas trängtan till universiteten ha nått sitt mål i fullaste omfattning och utan någons förfång. Men ingalunda hade därmed deras fortbildningsfråga i ordets ursprungliga och egentliga mening funnit sin lösning. Ty för visso kan detta ske blott på en enda väg och just på den väg, folkskollärarkåren sist av alla vill beträda: den pedagogiska högskolans.
Uppsala den 18 maj 1924.
Bertil Hammer.
Vi ha aldrig begärt något privilegium för folkskolans lärare. Tvärtom anse vi, att var och en, som kan tillgodogöra sig undervisningen vid universiteten, bör äga tillträde dit. Därför glädjas vi över att även de frän högre lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna nu äntligen tyckas få rätt att bedriva studier vid universitetet. Men prof. H. försvarar som den siste på ringmuren, studenternas gamla privilegium på den vetenskapliga bildningen. Studentexamen ar den enda porten. Den som inte går in genom den, hangar en »bakväg».
Ehuru universiteten »sedan gammalt inrättat sig för» fordringarna på tre modärna språk och latin resp. matematik, ar det dock obestridligt, att många studenter bedriva studier vid universitetet med ett av dessa ämnen bortvalt, och att även de högsta examina hava avlagts utan att vederbörande har i sina universitetsstudier haft användning för alla tre kultur spr åken. Enligt prof. Hammer måste dock folkskolläraren ha dem med - för konsekvensens skull. Han får förstås välja bort, men - för konsekvensens skull - just samma ämnen som studenten. Det betyder ingenting, att den nuvarande bortvalsrättens lämplighet ar i hög grad omstridd för att ej säga utdömd. Den måste likväl - för konsekvensens skull - tillämpas även på folkskollärarna.
Folkskollärarna vilja icke bli annat an lärare, men för konsekvensens skull och för att finna något fog för upprätthållande av konsekvens i fråga om fordringarna på studentexamen, måste man också bereda dem möjlighet att bli domare, läkare och präster.
Hur envist prof. H. håller på sin plan bevisas ju bast därav, att han finner det vara »en mycket liberal kompensation» att folkskollärarna slippa avlägga studentprov i - kristendom, svenska och geografi, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free