Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 23
SVENSK LÄRAEETIDNING.
453
oordentlighet, grymhet. Barnets plikter mot föräldrar och syskon behandlas, likaså dess skyldigheter i skolan och hemmet, dess plikter mot fosterlandet och samhället o. s. v. I den högre kursen ges undervisning i elementär morallära, i fråga om familj, samhälle och fosterland, varvid särskilt betonas skillnaden mellan plikten och det egna intresset samt skillnaden mellan den skrivna lagen och morallagen.
För modersmålsundervisningen lämna de senast utfärdade instruktionerna en del intressanta anvisningar, till vilka jag återkommer i en följande artikel rörande speciellt detta ämne. Vad de övriga skolämnena beträffar, giva de metodiska anvisningarna åtskilliga beaktans-värda uppslag, vilka dock i allmänhet ej torde erbjuda några egentliga nyheter för svenska förhållanden och därför kunna i detta sammanhang förbigås. Jag vill endast framhålla den praktiska inriktning, som man strävar att ge åt naturkunnighetsundervisningen: den skall ej vara densamma för gossar som för flickor; den skall vara av olika slag i industristädernas skolor och i skolor på landsbygden, annorlunda i kusttrakterna an i det inre av landet.
Redan första gången, då jag trädde in i en fransk skolklass fick jag ett alldeles bestämt intryck av disciplin och ordning: som på ett kommandoord reste sig de nara 50 pojkarna till hälsning vid mitt inträde med en snabbhet och samtidighet, som verkade gymnastisk . rörelse och tydde på god övning. Uppmärksamheten föreföll hela tiden spänd, och svaren följde med synnerlig precision och snabbhet. Alla sutto med händerna korsade över pulpeten, och den som hade frågan stod i sin bank med korslagda armar. Om någon visade sig särskilt duktig under timmen, fick han ett litet märke, vilket uppskattades till en poäng, och antalet poäng pr dag, upp till ett maximum av 10, infördes i ett häfte, vilket för varje dag skulle uppvisas för och signeras av vederbörande målsman. På detta sätt registreras och kontrolleras ej blott elevernas arbete under lektionerna utan även deras läxläsning, flit och uppförande. Varje elev har under sin skoltid ett litet häfte, i vilket införes den första läxan varje månad i varje ämne. Därigenom kan vid skoltidens slut (eller när som helst under dess lopp) med lätthet konstateras, vad som genomgåtts och de framsteg som eleven gjort.
Den franske skolpojken (och detsamma gäller, i något modifierad form, även för den franske seminaristen) står sålunda under en stadig och konstant kontroll, och man kan knappast underlåta att ställa detta i samband med det starkt utvecklade examens- och betygsväsendet i Frankrike. Avgångsexamen från folkskolan sker numera i två etapper, ett avgångsbetyg efter lyckligt fullbordad genomgång av mellankursen, ett annat efter högre kursens avslutande. Det förra
berättigar till inprövning i lyceets, läroverkets första klass; det ar det sätt, på vilket bottenskolan hittills förverkligats i Frankrike. Det bör i förbigående anmärkas, att lyceerna alltjämt äro försedda med en underskola, parallell med
folkskolan t. o. m. mellankursen.–––-
Även fördelningen av statsstipendierna, för utbildning vid lyceer eller folkskolans överbyggnader, sker efter förutgången prövning av de stipendiesökande.
(Forts.)
Minneslista
Fortbildningskurser, stipendier, skolmöten m. m.
Den 16-21 juni sångkurs i Tomelilla.
Den 14 juni-9 augusti lek- och idrottsledarekurs i Motala.
Den 10-17 juni teol.-pedagogisk kurs i Umeå.
Den 10-12 juni allm. svenskt kyrkosångar-möte i Skara.
Den 15 juni-15 juli sommarkurser för lärarinnor i kläd- och linnesöm m. m. i Sancta Birgittaskolan, Regeringsgatan 19-21, Stockholm.
Den 16-21 juni fortbildningskurs för småskollärarinnor i Malmköping.
Den 17 juni -8 juli kurs i mönsterritning i Göteborg.
Den 16-30 juni kurs i sångteknik i Karlstad.
Den 16 juni-5 juli Svensk feriekurs i Jena. Den 16-28 juni slöjdkurs i Skara. Den 25-28 juni kurs i talteknik och sång. Den 25 juni-16 juli skandin. feriekurs i Greifswald och Konstanz.
Den 26-28 juni 4:e folkskolmötet för Västmanlands län.
Den 26 juni-9 juli fortbildningskurs i teckning i Kalmar.
Den 26 juni-8 augusti kurs i tal-, tonbildning och sång i Sigtuna.
Den 28 juni-22 juli tysk kurs i Kufstein.
Den 29 juni-23 augusti vävkurs i Karlstad.
Den l juli Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförenings årsmöte i Stockholm.
Den 30 juni-10 juli kurs i hembygdsundervisning i Norberg.
Den 30 juni-12 juli fortbildningskurs i experimentell fysik och kemi vid folk-skolseminariet i Uppsala.
Den 2-4 juli 17:e allmänna svenska folkskollärarmötet. Ombudsmöte den l juli.
Den l-5 oktober Centralförbundets för nykterhetsundervisning upplysningskurs i Västerås. Vidare meddelar Manfred Carlsson, Västerås.
Den 10-12 juli lia nordiska yrkesskolmötet i Stockholm.
Den 10-18 juli och 24 juli-30 augusti sommarkurs på Näs.
Den 18-30 juli teol.-pedagogisk kurs i Västerås.
Den 28 juli t. o. m 3 veckor framåt extra teckningskurs i Stockholm.
Den 31 juli-8 augusti Sigtunastiftelsens sedvanliga sommarkurser.
Den l augusti börjar Dalarnes småskollärarinneförbunds kurs i teckning i Falun.
Den 1-6 augusti nordisk sommarkurs i Eos-kilde.
Den 26-30 november Centralförbundets för nykterhetsundervisning 120:e kurs i Gävle.
a ord.
»Tal» och »uttal». Ett genmäle till Elsa Karlsson.
I en artikel med rubrik »Välläsningsundervisningen», införd i N:o 20 o. 21 av denna tidning, har Elsa Karlsson gjort en del angrepp på mig i anledning av min uppsats om korläsningsmetoden (Se Sv. Ltg nr 29, 1923!). Varje omdömesgill person, som uppmärksamt läser igenom de båda artiklarna, skall utan fingervisningar inse, huru obefogad och vrängd hennes »kritik» ar, men jag vill dock i allra största korthet bemöta. - Elsa Karlsson påstår, att jag »gått till rätta med undervisningsplanens krav på en naturlig talton vid läsningen». Fullkomligt fel! Ta om min artikel an en gång, bästa Fr. Karlsson, och försök att läsa inte blott väl utan också ratt, sa skall Ni göra den överraskande upptäckten, att det ar uteslutande det sedan ålder allmänt gängse, av undervisningsplanen å nyo uppskisserade metodiska förfarandet, som jag kritiserar. Jag »bemöter» alls icke »undervisningsplanens fordran på naturlig talton» utan gör mig tvärtom all möda att försöka anvisa en väg, som leder till det målet. Att den av mig rekommenderade metoden tar hänsyn till sådana detaljer som »språkljud, munställning och läpprörelser» lär knappast vara något fel, och att Fr. Karlsson inte alls låtsas om allt, vad jag i min artikel skriver om »talande», röstens »klangfärg», »av känslostämningarna påverkade tonfall» osv., ar även alldeles riktigt från den synpunkten, att det ar sa lämpligt för hennes syftemål att förtiga detta. - »Det skulle vara intressant att veta», utbrister författarinnan, »vad hr J. har som norm för sin läsning, när talet detroniseras». - Lika intressant skulle det vara för mig att få reda på vad Fr. K. åsyftar med denna bekännelse.
Sa komplett vriden har jag aldrig varit, att jag försökt rubba på begreppet välläsning, och i detta ingå just sådana bestämningar som naturliga tonfall och pauseringar. Hur läsningen skall vara beskaffad behöver helt enkelt icke diskuteras - ej ens beskrivas - då man vänder sig till den här tidningens publik. - Fr. K. har upptäckt, att jag »egendomligt nog tyckes vilja underkänna» den imitativa metoden. Det ar nog också bara tyckes och inte ens det. Vad tror Fr. K. månne, att det blir av sådana uttryck som »läsa efter vårt mönster» och »härma läraren» (vid läsningen), om man översätter dem till »utrikiska», ett språk, söm jag helst undviker. Fr. K. begriper inte »hur man kan hålla på med körläsning timme efter timme». - Inte heller jag begriper detta! Det skulle kanske möjligen gå för sig i de högre skolor, där fröken K. har sin varelse. Vi i folkskolan ha aldrig mera an högst en timme »talövning och läsning» pr dag, och om hennes undran skall vara en pik åt undertecknad, en »kritik» av min uppsats, ber jag att få påpeka, att jag om detta sagt, att jag, då vi började experimentera med korläsningsmetoden, i mer an en månads tid inte lät något barn läsa enskilt, »utan vi körde med körläsning timmarna igenom» - icke timme efter timme. I slutet av min uppsats säger jag, att »det ar alldeles nödvändigt att för någon minut då och då helt avbryta arbetet ( = läsningen) sa att barnen få pusta ut - och småprata med varandra», och jag anger strax efteråt tiden för den egentliga körläsningen till omkr. 15 min. pr lektionstimme. Att den övriga tiden av lektionen skall användas till lärarens föreläsande, ord- och sak förklaringars givande, frågor o. d. borde jag inte behöva påpeka. - »Egendomligt ar, att han behövt sexton ar för att komma på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
