Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 24
och samhälle. På båda vilar ansvar. I nutidens skola bör karaktärsdaningen vara det viktigaste. Detta sker bäst genom framställande för barnen av stora personligheter med god karaktär. Till slut önskade tal. en god växelverkan mellan Kolsva samhälle och Kolsva skola. Föredraget mottogs med intresse.
Efter föredraget sjöng Kolsva manskör Sveriges flagga och Sverige. Därpå spelades en festmarsch av ett stråkkapell. Till slut sjöngs psalmen Herre signe du och råde, varefter besökarna spredo sig i skolans olika lokaler och besågo desamma.
Var beprisade skolslöjd.
En vidräkning.
Av Levi Johansson.
(Forts. fr. nr 23).
3. Kompetensfordringarna och vår utbildning.
Det tyckes förhålla sig på det viset, att vår skollagstiftning saknar alla bestämmelser angående kompetensen hos den, som skall undervisa i slöjd i folkskolan. Men det har utbildats den kutymen att till slöjdlärare antaga sådana folkskollärare, som antingen hava minst betyget godkänd i slöjd från seminarium eller ock bevistat slöjdkurs, anordnad vid Nääs eller av någon statens slöjdinstruktör. I en del städer, t. ex. Stockholm, måste man förr ovillkorligen ha »gått igenom Nääs», om man skulle tanka sig få en slöjdgrupp. Innan jag inlåter mig på försöket att klarlägga arten av denna utbildning, vill jag i största korthet angiva de förutsättningar en lärare torde behöva äga för att med någon egentlig framgång kunna undervisa och handleda gossarna i träslöjd.
1. Han måste vara fullt hemmastadd i verktygslära och verktygsvård inte blott teoretiskt utan även och framför allt praktiskt. Utan att behöva treva och experimentera sig fram skall han kunna justera upp nya verktyg av alla de sorter, som användas i slöjden, samt preparera vart och ett efter dess art. Om något verktyg krånglar det allra minsta - och sådant inträffar varenda dag - skall han kvickt kunna inte bara ta reda på felet utan ock själv avhjälpa det. I slipning och sågfilning får han icke det minsta stå efter finsnickaren av facket, ty allt måste beständigt vara brännande vasst och krångelfritt, om den lilla veka handen skall kunna arbeta därmed. Slöjdverktygen måste i allt och alltid befinna sig i verkstadsgillt skick. På samma sätt skall det också vara med anordningarna och ordningen i slöjden - ändamålsenliga ställ med bestämda platser för varenda liten småsak. Ordningen skall vara satt sa i system, att om man plockat ned alla verktyg sa när som på ett av varje sort och släpper in en vilt främmande person, sa
skall han, därest han äger normal iakttagelseförmåga, kunna sätta upp varje sak på sin bestämda plats :- t. o. m. vänd på det en gång bestämda sättet. Om slöjden icke fostrar till en minutiös ordning och aktsamhet, sa verkar den motsatsen och ar av ondo, vilket redan förut ar sagt.
2. Läraren måste behärska det yrkesmässiga utförandet av varje arbetsdetalj inom seriens ram, sa att han kan tala om och visa lärjungen, huru hantverkaren eller den duglige hemslöjdaren bär sig åt, ty deras metoder äro de mest tids- och arbetsbesparande. Men som det nästan aldrig inträffar, att man får tag på en pojke, vilken med ens kan tillägna sig dessa virtuosa grepp utan fördärvar hela arbetet, om han försöker sig på dem, första gångerna de möta honom, måste läraren
3. känna till det för barnahanden lämpligaste förfaringssättet i varje särskilt fall. Den intresserade läraren lägger sig under årens lopp till med en massa knep, som sätta gossarna i stånd att utföra ett verkligt förstklassigt arbete även i ganska krångliga fall. Förfarandet ar alltid en smula tidsödande i jämförelse med yrkesmannens, men man vinner dock därpå i längden, även vad mängden av tillverkade föremål beträffar, ty kasseringar höra till undantagen, där en val genomtänkt barn-teknik tillämpas. Även om läraren äger praktisk begåvning betydligt över medelmåttan, kan det dröja många ar, innan han hittar rätt på denna nyckel till framgång i slöjden, ifall han helt och hållet själv skall söka rätt på den, och utan den ar man nog inte riktigt kompetent som slöjdlärare för barn. Den ochverk-tygsskötseln!
Dessa krav anser jag vara endast minimum - ingenting alls att pruta på - om läraren något sa när skall genom slöjden kunna »utbilda god smak, praktiskt omdöme . .. allmän händighet . . . väcka aktning och håg för kroppsligt arbete» etc. etc., som det sa vackert och sant står skrivet i undervisningsplanen. Det ar sa att säga den slöjdmatsäck, som den unga läraren oundgängligen behöver få med sig från utbildning sans tal t en.
Vi ska nu se till, huruvida man skött vår utbildning sa, att man har rätt »avse» något sådant med oss som självständighet i arbetsplan och modellval samt förmåga att individualisera slöjden och anpassa den efter varje landsdels eller trakts egna förhållanden.
Vad undervisningen i slöjd vid seminarierna beträffar, sa kan om den först som sist sägas, att den inte alls ar ägnad att utbilda eleverna till lärare i ämnet, ty ingen enda av de tre kardinalpunkterna här ovan blir tillgodosedd.
Strängt taget förekommer i allmänhet ingen egentlig undervisning, utan semina-risten får med ledning av »slöjdboken»
ritningarna) tota till modellerna, sa gott han kan, och sedan »visa upp» för läraren, vilken närmast ar att betrakta som kontrollör och ordningens upprätthållare. Nu ar det visst sa, att det med tiden skall bli speciallärare i detta ämne vid seminarierna, och då kan man kanske få hoppas på ett bättre sakernas tillstånd, men riktigt säkert ar det ej. Man har talat om för mig, huru det går till vid ett av våra yngre seminarier, där en dylik slöjdpedagog leder utbildningen. Mannen går aldrig omkring bland de slöjdande utan tronar envist vid sin pulpet sysselsatt med någon sorts besynnerlig, vidlyftig bokföring, ty han begagnar sig av en »nämnd» och »hemliga nummer» vid betygs sättningen. Denna bokföring och utlämnandet av virket ar faktiskt allt, vad »direktören» gör. Jag tror icke, att min sagesman överdrivit. I allmänhet ar det övningsskolornas lärare, som undervisa seminaristerna i slöjd. Vid deras anställning har man nog mången gång tagit bra liten hänsyn till deras lämplighet för den senare uppgiften. Det lär t. o. m. finnas en sådan, som icke har »godkänd» i slöjd i sitt seminariebetyg men det till trots »utbildar» andra till slöjdlärare! Visserligen har han »gått igenom Nääs», men ändå sa - - -. Nr 2 vid samma seminarium fick bara en etta till slöjdbetyg vid avgångsexamen, och att denna etta skall vara rent vänskapligt tunn och mager, kan man lätt förstå, då man hor, att han i nästan alla andra ämnen har idel treor och därför var förutbestämd till lärare vid sitt seminarium. Båda dessa slöjd- och övningsskollärare - utmärkta män för övrigt - hava det gemensamt med de flesta goda läshuvuden och bokinalar, att de äro rysligt opraktiska och hava »tummarna insatta fel». Åtntinstone den enes av dessa »slöjdundervisning» lär ska bestå i: »Putsa lite bättre här!» - »De’ här hammarskaftet ä’ en hel millimeter för långt - ta bort den!» - »Den här skärbrädan ä’ två millimeter för kort gör om!» Sa har han nu hållit på i mellan 25 och 30 ar, och - ungefär likadant har det varit och ar vid åtminstone många av våra seminarier. Undra på, om nivån under sådana förhållanden, sjunker! Vi lärjungar av de gamla seminarierna hade då bra tid på oss att lära oss själva något i ämnet. Vi gnodde dock i tre ar med endast träslöjd. De bästa av oss voro åtminstone någorlunda goda slöjdare, då vi gingo ut till vår verksamhet. Barnen ha sedan tvingat en del av oss att bli lärare i ämnet och ej bara »direktörer». Men nutidens seminarister, som måste plottra bort tiden på ej mindre an tre slöjdarter, väsentligt skilda! De kunna platt ingenting ordentligt i någondera delen och måste därför slita rent ohyggligt ont, då de en gång få sin egen slöjdgrupp att handleda. Jag har t. ex. sett en sådan lärare i färd med att rita upp en sinkning åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
