466 (Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

466

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 24

vederbörande skolråd och folkskolinspektör samt den 19 mars 1924 av domkapitlet i Växjö och den 29 mars 1924 av skolöverstyrelsen.

K. m:t bifaller ifrågavarande ansökning.

Detta får jag, p. n. b., meddela domkapitlet för vederbörandes underrättande. Stockholm den 25 april 1924. Sam Clason.

C. Wilh. Hagman.

I detta sammanhang må meddelas, att skolråd, folkskolinspektör och domkapitel hade tillstyrkt bifall till ansökningen. Däremot hade skolöverstyrelsen avstyrkt, under framhållande av att ett bifall till ansökningen skulle göra den nuvarande bestämmelsen i folkskolstadgan om lärjunges avgång i sådana fall som det förevarande helt illusorisk.

Som bekant får en lärjunge i folkskolan enligt nu gällande folkskol-stadga icke avgå från skolan före det kalenderår, under vilket han fyller 13 ar. Denna bestämmelse infördes i folkskolstadgan, efter det 1918 års lagtima riksdag därom hade fattat beslut. Sagda beslut tillkom, såsom våra läsare torde erinra sig, i sammanhang med riksdagens beslut om den nya fortsättningsskolan. Dåvarande departementschefen Värner Rydén hade framlagt förslag om annan tidpunkt, då lärjunge skulle äga rätt att avgå, men riksdagen ändrade sagda tidpunkt och fastställde den, på sätt ovan nämnts, samt intog be-slutet i sin skrivelse i ämnet till k. m:t. Meningen med riksdagens beslut i förevarande avseende var att skapa garanti för att alla från folkskolan enligt § 47 F. S. avgångna lärjungar skulle äga ett sa gott underlag av kunskaper som möjligt, på vilka fortsättningsskolan sedermera skulle med framgång kunna bygga.

Det ligger i öppen dag, att hr Rydéns ovanberörda anmälan icke ar, såsom höger- och bondeförbundspres-sen naturligtvis avlats att framställa saken, något utslag alls av byråkrati. Oss synes nämnda anmälan fastmer vara i första rummet av rent konstitutionell innebörd. Hr Rydén gör nämligen gällande, att k. m:t enligt rättspraxis på detta område icke Jcan7 sedan riksdagen, på sätt här ägt rum, uttalat sin mening, i administrativ väg dispensera från den ifrågavarande bestämmelsen, och att k. m:ts beslut i anledning av ansökningar om dispens från bestämmelser, vilka tillkommit på nu nämnda sätt, pläga formuleras sålunda: k. m:t har funnit ansökningen »icke kunna bifallas».

Härutinnan har hr Rydén fullkomligt rätt. Åtminstone under de senaste tio åren hava alla föregående ecklesiastikministrar, de må hava tillhört en högerregering, en vänster-, blockregering, en socialdemokratisk rege-

ring eller en expeditionsministär, såvitt det gällt ärenden å folkskolbyrån - vi nämna endast dessa, emedan vi om dem ha personlig kännedom, men vi skulle tryggt kunna tillägga, att förhållandet varit detsamma i fråga om ärenden å de andra byråerna - noga aktat sig för att tillråda k. m:t beslut, som stått i bestämd strid mot riksdagens. Och det finns väl knappast någon punkt i ärendenas föredragning, vare sig föredragningen ägt ^um inför statsrådet eller i statsrådsberedningen, där vederbörandekansli-råd i sitt förslag till k. m:ts beslut, varit sa försiktig, som då det kunnat sättas i fråga, huruvida det föreslagna beslutet stode i överensstämmelse med eller strede mot riksdagens beslut eller uttalanden, eller, med andra ord, huruvida k. m:t Tcunde eller icke kunde fatta det ifrågavarande beslutet.

Nu omförmälda praxis har givetvis kommit till, emedan riksdagen under senaste tider alltmera bestämt hävdat sin ställning gentemot k. m:t i frågor, som varit förknippade med av riksdagen beviljade anslag.

I det föregående nämnde vi, att hr Rydéns anmälan synes oss vara i första rummet av konstitutionell innebörd. Detta utesluter emellertid icke, att den har även ur folkbildningens syn-punkt reell betydelse. Hr Rydén angiver detta själv, då han framhåller, att k. m:ts nu meddelade beslut ar såsom prejudikat ägnat att sönderbryta en av grundvalarna för 1918 års ungdomsskolreform. För den, som har någon kännedom om hur det går till, sedan ett prejudikat av ifrågavarande slag givits, står det klart, att han även härutinnan har fullkomligt rätt. Vi skola återkomma härtill längre fram.

Hur har nu konstitutionsutskottet ställt sig till denna fråga?

Utskottet förklarar sig icke kunna dela hr Rydéns uppfattning, att k. m:t i ett fall som detta skulle vara hindrad att meddela dispens från en administrativ bestämmelse, därför att denna tillkommit i anslutning till ett av riksdagen gjort uttalande. K. m:t ar befogad att meddela dispens från administrativa bestämmelser, och det kan enligt utskottets mening icke med fog göras gällande, att denna k. m:ts befogenhet upphävts genom konstitutionell praxis. Då riksdagen uttalat sig för att ett visst stadgande utfärdas å administrativ väg, måste det förutsättas, att riksdagen avsett att stadgandet skall tillämpas enligt de för administrativa författningar i allmänhet gällande regler, och således även kunna bli föremål för dispens. Däremot får det anses ligga i sakens natur, att då riksdagen gjort ett sådant uttalande, k. m:ts dispensrätt bör komma till användning endast då särskilda skäl föreligga. Eätt till för tidig avgång från skola bör där-

för endast medgivas, då stadgandets undantagslösa tillämpning skulle leda till obilliga konsekvenser. I nu ifrågavarande fall anser utskottet att k. m:t icke överskridit de gränser, som böra gälla för befogenheten att meddela dispens.

Utskottet har sålunda icke funnit hr Rydéns anmälan föranleda någon åtgärd.

Reservationer ha anförts dels av hrr Thulin (s.) och Engberg (s.), dels av hrr Almkvist (f.), Larsén (s.), Andersson i Igelboda (s.) och Fast (s.), vilka med olika motiveringar uttalat, att utskottet bort göra anmälan mot ecklesiastikministern, varjämte blank reservation avgivits av hrr Bäckström (f.), Karlsson i Vadstena (s.) och Sjöström (s.),

I hrr Thulins och Engbergs reservation göres gällande, att regeringens dispensmakt icke ar ostridig i fråga om administrativa författningar, som tillkommit under riksdagens medverkan. Till sin reella innebörd ar ett stadgande, som innehåller en av riksdagen given förutsättning, likställt med av konung och riksdag gemensamt stiftad författning. Det ligger i sakens natur, anse reservanterna, att dispens makt icke kan medgivas i avseende på det reella innehållet av en bestämmelse, som tillkommit under medverkan från riksdagen.

I den av hr Almkvist m. fl. avgivna reservationen beröres den konstitutionella frågan endast genom ett uttalande att, därest regeringen konstitutionellt äger rätt att meddela dispens i dylika fall, bör denna rätt utövas endast i extrema undantagsfall. Enligt reservanternas mening kan det nu förevarande fallet icke betraktas som ett dylikt undantagsfall. Efter den nu lämnade dispensen lär regeringen svårligen kunna vägra dispens i alla de fall, då blott det skälet anföres att vederbörande genomgått folkskolan. Det kan därför befaras, att genom den nu givna dispensen bestämmelserna om lärjungens minimiålder från folkskola och för inträde i fortsättningsskola bli illusoriska och det ändamål riksdagen med dem velat vinna till väsentlig del förfelat.

Det slut, till vilket konstitutionsutskottets majoritet kommit i frågan, har självfallet varit en söt lukt för den del av pressen, som själv söker rikta det ena slaget efter det andra mot folkbildningen och mot de personer och det ämbetsverk, som ha att övervaka åtlydnaden av gällande författningar. Ur bondeförbundarnas tidning Vårt land och folk anföra vi följande till våra läsares uppbyggelse.
En välförtjänt bakläxa, säger tidningen, fick hr Värner Rydén i konstitutionsutskottet i följd av sin anmälan mot statsrådet Clason, för det han tillåtit

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svlartid/1924/0474.html

		Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 / 466 (1891-1933) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|