Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 25
del av det amerikanska skolsystemet och ar avsedd att handhava barnen från 4 ars ålder. En del barn kommer dock först vid 5-årsåldern dit.
Den egentliga skolplikten ar som bekant 8-årig. De fyra lägsta klasserna kallas i allmänhet Primary school, de fyra följande Gr ammar school. Ibland undervisas de båda avdelningarna i skilda skolhus men lika ofta i gemensamma. - Folkskolan fortsattes av en 4-årig högre skola, den s. k. High school, och denna delar sig i olika grenar, som barnen ha att välja emellan: handelshögskola, klassisk, praktisk och teknisk högskola. I dessa äro alltid några ämnen valfria, sa att eleverna, om de sa önska, kunna begränsa sina studier till ett fåtal ämnen.
Alla de barn, som genomgått folkskolan men ännu befinna sig i skolåldern, måste fortsätta i den högre skolan, sa vida inte särskilt ogynnsamma ekonomiska förhållanden äro för handen. Emellertid söka skolmyndigheterna avhjälpa sådana hinder. I Providence t. ex. har genom offentlig insamling bildats en fond, varur stipendier utdelas till barn, som på grund av föräldrarnas fattigdom äro hindrade att fortsätta skolan. Dessa stipendier äro ju inte stora: vanligen 50 dollars terminen, men man kommer ju bra mycket längre i U. S. A. med 50 dollars an hos oss med 50 kr. Därtill skaffa skolmyndigheterna sådana barn lämpligt förvärvsarbete under sommaren. Den sektion av skolstyrelsen, som har hand om denna sak, uttalar i en redogörelse för sitt arbete, att »varje normalt utrustat barn ar väl värt 4 års utbildning utöver den, som folkskolan ger, i synnerhet om barnet väljer det slags utbildning, som bäst lämpar sig for dess anslag och behov.»
Folkskolan ar 8-årig, men det ar därför inte sagt, att barnet, som börjat skolan vid 6 ar, ar 14 ar vid dess slut. Det händer nämligen mycket ofta, att begåvade barn mitt under läsåret flyttas över till högre klass. Det ar därför icke heller ovanligt att ungdomarna avlägga s. k. högskolexamen vid 16 eller 17 års ålder. Det händer någon gång ännu tidigare.
I den högre skolan bestrides undervisningen av ämneslärare, i folkskolan av klasslärare. I Bostons folkskolors två högsta klasser råder dock till stor del ämneslärarsystemet, kanske beroende på att där undervisas i främmande språk, vilket däremot icke ar fallet i Providence, icke ens vid seminariets övningsskola, som eljest ar en verkligt förstklassig skola.
Inom den egentliga folkskolan skötes undervisningen sa gott som uteslutande av kvinnliga lärare. Oftast ar det samundervisning, men i somliga skolor undervisas endast gossar, i /andra åter endast flickor; och i dessa senare händer det, att en kvinnlig överlärare för spiran. Eljest ar denna post förbehållen åt männen. I en del skolor i Boston finnes utom överläraren, som någon gång un-
dervisar i ett ämne, en eller två manliga lärare. I de högre folkskolorna däremot ar det ingen brist på sådana.
Den vanliga vägen till lärarutbildningen ar den 8-klassiga folkskolan, den 4-klassiga högre skolan samt därutöver en seminariekurs på 2 Y2 ar, det halva året avsett for praktiska övningar. Seminarieutbildningen för lärarinna i kindergarten ar lika lång som för folkskollärarinnorna men delvis av olika art.
Det finnes också 3- och 4-åriga kurser vid seminariet för dem, som önska bli överlärare vid folkskolor, lärare vid högre skolor och folkskolinspektörer. Icke sällan ha dessa även avlagt någon akademisk examen.
En anordning vid skolorna i Massa-chusets och Rhode Island, som väcker förvåning, ar barnens årliga ombyten av lärare. Varje lärare läser i regel samma årskurs, och barnen få alltså åtta olika klasslärare under sin folkskolkurs. I Providence händer det, att detta antal fördubblas. Det sker nämligen inskrivning av nybörjare två gånger årligen. Härigenom bli samtliga klasser delade i två avdelningar, A och B, vilka ibland undervisas av samma men ibland av olika lärare. Läraren får i sistnämnda fall, efter att ha en termin handlett en klass, lämna denna och gripa sig an med en ny klass med samma kurs. Och detta termin efter termin, ar ut och ar in. En och annan försöker sig nog på olika klasser, men de flesta bli kvar vid den, som en gång kom att bli deras. Ingen skillnad förefinnes de olika klasserna emellan i fråga om antalet barn. Detta ar i allmänhet högt: 40 å 45 (fr. o. m. l:a-högsta). Inte heller råder någon olikhet i fråga om arbetstiden, vilken ar fem timmar om dagen. kl. 9-12, V2 2 -Va 4.
Enda skillnaden ar tiden för rasterna. Under det de fyra lägre klasserna komma i åtnjutande av två 20-minuters raster: en på f. m. och en på e. m., få de högre klasserna nöja sig med en daglig rast på 20 min., givetvis förlagd till f. m. Det ar väl den oupphörliga växlingen av ämnen, som gör, att det kan arbetas i ett par timmar i sträck sa intensivt, som ofta ar fallet. I allmänhet följes samma schema varje dag. Den längsta tid i följd, som i regel bestås ett ämne, ar 30 min. Eljest ar det 25-20-15 -12-10-, ja, t. o. m. 5-minuters lektioner, av vilka naturligtvis flera återkomma ett par 3 gånger om dagen.
I de högsta klasserna i Boston ar dock undervisningstiden för ett ämne mera sammanhängande, och några ämnen förekomma endast en eller två gånger i veckan och få då hela 45 min. i följd. Sådana ämnen äro naturkunnighet, teckning, slöjd och huslig ekonomi. - Lördagen ar alltid fri. Sommarferien ar ungefär lika lång som hos oss, julferien endast omkring en vecka. Men det gives en veckas skollov senare på vintern och ett lika långt på varen samt dessutom några enstaka lovdagar - vanligtvis
historiska minnesdagar. På vintern kan det handa, att lärare och barn helt oväntat få några extra fritimmar. I händelse av starkt snöfall, som gör gatutrafiken synnerligen besvärlig, gives på bestämt klockslag, morgon eller middag, signal med ångvissla. Blåser den två gånger, betyder det, att undervisningen i alla folkskolklasser inställas, medan tre signaler betyda lov för de fem lägsta klasserna.
Hur ser det ut i en amerikansk skolsal? Alla salar äro mycket rymliga och väl ventilerade samt med krittavlor runt alla väggar. Någon egentlig kateder finns inte, endast ett enkelt bord, som ibland skjutes till ett hörn av rummet. I varje sal en flagga och en stor klocka. Men förgäves spanar man efter ett musikinstrument. Förnämsta föremålet i en amerikansk skola ar flaggan. Och varje morgon hälsas hon av lärare och barn. Det gör ett egendomligt intryck att höra t. o. m. kindergartens småttingar - med handen utsträckt mot flaggan - högtidligt lova trohet mot denna och mot sitt land. Flagghälsningen lyder i ordagrann översättning sa: »Jag lovar trohet mot min flagga och mot det land, för vilket hon står. Ett folk, odelbart, med frihet och rättvisa för alla». Omedelbart före och efter flagghälsningen sjungas fosterländska sånger.
Att komma in i en kindergarten ar förtjusande: glada barn, vackra tavlor, blommor, guldfiskar och - först och sist - piano. Pianot ar förbehållet kindergarten och spelar där en utomordentligt stor roll. Man strävar hela skolan igenom att göra barnen musikaliska, och en mycket god grund lägges i kindergarten. Man tycker sig nästan ha kommit in i en barnkammare, och en svensk kommer ovillkorligen att tänka på Alice Tegnérs: »Sjung med oss, mamma!», när man ser småttingarna samlas vid pianot kring sin lärarinna för att sjunga de älskligaste små sånger. Inte mindre roande ar det att se dem utföra de näpnaste rytmiska rörelser, marschera och leka efter pianots toner. En stor lycka ar det helt visst för de små, att deras första undervisning ar sa glad och ljus, sa fri från tvång. Denna frihet verkar alls inte självsvåld och lättja hos barnen. Tvärtom - större barn gå ej i högre grad helt upp i sitt arbete an dessa småttingar. Där ar ju sa många olika slag av leksaker och handarbeten att välja mellan, sa att alltid ar det något, som fångar deras intresse. Och de små fingrarna, som ofta i början äro sa otympliga, bli sa småningom böjliga och smidiga av det ihärdiga arbetet med leksakerna. Och under lek lära de sig de första grunderna i både läsning, skrivning och räkning.
I kindergarten har man ofta bokstäver i trä, antingen uppVöjda eller åstadkomna genom fördjupningar. Barnen få med fingrarna följa bokstavens form, sålänge de ha lust. När de tro sig kunna återge bokstaven, gå de tram till svarta tavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
