Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 25
för ett rätt utövande av de vidsträckta medborgerliga rättigheter, som äro vårt folk givna. Högern vill för den skull medverka till en. sund-utveckling av vårt skolväsen under hänsynstagande till kommunernas ekonomiska bärkraft och med beaktande jämväl i övrigt av den s j älv-bestämningsrätt i skolfrågor, som utgör ett betydelsefullt led i den kommunals, självstyrelsen. Mot de tendenser till otillbörligt beskärande av denna självbestäm-ningsrätt, som under senare tid gjort sig gällande, och särskilt mot den byråkratiska maktfullkomlighet på ifrågavarande område, som kännetecknat den socialistiska ministären, har högern gjort energiskt motstånd.
Vad högern liar åsyftar med »kommunernas självbestämningsrätti skolfrågor» torde icke vara det ringaste tvivelaktigt. Uttrycket får nämligen sin förklaring genom den sista meningen, som innehåller den kända frasen från hovrättsrådet K. J. Ekmans motioner om »otillbörligt» beskärande av den nämnda självbe-stämningsrätten med tillägget om den socialistiska ministärens byråkratiska maktfullkomlighet på ifrågarande område. Vad det sistnämnda beträffar torde icke gärna avses annat an några i jämförelse med det stora antalet av rikets folkskolor ytterst få fall, då nämnda ministär fastställt vederbörande domkapitels beslut att ålägga några församlingar införande av heltidsläsning, detta i full överensstämmelse med gällande författningar. Och därvid må bemärkas, att den socialistiska ministären handlat precis på samma sätt, som föregående högerministärer gjort. Att högern insveper sitt nu nämnda uttalande i några vackra och fullkomligt sanna ord om folkbildningens betydelse kan ju visserligen vara ägnat att inverka på vissa valmän men torde icke missleda någon, som förut vet, av vad art denna folkbildnings vänlighet ar. Sillen käns nog igen, även om den serveras i papper.
Angående
2. Skolkommissionens förslag heter det:
I skolkommissionens betänkande har en fullständig omdaning av vårt skolväsende planlagts. Angreppet vid årets riksdag mot de enskilda läroverken varslar, att på valutgången beror om dessa planer skola förverkligas. Skulle sa ske och kommissionens förslag genomföras, komme detta, enligt den sällsport eniga kritiken från sakkunnigt håll, att lända till skada i lika hög grad för folkskolan som för den högre skolan. De allmänt erkända erfarenheter i fråga om undervisningsväsendets sunda utveckling, som blivit i skolkommissionens förslag upptagna, kunna komma vårt undervisningsväsende till godo utan denna radikala, mekaniska omstöpning av hela skolväsendet, där politiska synpunkter fått göra
sig otillbörligt gällande. Genom skolkommissionens förslag skulle de enskilda läroverken strypas och hela skolväsendet byråkratiskt insnöras under ett statsmonopol. Avgörandet av barnens studie-riktning och val av levnadsbana skulle på ett obehörigt sätt tagas från föräldrarna och läggas i lärarnas händer under en oerhörd skärpning av examensväsendet hela skolan igenom. Trots att vägen till högre skolexamina skulle förlängas med ett helt ar, skulle den högre bildningen komma att försvagas. Och allt detta skulle därtill köpas med betydande ökade ekonomiska uppoffringar av stat och kommuner.
Högern kommer att med alla krafter bekämpa dessa frihetsfientligå planer, som icke utan fog blivit betecknade som ett försök att socialisera vårt lands andliga tillgångar och som innebära en verklig kulturfara. Däremot skänka vi vår anslutning till grundsatsen om statens plikt att sörja för flickornas utbildning i lika mån som för gossarnas ävensom till syftet i kommissionens förslag att tillvarataga begåvningarna och göra bildningsmöjligheterna lättare och mera allmänt tillgängliga.
Dessa uttalanden lämna intet övrigt att önska i fråga om tydlighet Man finner också, var skon klämmer. Ginge skolkommissionens förslag i huvudsak igenom i riksdagen, skulle »avgörandet av barnens studieriktning och val av levnadsbana på ett obehörigt sätt tagas från föräldrarnas och läggas i lärarnas händer etc.»
Jo, jo men!
Detta om föräldrarnas rätt att avgöra barnens studieriTctning och att välja levnadsbana för barnen låter ju sa vackert. Och vi ha ju hundraårig erfarenhet om hur bra det nuvarande skolsystemet ar för de högre och förmögnare samhällsklassernas barn. Nog veta föräldrarna inom dessa samhällsklasser att välja rätt levnadsbana för sina barn. Men det märkliga ar, att vägen till denna levnadsbana nästan alltid går genom de högre allmänna läroverken, och att denna »studieriktning» väljes även i en mängd fall, då barnen äro ganska minimalt studiebegåvade. I dylika fall kunna dock föräldrarna, som valt levnadsbanan, alltid kosta på barnen en informator, som tragglar i dem det allra nödvändigaste för studentexamen. Sedan finnas ju vid universitet och högskolor docenter och privatdocenter, som mot betalning kunna fortsätta, där informatorn slutade, tills den av föräldrarna »valda levnadsbanan» ar uppnådd.
Vad angår föräldrar inom de obemedlade eller mindre bemedlade samhällsklasserna, sa kan ju visserligen högern säga, att de nu ha samma rätt som de förutnämnda föräldrarna att »avgöra studieriktning» och »välja levnadsbana» för sina barn, för att
hålla oss till riksstämmans vackra ordasätt. Detta kan sägas. Men sistnämnda barn må vara aldrig sa begåvade för studier, sa äro de dock i verkligheten, utom i rena undantagsfall, genom det nuvarande skolsystemet utestängda från alla de levnadsbanor, som förutsätta en högre allmän- och fackbildning, och som av de bemedlade i samhället väl egentligen äro avsedda endast för deras barn.
Systemet ar, som sagt, beprövat. Det ar ett kastsystem, som gynnar de bemedlade i samhället. Och därför må ingen inbilla sig, att högern någonsin skulle frivilligt släppa detta system ifrån sig. Då högern nu säger, att den skänker sin anslutning till syftet i kommissionens förslag att tillvarataga begåvningarna, men icke har ett ord om hur detta skall gå till utan i stället motsätter sig det enda sätt, på vilket det i realiteten skulle kunna effektivt förverkligas, sa synes uttalandet närmast vara uttryck för en platonisk kärlek,, som icke har något värde.
Största felet med det nuvarande skolsystemet ar, att det innebär en orättfärdighet mot de lägre samhällsklasserna, och att det ar till förfång för samhället självt. Det måste därför sa småningom avskaffas och ersättas med en enhetsskola, som bättre motsvarar rättfärdighetens krav och bättre tjänar samhällets ändamål. Och striden för en sådan enhetsskola måste föras, tills motståndet mot densamma övervunnits. Ur denna synpunkt ar högerns ovannämnda uttalanden en fördel sa till vida, som man vet, mot vem man har att i skolfrågan föra strid. Att utgången av denna strid omsider icke kan bliva mer an en torde vara lika säkert, som det ar, att »vad förmultnat ar skall ramla».
Slutligen förekommer följande uttalande rörande
3. Sambandet mellan kyrka och skola.
Det samband som i vårt land av ålder har bestått emellan stat och kyrka och emellan kyrka och skola bör upprätthållas till ömsesidig båtnad och till samhällets bestånd som ett kristet samhälle. Kyrkans medbestämmanderätt i frågor, som röra kristendomsundervisningen, och hennes rätt att öva tillsyn över denna måste bevaras. Skolans sedligt fostrande uppgift får icke skjutas åt sidan för den rent undervisande. Kristen domsund ervisningen bör erhålla en sådan plats på skolans arbetsplan, att därigenom en god religiös och sedlig grund lägges för ungdomens fostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>