Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNING.
487
Skolbiblioteksfrågan.
Som tidigare i Svensk Läraretidning omnämnts, har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening beslutat att till behandling i föreningens kretsar utsända bi. a. skolbiblioteksfrågan. Centralstyrelsen har beträffande densamma anfört följande:
Skolbiblioteket har, för sa vitt det gäller folkskolan, mycket sent framträtt som en erkänd faktor i skolarbetet. Sveriges första folkskolstadga tillkom ju sa sent som 1842, och det ar först åtskilliga ar senare, som tanken på skolbibliotek på allvar togs upp, ehuru stadgan själv från början innehöll en bestämmelse eller åtminstone ett önskemål om inrättande av dylika bibliotek.
Till en början hörde skolbiblioteket sa nara samman med folkbiblioteket, att det utgjorde en del av detta, varför man ej heller gjorde någon åtskillnad mellan dem. Flera av denna tids mest vidsynta pedagoger arbetade for bibliotekssaken i både tal och skrift. Ar 1861 inrättades folkskolinspektionen, och i inspektörernas åligganden upptogs även tillsyn av kommunens bibliotek. Flera av inspektörerna voro nitiska för saken, men de funno på många platser endast oförstående eller ett synnerligen svagt intresse. Framför allt blev detta förhållandet efter ett prejudikat, som gick ut på, att biblioteken ej skulle höra under skolråd och kyrkostämma utan vore en kommunalstämmans angelägenhet. Efter detta fanns det i många kommuner ingen myndighet, som ansåg sig äga något ansvar för bibliotekens utveckling och vård.
Det fanns emellertid många, som klagade över den dåtida ungdomens bristande läslust, och givetvis kastades i många fall skulden på folkskolan. Denna skolas lärarkår var dock tidigt medveten om det påtalade förhållandet och diskuterade livligt spörsmålet om hur bristen skulle kunna avhjälpas, varvid man givetvis i första hand tänkte på inrättandet av bibliotek. Särskilt livlig blev diskussionen härom på 1880-talet. Säkert ar också, att folkskolans lärare ägnat bibliotekssaken det största intresse och mycket uppoffrande arbete. I det betänkande om det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, som nyligen av folkbildningssakkunniga till chefen för ecklesiastikdepartementet avlämnats, har erkännande givits däråt. Det heter bi. a., att »utan de många folkskollärarnas hängivna och uppoffrande arbete skulle svenskt folkbildningsarbete ej ha kunnat uppnå den organisatoriska fasthet, som i det stora hela utmärker detsamma». I folkbildningsarbetet ingår givetvis kommunernas biblioteksverksamhet som en mycket väsentlig del.
Sveriges allmänna folkskollärarförening har haft skolbibliotekssaken på sitt program sedan början av 1890-talet. Ar 1896 utgav föreningen en förteckning
över lämplig litteratur, och vid Stockholmsutställningen 1897 hade centralstyrelsen anordnat ett mönsterbibliotek, som sedan visats även vid flera skolmöten. Föreningen har även utsänt vandringsbibliotek. I tidskriften Föreningen ha bi. a. nya författningar i biblioteksfrågor omnämnts.
Skolbiblioteken nämnas för sig i de officiella berättelserna om folkskolorna i riket första gången för perioden 1887-92. I det sistnämnda årets instruktion för inspektörerna nämnas skolbiblioteken uttryckligen såsom föremål för deras tillsyn. Av dessa de allra första skolbiblioteken har med visshet ett mycket stort antal tillkommit genom lärarnas egen insats, antingen sa, att de själva lämnat en grundplåt och skänkt böcker, eller ock sa, att de på enskild väg skaffat gåvor av böcker och kontanta medel. Till och med skolbiblioteken i våra två största städer ha tillkommit genom enskilt initiativ, Göteborgs 1898 och Stockholms 1900. Efter hand lämnades dock kommunala bidrag.
Riksdagen beslöt först 1905, att statsbidrag skulle utgå till biblioteksverksamheten. Detta fastställdes till högst 75 kr. och skulle utgå såväl till »församlingsbibliotek», hörande under kyrkostämman, som till »kommunbibliotek», hörande under kommunalstämman. Församlingsbiblioteken kunde ej blott »i sig innefatta» utan rent av utgöras av skolbibliotek, varemot kommunbiblioteken voro att betrakta som folkbibliotek för från skolan avgångna och utom densamma stående personer.
Det ar huvudsakligen efter 1905, som biblioteksverksamheten vuxit till vad den nu ar. Statsbidraget har under denna tid ökats, en biblioteksförordning har utkommit, och först och sist har biblioteksverksamheten fått en central ledning.
För att visa skolbibliotekens snabba utveckling kunna följande uppgifter meddelas :
Ar
Antalet statsunderstödda bibliotek
Statsbidrag i kronor
1913
279
19,501
1918 .............
649
48,275
1922 ............
920
95,598
Dessa siffror innebära dock, trots den starka ökningen, att långt ifrån alla våra skolor äga ett bibliotek, och att således ingalunda allt ar bra, som det ar. Tvärtom ar det sa, att bristen på skolbibliotek gör sig kännbar på ett helt annat sätt för närvarande, då undervisningen allt starkare inriktas på lärjungarnas s j älv verksamhet och självständighet i arbetet. Fordringarna på skolarbetets resultat äro också helt andra i våra dagar, och de kunna icke vad bokkunskapen angår vinnas med tillhjälp endast av läxböckerna.
Centralstyrelsen har därför ansett önsk-
ligt att skolbiblioteksfrågan nu upptages till behandling inom kretsarna.
Att skolbiblioteket ar en verksam, ja, nödvändig faktor i skolarbetet torde ännu ej stå klart för alla, framför allt ej för den stora allmänheten och därmed ej heller för de anslagsbeviljande myndigheterna.
Det klagas rätt ofta över det ringa kunskapsresultat, som folkskolan ger. Efter några få ar, säger man, ar alltsammans glömt, och ett avsevärt antal av dem, som haft folkskolan till sin enda utbildningsanstalt, kan varken skriva sitt modersmål felfritt och begripligt eller läsa en bok med någon djupare behållning. Att detta till en viss grad ar sant, torde ej kunna bestridas, men mot detta måste sägas, att hela skulden icke ar skolans. Om ungdomen slutar sina studier vid tretton eller fjorton ar och därefter ej gör minsta försök att underhålla sina kunskaper, an mindre att öka dem, sa ar det nämnda förhållandet ej att undra över. Och man kan ej få lägga skolan till last, att den inte förmått väcka läslust Och framkalla förmåga av fortbildning på egen hand, om den saknar själva verktyget för detta, böckerna.
Ty i en läxbok ar ämnet tillrättalagt på ett sådant sätt, att den ej har mycket gemensamt med de böcker, som eljest möta ungdomen. Läxboken har en sa speciell uppgift, att den ovillkorligen kräver andra böcker vid sin sida. Om inte eleverna i skolan lära känna andra böcker an läxböckerna, ar det fara värt, att böckerna för många elever framstå som någonting ledsamt och besvärligt, vilket man åtminstone ej frivilligt sysslar med. Detta dock ej på grund därav, att läxböckerna verkligen alltid skulle vara sa ledsamma, utan på grund av det tröskande med läxor, som i elevernas sinnen ar ofrånkomligt förbundet med dem. En annan bok skulle härvidlag kunna för barnen öppna nya vidder, ny utsikt över ämnet.
Det ar svårt att i en skolklass få alla fullt sysselsatta, då ju eleverna alltid äro mycket olika varandra med avseende på begåvning och intresse. Ett skolbibliotek öppnar oanade möjligheter för läraren att anpassa arbetet efter lärjungarnas begåvning och smak genom individuella uppgifter och genom fylligare och mer självständiga uppgifter för de mera begåvade, som ju ofta ha allt för litet arbete i jämförelse med sina sämre utrustade kamrater.
Att skolbiblioteket ar av värde för vart och ett av skolans ämnen ligger i öppen dag. Alldeles särskilt ar det av vikt för modersmålet. Varje lärare i barndomsskolan känner till den fattigdom på ord och uttryck, som barnen lida av. Både tal- och skriftspråket göres rikare och vackrare genom umgänge med de välskrivna böckerna.
Ett skolbibliotek skall dock ej innehålla endast facklitteratur, även nöjes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
