Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 28
föräldrarnas och barnens hälsningar och tack, tyska lärarnas och tyska lärarföreningens tack.
Förbindelserna mellan den allmänna svenska folkskollärarföreningen och tyska lärarföreningen grunda sig på lärarföreningarnas natur, vilka båda föreningar taga sin uppgift på allvar. Att uppfostra ungdomen till vetande och bildning, för att den en gång i tiden skall kunna fylla sin plats i samhället med ära, detta ar svenska och tyska skolans uppgift, och att skaffa eller hjälpa till att skaffa en skola och en lärarkår, som äro i stånd till att fylla helt och hållet denna uppgift, detta ar svenska och tyska lärarföreningarnas ändamål. Huru Ni hava uppnått cjetta mål visar framgången av Edert föreningsarbete, visar svenska folkskolans ståndpunkt, som har bevarat och befästat sin företrädesplats bland jordens alla kulturländer. I de framsteg, som det svenska skolväsendet gjort under de sista decennierna, har Sveriges allmänna folkskollärarförening sin betydande andel. Det ar i huvudsak allmänna skolfrågor, som Edra mötesprogram hava att uppvisa och vilka även vid årets möte komma att behandlas; kårfrågor skjutas härvid betydligt i bakgrunden. Edra ledande män hava också ryckt upp i ledande ställningar inom förvaltningen, där de på ett praktiskt och framgångrikt sätt kunna använda de i omedelbar beröring med folkskola och folkskollärarkår samlade kunskaper och erfarenheter till befrämjande av folkskolans utveckling.
Måtte det även for all framtid förbliva sa. Under denna förhoppning hälsar jag Eder härmed och önskar mötet de rikaste och varaktigaste frukter samt Eder förening en ytterligare kraftig tillväxt, blomstring och framgång.»
Därefter höll riksdagsmannen Värner Rydén ett synnerligen uppmärksammat föredrag över ämnet: I brytnings- och nydaningstider.
Då vi i ett följande nummer ämna införa föredraget in extenso, meddela vi här endast en kort översikt över dess innehåll.
Till en början framhöll tal., att flera av de största insatserna på undervisningens och uppfostrans område ha tillkommit i tider, då den andliga och lekamliga nöden i samband med ett förödande krig givit be-hjärtade människor impulser till storverk på folkuppfostrans område. Det ar därför icke en tillfällighet, att förhållandena genom hela vår världsdel utlöst ett reformarbete på skolans område, vartill historien tidigare knappast har något motstycke. Vart vi vanda oss i Europa, pågår för närvarande en genomgripande om- och nydaning av skolan. Några av de största problemen ha vi ju sökt att efter rad och lägenhet lösa i vårt land. Sa äro vi i och med 1918 års riksdagsbeslut på väg att förverkliga den praktiska ungdomsskolreformen, och folkskolans nya undervisningsplan av ar 1919 har velat tillgodose nutidsskolans behov av ett rationellt ämnesurval och förbättrade arbetsmetoder. Vi ha att från senare tider anteckna de betydelsefulla besluten om en reformerad lärarutbildning for såväl den egentliga folkskolan som småskolstadiet, genomförandet
av en statlig fackmannainspektion och en gemensam central ledning för landets skolväsen. Frågan om en sådan ekonomisk och social ställning for folkskolans lärare, som ar en av förutsättningarna för ett lugnt och framgångsrikt arbete i skolan har förts ett avsevärt steg framåt.
Den närmast kommande tidens största arbetsuppgift blir emellertid att försöka realisera enhetsskolreformen. Trots det klander, för vilket kommissionens förslag i detta avseende varit föremål, kunna dock skolvän-nerna vara ense om vissa bärande grundprinciper, vilka ej kunna eftergivas. Dessa äro flickornas rätt att komma i åtnjutande av samma undervisning som gossarna och landsbygdsbarnens, de fattiga barnens från städerna rätt till högre bildningsmöjligheter. Men det närmaste framtidsarbetet har även andra uppgifter. Dit höra frågorna om statsbidrag; till folkskolbyggnader och om det sjunde skolårets omläggning. Slutligen ha vi att ta ställning till skolans karaktärsda-nande uppgift.
Framtidsutsikterna för vår svenska folkskola te sig kanske för mången rätt sa mörka. En reaktion har inträtt, men en dylik kommer med naturnödvändighet alltid efter en period av reformer. Man talar på många håll misskrediterande om en s. k. folkskollärarpolitik. Denna politik ar emellertid, om man skärskådar den närmare och vill hålla sig till sanningen, ej färgad av någon egennytta. På intet av de sjutton folk-skollärarmöten, som hållits, har ett enda ämne berörande kårens ekonomiska frågor stått på dagordningen. Ingen enda lärare eller lärarinna kommer att vinna ett öre eller en timme på enhetsskolreformens genomförande. Vi kämpa för våra barn och vår skola.
Även om tiden ar mörk, sa finns det dock stora ljuspunkter i det nuvarande läget. Den största ar den ståndpunkt riksdagen konsekvent intagit mot skolreaktionen. En annan ar pressens hållning, som blivit mindre fientlig an den var för några ar sedan. Slutligen betecknar också prästerskapets hållning till folkskolan en ljuspunkt. Den alldeles övervägande delen av det svenska prästerskapet ar mera folkskolvanlig an för 20 ar sedan. En avspänning har ägt rum, och man skall ej underskatta betydelsen härav, sa länge en stor del av den lokala skolledningen ligger i prästerskapets händer. Man har rätt att hysa en bestämd förtröstan om framtiden för den svenska folkskolan, om dess lärare och lärarinnor fortsätta med ett gediget och samvetsgrant arbete och med sammanhållning genom sin organisation.
Föredraget mottogs med starka och ihållande applåder, varefter ordföranden tackade hr Rydén med följande ord:
»Jag ber att få framföra mötets tack till föredragshållaren för den belysande framställning han givit angående de skolproblem, som sysselsätta nutiden och för den intressanta överblick han givit i avseende på den allmänna situationen på skolans område och de krafter, som skapat densamma.
Han har berört bland annat de betydelsefulla pedagogiska strävanden, som avse att röja väg för och bygga upp de nya praktiska ungdomsskolorna. Jag kan då inte underlåta att bringa i tacksam erinran, att det var hr Rydén, som under sin statsrådstid med glödande intresse och en energi, som inte visste av några hinder, drev fram ungdomsskolreformen.
Vi bringa hr Rydén vårt tack ej minst for den optimism, den ljusa syn på vår
skolas framtid, som präglade hans föredrag. »
Efter hållen lunchpaus höll undervisningsrådet Sven Nylund föredrag över ämnet Folkskolans ställning till stat och kommun.
Även detta föredrag kommer att in extenso återgivas i det följande, varför vi här inskränka oss till några antydningar rörande det väsentliga av föredragets innehåll.
Sedan tal. inledningsvis framhållit, hurusom staten och kommunen sedan urminnes tider i allmänna medvetandet kommit att framstå som rentav väsensskilda förvaltningsområden, där det gällt att noga bevaka de skiljande råmärkena och att därför icke sällan de institutioner, vilka på grund av sin ställning i samhällslivet varit beroende av såväl staten som kommunen, vid förda maktstrider kommit i skottlinjen ech fått »sitta emellan» på ett rätt obehagligt sätt, - varom vår svenska folkskola kan vittna åtskilligt - gav han en utförlig skildring av den principstrid, som vid den lagstadgade folkskolans tillkomst fördes angående folkskolans ställning till stat och kommun.
Att den obligatoriska barnundervisningen närmast bör vara en kommunal angelägenhet ar betingat av starkt sakliga skäl, framhöll tal. Någon intressemotsättning mellan staten och kommunen, när det ar fråga om barnens uppfostran, synes, sakligt sett, ej gärna kunna förekomma.
Med en frigjordhet från byråkratiska synpunkter och med sinne för sakliga realiteter sökte man redan genom 1842 års lagstiftning icke insnöra folkskolan i de befintliga kommunala territorierna och kommunala formerna, utan man skapade åt de allmänna uppfostringsangelägenheterna egna kommuner, skoldistrikt, med egna förvaltningsorgan, i första rummet skolstyrelsen (sedermera skolrådet), med en fullt självständig ställning vid sidan av kommunalnämnden på landet och drätselkammaren i städerna. Syftet härmed var uppenbarligen det att åt skolans ledning tillförsäkra den verkliga sakkunskapen samt giva åt skol-angelägenheterna sådan rörelsefrihet och anpassningsmöjlighet, som äro nödvändiga för allt sunt växande.
Nu har emellertid inträffat, vad man trots allt knappast kunnat vänta, nämligen att i de reaktionära anlopp mot folkskolan, vilka satts i ett visst system under de senaste åren, man inriktat sig på att om möjligt omintetgöra skoldistriktens och de lokala skolmyndigheternas självständiga ställning och insnöra folkskolangelägenheterna i den borgerliga kommunens allra snävaste tvångströja. Försöket utgör ett sällsynt renodlat uttryck för den kommunalbyråkrati, som rätt sa målmedvetet arbetar på kommunernas självhävdelse i riktning mot en ställning som särskild stat i staten och med resultat, att den kommunala verksamheten i vissa fall komme att neutralisera och motverka de allmänna och statliga intressena.
Den närmare innebörden av detta påstående klarlades av tal. vidare genom hänvisning till det kommittébetänkande jämte förslag, som den 30 dec. 1922 framlades och som går ut på att folkskolans angelägenheter borde överföras från den kyrkliga till den borgerliga kommunen. Förslaget innebure den konsekvensen att med nedbrytandet av den historiska utvecklingen omintetgöra skoldistriktets mera självständiga ställning och genom dess mekaniska inkorporering i kommunbegreppet omöjliggöra en friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
