Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
542
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 28
omfattande behov av såväl skollokaler som tjänstebostäder föreligger inom hela
riket. Särskilt stort och trängande ar emellertid behovet inom de fattiga
landsbygdsskoldistrikten med ringa folkmängd och svag ekonomisk bärkraft. I
fråga om dessa är statens kraftiga hjälp ofrånkomlig, men även beträffande riket
i övrigt gäller att statsbidrag erfordras i stor omfattning, därest skoldistrikten
skola inom rimlig tid kunna lösa dem påvilande skolbyggnadsuppgifter.
Ur såväl skattutjämningssynpunkt som med hänsyn till skolväsendets bästa är det
alltså av största betydelse att skoldistrikten snarast möjligt beredas behövliga
lättnader i de dryga kostnaderna för anskaffande av byggnader till folkskolväsendet.
Vad vidkommer grunderna för detta statsbidrags utgående, synes det förslag, som
framlagts av förut omnämnda sakkunniga, vara ur alla synpunkter väl avvägt.
Mötet vill därför som sin mening uttala, att ett stort och i många fall trängande behov av statsbidrag till uppförande av byggnader för folkskolväsendet i riket föreligger samt att dylikt bidrag fördenskull snarast bör beviljas att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts av för denna frågas utredning särskilt tillkallade sakkunniga.
Arkitekten John Åkerlund framlade därefter några synpunkter beträffande Skolhusbyggnader’, särskilt med hänsyn till landsbygdens förhållanden. Tal. visade en serie ljusbilder, som avsågo att ge en föreställning om de goda proportioner och den rena stil, som ofta kännetecknade byggnaderna förr i världen, och gav även exempel på de groteska byggnadsformer, som florerat på senare tider. I normalritningarna har man sökt utnyttja det bästa av det gamla, och skolhusen skulle på sa sätt hos nya generationer kunna återuppväcka sinnet för god byggnadskultur.
Mötet beslöt uttala sin anslutning till de synpunkter, som arkitekt Åkerlund gjort sig till tolk för.
På kvällen ägde en välkomstfest rum i Stadshuset. Mötesdeltagarna samlades kl. 7 i Stadshusträdgården, där en militärorkester under en timmes tid gav konsert. Högtidligheten tog därefter sin början i Blå hallen. Som inledning sjöng S. A. F.-kören ett par sånger, varefter stadsfullmäktiges ordförande, direktör Allan Cederborg, på stadens vägnar höll följande välkomsttal:
Då Sveriges folkskollärare i dag samlats i huvustaden till sitt sjuttonde allmänna möte, har det varit staden kärt att kunna för aftonens välkomstfest ställa till förfogande detta stadens hus. Och då j ag nu, enligt uppdrag, hälsar aftonens gäster välkomna, gör jag det icke allenast som en förut mycket overksam medlem av mötets organisationskommitté utan även och framför allt på Stockholms stads vagnar.
For varje samhälle ar framtiden, möjligheten till fortsatt utveckling, beroende därav, huru det unga släktet, led efter led, näres och fostras. Mellan de enskilda som mellan samhällena står tävlingsstriden ständigt hårdare och ställer därmed på utbildningen allt större anspråk. Det ar väsentligen av lärarkåren, det beror, i vad man dessa stegrade anspråk kunna fyllas. Vårt land ar med rätta stolt över att tidigare an andra och rikligare an andra ha åt menige man skänkt grunderna för boklig bildning
och därmed möjligheten till fortsatt självutbildning. Men det ar också redo att tacksamt erkänna, att det i dessa sina strävanden haft stödet av en kunnig och dugande lärarkår, som, hängiven sin uppgift, sökt tränga allt djupare in i denna for att ernå den bästa möjliga lösningen. Och till det målet syfta särskilt dessa allmänna möten, där erfarenheter kunna utbytas och olika meningar bryta sig mot varandra.
Behovet av en dylik vägledning framstår starkare an eljest i en tid, då förhållandena kräva en utveckling av näringslivet både till rikare och ändamålsenligare förgrening och till ökad intensitet inom varje av dessa grenar. En sådan utveckling måste åtminstone i viss mån återspeglas i skolväsendet, därest detta skall kunna framgent fylla sin uppgift. De senaste åren ha också medfört skapandet av en hel rad nya skolformer, syftande att lämpa skolutbildningen efter det praktiska livets behov. Och på dagordningen står krav om ytterligare reformer.
Det lär vara skolans mål smän väl bekant att hos lekmännen råder en viss undran, om man icke vid de senaste reformerna gått något för långt i sina uppdelningar och huruvida verkligen subtiliteten i de olika betoningarna skall visa sig bäras av ett reellt behov. Och det ar att förutse, att de nya uppslag, som bebådas, likaså komma att mötas av åtskillig kritik. Men samtidigt står for lekmännen som för fackmännen klart, att vinsten av en ändamålsenlig organisation av undervisningen ar sa betydande, att man hellre får riskera ett och annat felgrepp an att på förhand beskära möjligheterna. Vad man måste fordra, det ar endast att varje uppslag far underkastas en vaken kritik, samt att någon monopolisering icke tillåtes för vare sig den ena eller andra riktningen, utan att varje riktning får möjligast fritt spelrum för att bedömas endast efter de praktiska resultat, den kan framvisa.
Om sa far ske, då ar det att hoppas, att reformarbetet skall efter hand ge det önskade resultatet - en utbildning, som förmår tillgodose det praktiska livets krav och därmed vårt samhälles intressen. Måtte sa ske, och måtte ur våra skolor sedan framgå led efter led en ungdom, sona lärt det nödvändiga och smält det; som fått ej blott sitt vetande vidgat utan även sin vilja och sin karaktär stärkta och som lärt, att högre an enskilda intressen står och måste stå medborgarandan, om vi vilja en lyckosam framtid för vår stad och vart land. I den önskan förena vi oss säkert alla, skolmän som lekmän.
Mötets ordförande, folkskolinspektör Lidman, svarade på direktör Cederborgs anförande »
Mina damer och herrar!
För visso ger jag ett riktigt uttryck åt samtliga mötesdeltagares känslor, då jag nu till Stockholms stadsfullmäktiges ordförande frambär ett uppriktigt och varmt tack för de välkomstord, han nyss ägnat mötet.
Om det varit angenämt for mötesdeltagarna från nära och fjärran orter inom vart land att samlas i vår vackra huvudstad, har detta i dubbel måtto blivit fallet genom det intresse och den välvilja gent emot mötet, som från stadens sida på flera sätt blivit ådagalagd.
I rätt uppskattning av skolans kulturella uppgift ha stadsfullmäktige beviljat ett betydande anslag för mötets anordnande, och därjämte har Stockholms nya, imponerande stadshus i afton helt upplåtits for mötet. I vårt tack till stadsfullmäktiges ordförande inlägga vi jämväl en tacksamhetsbetygelse till samtliga stadsfullmäktige och de många bland stadens styresmän i övrigt, som lämnat verksamt stod vid anordningarna för mötet.
Jag hemställer, att vi - inneslutande dem alla _ förena oss i ett fyrfaldigt leve för vår huvudstad. Leve Stockholm!
Fil. dr Hans Wåhlin skildrade därefter i ett anförande, kallat »Stockholm och den
svenska kulturen», i stora drag stadens kulturella utveckling, och överläraren Fale
Schöldéen, Göteborg, höll ett tal för fosterlandet. Undervisningsrådet Bruce talade så
för den svenska folkskolan, och stadsfullmäktiges förste vice ordförande hr Knut
Tengdahl gav slutligen en kort skildring av Stadshusets tillkomst.
Under ciceronskap av hr Tengdahl visades därefter Stadshusets lokaler. Samtidigt
förekom servering av kaffe och te i Gyllene salen, och därefter sjöng hr Sven
Scholander till luta i Blå hallen. Programmet i övrigt utfylldes av solosång,
gluntsång och sång av S. A. F.-kören.
Andra mötesdagen.
fortsattes förhandlingarna vid allmänt sammanträde i Blasieholmskyrkan, där generaldirektören i skolöverstyrelsen B. J:son Bergqvist höll föredrag om De ledande grundtankarna i den nya undervisningsplanen.
Före föredraget hälsades generaldirektören med några ord välkommen av tjänstgörande
ordföranden, överlärare Stålfelt, varefter upplästes ett telegram från konungen, vilket ankommit såsom svar på det föregående dag avsända hyllningstelegrammet. Efter uppläsningen följde kungssången. Vidare upplästes ett hälsningstelegram från Finlands svenska folkskollärarförbund, samlat till möte i Mariehamn på Åland. Mötet beslöt att sända de finländska kollegerna ett svarstelegram.
Vi nödgas denna gång begränsa oss till endast en kort resumé av generaldirektörens föredrag.
I våra skolor nu för tiden, yttrade generaldirektören, skola inhämtas massor av kunskapsstoff. De för skolan ofördelaktiga följderna härav ha icke kunnat utebli. Skolornas timplaner hotas av överbelastning, och nya ämnen pocka på inträde på undervisningsplanen. En irängsel uppstår mellan ämnena och mellan ett ämnes äldre och yngre partier. Undervisningen blir då lätt livsfattig, abstrakt och intresserar ej längre lärjungarna. Bristande fördjupning i arbetet verkar också hindrande på skolans fostrande arbete.
Den nutida pedagogikens uppgift ar att avlägsna dessa ölägenheter. Man har också funnit vissa enande linjer och då framför allt beträffande det största felet: arbetets mekanisering. Här har fordrats en helom-vändning. Skolans arbete måste organiseras inifrån och ej utifrån. De unga skola vinna kunskap på det egna arbetets och den själv-förvärvade erfarenhetens underlag. Det aktiva arbetssättet ar också en säkrare garanti för personlighetsutvecklingen.
Men då måste också kunskapsstoffet begränsas. Det aktiva arbetet kräver ro och lugn, men det kräver också tid, all den tid, som våra heltidsläsande skolor ha till förfogande.
Det urval av läroämnen, som fordras, bestämmes närmast av de olika skolformernas uppgifter. Inom varje särskilt ämne måste en sovring av kunskapsmåttet äga rum. Många detaljer och mycket förlegat måste bort ur våra läroböcker.
Den nya undervisningsplanen har i stort sett beaktat de angivna modärna pedagogiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
