Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 28
läslust avsevärt. Men de böra icke få syssla med litteratur, som ligger utanför deras uppfattningsgräns. En litteraturläsning, bedriven på rätt grund ar av synnerligen stor betydelse och bör bli föremål för Järarnas intresse.
Folkskollärarinnan fröken Elin Lunde-wall inledde därefter frågan om Skolbibliotek.
Tal. framhöll, att denna fråga fått ökad aktualitet på grund av det betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, som avgavs under senare hälften av förra året och nu ar på remiss hos olika myndigheter. Eljest har ju denna fråga länge stått på skolprogrammet, ty den fanns angiven redan i den första folkskolstadgan. Men den har av flera skäl gått mycket långsamt framåt, och det ar egentligen de senaste tio åren, som medfört någon raskare utvecklingstakt.
Några siffror som en matare på utvecklingen anfördes. De visa emellertid, att ett högst väsentligt antal skolor, framför allt folkskolor, ännu 80 ar efter folkskolstad-gans tillkomst, ej ha ens den blygsammaste boksamling för fri läsning. E Q av de starkast medverkande orsakerna härtill har helt visst varit statsbidragets lagt satta maximigräns. Ett statsbidrag på högst 150 kr. ar föga ägnat att stimulera den kommunala offervilligheten för saken. Särskilt for folkskolans elever ar det av den allra största vikt, att de under sin korta skoltid komma i beröring med och lära sig använda böckerna. Genom skolans fria läsning går vägen till studierna på egen hand efter skoltiden, dessa studier, utan vilka skolarbetet i stort sett varit förgäves.
Följande av inledarinnan framlagda förslag till uttalande antogs:
1. Mötet uttalar som sin mening, att skolbiblioteken böra utvecklas till att bliva en verklig faktor i undervisningen och ett h j alp-medel vid uppfostran till självverksamhet och självstudier. Därför bör också skolbibliotek vara obligatoriskt vid varje folkskola.
2. För att möjliggöra detta bör staten kraftigare an hittills stödja och främja biblioteksverksamheten dels genom väsentligt höjda statsbidrag, dels genom bestämmelse, att någon av konsulenterna i skolöverstyrelsen bor äga ingående kännedom om skolbibliotekens uppgift och arbetsmetoder.
3. Frågan om skolbibliotekens ställning i skolan, deras organisation och understödjande bör lösas snarast möjligt och i varje fall ej senare an frågan om de allmänna biblioteken.
I Odeonsalen (ordf.: F. Berggren, Växjö) höll lärarinnan Siri Ohlson, Göteborg, ett synnerligen intressant och med talrika exempel ur erfarenheten belyst föredrag över ämnet Sambandet mellan geografi och naturkunnighetsundervisning. Även till detta värdefulla föredrag bli vi i tillfälle att framdeles återkomma.
Konsulenten Thorild Dahlgren, Lund, höll därefter inledningsanförande över Den nya nykterhetsundervisningen.
Efter att hava erinrat om nykterhetsundervisningens teoretiska och praktiska mål framhöll tal. de allmänna principerna för denna undervisnings innehåll och läggning. De sociala synpunkterna måste i främsta rummet betonas. Den samlade undervisningen måste därför förläggas till de högsta klasserna inom ramen av ämnet medborgarkunskap. Intill dess detta ämne beretts rum på de högre läroanstalternas program, bör undervisningen förläggas till ämnet historia.
Efter föredraget följde en livlig diskussion, under vilken huvudsakligen framhöllos en del detalj synpunkter:
Från och med kl. 6 e. m. demonstrerades utställningen i Valhallaskolan av experter från detta område. Utställningens anordnare kunde därvid glädja sig åt det starka intresse, som gjorde sig gällande hos mötesdeltagarna.
Kl. 8 kommo ett antal personer samman med hr Trensch vid en enkel supé, varvid generaldirektör Bergqvist i ett delvis humoristiskt tal tolkade de svenska lärarnas känslor gentemot hr Trensch på grund av det stöd, denne med personliga uppoffringar av tid och krafter under en följd ar givit dem med avseende på deras studieresor i Tyskland.
Tredje mötesdagen.
Under denna inleddes arbetet med sammanträden på sektioner. I Blasieholmskyrkan (ordf.: J. P. Johansson, Hornsberg) höll undervisningsrådet Hjalmar Berg föredrag om Fortsättningsskolan och ett obligatoriskt sjunde skolår.
Hela denna fråga, framhöll tal., om fortsättningsskolans förhållande till andra överbyggnader på folkskolan och särskilt det obligatoriska sjunde skolåret har blivit aktuell genom senaste riksdags skrivelse i frågan.
En utredning av dessa förhållanden samt harpa grundade förslag till ändringar i fort-sättningsskolstadgan i av riksdagen önskad riktning torde snart vara att vänta. Talaren manade emellertid till försiktighet vid dessa ändringar. Till de svårigheter, som uppstått inom en del samhällen, bör givetvis skälig hänsyn tas, men de böra dock^ej få utöva alltför stort inflytande på frågans avgörande.
Det bör nämligen icke glömmas, att de nya fortsättningsskolorna igångsatts under en därför synnerligen ogynnsam tid av starkt ekonomiskt betryck, vilket medfört att svårigheterna blivit större an vad som sannolikt blivit fallet under mera normala förhållanden. Och det bör ock vara helt uteslutet, att den synpunkten får göra sig gällande, att fortsättningsskolan ar ett mer eller mindre nödvändigt ont, som det gäller att komma undan sa lindrigt som möjligt. Tillbörlig hänsyn bor ock tas till sådana samhällen, där man redan på sjuårig folkskola anordnat eller håller på att anordna tvåårig fortsättningsskola eller annan överbyggnad, avsedd att ersätta denna. Det bör i varje fall icke komma i fråga att medgiva någon avkortning i den av riksdagen för folkskola och fortsättningsskola fastställda obligatoriska undervisningstiden av sammanlagt minst åtta ar.
Under den följande diskussionen uppträdde ett stort antal lärare och vittnade om sina erfarenheter rörande fortsättningsskolan.
Från åtskilliga håll beklagades det intryck man fått angående resultaten av undervisningen i den tvååriga fortsättningsskolan. Barnen komma till skolan sent på kvällen smutsiga, hungriga och trötta. Läraren har inga maktmedel att driva in kunskap. Beträffande flickornas undervisning ställer det sig visserligen bättre. Med fortsättningsskolan har ej heller vunnits mycj ket beträffande dess moraliska påverkan på barnen. Barnen betrakta sig ej längre som barn, sedan de slutat den egentliga folkskolan, de splittras mellan , arbetet och skolan; och den uppfostrande inverkan blir helt enkelt nedrivande just på grund av
den förbittring, som rader över tvånget. En reform av det sjunde skolårets program ansågs i varje fall nödvändig.
Hr Värner Rydén gjorde gällande, att de nedslående erfarenheterna av fortsättningsskolorna ^vore beroende av att skolorna anordnats såsom aftonskolor, vilka alltid förolyckats, då det gällt barn i övergångsåldern. Där man övergått till endagsskola, ha olägenheterna fallit bort. Det ar vanskligt att göra några allmänna uttalanden, då skolfrågan ligger sa olika i olika delar av landet. Tal. förordade en omläggning av det sjunde skolåret i praktisk riktning.
Inledaren påpekade, att fortsättningsskolorna i Stockholm ej kunde jämföras med skolorna i andra städer, i det man i Stockholm även har en talrikt besökt åttonde klass. De barn, som komma till Stockholms fortsättningsskolor, äro sålunda de sämst ställda och de som vålla de största svårigheterna. Förhållandena äro sa olika på landet mot i industrisamhällen och i större städer, och om resultaten vore det ännu for tidigt att yttra sig. Det har ännu arbetats för litet. Undervisningsplanerna ha tillkommit endast på försök, och läroböcker samt material äro ännu i vardande. Man vet för övrigt intet om det uppfostrande inflytande, som fortsättningsskolan utövar. Vi veta ej hur många goda korn, som denna skola sått i barnahjärtat, och vi veta ej vad som kan bli därav.
Efter diskussionen antogs en resolution av följande innehåll:
Nödiga författningsändringar böra vidtagas för att fortsättningsskolan, där obligatorisk sjunde folkskolklass finns anordnad, må kunna genomgås under ett enda läsår. Möjlighet bör beredas till större frihet vid uppgörandet av läroplan för den sjunde folkskolklassen, sa att denna klass kan bilda en lämplig grundval för den sålunda förkortade fortsättningsskolan och i allmänhet komma att intaga en mera självständig ställning i förhållande till folkskolans övriga klasser.
Förste folkskolinspektören dr Karl Nordlund höll därefter föredrag om Ungdomens yrkesval,
Detta problem, framhöll tal., vore synnerligen svårlöst, vilket i ej ringa mån stode i samband med utvecklingen av den offentliga skolan. Denna har ändrat förutsättningarna för ungdomens yrkesval i jämförelse med vad förhållandet var, sa länge den uppfostran, som bestods de unga, i mycket stor utsträckning var hemuppfostran. Den nutida skolans grundläggande allmänbildning kan bilda utgångspunkt för vitt skilda fortbild-ningsmöjligheter och yrkesuppgifter, och de lägre klassernas undan för undan fortgående höjande till högre levnadsstandard har ytterligare vidgat det område av livsuppgifter, mellan vilka valet sker. Härtill kommer, att den kulturutvecklingen åtföljande allt starkare yrkesdifferentieringen i särskild grad ökat mängden av olikartade arbetsuppgifter. Att skolan, enkannerligen folkskolan, måste på lämpligt sätt medverka till lösningen av här föreliggande svåra samhällsproblem ligger i öppen dag. Det kravet på folkskolan bör vara sa mycket lättare att uppskatta, som utvecklingen går i bottenskolans tecken. Här har sa skolan fått en viktig uppgift sig anförtrodd: den att genom orienterande yrkesundervisning med starka intressen binda de unga vid bestämda arbetsområden, vid konkreta arbetsuppgifter. Men tydligt ar, att denna uppgift har en annan till förutsättning: den att i samband med utträdet ur folkskolan vägleda de unga och deras föräldrar i virrvarret av de öppnade utbildningsmöjligheterna men därmed också praktiskt taget vid valet av levnadsbana.
Frågan om ordnande av en planmässig rådgivning vid val av yrke har särskilt under det senaste decenniet på ett avgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
