Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 29
Lönefrågan.
Tal. lämnade en redogörelse för lönekommitténs förslag och framhöll med styrka, att det angelägnaste för lärarkåren nu vore att sluta enigt upp kring kravet på att även lärarna inordnades i det för statens tjänstemän gällande lönesystemet. I syfte att inför statsmakterna i denna principiella fråga framträda med obruten front förordade inledaren samarbete med övriga lärarorganisationer. Tal. slutade med att för mötet framlägga ett förslag till resolution i lönefrågan.
På inledningsanförandet följde diskussion.
Fröken Kar ola Pålsson föreslog, att mötet skulle i resolutionen uttala sig tör dels att vid en blivande lönereglering biträdande lärarinnor och lärarinnor vid mindre folkskolor lagligen måtte tillerkännas lön for av dem fordrat merarbete, dels att den kontanta lönen for småskollärarinna måtte avvägas i förhållande till folkskollärarinnas kontanta löneförmåner enligt proportionen 4:5.
Hr Helger fann riktigt, att ersättning for det merarbete, som biträdande lärarinnor vid folkskola och lärarinnor vid mindre folkskola utförde, komme att. utgå. Emellertid ansåg sig tal. icke kunna tillstyrka, att resolutionen upptoge specialspörsmål; den borde allenast innehålla allmänna riktlinjer.
Fröken Klara Jonsson, Göteborg, föreslog en mindre, redaktionell förändring i det framlagda resolutionsförslaget.
Fröken Hanna Westling, Gävle, ävensom fröken Sigrid Bredberg, Jönköping, och fröken Stina Jonsson, Tomelilla, instämde i fröken Pålsson s yrkande.
Hr Värner Rydén framhöll önskvärdheten av, att allt bleve gjort för att småskollärarinnornas löner måtte erhålla sa förmånlig reglering som möjligt. Emellertid ansåg tal. det icke lämpligt att ombudsmötet uttalade sig för en bestämd relation mellan de båda nämnda lärarinnegruppernas löner. Därest ombudsmötet bifölle inledarens resolutionsförslag, inne-bure detta icke ett ståndpunktstagande emot det av fröken Pålsson föreslagna relationstalet 4:5 utan endast att mötet icke ansåge sig berett att nu taga ståndpunkt till frågan.
Hr Anders Johansson fann det önskvärt, att resolutionen gav ett bestämt uttryck for lärarkårens önskan att få lönerna fastställda i enlighet med det för statens tjänstemän gällande systemet. Resolutionen borde därför innehålla de allmänna synpunkterna och icke upptaga detaljer. Tillstyrkte inledarens resolutionsförslag.
Hr David Sjöholm, Västerås, uttalade sig för att i resolutionen skulle framhållas rättmätigheten av att småskollärarinnorna placerades i lönegraden B 6 eller åtminstone i den av hr Helger och fröken Anna Sörensen inom lärarlönekommittén reservationsvis föreslagna lönegraden B 5 b.
Hr C. E. Hartman, Jönköping: Det föreslagna lönereglementet gör löneregleringen for stadslärarna illusorisk. Sålunda ifrågasattes ingen överläsningsersättning och intet kommunalt lönetillägg. Tal. tillstyrkte dock resolutionsförslaget.
Hr Aug. Lindman, Stockholm, ansåg, att lönekommittén placerat de manliga lärarna väl lågt i lönesystemet och uttalade sig för en sådan omformulering i resolutionsförslaget, att detta tydligt bleve utsagt.
Hr H. Uhlin, Sala, konstaterade, att lärar-lönekommitténs förslag vore det första verkliga försök, som blivit gjort, för att genomföra en rationell lönereglering för folkskolans lärare. Mötet borde därför i en resolution giva ett samlat uttryck för kravet på att den föreslagna löneregleringen genomfördes. Tillstyrkte resolutionsförslaget.
Sedan diskussionen avslutats, antog mötet inledarens resolutionsförslag med
den av fröken Klara Jonsson påyrkade ändringen. Resolutionen hade följande lydelse:
Sveriges allmänna folkskollärarförenings ombudsmöte, som representerar över 17,000 lärare och lärarinnor vid vart lands folkskolor, har tagit noggrann kännedom om det av lärarnas lönekommitté den 15 sistlidne augusti avgivna förslag till lönereglering for befattningshavare vid rikets undervisningsväsende och därvid med tillfredsställelse funnit, att kommittén i sina allmänna utgångspunkter uttryckligen beaktat det samhälleliga missförhållande, som ligger däri, att »det arbete, som lärare av olika slag utöva i samhällets tjänst, av ålder underskattats i förhållande till de funktioner, som inom andra samhällets områden verka i det allmännas intressen» och »till följd härav lärarkårerna ock-å sedan gammalt kommit att intaga en i förhållande till andra statstjänstemannagrupper i ekonomiskt avseende tillbakasatt ställning». Detta missförhållande hava icke minst folkskolans lärare fått kännas vid. Visserligen hava tid efter annan vidtagits förbättringar i folkskollärarnas löner, men dessa löneökningar hava i allmänhet knappast motsvarat den allmänna prisstegringen. Den lönereglering, som genomfördes 1918, avsåg visserligen att höja lärarnas levnadsstandard, och riksdagens 1921 fattade beslut att i fråga om dyrtidstillägg på statens andel i lönen likställa folkskolans lärare med statens befattningshavare har bidragit att förhjälpa lärar-1 kåren ur det nödläge, vari den då befann sig. Men ännu ar en folkskollärares lagliga lön, utom bostad och ved, endast 2,100- 3,000 kr., en folkskollärarinnas 1,900-2,500 en småskollärarinnas 1,200-1,650, vilka lönebelopp äro avsevärt lägre an de, som tillkomma de allra lägst avlönade grupperna av statens befattningshavare med någon studieutbildning utöver folkskolkursen.
En av anledningarna till att rikets lärarkårer, och folkskolans icke minst, fått stå tillbaka för andra det allmännas befattningshavare ar tydligen den, att löneregleringar for lärarkårerna skett utan samband eller jämförelse med andra kategorier av tjänstemän. När kommittén därför föreslår, att lärarna införas i det för statens tjänstemän gällande systemet, varigenom ett rättvisare avvägande av lönebeloppen i förhållande till dessas, blir nödvändigt, vill ombudsmötet uttala sin principiella anslutning till ett sådant förslag.
I avseende på de lönegrader, till vilka de olika lärarkårerna hänförts, vill ombudsmötet framhålla, att den for både manlig och kvinnlig folkskollärare föreslagna lönegraden ar den lägsta, som bor kunna ifrågasättas, att förslaget, i vad det avser kvinnlig folkskollärare, kan anses endast som ett provisorium i avbidan på vad som kan bliva bestämt for statens befattningshavare i fråga om relationen mellan manlig och kvinnlig tjänstemans avlöning, samt slutligen att den for småskollärarinna föreslagna lönegraden måste avsevärt höjas, om dessa lärare skola anses avlönade på ett satt, som motsvarar deras utbildning och deras ansvarsfulla och mödosamma arbete. Med beaktande härav bör förslaget kunna läggas till grund för en lönereglering för lärarpersonalen vid rikets folkskolor.
Ombudsmötet vill till sist erinra därom, att k. m:t vid tillsättandet av förevarande lönekommitté den 3 december 1920 ställde i utsikt, att proposition i ärendet skulle kunna föreläggas 1922 års riksdag. De förhoppningar, som detta uttalande väckte hos lärarkåren, gingo icke i uppfyllelse. Ej heller vid de två följande riksdagarna väcktes förslag i ärendet. Lärarkårens upprepade framställningar om tillfällig löneförbättring hava icke heller föranlett någon k. m:ts åtgärd, ehuru såväl skolöverstyrelsen som föredragande departementschefer varmt förordat en sådan löneförbättring.
Ombudsmötet nödgas uttala sin djupa besvikelse över att lärarkårens rättmätiga krav på detta sätt ar efter ar undanskjutas och anmodar centralstyrelsen att ingå till regeringen med framställning, att k. proposition i lönefrågan i enlighet med vad ovan anförts förelägges 1925 års riksdag.
På förslag av hr Helger beslöt mötet vidare uttala sig för att ett samarbete mellan de av den ifrågasatta löneregleringen berörda lärarkårerna måtte i den fortsatta löneaktionen komma till stånd.
Mötet beslöt därefter, i enlighet med förslag av fröken Pålsson, att till hr Helger uttala ett tack för hans omfattande och betydelsefulla arbete inom lärarlönekommittén.
Härefter övergick ombudsmötet att behandla frågan om
Folkskollärares avgiftsplikt till den allmänna pensionsförsäkringen.
Efter ett inledningsanförande av överläraren Anders Johansson, Malmö, beslöt mötet utan debatt enhälligt göra följande uttalande:
Ombudsmötet inlägger sin bestämda gensaga mot den ur såväl saklig och principiell som organisations- och förvaltningsteknisk synpunkt omotiverade sammankopplingen mellan folkskollärarkårens tjänste- och familj epensionerin g samt allmänna pensionsförsäkringen.
Då det icke torde kunna påvisas en enda fördel med det nu åsyftade till ytterlighet invecklade pensionssystemet men nämnda system medför många och stora olägenheter såväl för pensionsanstalten och de genom densamma pensionerade befattningshavarna som for de många lokala förvaltnings-, uppbörds- och andra myndigheter, som måste taga befattning med beräkning, debitering, uppbörd, redovisning och eventuellt indrivning av avgifterna och utbetalande av pensionsbeloppen, men då det oaktat de tidigare ingivna framställningarna om rättelse i nu berörda hänseende ännu icke föranlett någon åtgärd, uppdrager ombudsmötet åt centralstyrelsen att hos k. m:t göra förnyad framställning om att snara åtgärder måtte vidtagas för att i Statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. pensionsbe-rättigade vid rikets folk- och småskolor anställda befattningshavare ävensom hustru till sådan befattningshavare befrias från avgiftsplikt till allmänna pensionsförsäkringen.
Det sista ärendet på programmet upptog frågan om
ombudsmötenas organisation
och inleddes av överläraren Algot Jung-nell, Katrineholm.
Talaren redogjorde i sitt inledningsanförande för ärendets tidigare behandling i föreningen och framlade följande förslag till uttalande:
Ombudsmötet uttalar sig för:
att möte mellan av kretsföreningarna utsedda ombud av centralstyrelsen anordnas minst vartannat ar, såvida ej särskilda förhållanden motivera undantag,
att till ombudsmöte skola väljas 100 krets-representanter jämte suppleanter till lika antal,
att för val av ombuden kretsarna inom varje län skola bilda en valkrets, som har att välja det antal ombud, som i förhållande till hela antalet ombud närmast svarar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
