Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
571
också finna sig i följderna svarade ynglingen: »Magistern får inte röra mig, för då blir magistern avsatt.» Med allt skäl grundligt förargad talade veteranen om för pojken: »Mig kan ingen avsätta, ty jag ar avskedad förut, men nu skall du ha smörj!» Efter den betan var denne lärjunge alltid hövlig och hans uppförande gott.
Vidix.
Fortbildningsentusiasm,
Det riktas i våra dagar skarpa angrepp såväl mot folkskolan som mot dess lärarkår. - De kommunala folk-skolförbunden sträva att hämma folkskolväsendets organisatoriska utveckling. Skattebetalarnas förening påstår i »Sunt Förnuft», att statens och kommunernas utgifter för folkskolväsendet äro alltför betungande. Tidning för Sveriges läroverk finner folkskolans lärare mindre lämpliga, för att icke säga odugliga, till att bestrida undervisningen i våra barndomsskolor. För den folkskolfient-liga delen av dagspressen utgöra naturligtvis dessa angrepp en sot och välbehaglig doft, och den försummar därför ej att i ledare och notiser salutera de värda angriparna.
Allt detta kan visserligen synas vara ägnat att nedslå modet hos dem, som arbeta i folkskolans tjänst, men det skall fastmera verka sporrande och äggande. Ärlig strävan och plikttroget arbete kommer av allt att döma att utgöra Sveriges folkskollärarkårs svar på belackarnas förtal.
Enbart glädjande ar det att konstatera, med vilken iver de olika lärar kategorierna söka skickliggöra sig för sitt arbete. Sa t. ex. hade för någon tid sedan icke mindre an över 300 småskollärarinnor från skilda delar av Skåne hörsammat Malmö småskollärarinneförenings inbjudan att åhöra tvänne föreläsningar om »Den första modersmålsundervisningen». Såsom föreläsare hade föreningen lyckats förvärva den kände och uppburne pedagogen seminarielärare L. Gr. Sjöholm från Göteborg, som hälsades välkommen av föreningens ordförande fröken Kar ola Pålsson.
Tal. började med en kort framställning om de viktigaste läsmetoderna, vilka kunna sammanföras till tre huvudgrupper: stavmetoden, ljudmetoden och ordbildningsmetoden. Stavmeto-den karaktäriserades såsom en övervunnen ståndpunkt, även om det ideliga uppräknandet av bokstäverna främjar ordbildningsanalysen och därmed rättskrivningen.
Styrkan hos ljudmetoden, sådan den utformats exempelvis i I. A. Lyttkens »Läslära» och J. Ambrosius’ »Läsmeto-dik», ansåg tal. ligga däri, att den snabbt för fram till säker avläsningsfärdighet och gör det möjligt för barnen att i de flesta fall själva rätta sina läsfel. Dess
svaghet består däri, att den vid ensidig tillämpning lätt för till en viss mekanisering av läsfärdigheten och till den entoniga läsning, som ar välläsningens värsta fiende.
Beträffande ordbildmetoden betonade tal., att dess styrka ligger i att barnen vänjas vid att först och främst tänka på innehållet i det lästa, vilket jämväl medför god betoning. Denna metods svaghet består däri, att avläsnings-färdigheten vinnes något senare, och att barnen mera vänjes vid gissning och ha jämförelsevis svårt att själva rätta felläsning. Ordbildmetoden ställer dessutom ganska stora krav på lärarinnans uppfinningsrikedom och ar mera arbetsam an ljudmetoden.
Man har även försökt att smälta samman det bästa inom de olika metoderna till en ny metod. Sa har t. ex. skett i ordbyggnings- eller intressemetoden, som utformats i Hammer-Wallgrens »Intressemetod ».
Vid besvarandet av frågan: »Hur skall man gå tillväga vid den första läsundervisningen?» betonade tal., att man bör välja den metod, med vilken man hoppas vinna det bästa resultatet och genom anpassning efter sina erfarenheter söka arbeta sig fram till det basta möjliga tillvägagångssättet. Man måste dock alltid ha klart för sig, vart man vill komma, och vilka huvudlinjer man vill följa. Vid den första läsundervisningen måste man framför allt akta sig för mekanisering. Vi skola lära barnen läsa och ej endast avläsa, ty läsningen ar blott medlet för att kunna uppfatta innehållet. Uttrycksfull läsning kan i hög grad främjas därigenom, att barnen få läsa stycken i samtalsform och liksom känna sig själva insatta i situationer och halvt om halvt spela, det de läsa. For-läsning och kor-läsning äro andra hjälpmedel. Den sistnämnda har betydelse bi a. därigenom, att den skänker långt flera övningstillfällen för det enskilda barnet, an om man alltid håller sig till individuell läsning. Tyst läsning bör naturligtvis förekomma även på små-skolstadiet.
Beträffande talövningar och uttalsvård samt andnings-, tonbildnings- och arti-kulationsövningar lämnade tal. många på praktisk erfarenhet grundade värdefulla råd och anvisningar. Därefter övergick han till behandlingen av skrivun-dervisningen.
Vid skrivbokstävernas inlärande bör man ej såsom förr lata läsning och skrivning genomgående följas åt, ty då blir antingen läsningen, fördröjd eller skrivningen onaturligt påskyndad, och man förlorar sin rörelsefrihet. Skrivningen skall lika litet som läsningen ha sitt ändamål i sig själv, utan skriften skall för barnen i främsta hand bli ett uttrycks- och meddelelsemedel. Välskrivningen bör därför icke drivas såsom självständig övning utan kombineras med rättskrivnings- och uppsats-övningar. Eättningen av barnens skriv-
ningar bör ske med takt och stor välvilja. Kunna barnen rätta sig själva, böra de naturligtvis få göra detta. Man skall städse skänka dem uppmuntran, som väcker lust till nya försök och alstrar glädje i arbetet.
Den instruktiva och livfulla framställningen, som belystes med talrika exempel ur tal:s rika erfarenhet, åhördes med spänd uppmärksamhet. Tal. avtackades hjärtligt av ordföranden.
H. S.
dagen.
Gymnastikinspektionen.
Historik.
IL
Ar 1875 kom att utgöra en vändpunkt med avseende på Gr. C. I:s inspektionsrätt. Förnämsta skälet för att låta överläraren på militära avdelningen verkställa gymnastikinspektion hade varit, att han därvid ävenledes skulle inspektera militärövningarna vid olika skolor. Detta senare uppdrag överlämnades genom kungl. order av den 13 juli 1875 till rege-mentsofficerare, vilken förändring föranledde Hjalmar Ling att 1878 föreslå, att någon av lärarna på pedagogiska avdelningen måtte erhålla gymnastikinspektörsuppdraget. Häremot hade direktionen ingenting att invanda, och kunde Ling efter erhållet och verkställt uppdrag avlämna en synnerligen intressant rapport, vari bi. a. förekom en historik över de besökta gymnastiksalarna.
Folkskollärarseminarierna voro ej inräknade bland de institutioner, över vilka direktionen enligt 1864 ars stadga skulle äga att utöva inspektion. På eget initiativ besökte likväl föreståndaren ett flertal seminarier. Ar 1879 vidtog k. m:t ändring av bestämmelserna, sa att förut omnämnda tillägg f or. högre lärarinneseminariet, folkskollärarseminarier och tekniska elementarskolor kom till stånd. Folkskollärarinneseminarierna stodo, egendomligt nog, alltfort utanför inspektionen.
Lings skrivelse av ar 1878 väckte till liv frågan om överflyttandet av inspektionsskyldigheten till särskild inspektör och landets indelning i distrikt, ar 1881 erhöll överläraren på pedagogiska avdelningen, kapten Törngren, ifrågavarande uppdrag. Blindbocksleken mellan militär- och s. k. pedagogisk gymnastik börjar nu på allvar. Det karaktäristiska i kapten Törngrens »Gymnastikreglemente for Kongl. Flottan» börjar sitt segertåg .genom landets ungdomsskolor, känne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
