- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
572

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

572

SVENSK LÄKAKETIDNING.

Nr 29

tecknat av den onaturliga, spända, strama gymnastik, som står i skarpaste motsats till P. H. Lings egna läror.

Redan 1865 hade överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor ingått till G. C. I. med anhållan om förslag till ordnande av gymnastikundervisningen vid dessa skolor. Hjalmar Ling, som erhöll uppdraget att uppgöra plan härför, föreslog i skrivelse bi. a.:

att folkskollärare och lärarinnor böra av en gemensam gymnastiklärare få övning i instruktion (obs.!}, varvid dock denna lärare skall ställa sig till efterrättelse de reglementariska handböcker, som äro gällande över hela landet, och att den nämnde gymnastikläraren bör ingiva berättelse och inkomma med förbättringsförslag.

Ar 1869 beviljade riksdagen 20,000 kronor för utsträckning av »krigsbildningen vid rikets offentliga skolor och undervisningsverk», 1870 utfärdade k. m:t i enlighet med G. C. I:s förslag cirkulär angående »krigsbild . ningen vid elementarläroverk och f olkskollärarsemlnarier.»

Ett förslag, som i dessa dagar särskilt vore värt att beakta, framställdes av Törngren ar 1885, vilken för säkerställandet av en enhetlig gymnastikutbildning föreslog, att seminariernas lärare och lärarinnor skulle inkallas till repetitionskurs i Stockholm. Förslaget ledde dock icke till någon omedelbar åtgärd.

I fråga om gymnastiksalars inredning bemyndigades Törngren 1884 att utarbeta en normalplan för de allmänna läroverkens gymnastikbyggnader. Arbetet betecknade väl en epok och var måhända för sin tid av stor betydelse. Fortfarande gälla de som rättesnöre för på officiell väg tillkomna gymnastikinredningar. Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida de alltfort erbjuda lämplig inramning för en rätt bedriven gymnastikundervisning för barn och ungdom.

Ar 1902 bifölls ett förslag av kapten Törngren om tillsättandet av gymnastikinspektörer för landsbygden. För folkskolorna förordnades sådana för första gången i Skåne, Bleking, Värmland och ustergötland. Ar 1906 förändrades gällande bestämmelser sålunda, att direktionen fick behålla överinseendet över gymnastikundervisningen vid folkskolor och seminarier samt tekniska elementarskolor, men befriades från ansvaret för de övriga läroverken. Dock ålades direktionen att för inspektion av gymnastikundervisningen vid de sistnämnda anstalterna hos k. m:t föreslå »lämpliga personer». I realiteten inträffade ingen förändring för de nominellt

skilda arbetsuppgifterna, enär såväl k. m:ts som direktionens uppdrag överläts på samma person, kapten Törngren, vilken ar 1908 efterträddes av överstelöjtnant Sellén.

Från denna period bör rättvisligen omnämnas fortbildningskursernas i gymnastik uppkomst som ett led i. direktionens inspektionsuppdrag. Överlämnade i pedagogiskt och gymnastiskt utbildade lärares händer skulle dessa kurser förvisso kunnat avhjälpa betänkliga brister i lärarkårens gymnastiska utbildning.

Ar 1914 utsagos 14 särskilda folk-skolgymnastikinspektörer. Antalet har sedermera ökats. Om dessa inspektörer torde, på några få lysande undantag när, med sanning kunna sägas, att de stått ganska främmande för folkskolornas arbetssätt och lärarnas behov av verklig handledning i fråga om gymnastikundervisning för barn. Detta förhållande ar visserligen lätt förklarligt, då gymnastikinspektörerna utvalts bland militärerna och själva icke erhållit någon utbildning i barngymnastik, men det ar sa mycket mera beklagligt, som gymnastikinspektionen till följd därav kommit att i många fall hos vederbörande lärare ingjuta en bestämd motvilja för inspektionen.

Vi kunna icke underlåta att delgiva våra läsare följande lilla episod, som till fullo belyser halten av i varje fall överinspektörens kännedom om dåvarande organisation av rikets folkskolor. For ett antal ar sedan skulle överinspektören bibringa eleverna i en årskurs vid G. C. I. »fullständig kännedom om folkskolans organisation, sa att herrarna ha detta fullt klart, när Ni komma ut som gymnastikinspektörer. Folkskolan indelas i littera. Littera A ar den vanligaste skolformen och förekommer på landet, medan littera D finns i städerna.» Riktigheten av detta uttalande bestreds visserligen, men »de blivande gymnastikinspektörerna» gingo dock miste om ytterligare inblick i folkskolans organisation, När detta sker på det »friska» trädet, vad skall då icke ske på det torra?

I beaktande av inspektionens verkningar och i all synnerhet inspektörernas bristande utbildning för deras speciella uppgifter måste de alltjämt stegrade omkostnaderna för inspektionen i stort sett anses i hög grad förfelade.

Förslag till ett slutligt ordnande av gymnastikinspektionen ha ingalunda saknats. Vi anteckna främst 1910 års gymnastikkommittés beak-tansvärda förslag att skilja inspektionen från G. C. I. (jmfr Hj. Lings förslag härom av ar 1866). Enligt kommitténs uppfattning borde högsta inspektionsrätten överlämnas till tvänne

oberoende av varandra arbetande gymnastikinspektörer:
en i överstyrelsen adjungerad ledamot med underinspektörer (exempelvis »gymnastik-lektorerna»), vilka skulle svara för undervisningen vid elementar* skolorna, högre lärarinneseminariet och vissa enskilda skolor;
en inom ecklesiastikdepartementet adjungerad ledamot med underinspektörer (ex. gymnastiklärarna vid folkhögskolorna), utgörande inspekterande myndighet över folkskolorna, seminarier och tekniska elementarskolor.
Förslaget skulle, om det förverkligats, tvivelsutan lett till inspektionens övergående till instruktions- och konsulentverksamhet. Anmärkningsvärt ar, att det ställde undervisningen vid G. C. I. utanför de inspekterande myndigheternas räckvidd. Vid förslagets avlämnande hade tanken på den nuvarande skolöverstyrelsen ännu icke tagit fast form, vilket förklarar den märkliga uppdelningen i organisationen. Senare kritik har följdriktigt angivit upprättandet inom skolöverstyrelsen av en särskild rotel med en med övriga undervisningsråd jämställd överinspektör som varande lyckligaste lösningen av frågan angående högsta ansvaret för gymnastik-, lek- och idrottsundervisningen i vårt land. Vi skulle på sa sätt blivit nära nog jämställda med Danmark, där som bekant gymnastikundervisningen ar ordnad på ett utmärkt sätt.
^ven 1915 års gymnastikkommitté upptog frågan om gymnastikinspektionens omläggning.’ Principiellt medgiver kommittén det berättigade i att inspektionen utbytes mot instruktion genom att betitla de rådgivande, upplysande och initiativtagande myndigheterna på den fysiska uppfostrans område som konsulenter. Dessas antal föreslår kommittén till 10, vid förekommande behov eventuellt biträdda av ej angivet antal assistenter. Konsulenterna borde som sakkunniga biträda folkskolinspektörerna, till vilka inspektionsskyldigheten tänktes överlåten. Varje konsulent skulle sålunda åtfölja 3-4 f olku kolinspektörer under dessas tjänstresor inom respektive folkskol-inspektörsdistrikt. Detta förslag synes peka åt rätt håll, under förutsättning att konsulenterna själva erhållit utbildning i barngymnastik. Förrän sådan utbildning blivit anordnad, synes oss gymnastikinspektion och kunsulentverksamhet på folkskolans område vara i stort sett av ganska litet värde.
All prenumeration (även pr kvartal) å tidningen göres alltid i närmaste postanstalt, aldrig i tidningens exp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free