Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
577
betskraft och därjämte förmåga att göra sig gällande. De skola ha sådan ställning om möjligt, att deras rost kan göra sig hörd i det ögonblick det behövs.
Visserligen vill jag ej påstå, att ett riks-dagsmannaskap ar i och för sig kvalificerande för ledamotskap i S. A. F:s centralstyrelse. Men alldeles säkert ar, att en lärare, som ar både dugande lärare och dugande riksdagsman, ar att som centralstyrelseledamot föredraga framför varje annan.
Skolan såsom sådan skall och måste vara höjd över dagens politiska partier. Det ar en olycka, om skolfrågorna göras till kastbollar mellan höger och vänster. Men läraren-centralstyrelseledamoten sätter även i sin offentliga gärning sin livsgärning i yrket på den plats, som han anser den böra intaga. Därför ar det för centralstyrelsen absolut likgiltigt, vilken dagspolitisk åskådning de skilda ledamöterna omfatta.
På grund av vad jag här i all ofullständighet anfört, tillåter jag mig hemställa, att som ledamöter i S. A. F:s centralstyrelse i första hand föreslås och väljas män och kvinnor, som haft nog kraft att bli framförda i representativ ställning och som där hävdat skolans sak. Först och främst böra riksdagsmän komma i fråga,
F. d. by skolmästare.
Från kretsmötena.
Från Kilsmötet. Folkskolfolket i Värmland hade Kristi Himmelsfärdsdag sitt sedvanliga årsmöte. Inledningsföredrag hölls först av rektor K. A. Vestling om »Arbetet i nutidens skola, särskilt folkskolan».
Eektor Vestling erinrade, att skolan för att kunna fylla sin uppgift måste anpassas efter samhällets behov. Men ständigt få vi bevittna, hur samhällets karaktär undergår förändringar. Under den tid, då hemmen mera an nu, tack vare sin egenskap av lant-brukar- eller hantverkarhem, kunde sörja för ungdomens fostran, var skolan huvudsakligen en »lärdomsskola», som från början utgick från abstraktioner. I den mån vårt land industrialiserats och hemmens karaktär allt mer avlägsnats från typen av bonde-och arbetarhem, har skolan i samma mån måst påtaga sig ökat ansvar även som barnens uppfostrare.
De gamla hemmens uppfostringsmedel hette arbete och lek. I analogi härmed bör barnaskolan ordnas. Praktiskt arbete har därför i nutidsskolan sin givna plats. Då barnet skall fostras, då barnasjälen skall lära och lära känna sig själv, då barnet med andra ord skall kultiveras, duga inga abstraktioner som hjälpmedel. Endast det man själv gjort, begriper man. »Barnet måste gripa för att begripa». Praktisk undervisning ar därför tidens lösen. Men vi skola icke förkasta det gamla för det nya. Skolan kan i någon mån göras till en verkstad - till en arbetsskola, sa att den tar lärjungens hela själ i anspråk. Teckning, slöjd och trädgårdsskötsel måste därför ha större plats i skolan an hittills. Men man kan ju arbeta även med osynligt material. Lärjungarna få uppgifter, deras aktivitet tas i anspråk. I stället for den gamla passiva läxförhörsskolan »vilja och måste vi sätta arbetsskolan. Boken far där väsentligen vara arbetsmaterial, arbetsgruva. Skolan far ej vara en bokskola i den gamla meningen. Barnen böra lära sig begripa boken men ej själva bli några lexikon. Det ar ej sådana vi vilja skaffa åt samhället utan verkliga människor, som lära sig tänka och handla. Allt, som skolan skall lära barnen, borde om möjligt läsas i skolan med läraren som rådgivare. Bibliotek och läsrum borde finnas i varje skola. Läxan bör förhöras indirekt genom att man ger barnen uppgifter, varvid de måste använda det in-
hämtade. Handens och andens arbete bör förenas.
Rörande slöjden förmenade tal., att man nu arbetade för mycket för examensutställning. Barnen borde få tillverka nyttigheter även för skolans behov, t. ex. undervisningsmateriell för fysik m. m. Teckningen får ej heller vara blott ett fackämne utan kombineras med övriga ämnen.
Giv barnet självständigt arbete, låt det producera egna tankar. Huvudsaken ar, att man lär sina elever att skaffa sig kunskaper, icke att man lär dem en viss kurs. Var icke rädd for luckor i kursen. Bättre att begripa en liten del av kursen an att »kunna» hela.
Tal. erinrade slutligen om vikten att vid alla reformer »skynda långsamt» men å andra sidan: »ingen dag utan något framsteg».
Föredraget, som åhördes med spänt intresse, belönades med livliga applåder. En livlig diskussion följde.
Även om rektor Vestling här möttes med någon opposition i vissa punkter - en opposition, som han säkerligen både väntat och velat - kunde han nog inte undgå att lägga märke till att han talat till folk, som förstode honom.
Om »Koncentration vid undervisning» talade härefter lärarinnan Anna Ljungkvist.
Detta ämne kan ju anses uttröskat; men ar det icke sa, att liksom vår kropp underhålles, starkes, växer och utvecklas genom att ständigt förbruka samma slags näring, får vår själ för sitt liv och sin verksamhet sin näring mest av upprepade tankar och sanningar. Koncentrera innebär ju att förena, samla, sammanföra i en medelpunkt. Kunskap ar makt, men kunskapen ar ej undervisningens främsta mål - dess huvudmål ar uppfostran, detta något, som aldrig kan fullt definieras men som i alla fall visar sig först och främst i sättet att använda kunskapen. Blir kunskapen det enda malet, då har vår undervisning kommit på avvägar. Primärt ar ju uppfostran den inverkan på själen, den stabilisering av det bästa i människan, den daning av karaktären, den omvandling av människans väsen, som flyttar henne ut ur själviskhetens trånga uppfattning om sig själv och gör henne klarsynt och vidsynt, lyhörd och känslig för tid som gått och för tid som ar och kommer. För att kunna komma dithän måste barnets ställning som medelpunkten vid undervisningen mera beaktas. Skolpliktsåldern borde höjas från 7-14 till 8-15. Kravet på och behovet av kunskaper stegras alltjämt - ämne lägges till ämne, läroböcker skrivas, prövas, ändras, förkastas. Men kan barnet smälta och tillgodogöra sig allt detta, som räknas som nödvändiga kunskaper? Ty resultatet bor bli ett verkligt kunskapsägande, som kan omsättas i självständigt arbete med hjärna och hand, en uppfostrad arbetsmänniska, en gudsmänniska.
Koncentration betyder, att läraren söker framkalla barnets egen koncentration, samling kring de förelagda uppgifterna, och denna barnens koncentration betyder ju varken mer eller mindre, an att barnets hela själ med alla dess förmögenheter kommer i en verksamhet, som leder till en utveckling. När intresset ar väckt, följer uppmärksamheten av sig själv. Koncentration vid undervisningen innebär att från alla ämnen sammanföra just det väsentliga. Koncentration vid undervisningen med barnet som medelpunkt kräver av oss lärare,-att vi lära känna barnens väsen, den miljö, vari de leva o. s. v. Koncentration i undervisningen betyder, att den lägges i koncentriska linjer kring sammanfallande medelpunkter, av vilka Gud ar en, medelpunkternas medelpunkt.
Vidare höll överläraren G. Hörberg in-
ledningsföredrag om »Rättskrivningen i folkskolan». Till detta skola vi senare återkomma.
K. J:son.
De kommunala ungdomsskolorna.
Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförening hade sitt årsmöte i Klara folkskola i Stockholm tisdagen den l juli. Sedan föreningens ordf., undervisningsrådet N. O. Bruce, hälsat de närvarande välkomna, utsågs till ordf. undervisningsrådet Bruce, till v. ordf. rektor P. U. Martelius, till sekr. folkskolläraren E. Örtendal och till bitr. sekr. fil. kand. E. Agvald.
Undervisningsrådet Bruce höll därefter föredrag över Skolöverstyrelsens utlåtande över skolkommissionens betänkande, i den mån utlåtandet berör högre folkskolan.
Efter en historik över tillkomsten av 1918 års riksdagsbeslut angående de praktiska ungdomsskolorna, och sedan tal. konstaterat, att Skolkommissionen endast liksom i förbigående sysslat med dem, lämnades en ingående redogörelse för skolöverstyrelsens utlåtande. Härav framgick att problemet angående de högre folkskolornas plats i skolsystemet mycket nära sammanhänger med realskolans organisation. Båda skolformerna måste bygga på samma skolår, ha samma startpunkt. Då realskolexamen tillkom, beräknade man, att den skulle avläggas vid 15-16-årsåldern. Det har emellertid visat sig, att den i verkligheten avlägges vid 17 -18 års ålder. Då det ar av stor vikt, att ungdomen redan vid den först nämnda åldern får komma ut i praktiskt arbete, och då det vidare visat sig, att ett ytterst ringa antal elever efter avlagd realskolexamen komma in vid »verken», och då de, för att kunna få anställning inom industri- och affärsvärlden, äro nödsakade skaffa sig specialbildning, sa måste en tre-årig realskola anses fullt tillfyllest. For dem, som ämna från realskolan övergå till gymnasiet, skulle en 3-årig realskola ej innebära någon förlust, då gymnasiet skulle bli 4-årigt. Även med hänsyn till flickskolorna ar en 3-årig realskola lämplig. Eftersom de yrkesbestämda högre folkskolorna äro 3-åriga, skulle ett genomförande av 3-årig realskola ställa den teoretiska kommunala mellanskolan och de yrkesbestämda högre folkskolorna på samma plan, och deras examen bli likvärdig. Åt examen i dessa skolor skulle också ges en officiell prägel. Den teoretiska realskolexamen skulle naturligtvis vara den enda, som berättigade till fortsatt undervisning i gymnasierna (läroverken), men examen från de yrkesbestämda högre folkskolorna skulle ge kompetens för inträde i praktiska högre skolor.
Lärarlönekommilténs förslag till löner för högre folkskolans lärare blev därefter föremål för behandling.
Inledaren, hr R. Örtendal framhöll, hurusom den av 1918 års riksdag i princip beslutade lönelikställigheten mellan kommunala mellanskolans och högre folkskolans lärare av kommitterade utan verkligt skäl brutits. Då samma kompetenskrav gälla for de båda lärargrupperna, och då det för de högre folkskolornas fortsatta utveckling ar av stor betydelse, att de rekryteras av en duglig lärarkår, måste kraven på lönelikställighet ej anses vara obefogade.
Efter en livlig diskussion, i vilken bi. a. deltogo rektorerna Söderberg, Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
