- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
588

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 30

samhetens grundval, bliva både fastare och rikare. Det självförvärvade vetandet och kunnandet ar tillika intressebetonat och har därför djupa rötter i själslivet. Där aktiva arbetsmetoder komma till användning och lärjungen tack vare dessa får på egen hand tränga djupare i sina studier, där icke blott växer hos lärjungen förmågan av självständigt arbete, utan där uppstår även hos den unge ett behov att gå vidare, där väckes en verklig studielust, som ej sällan för honom ut till områden, dit skolan ej omedelbart kunnat leda honom.

Och sa vinsten för personlighetsbildningen: Det aktiva arbetssättet skänker genom sin förmåga att samla det personliga intresset och genom den fastare ordning det därmed åstadkommer inom föreställningslivet en säkrare garanti för uppkomsten av en personlighetsutvecklande känslo- och viljekultur.

Även ur social synpunkt innesluter den aktiva metoden betydelsefulla ferment för personlighetsutvecklingen, i det den odlar lärjungarnas samhälleliga drifter och anlag och därmed främjar de personliga villkoren for ett samhällsliv. Att den unge under ansvarsbetonade former får i arbetsgemenskap och samliv med sina kamrater vänja sig vid att taga del i sina medmänniskors svårigheter och bekymmer väcker och rotfäster i hans medvetande känslor av solidaritet och samhörighet på ett helt annat sätt an vad även de mest gripande teoretiska lärdomar mäkta göra. Det ar ju av sådana känslor, som vårt nutida samhälle har ett sa starkt behov. Ännu löper dock arbetet i våra skolor i stort sett efter linjer, som ägga den unge att i den egna personliga framkomsten se sitt förnämsta mål.

Vilja vi nu tänka på att i vårt skolarbete bereda rum för det aktiva arbetet, måste vi sörja för att för varje enskild lärjunge det samtidigt behandlade kunskapsstoffet begränsas, sa att de stycken, som förekomma till behandling, kunna få gestalta sig som breda, fylliga uppgifter, åt vilka sa mycken tid kan ägnas, som självverksamt bedrivet arbete kräver. »Vetandets sanning», har man sa sant sagt, »ligger icke överst på ett ämnes yta, utan måste uppfordras i da gen från dess djupaste och mest förborgade schakter». Det aktiva arbetet kräver därför lugn. Det kräver tid - andlig matro. Det kräver förvisso all den tid, som våra normala, d. v. s. heltidsläsande skolor ha till sitt förfogande.

Alltså begränsning ock samling. Här ha vi det andra stora kravet på den nutida läroplanen.

Huru fylla det kravet? Först och främst måste man se till, att de samtidigt lästa ämnena icke genom sin mängd komma att verka hinderligt på arbetet. Det urval, som här erfordras, bestämmes val närmast i fråga om innehållet av den särskilda skolformens uppgifter, men

måste i varje fall ske ur den synpunkten, att närmare samhörande eller varandra stödjande ämnen i möjligaste mån sammanföras med varandra till större iller mindre bildningsgrupper, olika på de olika åldersstadierna. Varje dylik grupp bör innesluta ett eller flera ämnen - praktiska eller teoretiska - vilka kunna bilda den kärna eller kärngrupp, omkring vilken det övriga kunskapsstoffet kan i en viss schattering sluta sig.

Inom varje särskilt ämne måste en sovring av ’kunskapsmomenten äga rum. Inom varje ämne finnes åtskilligt förlegat och onödigt stoff upplagrat, som redan för länge sedan bort få lämna plats för det nya, som utvecklingen med nödvändighet tillfört ämnet. Men även mycket annat, som varken ar förlegat eller värdelöst, måste försvinna ur våra lärokurser och våra läroböcker, om det skall bliva något verkligt bevänt med våra skolors arbete. Vad som här skall göras måste göras med varsam och skicklig hand. Framför allt äro svårigheterna stora, därför att vi nutida människor, vare sig vi befinna oss innanför eller utanför skolans råmärken, alla stå under vanans retarderande makt, vi .ha alla själva en gång införts i myllret av stoff massorna och ha svårt att förlika oss med den tanken, att åtskilligt möjligen kan undvaras. Här måste vi i främsta rummet räkna på hjälp från läroböckernas författare.

Vill man åstadkomma önskvärd samling i skolans arbete, ar det ej nog med att sovra och sikta I sådant syfte gäller det att se till, att besläktade och samhöriga kunskapsmoment på lämpligt sätt hållas tillhopa vid undervisningen. Hur ofta har det icke skett, att ett ämne vid undervisningen sa sönderstyckats, att kunskapsmoment, vilka på det närmaste sammanhänga med varandra och därför också borde tjäna till att stöda och utfylla varandra, genomgåtts på skilda undervisningstimmar, ofta placerade på långt avstånd från varandra. Hur ha icke kunskapsmomenten och därmed samman hängande övningar i modersmålet på ett atomistiskt sätt ryckts i sär? Och huru har icke ämnet kristendomskunskap sönderslitits i katekes, biblisk historia, bibelläsning, psalmläsning o. s. v., och dessa nära sammanhörande ämnesgrupper ha förlagts till skilda lektioner utan beaktande av det intima samman hang, vari de stå till varandra?

Utan ett sorgfälligt planläggande av undervisningen med det ögonmärket, att samhöriga och besläktade kunskapsmo ment - de må vara tillfinnandes inom ett och samma ämne eller inom flera olika läroämnen - anknytas till varandra och bringas i samverkan, kan önskvärd begränsning och samling i skol arbetet icke ernås, kan ett fördjupat arbetssätt ej åstadkommas. Huru långt man här kan och bör gå, ar givetvis beroende på individuella och personliga förhållanden, på vilka jag här icke kan närmare inlåta mig. Ett intressant, läro-

rikt exempel på huru långt man trott sig i detta avseende kunna gå erbjuder den s. k. enämniga kulturskolan, »die ungefächerte Schule», vilken f. n. utex-perimenteras på skilda håll särskilt i Tyskland. Jag har varit i tillfälle att besöka ett par sådana skolor i Potsdam, i vilka arbetet bedrevs efter en av stadsskolrådet Ohms uppgjord läroplan. Alla folkskolans gamla ämnen i alla dess klasser nedifrån uppåt voro där samlade till ett enda ämne, med centrum och utgångspunkt i hembygden. »Liksom livet möter barnet i ett enda stort sammanhang», säger Ohms, »sa skall också skolan, livets avbild, alltigenom bjuda barnen livet i dess inre obrutna sammanhang». Arbetsdagen får därför ej heller styckas i med tumstock utmätta lektionstimmar, läraren skall fritt förfoga över dagens alla stunder. Ett verkligt självständigt inarbetande i kunskapsstoffet ar ej möjligt, om lärare och lärjungar alltjämt skola störas av skolklockans ringningar. »Hur mången stämningsfull stund, som aldrig mer kan återframkallas, föll ej offer för skoltimmens skarpa gränseri» utropar Ohms. Hembygden skall vara utgångspunkt för allt skolans arbete. Från den strålar sedan hela världen ut. »Varje torva ar även i den oansenligaste by ett vittnesbörd om hur jordytan tillkommit, varje by har en väg, som sätter den i förbindelse med vägarna i den stora världen o. s. v.».

Försöket ar givetvis ur åtskilliga synpunkter intressant, icke minst därför att det ar en konsekvent ytterlighetstillämp-ning av de grundtankar, vilka nu som bäst hålla på att arbeta sig fram i våra skolors arbete. Försöket kan också utan tvivel bliva lärorikt, jag förmodar icke minst med hänsyn till »de spår, som avskräcka».

Genom begränsningen och sammanhållningen av kunskapsstoffet och den därigenom möjliggjorda fördjupningen i arbetssättet skapas förutsättningarna för ett arbete, som å ena sidan kan göra de olika skolformernas bildningsskatter till de ungas verkliga egendom och å andra sidan kan lämna betydelsefulla bidrag till deras karaktärsbildning. Men dessa förutsättningar äro ännu av väsentligen formell art. I v liken riktning åter de komma att verka kunskapsgivande och personlighetsbildande ar givetvis beroende av innehållet i kunskapsstoffet, ar beroende av arten av de föreställningar, med vilka de olika skolformerna operera. Såsom normerande vid urvalet av detta innehåll, huru skiftande detta an i övrigt må vara, måste följande två synpunkter gälla: å ena sidan skall innehållet vara av praktiskt värde för den bildningsform det i varje särskilt fall ar fråga om, å ändra sidan skall innehållet tillika allt efter sin egenart kunna lämna positiva, reala bidrag till de ungas sedliga karaktärsdaning. Uti innehållet måste därför inga praktiskt användbara bild-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free