Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 30
SVENSK LÄRARETIDNING.
589
ningsmoment i möjligaste nära förbindelse med kulturvärden av religiös och etisk, av konstnärlig och litterär, av historisk och social natur. Över båda dessa synpunkter står som slutgiltigt avgörande synpunkten av de ungas mottaglighet, synpunkten av vad som kan för de ungas åldersstadium och utveckling göras tillgängligt. Det gäller att ur denna synpunkt utsovra det verkligt värdefulla av det som ur de båda nyss nämnda synpunkterna kan ifrågasättas.
I stora drag har jag nu sökt angiva några av do ledande grundtankarna i det reformarbete, som för närvarande lägger beslag på den pedagogiska världens tankar och strävanden. Hur förhåller sig nu folkskolans nya undervisningsplan till dessa tankar? I stort sett torde man vara berättigad att säga, att samtliga de av mig i det föregående angivna synpunkterna blivit av densamma beaktade. Mer eller mindre utpräglat återfinna vi dem alla. Den nya undervisningsplanen har tillkommit under ett bestämt ’och påtagligt inflytande av den nutida pedagogikens strävanden att möjliggöra ett skolarbete, som med hänsynstagande till individens och samhällets betingelser och berättigade krav, kan främja och tjäna en sund kulturförmedling.
Hur skall jag nu kunna lämna bevis för detta mitt påstående? Jag kan ju till en början, till den kraft och verkan det kan hava, avlägga ett personligt vittnesbörd. Jag har varit med bland dem, som haft det utomordentligt betydelsefulla uppdraget att slutligt utforma förslaget till den nya undervisningsplanen. Jag känner väl de avsikter, som därvid varit bestämmande. Dessa ha till innehåll och till riktning stått i närmaste överensstämmelse med de grundtankar, för vilka jag nyss redogjort. Jag kunde genomgå ämne efter ämne och giva belägg för mitt påstående. Men tiden skulle ej medgiva något sådant. Jag måste därför hänvisa Eder, mina ärade åhörare, til l vad jag vid andra tillfällen offen-liggjort om de båda betydelsefulla ämnena: kristendomskunskap och modersmålet, och i övrigt inskränka mig till att nu här till slut yttra några ord om ett tredje av folkskolans ämnen, det som i den nya undervisningsplanen onekligen ar det mest typiska och mest påtagliga uttrycket för vad de ledande grundtankarna innehålla och åsyfta: hembygdsundervisningen.
Låt oss då se till, huru dessa grundtankar här kommit till förverkligande!
Först den stora helomvändningen i arbetets riktning! Lärjungen, den unge, står här i arbetets mittpunkt: kring honom koncentrerar sig det hela, efter honom anpassar sig det hela. Hans krafter och anlag bli norm och rättesnöre för arbetet. Inga abstrakt utmätta, aprioriskt uppgjorda lärokurser truga sig här på arbetet. Allt individualiseras, lämpas efter personliga och lokala förhållanden.
Livets och naturens skiftande rikedom skall återspegla sig i arbetet.
Men skall det bli verkligt allvar därav, att den unge bildar arbetets mitt- och utgångspunkt, då måste också hans krafter sättas i rörelse på ett sätt, som överensstämmer med deras art och mått. Då måste hela det konkreta liv, vari den unge befinner sig, hans^ verksamhetsträngtan, hans åstundan att ge uttryck åt sin inre spirande värld komma med i spelet. Arbetstanken måste bli den dominerande synpunkten; det aktiva, det produktiva arbetet måste här bli verklighet. Den unge skall »lära genom att göra». Hans sinnen skola tagas allsidigt i anspråk, hans händer övas, hans föreställningsliv ordnas, odlas och vidgas. Han skall lära sig att iakttaga, att efterbilda, att mäta, att förfärdiga, att handskas med tingen i världen och att ge uttryck för vad han gör och ser.
Men arbetstankens förverkligande kräver ju tid och ro, utrymme och lugn. Därför fordras samling och sammanhang i arbetet. Utväg därtill bereder sig hembygdsundervisningen genom arbetets nära och ständiga anknytning till hemmet och hembygden. Här finner undervisningen en den starkast samlande och sammanhållande kraft. Här finner arbetet det tillfälle till omedelbar åskådning och iakttagelse det behöver. Här i hembygdens hus och stugor, i dess stall och bodar, i dess fält och skogar, på dess åkrar och ängar, ar den underbart rika källa tillfimiandes, uti vilken kunskapen om djuren och växterna, om jorden och dess utveckling, om människolivet och människoödena, om samhället, om talet och skriften sänker sina första och finaste rottrådar att vattnas och näras. Här möter oss, slutna samman i livets egen fullhet, de olika element, som den mänskliga tanken sa småningom tager ut ett och ett och slutligen utformar och knippar samman i skilda ämnen: teoretiska och praktiska, tankens och handens: naturkunnighet, historia, geografi, samhälls-lära, modersmålet, räkning, teckning, slöjd.
Sa grundad och lagd leder hembygdsundervisningen till kunskapslivets odling, sa grundad och lagd ger den riktning och styrka åt de ungas vardande personlighetsliv.
Det ar det självupplevda, det s j älv-verkställda, det lust- och intressebeto-nade, som mer an något annat skänker kunskapen åskådlighet, gör den till vår egen, ger (Jen rotfäste i vårt sinne, håller den i beredskap, när livet har behov av den. Härmed får hembygdsundervisningen for hela det följande kunskapsförvärvet, vilket ju, i mån som det fortskrider, allt mer och mer frestas in i formella övningar, in i tankens abstraktioner, den stora uppgiften att bilda det säkra och fasta, konkreta och påtagliga fundamentet, den blir det starka ankare, som håller arbetstanken kvar i undervisningsarbetet.
Men, som jag nämnde, ej blott för de
ungas kunskapsliv skall hembygdsunder-visningen bliva grundläggande, den skall ock hjälpa till att bygga upp de ungas personlighetsliv’, skall därtill lämna både formella och reala bidrag.
Och härvid har den först och främst att tjäna som en sund och naturlig övergång från hemmets värld till skolans, att som en levande bro starkare binda dem båda tillsamman. På denna punkt har ju den gamla skolan ej alltid handlat sa välbetänkt. Hur oförmedlat blev icke ofta, när det reglementerade åldersåret kom, den unga flyttad ut från sitt hems soliga, fria och rent personliga värld in i skolans ofta stela och strama långbänksvärld? De gryende livskrafternas längtan efter utlösning i lemmarnas fria rörelser, de unga själarnas spirande verksamhetslust möttes i regel av tvångets bojor, det vaknande sinnets hela frågokvitter dog bort under ett skolarbete, som förbisåg skillnaden mellan barnets och den vuxnes själsliv. Barnet förlorade plötsligt, oförmedlat sitt hem, och hemmet blev av med sitt barn.
Här kommer nu hembygdsundervisningen med den stora uppgiften att låta livet i hemmet följa med ett stycke in i skolan, väl under delvis nya former och med delvis nya uppgifter, men dock med samma varma och rörligt verksamma liv, med ej sa litet av hemmets sol och frihet. Den unge skall i sin växt och i sin utveckling bevara sambandet med sitt hem, skall ej stå rotlös i en värld utan individuellt känslobetonade konturer, i en värld, där allt rör sig samman i ett grådaskigt, opersonligt människokaos.
Med kärleken till hemmet och hembygden följer kärleken till fäderneslandet, väl ej en deklamatorisk kärlek, men en kärlek i handling och gärning. Hemmet vidgar sig till hembygd, hembygden till fosterland - en kärlekens expansion byggd på kännedom, kunskap och förståelse.
Har den vardande människan en gång gjorts förtrogen med sitt hem och sin hembygd och äggats till medarbete på dess förkovran, sa skall hon också lättare kunna göra sig förtrogen med andra länders och andra människors egenart och odling, hennes sinne skall öppnas för det stora och förpliktande sammanhanget inom mänskligheten.
Slutligen kommer hembygdsundervisningen, rätt anlagd och ratt bedriven, att hos de unga väcka intresse och respekt för det kroppsliga arbetet, sådant det ter sig i lantgårdar, verkstäder och fabriker, i yrken och sysslor - och därmed ock att bilda en motvikt mot den ensidiga lockelse, som böckernas vett ej minst hos oss haft och har en stor benägenhet att utöva.
Jag har vid detta tillfälle valt hembygdsundervisningen såsom illustration till vad jag sagt om undervisningsplanens ledande grundtankar. Jag har gjort detta därför, att läroplanen för detta ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
