Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
SVENSK LÄRAKETIDN1NG.
Nr 30
lerna nr 22 och 26 vara sa förträffliga, att han efter dem utarbetade sammansättningsbara åskådningsmodeller för sin skola. Men han åsyftade ju inte masstillverkning av slevar o. d., som hr J. längtar efter: . . . »hela halvdussin med skedar» ... I fråga om yxskaftet äro åsikterna lika många som slöjdarna.
Den något överlägsna ton, som konsekvent användes gentemot Näs, ar lika missriktad som oförklarlig. Hr J. rent av skryter med att sakna egen erfarenhet om förhållandena på platsen. Han har emellertid » sett andra komma därifrån med de evigt enahanda (?) modellerna». Detta ar nog för honom, särskilt som en av dessa »sedda» (»ordningssinne hörde ej till hans instinkter») längre fram i tiden lämnade sin i grund förstörda slöjdsal åt hr J. JVlannen utan ordningssinne hade då haft 7 ar på sig för att spoliera verktyg och redskap. Hr J. överträffar sig själv, då han beskriver effekten och med helig vrede ger Näs skulden. Följande till synes förkrossande bevis framlägges i skuldfrågan: »Läraren i fråga hade vid den världsberömda anstalten icke fått lära ens det elementära om verktygsskötsel». Pratet om Näs’ ansvar under förhandenvarande förhållanden ar rent nonsens. Av de långa harangerna om bristande verktygsskötsel på Näs måste var och en få den uppfattningen, att därmed avses nu rådande förhållanden. Jag tvekar ej att beteckna denna del som en av okunnighet eller avvoghet dikterad osanning. Verkliga förhållandet ar nämligen, att undervisning i verktygsskötsel lämnas, och att konsten flitigt övas av kursdeltagarna, som måste avlägga prov för att erhålla betyg över genomgången slöjdkurs. Ämnet ar nämligen obligatoriskt. Visserligen upptogs rubriken verktygsskötsel i betygen först sa sent som 1916, men långt dessförinnan undervisades och övades däri. Minst följande tio (10) verktyg skärpas och iordningställas av var och en: stämjärn, spånkniv, håljärn, kniv, sickling, borr, fil, rubank, puts-hy vel och såg. Sa mycket sanning var det i denna del av vidräkningen.
På tal om verktygsläran vill jag påpeka en sak, som torde intressera, kanske ej minst kritikern Levi Johansson. En slöjdare cch författare vid namn Levi Johansson utgav 1921 ett arbete, »Verktygsskötsel», som använts vid undervisningen på Näs. Boken ar i stort sett bra, men som allt mänskligt ar den ej felfri. Sa t. ex. säges på sid. 14, sista stycket: "Ur hyveln, som skall justeras, uttages järnet och kilen". Hur efterblivna vi an tros vara, ha vi dock vetat akta oss för att följa detta oråd. Vi endast slå upp järnet och kilen sa mycket, att sulan obehindrat kan riktas (hyvlas). Stocken måste nämligen under justeringen vara utsatt för samma spänning som under vanliga förhållanden. I annat fall blir den välvd i längdriktning, då järnet fastkilas. Möjligen blir den även skev, om ej kilen ar absolut riktig. Längre fram lockas den oerfarna av bokens mästare att preparera sulan med kokt linolja i stället för, som rätt ar, med rå sådan.
Näs och dess lärare äro således bättre an det rykte, som hr J. vill bereda det och dem. Personer utan förutsättningar
kunna dock ej göras till mästare därstädes på de 5-6 veckor, som kurserna vara. Det ar ratt mycket, som övas: egentligt slöjdarbete, verktygsskötsel, ytbehandling, utförande av arbetsritningar, uppgörande av förslag till nya modeller o. s. v. Åtskilliga timmar gå dessutom åt för teori.
Det ansvar, som vilar på Näs, skulle emellertid även under mindre tillfredsställande förhållanden därstädes vara ganska ringa, vilket torde framgå av följande. Under de sist förflutna 5 åren, efter att den nya seminariestadgan gällt i 4 ar, hava minst 1,700 folkskollärare utexaminerats (approximativt beräknat). Under samma tid hava endast 192 svenska folkskollärare deltagit i slöjdkurs på Näs, alltså omkring 11,3 % av antalet examinerade. Rep e ti tör erna äro medräknade endast en gång. De omtalade »vackra undantagen» finnas tvivelsutan bland dessa 192, och det allmänna tillståndet skulle varit mycket bättre, om tillslutningen varit större/ Ovederhäftig kritik kan göra sitt till att rubba förtroendet för kurserna och därmed vara till att skada slöjden.
Av vad som här anförts torde framgå, att hr J. som kritiker lider av vissa brister. Hans temperament ar mera märkbart an hans vederhäftighet, Han bygger sina omdömen på lösa antaganden, obestyrkta rykten eller i bästa fall på kännedom om förhållanden, som varit rådande men som sedan ändrats. Därtill kan läggas benägenhet att se det lilla stort och tvärt om, i den händelse detta ar förmånligt för hans slutledningskonst. Ett flitigt bruk av ironiskt använda titlar (»direktörer»), och försmädliga tillmälen (»bokmalar» med »tummarna fel insatta» o. s. v.) giva hans journalistik en i lä-rarpressen dess bättre sällspord ton av översitteri.
Näs, juni 1924.
Gunnar Nilsson.
Västmanlands läns fjärde folkskolmöte.
Det fjärde folkskolmötet för Västmanlands län, som hölls i Sala den 26, 27 och 28 juni, räknade omkring 200 deltagare.
Sedan mötesdeltagarna samlats i Missionskyrkan sjöngs gemensamt ps. 394: l, 2 v., varpå bestyreisens ordf, borgmästare I. Hedman, hälsade de närvarande välkomna samt uttalade sin glädje över att sa många kommit tillstädes och vände sig särskilt till landshövdingen W. Murray, som infunnit sig till mötet, vari tal. ville se ett bevis på det levande intresse, som landshövdingen städse visat skolväsendet och dess krav.
Till sist framhölls, att när Sala under dessa dagar firade minnet av sin 300-åriga tillvaro som stad, hade förläggandet hit av ett allmänt folkskolmöte för länet väckt känslor av glädje och for
ståelse hos alla, som i folkskolan se en av de viktigaste faktorerna i samhällsutvecklingen.
Landshövdingen, som anmodats öppna mötet, besteg nu talarstolen och yttrade bland annat:
Det har funnits en tid i vårt land, icke alltför avlägsen, då de, som makten hade, ansågo, att hjälplig innanläsning och stavning jämte någon kännedom oni de fyra räknesätten utgjorde en fullt tillräcklig barlast for genomsnittssvensken under hans seglats genom livet. Högre kunskaper endast förvillade, skapade missnöje och framkallade olämpliga önskningar. Nu tänker man väl i allmänhet annorlunda. Demokratien, som brutit igenom alla politiska skrankor, står ej mer att hejda. Litet var känner på sig, att »vägen går framåt, den går ej tillbaka», och sa har man till sist funnit sig i att de breda lagrens skola, folkskolan, efter hand börjat intaga en alltmera central och medvetet grundläggande ställning i vårt lands undervisningsväsende.
Det ar också nödvändigt att sa sker. Sa visst som att »kunskap ar makt», lika visst ar, att makt i längden icke kan utövas utan kunskap. Och det ar i våra dagar en stor makt, som lagts i folkets egna händer. Skall denna makt kunna verka till folkets egen båtnad, skall den Över huvud kunna bestå, sa måste den allmänna bildningen alltjämt hållas i jämnhöjd med deras behov, som tagit hand om samhällets dag för dag alltmera sammansatta frågor. Sa komplicerade, som dessa äro, ar det icke att begära, att folkskolan skall kunna tillhandahålla alla de faktorer, som krävas för deras lösning. Men folkskolan bör - och det ar redan mycket, men också nog - kunna giva ett sa stort mått av kunskaper åt sina alumner, att de själva sedermera i mån av behov och personlig läggning kunna på egen hand fortsätta och åtminstone hjälpligen inhämta vad som brister. Sa långt hava vi ännu icke på långt här kommit i vårt land, men målet synes dock icke ouppnåeligt.
Till sist tillönskade landshövdingen mötesdeltagarna några angenäma och lärorika dagar i det 300-åriga Sala samt förklarade mötet öppnat.
Biskop Billing, som av tjänsteresor blivit förhindrad närvara, hade sänt mötet telegrafisk hälsning.
Vid mötets konstituerande utsågs till ordförande hr Jo". Uhlin, Sala. Till resp. l:e och 2:e vice ordf. utsagos hr Rom-medal, Skultuna, och fru H. Nilsson, Sala. Till mötets huvudsekreterare valdes hr Nilsson, Sala, och till biträdande sekr. hr Rosenius, V. Färnebo, och hr Berggren, Kila.
Undervisningsrådet K. E. Sandberg, Stockholm, höll därefter föredrag över ämnet: Folkskolans uppgift i vår tid. Det på bärande tankar och modärna synpunkter rika föredraget mottogs med livligt bifall.
Sedan en sång sjungits, talade rektor K. A. Westling, Göteborg, över ämnet: Skolan och livet.
Inledningsvis uppehöll sig tal. vid en del psykologiska fakta och övergick därefter till behandlingen av själva ämnet. Därvid gjordes först en jämförelse mellan den gamla och den nya skolan, varefter tal. kraftigt framhöll nödvändigheten av att skolarbetet lägges efter praktiska linjer, som motsvaras av livets krav samt att barnens själ v verksamhet i största omfattning tas i anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
