Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄRARETIDNING.
611
däruti, att det ar enkelt och lätt att tillämpa. Överstyrelsen skulle dock finna det lämpligt, om åt e. k. m:t inrymdes befogenhet att tillerkänna skoldistrikt, som på grund av beslutad skolbyggnad beräknas få en väsentligt höjd utdebitering, statsbidrag till högre belopp an som enligt gällande bidragsskala skulle tillkomma detsamma, varvid emellertid maximibidraget icke torde böra överstiga 50 % av byggnadskostnaderna.
(Forts.)
Skolgången i en statär-och torparbygd.
Siffror som tala.
En av de råånga svårigheter, kanske en av de värsta, landsbygdsskolan har att kämpa mot, ar oregelbunden och slarvig skolgång. Den omintetgör resultatet av det mest samvetsgranna arbete och dödar omsider entusiasmen hos den mest intresserade lärare.
I en landsbygdsskola måste en lärare ofta kämpa en ojämn strid emot den ojämna skolgången. Där ar sa inånga anledningar till försummade skoldagar, sjukdomar, naturhinder, brist på kläder och skodon, brist på mat att lägga i skolväskan; far anser sig nödvändigt behöva gossens hjälp att springa ärenden eller att vakta kreaturen, mor måste anlita sin flicka för skötseln av hennes mindre syskon, potatis- eller tobakslandet behöver arbetssamma barnahänder, betfältet flitiga armar, mycket annat att förtiga. Dag lägges till dag, och vid läsårets slut har siffran i många fall nått en häpnadsväckande storlek. Men for varje skoldag, som försummas, uppstår en lucka, större eller mindre, i lärjungarnas utbildning, och med många försummade arbetsdagar måste det slutliga arbetsresultatet bliva ett styckeverk, söndertrasat och fragmentariskt, utan nödigt sammanhang. Om alla skolåren förlöpa på samma sätt, kan det uppnådda bildningsarbetet aldrig bliva fullt tillfredsställande.
Föräldrarna bagatellisera oftast de påvisade olägenheterna, läraren kan i de flesta fall ingenting göra för att få skolgången bättre - i enstaka fall kan han göra allt - från skolråd och tillsynings-män ar i vanliga fall ingen hjälp att förvänta - och sa går det ar efter ar i liknöjdhetens och trötthetens tecken. Ju fattigare bygden och befolkningen ar, desto större äro i allmänhet svårigheterna.
Behöva nu förhållandena med nödvändighet gestalta sig på ett sa tröstlöst sätt? Ingalunda. Där alla goda krafter gemensamt och målmedvetet arbeta på det ondas bekämpande, målsmän, lärare, barn, skolrådsledamöter och skolrådsordförande - kunna de allra vackraste resultat ernås.
Vid vårterminens avslutning i ett skoldistrikt inom nordvästra Skåne, Ivetofta,
- skolavslutningen sker alltid i församlingens kyrka och utgör en högtidsdag inom hela församlingen - lämnade skolrådets ordförande en ingående redogörelse för skolgången i de olika skolorna under det gångna läsåret, som för en skolvän var av synnerligen glädjande beskaffenhet och som förtjänar att bliva känd i vidare kretsar såsom belysning över ett intressant skolspörsmål. Där var sannerligen inte tal om någon halvtidsläsning. Siffrorna, som lämnades, utgöra ett det allra mest talande bevis på att svårigheter av allra värsta slag kunna övervinnas, om de intresserade parterna med verkligt allvar och i samförstånd sträva mot samma mål, och de äro sa mycket märkligare, som det här galler
- med få undantag - en typisk arbetar-, torpar- och statarbefolkning.
I Ivetofta församlings skolor ha under året undervisats 456 barn, därav 211 i skolorna i själva kyrkbyn och 245 i de närgränsande byarnas skolor. För samtliga dessa barn uppgå de försummade läsdagarna på grund av sjukdom och naturhinder - man bör erinra sig den regniga hösten och den stränga vintern
- till 2,83 procent av samtliga skoldagar, medan åter antalet frånvarodagar med och utan giltigt förfall i övrigt för samtliga barn uppgår till endast 288 dagar eller 0,33 procent. Medelprocenten närvarodagar för samtliga skolor uppgår sålunda till 96,84; räknas enbart småskolorna, ar resultatet ändå gynnsammare.
Åby folkskola med sina 34 barn, sa gott som alla statär- och torparbarn under Årups herresäte, kan uppvisa den bästa skolgången. För alla 34 barnen finnas ej mer an 11 frånvarodagar med och utan giltigt förfall eller 0,17 proc. Medelprocenten lästa dagar uppgår, med f rånräknande av sjukdagar och naturhindersdagar, till 97,73. Samtliga skolans 34 barn kunna berömma sig av att erhålla hedersomnämnande,, en utmärkelse som tilldelas sådana barn, vilka med giltigt förfall försummat högst 2 dagar under hela läsåret.
Bland småskolorna kommer Edenryds småskola i främsta rummet med en procent närvarodagar av 98,13, medan Vid-riksbergs småskola kommer som god tvåa med 97,36 proc. Denna skola har ingen enda försummad läsdag med eller utan giltigt förfall. Samtliga i småskolorna inskrivna barn hava erhållit hedersomnämnande för god skolgång, och av alla 456 skolbarnen i distriktet ha icke mindre an 424 kunnat nå denna utmärkelse.
Hur har nu ett sa vackert resultat kunnat’ vinnas i en hel församling? Det ar givetvis icke de »hedersomnämnanden», som sa frikostigt förekomma och som för vederbörande medför den lilla utmärkelsen att få sitt namn omnämnt under avslutningsakten i kyrkan, det ar icke heller de små premier i form av 2 kronor insatta på en sparbanksbok, som sådana barn få mottaga, vilka kunna förete den bästa skolgången under året,
det ar icke heller den äggelse, som kan ligga i det årligen utdelade vandringspriset, en silverbägare, till den »bästa» skolan, nej, det ar förvisso ingenting av alla dessa, även om allt sådant, då det gäller barn, kan ha en viss stimulerande inverkan.
Det ar fastmer den vilja till framgång, som framarbetats och framvuxit hos alla, föräldrar, barn, lärare och skolmyndigheter. Alla önska det bästa resultat för sin skola, alla arbeta på att övervinna och neutralisera svårigheterna. Där anföras flera rörande och illustra historier på särskilt målsmännens intresse för sin skolas skolgångsstatistik. Där en sådan anda gått alla i blodet, där ar framgången given och segern vunnen.
Exemplet från befolkningen i den magra, stenbundna bygden vid Val j ö viken borde begrundas och följas av exempelvis de välmående öst- och västgötabönderna, som avlas att förringa och beskära skolans arbetsresultat genom halvtidsanordningar, skolstrejker och »skoiför-bund». Ja, varför inte också av våra egna inom det »feta» Skåne, härskarna över de frodiga betfälten, de vidsträckta potatisåkrarna och de stora svinhjordarna.
O. Th. H.
Myndigheternas yttrande över lärarlönekommitténs förslag.
Socialstyrelsen har i sitt yttrande över lärarlönekommitténs förslag särskilt uppehållit sig vid de föreslagna bestämmelserna angående dyrortstillägg och naturaförmåner.
Beträffande den allmänna principfrågan, huruvida genom en ny lönereglering för lärarna lönebeloppen böra anpassas efter levnadskostnadernas höjd på resp. tjänstgöringsorter, anser styrelsen, att samma skäl tala härför, som framhållits beträffande andra grenar av statsförvaltningen, och finner det även påkallat, att enahanda grundvalar för ortsgrupperingen bli gällande. Styrelsen framhåller emellertid också vikten av att de för närvarande för dyrortsgrupperingarna
fallande föreskrifterna om möjligt förenklas, varje fall bör beviljandet av ortstillägg åt lärarpersonalen på landet icke få medföra en ytterligare ökning av det redan nu alltför stora antalet orter, som måste medtagas vid de ifrågavarande undersökningarna.
För den stora gruppen av folk- och småskollärare på den rena landsbygden uppgår med all sannolikhet värdet av naturaförmånerna knappast till det belopp, två löneklasser, varmed den kontanta lönen enligt kommittén skulle sänkas. I de högre ortsgrupperna ar förhållandet det motsatta. I Stockholm t. ex. skulle värdet av dessa löneförmåner för folkskolans lärare med ungefär två löneklasser överstiga den lon, som kommittén avsett. En rektor vid ett högre läroverk i Stockholm skulle, om han antages erhålla rätt till bostad om 6 rum och kök, komma att placeras mer an 4 löneklasser högre an vad kommittén angivit. Som ännu ett exempel kan nämnas, att en lärare med adjunktskompetens i en kommunal mellanskola i högre dy r ortsgrupp skulle till följd av sina bostadsförmåner komma en ä två löneklasser högre an en läroverksadjunkt på motsvarande ort, ehuru de enligt kommitténs förslag borde vara jämställda i löne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
