Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 31
nisation och en varm försvarare av den gamla kvarsittarskolan, som uppsamlar en sådan mängd undermåliga lärjungar. Sa äro ock de flesta av hans ämbetsbröder liksom praktiskt taget hela vår överklass.
Lönefrågan.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har i lönefrågan förra veckan till k. m:t ingivit en skrivelse av följande lydelse:
Till Konungen
Genom nådig remiss den 20 mars 1924 har e. k. m:t lämnat centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening tillfälle att inkomma med underdånigt yttrande över ett den 15 sistlidne augusti avgivet betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Centralstyrelsen, som på grund av att det begärda yttrandet skulle vara avgivet före den 15 juli icke haft tillfälle att utsända ärendet för behandling i föreningens kretsar, har likväl ansett sig böra bereda hela föreningen tillfälle att taga möjligast noggranna kännedom om löneförslaget och därför i föreningens årsskrift avtryckt betänkandet i dess helhet och utsänt detsamma till var och en av föreningens över 17,000 medlemmar, samt därefter förelagt ärendet till behandling vid ett ombudsmöte i Stockholm den l innevarande juli. Vid detta möte, till vilket samtliga kretsar ägde sända ombud, diskuterades ingående den del av betänkandet, som angår folkskolans lärarpersonal, varefter antogs följande uttalande :
Sveriges allmänna folkskollärarförenings ombudsmöte, som representerar över 17,000 lärare och lärarinnor vid vårt lands folkskolor, har tagit noggrann kännedom om det av lärarnas lönekommitté den 15 sistlidne augusti avgivna förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets undervisningsväsende och därvid med tillfredsställelse funnit, att kommittén i sina allmänna utgångspunkter uttryckligen beaktat det samhälleliga missförhållande, som ligger däri, att »det arbete, som lärare av olika slag utöva i samhällets tjänst, av ålder underskattats i förhållande till de funktioner, som inom andra samhällets områden verka i det allmännas intressen» och »till följd härav lärarkårerna också sedan gammalt kommit att intaga en i förhållande till andra statstjänstmannagrupper i ekonomiskt avseende tillbakasatt ställning». Detta missförhållande hava icke minst folkskolans lärare fått kännas vid. Visserligen hava tid efter annan vidtagits förbättringar i folkskollärarnas löner, men dessa löneökningar hava i allmänhet knappast motsvarat den allmänna prisstegringen. Den lönereglering, som genomfördes 1918, avsåg visserligen att höja lärarnas levnadsstandard, och riksdagens 1921 fattade beslut att i fråga om dyrtidstillägg på statens andel i lönen likställa folkskolans lärare med statens befattningshavare har bidragit att förhjälpa lärarkåren ur det nöd-
läge, vari den då befann sig. Men ännu ar en folkskollärares lagliga lön, utom bostad och ved, endast 2,100-3,000 kr., en folkskollärarinnas 1,900-2,500, en småskollärarinnas 1,200-1,650, vilka lönebelopp äro avsevärt lägre an de, som tillkomma de allra lägst avlönade grupperna av statens befattningshavare med någon studieutbildning utöver folkskolkursen.
oEn av anledningarna till att rikets lärarkårer, och folkskolans icke minst, fått stå tillbaka för andra det allmännas befattningshavare ar tydligen den, att löneregleringar för lärarkårerna skett utan samband eller jämförelse med andra kategorier av tjänstmän. När kommittén därför föreslår, att lärarna införas i det för statens tjänstmän gällande systemet, varigenom ett rättvisare avvägande av lönebeloppen i förhållande till dessas blir nödvändigt, vill ombudsmötet uttala sin principiella anslutning till ett sådant förslag.
I avseende på de lönegrader, till vilka de olika lärarkårerna hänförts, vill ombudsmötet framhålla, att den för både manlig och kvinnlig folkskollärare föreslagna lönegraden ar den lägsta, som bör kunna ifrågasättas, att förslaget, i vad det avser kvinnlig folkskollärare, kan anses endast som ett provisorium i avbidan på vad som kan bliva bestämt för statens befattningshavare i fråga om relationen mellan manlig och kvinnlig tjänstmans avlöning, samt slutligen att den för småskollärarinna föreslagna lönegraden måste avsevärt höjas, om dessa lärare skola anses avlönade på ett sätt, som motsvarar deras utbildning, och deras ansvarsfulla och mödosamma arbete. Med beaktande härav bör för– slaget kunna läggas till grund för en lönereglering för lärarpersonalen vid rikets folkskolor.
Ombudsmötet vill till sist erinra därom, att k. m:t vid tillsättandet av förevarande lönekommitté den 3 december 1920 ställde i utsikt, att proposition i ärendet skulle kunna föreläggas 1922 års riksdag. De förhoppningar, som detta uttalande väckte hos lärarkåren, gingo icke i uppfyllelse. Ej heller vid de två följande riksdagarna väcktes förslag i ärendet. Lärarkårens upprepade framställningar om tillfällig löneförbättring hava icke heller föranlett någon k. m:ts åtgärd, ehuru såväl skolöverstyrelsen som föredragande departementschefer varmt förordat en sådan löneförbättring.
Ombudsmötet nödgas uttala sin djupa besvikelse över att lärarkårens rättmätiga krav på detta sätt ar efter ar undanskjutas och anmodar centralstyrelsen att ingå till regeringen med framställning, att k. proposition i lönefrågan i enlighet med vad ovan anförts förelägges 1925 års riksdag.
I vad ombudsmötet sålunda uttalat vill centralstyrelsen till alla delar instämma. Särskilt anser sig centralstyrelsen böra starkt understryka, vad kommittén i sina allmänna utgångspunkter framhållit, nämligen att rikets lärarkårer hittills varit missgynnade i lönehänseende i förhållande till andra samhällets funktionärer, och att nämnda kårer måste höjas ur den undantagsställning, de hittills intagit. Dessa synpunkter måste enligt centralstyrelsens mening vid lönefrågans fortsatta behandling orubbligt fasthållas.
Vad särskilt angår de vid folkskolan anställda lärarnas placering i lönegrader vill centralstyrelsen framhålla riktigheten av vad kommittén uttalat angående de uppgifter och det ansvar, som vila på folkskolläraren.
Han tjänstgör alltid som klassföreståndare, yttrar kommittén, och har vid flertalet skolor, utom undervisningen, jämväl att fullgöra en hel del åligganden av pedagogisk art,
som eljest pläga ankomma på en skolas föreståndare eller rektor. Flertalet skolor ligga på landsbyggden, i många fall avlägset och långt borta från mera befolkade centra; läraren ar ofta ensam, har ingen att rådföra sig med och företräder stundom det enda bildningsmoment på orten. Den betydelse, han i sistnämnda hänseende äger får ingalunda underskattas.
Läggas härtill de skärpta krav, som den nya undervisningsplanen ställer på folkskolans lärare, samt den sa gott som fullständiga saknaden av befordringsut-sikter, blir den av kommittén föreslagna lönegraden för både manlig och kvinnlig folkskollärare, såsom ombudsmötet framhåller, den lägsta, som bör kunna ifrågasättas. Vad angår kvinnliga folkskollärare har kommittén i allt väsentligt bibehållit den nuvarande relationen mellan dessa och de manliga. Förslaget måste emellertid i denna del, såsom ombudsmötet framhåller, betraktas endast som ett provisorium och kan allenast såsom sådant godtagas.
Vad beträffar småskolans lärare, finner centralstyrelsen, att kommittén icke dragit konsekvenserna av de principer, som kommittén fastslagit i sina allmänna utgångspunkter, och ej heller tillämpat de motiv, som lagts till grund för förslaget om lönegrad för lärarna vid den egentliga folkskolan. Vad dessa motiv innehålla om lärarens arbetsuppgifter, hans ansvar såsom ledare för en skola o. s. v. gäller ju i allt väsentligt även lärare vid småskola. Att kommittén stannat vid en lönegrad, som innebär en försämring i småskollärarinnas ställning i jämförelse med folkskollärarinnas synes icke kunna förklaras på annat sätt, an att kommittén ej rätt uppskattat betydelsen av undervisningen på det lägsta stadiet. Centralstyrelsen, vilken liksom ombudsmötet har en på erfarenhet grundad övertygelse om nödvändigheten av att den grundläggande undervisniD gen handhaves av lärare, som icke tryckas av ekonomiska bekymmer, vill uttala den bestämda meningen, att en avsevärt högre lönegrad, an den kommittén föreslagit, måste bestämmas för småskolans lärare, om den betydelsefulla undervisningen på det lägsta stadiet skall kunna hållas uppe vid den nivå, som ar en förutsättning för folkskolans utveckling till en god medborgarskola. Den utbildning, som småskollärarkåren numera erhåller, ar dock sa omfattande, att det icke kan anses rättvist att i lönehänseende placera dessa lärare bland befattningshavare, som icke hava annan utbildning an folkskolkursen. De flesta lärarinnor, som utgå från våra småskol-seminarier, hava numera avsevärda studieskulder. Omsorgen om de många i ensligt liggande skolhus boende lärarinnornas hälsa och säkerhet synes kräva, att lärarinnorna erhålla en avlöning, som gör det möjligt för dem att hava en anhörig eller annan person boende hos sig. I själva verket torde detta vara det enda verksamma skydd, som kan beredas lärarinnan mot av enslighet be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
