Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 32
annan lokal den sistnämnda frågan. Jag anser mig därför icke böra ingå mera detaljerat på de olika sidorna av statens understödjande verksamhet gent emot folkskolväsendet. Det synes vara nog att mötet i detta sammanhang upptager frågan endast mera principiellt och fastslår, att kommunerna i och för anordnandet av sitt folkskolväsen böra äga rätt till verksamt stöd från statens
sida.
*
Vad jag i det föregående anfört kan sammanfattas i följande punkter (programhäftet sid. 26):
1. Enär folkbildningen ar ett allmänt samhällsintresse, ligger det i sakens natur, att staten skall bestämma riktlinjerna för och hava högsta inseendet över folkskolans verksamhet.
2. Av såväl allmänt sakliga som rent praktiska skäl ar det ändamålsenligt, att kommunerna handhava den mera omedelbara vården av folkskolans angelägenheter.
3. Vid bestämmandet av folkskolans ställning till kommunen bör den avgörande synpunkten vara, vad som bäst gagnar skolan med hänsyn till dess allmänna uppgift.
4. På grund av folkskolans allmänna samhällsuppgift böra kommunerna i och för ordnandet av sitt folkskolväsen äga rätt till verksamt stöd från statens sida.
Lärarlönekommitténs förslag*
Gentemot lärarlönekommitténs förslag hava reservationer i vissa punkter avgivits. Vi återgiva här nedan överläraren Nils Helgers särskilda yttrande:
A. Angående lönegrader.
1. Övningsskollärare vid folkskolseminarier.
I avseende på den lönegrad, i vilken öv-ningsskollärare vid folkskolseminarierna bor placeras, har jag, med instämmande i huvudsak i den motivering, som finnes anförd i av rektor Anna Sörensen avgivet särskilt yttrande, påyrkat, att ifrågavarande lärare måtte placeras, manlig lärare i lönegrad A 13 och kvinnlig lärare i lönegrad B 13.
2. Ämneslärare och övningsskollärare vid småskolseminarier.
Då jag anser, att lärare vid småskolsemi-narium bör åtnjuta samma lön som övningsskollärare vid folkskolseminarium, har jag, med instämmande i den motivering, som finnes anförd i av rektor Anna Sörensen avgivet särskilt yttrande, inom kommittén påyrkat, att manlig ämneslärare och övningsskollärare vid småskolsemmarium måtte placeras i lönegrad A 13 och kvinnlig sådan lärare i lönegrad B 13.
3. Folkskolinspektörer.
I avseende på folkskolinspektörernas placering i lönegrad har jag icke kunnat instämma i kommittémajoritetens förslag. Vad kommittén själv anför, nämligen de betydelsefulla arbetsuppgifter, som tillkomma folkskolinspektörerna såsom skolchefer, de
stora krav, som ställas på deras skicklighet och förfarenhet, samt de framstående personliga förutsättningarna för tjänstens skötande, synes mig starkt tala för en förmånligare placering i lönehänseende. Särskilt borde dessa krav på folkskolinspektörerna tillräckligt motivera en sådan löneställning for dessa tjänstemän, att lärare vid seminarier och kommunala folkskolinspektörer kunde finna med sin fördel förenligt att söka dylika befattningar.
Den omständigheten, att riksdagen 1919, med kännedom om kravet på likställighet i lönehänseende mellan folkskolinspektörer och seminarielektorer, likväl icke beviljat en sådan löneställning för de förra, borde icke hindrat kommittén att ingå på en prövning av kravets berättigande. Riksdagens förenämnda beslut torde hava fattats under förhoppning, att de beviljade lönebeloppen skulle vara tillräckliga att forma erfarna och dugande skolmän ur nämnda kategorier att söka folkskolinspektörsbefattningar. Erfaren-heten^ har emellertid visat att, ehuru ett 20-tal sådana tjänster efter riksdagens förberörda beslut varit lediga, ingen seminarielektor och helt få kommunala inspektörer anmält sig såsom sökande. Det ar uppenbart, att det måste lända folkskolväsendet till skada, om personer med den pedagogiska utbildning, som måste finnas inom seminarielärarnas krets, och den erfarenhet i skol-organisatoriska frågor, som förvärvas vid den lokala ledningen av skolväsendet, utestängas från tävlan om folkskolinspektörs-befattningar.
Av dessa skäl har jag ansett, att folkskolinspektörerna bort placeras i lönegrad A 17.
4. Ämneslärare vid kommunala mellanskolor.
Enligt nu gällande bestämmelser äro adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta lärare vid kommunala mellanskolor såtillvida likställda i lönehänseende, att de uppnå samma slutlön. Begynnelselönen ar däremot olika, i det de adjunktskompetenta lärarna få tillgodoräkna sig fem tjanstår och sålunda genast uppflyttas i andra lönegraden.
Kommittén har emellertid föreslagit, att de adjunktskompetenta lärarna placeras i lönegrad A 13 och de icke-adjunktskompe-tenta i lönegrad A 12. Härigenom införes en löneskillnad mellan ifrågavarande lärare under hela deras tjänstetid, ehuru de hava att utföra samma arbete. Då jag anser denna skärpning i skillnaden mellan löner för lärare vid samma skola oberättigad, har jag inom kommittén yrkat, att icke-adjunkts-kompetent lärare vid kommunal mellanskola måtte, efter att under stadgad tid hava åtnjutit lön enligt lönegrad A 12, uppflyttas i 20:e löneklassen.
5. Ämneslärare vid högre folkskola.
Den betydelsefulla ställning, den yrkesbestämda högre folkskolan intager i vårt skolväsen, borde enligt min uppfattning motiverat, att kommittén sökt i görligaste mån återinföra den ar 1918 godkända relationen mellan denna skolas och kommunala mellanskolans lärare och i överensstämmelse därmed förordat for de förra en lönegrad, som ligger en lönegrad under den for de senare föreslagna. Skulle dock den årliga lärotiden vid de yrkesbestämda högre folkskolorna utsträckas till att omfatta samma veckotal, som gäller för de kommunala mellanskolorna, borde samma löneplacering tillkomma berörda lärargrupper.
Den nuvarande relationen mellan å ena sidan de allmänna högre folkskolornas lärare och å den andra lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna ställer de förra en lönegrad lägre.
Enligt min mening borde sålunda kommittén placerat lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna i lönegrad A 11 b för manlig lärare och B 11 b för kvinnlig lä-
rare samt lärarna vid de allmänna högre folkskolorna, manlig lärare i lönegrad A 11 a och kvinnlig lärare i lönegrad B 11 a.
6. Lärare vid småskola.
I avseende på den lönegrad, som kommittén förordat för småskolans lärare, får jag anmäla en från kommittémajoriteten avvikande mening. Kommittén har icke ansett sig kunna gå längre an att for ifrågavarande lärare tillstyrka en placering i lönegrad B 4 a. Denna placering innebär emellertid en försämring i relationen till de kvinnliga lärarna vid folkskola. Ifrågavarande relation ar för närvarande i olika lönegrader 63-66 procent. Enligt kommitténs förslag skulle motsvarande relation komma att utgöra 65 - 59 procent, och det ar att märka, att försämringen skulle mest drabba lärarna i de högsta lönegraderna och följa dem genom hela tjänstetiden. Kommittén framhåller, att den »tillsett att en allt for stark förskjutning i nuvarande relationstal mellan berörda lärare icke kommit till stånd». Enligt min mening ar detta för mycket sagt, då lärarna under större delen av sin tjänstetid skulle bliva underkastade en försämring i nämnda relationstal från 66 procent till 59 procent, 60 procent och 61 procent i olika dyrorts-grupper.
Kommittén har framhållit, att synpunkten om bestämmande av småskollärarnas lön i viss relation till de kvinnliga folkskollärarnas icke gjorts gällande vid 1918 års lönereglering, och att sedan dess inga omständigheter tillkommit, som skulle motivera anläggandet av en dylik åskådning för frågans lösning, och ansett, att frågan om småskollärarnas ställning kan och bör bedömas fristående och utan samband med de kvinnliga folkskollärarnas lönefråga. Emellertid erkänner kommittén, att vid varje lönereglering ett hänsynstagande till vederbörliga relationstal osökt gör sig gällande. Då sa ar förhållandet, och då kommittén icke påvisat eller kunnat påvisa någon omständighet, som kan föranleda en försämring i nämnda relationstal, måste jag bestämt avstyrka kommitténs förslag i förevarande hänseende.
Å andra sidan vill jag anföra några omständigheter, som enligt min uppfattning starkt motivera en gynnsammare löneställning för småskolans lärare an den, som hittills kommit dem till del, och detta oberoende av särskilda relationstal till andra lärare.
Den utbildning, som småskolans lärare numera erhålla, ar ingalunda sa obetydlig, att nämnda lärare rimligen böra i lönehänseende placeras bland befattningshavare, som endast inhämtat folkskolkunskaper. Den tvååriga seminariekursen måste efter folkskolans avslutning föregås av förberedande undervisning, mera omfattande allt efter tillströmningen till seminarierna. Denna förberedande undervisning blir icke sällan ganska dyrbar, eftersom den ar privat. Ett beaktansvärt faktum ar också, att småskolans lärare utgå från seminariet med i många fall betydande studieskulder.
Undervisningen vid småskolseminarierna står numera på ett högre plan an förut. Då kommittén anför, att inga omständigheter efter 1918 tillkommit, som kunnat motivera en annan synpunkt an den, som anlagts vid senaste lönereglering, har kommittén icke tillräckligt beaktat 1919 års seminariestadga och i samband därmed utfärdade lönebestämmelser för seminariernas lärare, vilka båda författningar medfört garantier for en god lärarutbildning vid småskolseminarierna.
I avseende på småskollärarnas tjänstgöringsförhållanden äger mycket av vad kommittén yttrat om folkskolans lärare sin till-lämpning. Den grundläggande barnaundervisningen ar ingalunda mindre ansvarsfull eller mindre krävande an den fortsatta. Den nya undervisningsplanen ställer mycket stora krav på icke minst småskolans lärare. Även detta ar en omständighet, som tillkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0638.html
