Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 32
SVENSK LÄEAEETIDNING.
631
»efter 1918 års lönereglering, och som kommittén borde beaktat vid småskollärarnas placering i lönegrad.
Vid behandling av frågan, huruvida en förmånligare ställning borde beredas lärare vid mindre folkskolor, har kommittén, under erkännande av det berättigade i ett sådant krav, likväl ansett sig förhindrad att biträda detsamma med hänsyn till att den mindre folkskolan ar en skolform, som torde få anses vara på avskrivning. Kommittén har i stället hänvisat till att det bör ankomma på kommunerna att lämna vederbörande lärare den ersättning utöver lagstadgad lön, som på grund av tjänstgöring i denna skola kan anses påkallad.
Även om ett visst fog för ett sådant out-talande förefinnes, torde det dock förhålla sig sa, att många skoldistrikt på grund av ekonomiska eller andra skäl komma att som hittills uraktlåta att bevilja sådant lönetillskott. Om kommittén icke av anförda skäl ansett sig kunna tillstyrka högre lön för lärare vid mindre folkskola, torde det varit möjligt att på något annat sätt tillgodose ifrågavarande lärares rättmätiga krav. Sålunda hade kommittén kunnat vid placering av småskolans lärare i lönegrad taga hänsyn till att ett mycket stort antal småskollärare tjänstgöra på ett högre skolstadium och hava längre tjänstgöringstid an övriga. Ett sådant hänsynstagande ar ingalunda okänt vid löneregleringar. Sålunda har vid läroverksadjunkternas placering veterligen icke ringa avseende fästats därvid, att en del av dem tjänstgör på ett högre skolstadium an realskolans.
Slutligen hade avseende bort fästas vid den omständigheten, att småskolans lärare fullständigt sakna befor dr ingsmöjligh eter.
Om skälig hänsyn tages till nu åberopade förhållanden, böra enligt min mening små-skolans lärare icke placeras lägre an i lönegrad B 5 b.
B. Angående förslag till avlöningsreglemente för vissa kommunalt anställda lärare.
Såsom framhålles i inledningen till den specialmotivering, som åtföljer de framlagda förslagen till avlöningsreglementen, har kommittén, i olikhet med vad som skett i fråga om tjänstmannagrupper, vilka förut erhållit lönereglering i överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem, utarbetat särskilda för lärarna avsedda förslag till reglementen. Inom lärarkårerna har kommittén skilt mellan statsanställda och kommunalt anställda lärare och för vardera av dessa kategorier framlagt ett särskilt reglements-förslag. Till förebild för dessa förslag har emellertid civilförvaltningens avlöningsreglemente fått tjäna. Det har under arbetets gång visat sig, att vissa svårigheter uppstått, särskilt då det gällt lönebestämmelser, avsedda att galla de kommunalanställda lärarna, vilkas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden äro i flera avseenden olika dem, som galla statens befattningshavare.
Nu antydda svårigheter hava emellertid blivit större an nödigt, därigenom att kommittén kant sig allt för strängt bunden av det till ledning tjänande reglementet och sökt genomföra dess bestämmelser i vissa fall allt för rigoröst. Särskilt har kommittén icke tillräckligt beaktat, att ett avlöningsreglemente for kommunalt anställda befattningshavare icke kan väntas erhålla den enhetliga tillämpning som ett reglemente för statens verk. En bestämmelse, som, tillämpad av en statens centrala myndighet, befinnes både ofarlig och lämplig, kan, om den skall tillämpas av flera tusen lokala styrelser, vara i hög grad oläglig både för befattningshavarna och for de samhällen, som de tjäna. Sålunda ar bestämmelsen, att befattningshavare skall kunna åläggas att vikariera å högre tjänst även å annan ort an hemorten, nog sa naturlig, då rätten att besluta om sådant åläggande handhaves av skolöver-
styrelsen, men däremot olämplig, då den skall tillämpas av tusentals lokala myndigheter, bland vilka alltid kan finnas någon, som låter saken mer eller mindre ovidkommande omständigheter inverka på beslutet. Då därtill knappast något behov av en sådan bestämmelse förefinnes, synes det omotiverat att endast med hänsyn till likformighet med för statens tjänstemän gällande reglemente infora ett sådant stadgande. Om det likväl måste ske, bör ett beslut om dylikt åläggande underställas en statlig myndighet, exempelvis statens folkskolinspektör.
Kommitténs strävan efter likformiga bestämmelser för kommunalt och statligt anställda befattningshavare kommer också till synes i bestämmelserna om olika avlöning for timlärare i övningsämnen och för timlärare i läsämnen. Denna anordning ar lämplig vid läroverken, där skillnaden i fråga om utbildning mellan övningslärare och ämneslärare ar betydande. I folkskolan, där oftast samma lärare undervisar i såväl öv-ningsämnen som läsämnen, synes ingen anledning till en dylik uppdelning föreligga. Visserligen finnas även i folkskolan ett antal särskilda övningslärare med i allmänhet lägre utbildning, men om lönen per veckotimme ställdes i relation till avlöningen för extra ordinarie lärare, bleve därmed en minimilön, som omöjligen kunde sägas vara för hög, fastställd for dessa lärare. Det bleve sedan skoldistriktens sak att för varje särskilt fall bevilja erforderlig utfyllnad i lönen allt efter vederbörande lärares kompetens. Härigenom erhölle frågan om övningslärares vid folkskolor lönefråga en enkel och sa tillfredsställande lösning, som det med hänsyn till saknaden av enhetliga kompetensbestämmelser för närvarande ar möjligt att uppnå.
Av dessa skäl har jag inom kommittén påyrkat, att i avlöningsreglementets 28 § l mom. a och b föreslagna arvoden måtte gälla även för timlärare i Övningsämnen.
Vidare har kommittén i likformighetens intresse funnit sig böra förorda, att den särskilda ersättning för övertidsläsning, som nu lämnas i ett fåtal större skoldistrikt, icke vidare bör utgå. Då emellertid det stora flertalet skoldistrikt icke torde med hänsyn till barnen kunna införa nio månaders lästid, medför strävan efter likformighet mellan statsanställda och kommunalanställda lärare, att motsvarande olikformighet uppstår inom samma lärargrupp. I somliga skoldistrikt får folkskolläraren tjänstgöra åtta, i andra nio månader för samma avlöning. För lärare i de senare skoldistrikten medför kommitténs förslag en våldsam utökning i tjänstgöringsskyldigheten, ehuru kommittén i sitt principiella utlåtande varit angelägen om att icke taga ställning till denna fråga. Det synes mig alldeles uteslutet, att en utökning av både tjänstgöringsskyldighet per vecka och av läsåret skall kunna äga rum.
Slutligen har kommittén för uppnående av största möjliga enhetlighet i fråga om avlöningen föreslagit, att vid det nya lönereglementets trädande i kraft läraren skall avstå från alla hittills utgående kommunala lönetillägg. Kommittén motiverar detta förslag därmed, att dessa kommunala tillägg i de flesta fall äro avsedda att kompensera de dyrare levnadskostnaderna inom vederbörande kommun, och att dessa olikheter komma att utjämnas genom dy r ortsgrupperingen i det nya systemet.
Utan att bestrida, att sa kan vara förhållandet, måste jag dock framhålla, att de kommunala lönetilläggen i åtskilliga fall tillkommit av den anledningen, att skoldistriktet av varmt intresse for sitt skolväsen varit angeläget att tillförsäkra sig goda lärarkrafter. Ett sådant intresse synes icke böra förkvävas utan snarare uppmuntras. Det kan nämligen icke annat an gagna skolväsendet i dess helhet, om ett antal platser göras sa lockande, att de kunna bliva föremål for tävlan. I de fall, där sådant intresse for skolväsendet förefinnes, och där kommunen an-
ser lämpligt att bibehålla ett kommunalt lönetillägg för läraren, torde det icke vara av behovet påkallat att genom statens ingripande frågan härom skall upptagas till behandling, utan bör väl denna sak kunna överlämnas åt kommunens egen vilja.
Arvodet till lärare i 1918 års fortsättningsskola,
I cirkulär till statskontoret, skolöverstyrelsen och samtliga länsstyrelser erinrar k. m:t, att kungörelsen den 17 maj 1923 (nr 133) angående fortsatt tillämpning av § l mom. l i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 448) angående ändrad lydelse av §§ l och 6 i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 762) angående statsbidrag till avlönande av lärare vid fortsättningsskolan upphör att äga tillämpning med utgången av juni 1924.
Från och med juli 1924 tillämpas sålunda de bestämmelser angående statsbidrag till avlönande av lärare vid 1918 års fortsättningsskola, som voro gällande före tillkomsten av arvodesförhöjningen 1921.
Paragraf l mom. l av ifrågavarande avlöningskungörelse har från den l juli nedanstående lydelse, vilken särskilt bor observeras, eftersom i vissa avseenden felaktiga upplysningar härom lämnats i annan tidning.
§1.
1. Arvodet till lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola, som upprättas efter de i ovannämnda stadga angivna grunder, skall utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst l krona 50 öre, dock att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst l krona 75 öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst l krona 25 öre samt arvodet för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola minst 10 kronor for arbetsdag, omfattande minst fem undervisningstimmar, ävensom att for undervisning i ämnet arbetskunskap, i den mån undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål ej ingår däri, till lärare, som förklarats därtill berättigad, arvodet skall utgå med minst 3 kronor för undervisningstimme.
Barnbiblioteket Saga.
En verklig skatt för vår ungdom.
Under ovanstående rubriker har Eksjö Tidning för den 4 juli nedanstående anmälan, som vi härmed återgiva.
Framför oss ligger till anmälan en samling volymer från barnbiblioteket Saga - en verklig skatt ej minst under dessa regndigra feriedagar, då vädrets makter dag ut och dag in lägga snart sagt oöverskådliga hinder för barnens friluftsliv ute i skog och mark och fantasiens solbeglänsta vidder äro de enda, som öppna sig för längtande barna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
