- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
647

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagen med en ståtlig fäst i stadens vackra rådhus, som hade upplåtits för mötet, men vid vilken Danmarks Lærerforening själv var värd.

Till fästen hade infunnit sig borgmästare Kaper, som är en av Danmarks mest framstående skolmän och nu har under sin förvaltning hela Köpenhamns folkskolväsen, jämte några andra medlemmar av stadens styrelse.

Hr Kaper bragte mötesdeltagarna en hälsning från stadens styrelse – det betydde, sade han, ett erkännande från stadens sida åt Danmarks Lærerforening. Och sedan han fyllt denna officiella plikt, önskade han tilllägga några ord för egen del, i det han erinrade sig ett gammalt italienskt ord från renässanstiden, som i översättning lyder så: Även jag tillhör kåren.

Tillägget blev till ett ganska långt, flott hållet, gemytligt och i många avseenden äggande tal. Tal. yttrade sålunda bl.&nbsp;a. på samma gång skämtsamt och allvarligt: Det skulle inte vara så illa för lärarna, om bara vår höga fru (Nina Bang) hade makt, som hon har vilja. Men skulle det inträffa, att lärarna få se andra föra hem de ekonomiska fördelarna, somliga med skovlar, andra med lastbiler, under det de själva få dem droppvis, så få de ju komma ihåg, att deras gärning är en lycklig gärning, eftersom de ha att göra med människor, eftersom deras uppgift är att forma barnets såväl hjärta som intelligens. Hr Kaper slutade med följande ord: »Jag bringar lärargärningen min hyllning! Jag bringar den danska lärarkåren min hyllning! Jag hyllar Danmarks Lærerforening.»

Till fästen hade ingått nya telegrafiska hälsningar, vilka av hr Svane delgåvos mötet.

Vice ordföranden hr Haugaard talade för de svenska och norska representanterna och för de båda grannfolken. På detta tal svarade hr Värner Rydén för svenskarnas vidkommande.

Hr Rydén framförde ett tack for de minnesrika dagar, som de svenska gästerna fått tillbringa i samband med detta möte. Han lyckönskade Danmarks Lærerforening till jubileumsfästligheternas lysande förlopp. Den ståtliga kantaten, skriven och diktad av en dansk lärare, komponerad och utförd av uteslutande danska lärare och lärarinnor, vittnade om de stora andliga tillgångar, som rymdes inom D.&nbsp;L.&nbsp;F. Om föreningen med glädje och stolthet kunde se tillbaka på sina insatser i danskt kulturliv under det gångna halvseklet, så vore de framtida uppgifterna för visso ej mindre. De stora skolreformer, som förberedas i Danmark, komme förvisso att för sitt genomförande kräva hela det samlade stödet av Danmarks lärare och lärarinnor. I Sverige hade ju de flesta av dessa reformer under senare tider genomförts, och man kunde därför från svensk sida vittna angående de vunna erfarenheterna av de viktigaste bland dessa reformer. Av den reformerade lärarutbildningen hade man i Sverige nu en ganska god överblick, och tal. ansåg sig kunna med bestämdhet uttala, att en lärarutbildning av ungefär det slag, som vunnit stöd av D.&nbsp;L.&nbsp;F., skulle innebära en väsentlig höjning av den danska folkskolan och lärarkårens duglighet för de allt jämt växande uppgifterna. Tal. ville också till dem, som ställde sig tveksamma till förslaget om fackmannainspektion, framföra den uppfattningen, att en sådan skulle bli av den allra största betydelse för den danska folkskolans utveckling. I Sverige hade man lyckats att skaffa sig en i stort sett mycket god uppsättning av statliga folkskolinspektörer, som icke kommit till skolorna med korpralsfasoner utan av lärarna uppskattades såsom värdefulla vänner och hjälpare i arbetet. Ett faktum är, att i Sverige folkskolans utveckling gått oerhört framåt, sedan den statliga fackmannainspektionen nått sin fulla utveckling.

Talaren framförde till slut en hälsning och lyckönskan från Sveriges allmänna folkskollärarförening, som visserligen ännu icke nått sitt första halvsekel, men ändock blivit en betydelsefull faktor för utvecklingen å folkskolans område i sitt land. De livliga förbindelser, som alltid förefunnits mellan de båda systerorganisationerna, och som med varje år allt mera fördjupats och vuxit, skulle förvisso även i kommande tider vårdas och upprätthållas till skapande av samförstånd mellan lärarna, skolan och folket i de båda landen. Den dag, då Danmarks lärare hemfört en seger för de stora skolreformer, som nu förberedas i Danmark, skall i Sverige hälsas såsom en stor framgång även för den svenska folkskolan.

Må den dagen snart randas!

Å norrmännens vägnar svarade hr Kirkhusmo. Han förklarade, att danskarnas goda humör kunde till och med åt de tungsinta nordmännen förläna en ljusare syn på tillvaron, och uttalade den önskan, att det danska folket måtte gå en ljus och lycklig framtid till mötes.

Nu äro talen slut och vägen tages i språngmarsch till andra våningen, i vars fästsal borden stå dukade till en splendid supé. Angående det återstående låna vi Politikens ord, vilka skulle förlora på att översättas:

Snart er Festen paa sit Højdepunkt. Vi ser den 82-aarige Kollega Henrichsen løfte sit Portvinsglas for med ungdomsfrisk Stemme at udbringe en Skaal for Damerne. Og nedenunder i Hallen danser allerede de hvide Kjoler.

Om undervisning i räkning.



Under titeln Om undervisning i räkning[1] har Torsten Dahlgren, Växjö, framlagt tankar och erfarenheter rörande räkneundervisningen, värda särskilt beaktande. Närmast med anledning därav må det tillåtas mig att framlägga några reflexioner i ett alltid aktuellt ämne.

Stommen till Dahlgrens arbete är hämtad ur dr J.&nbsp;Kühnel, Neubau des Rechnenunterrichts, vilket digra arbete Dahlgren gjort till föremål för fri bearbetning. Och därunder har han tydligen vägletts av egna, om intresse för räkneundervisningen vittnande erfarenheter. Skulle man våga någon påpekning, så skulle det vara, att förf. kunde gått ännu mera radikalt fram, när det gällt att utmönstra den efter fullständighet strävande tyska »begrundningen» av olika lärosatser. Somliga partier blir nu lite tunga, kanske de avskräcka läsaren från att fortsätta. Vilket vore synd. Ty de givna utredningarna – eftersinnande genomlästa – öka tvivelsutan läsarens insikt i ting, som man annars är benägen att ta mera konventionellt.

När ett barn ej kan lösa ett problem, får det stundom hjälpfrågan: »Vilket räknesätt skall du använda?» Det är en hjälp, som förf. på goda grunder finner svag. Barnet gissar sig fram: lägga samman, multiplicera (»gångra»), delat med! Det inser inte förhållandet mellan problemets uppgifter. Räkningen är då för barnet ett mera mekaniskt jonglerande med »räknesätten»: »Får jag bara tag på räknesättet, så ska jag nog knäcka nöten! Är det »minskat med», så sätter jag det största talet överst, är det delat med, så sätter jag först det ena talet främst och ser om det går jämt upp; gör det inte det, så försöker jag på andra leden». Det påminner om ynglingen, som avstod från att skriva uppsats om Karl den store därför, att han ej visste, om namnet stavades med K eller C. Mot detta sätter Dahlgren klara talbegrepp och insikt i talförhållandena, strävan efter att nå fram till ett matematiskt tänkande, vana vid ett matematiskt resonemang. Man skall alltså inte låsa barnen fast vid ett »räknesätt». Förmågan att då reda sig även med livets enklaste problem blir minimal. Hur mången husmoder löser torgproblemen på skolans vis? Hon har en tia att klara lördagen med, hon köper upp för 9,63. Räcker resten till ett hg karameller till de väntande småttingarna, som ska plocka upp torgkorgen? Inte minskar hon 10 kr. med 9,63 eller 1,000 öre med 963 öre. Hon säger: »9,63: då har jag 7 öre till 9,70 och sen är där 30 öre kvar på tian. Det blir 37 öre. Och det räcker inte långt i denna dyrbara värld.» Förmågan att i räkning något så när reda sig på egen hand förutsätter mer än färdighet i de traditionella räknesätten.

Dahlgren roar sig med att visa oss, hur föga vår föreställning om de fyra räknesätten stämmer med verkligheten. De fyra räknesätten kunna bli tolv eller, om vi nöja oss med vad som i regel förekommer i folkskolan, åtta! Och det skulle bidraga till större målmedvetenhet i vårt undervisningsarbete, om vi gjorde klart för oss denna lilla detalj. Vi få exempelvis två slag av subtraktion: fråndragning (t.&nbsp;ex. Pelle har 25 öre och betalar ut 10 öre; hur mycket kvar?) och jämförelse (Pelle har 25 öre och Kalle 20 öre. Skillnaden?) I förra fallet ha vi en vad Dahlgren kallar fortskridande eller operativ relation, i senare fallet en vilande, där talvärdena 25 och 20 båda äro samtidigt förefintliga och skola jämföras, medan i förra fallet endast 25-öringen är given, talvärdet 10 inträder på valplatsen, och vi äro intresserade av att se, vad som kan bli kvar, när handlingen haft sin gång. Grafiskt kan det framställas så:
illustration placeholder

? <––- 25
|–––––––––––-|–––––––-|
|–––––––-|
10

Den fortskridande relationen.
</img>

[1] Torsten Dahlgren: Om undervisning i räkning. 79 sid. Pris kr. 1:60. P.&nbsp;A. Norstedt &amp; Söner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free