Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 33
någon man överraska, att det extrema läroverksmotståndet mot Skolkommissionen representeras av allenast den ene av de tre sakkunniga. En annan av dessa har offentligen skänkt sin anslutning till kommissionens allmänna principer, främst den sexåriga bottenskolan, och därjämte på förhand underkänt sa gott som alla de uppslag, det Cla-sonska »skolprogrammet» inrymmer. Ecklesiastikministerns tredje förtroendeman har hittills från en upphöjd professionell med-larståndpunkt sökt sia bryggor mellan de stridande huvudlägren. Förmodligen ställes på honom ett måhända icke alldeles fåfängt hopp om efterlåtenhet, som skall kunna skapa ett »sakkunnigflertai» for skolreformens för-fuskning.
Efter vart sätt att se ar den väg regeringen valt för sitt länge avvaktade skol-politiska initiativ principiellt förfelad. Fackmännen ha talat nog och över nog i den grundläggande utredningen och i de högar av yttranden som avgivits och kulminerat i skolöverstyrelsens flerhundrasidigautlåtande. Om ytterligare överväganden ansetts erforderliga, sa borde dessa ha begränsats till en väsentligen parlamentarisk beredning, som kunde auktoritativt angiva de allmänna förutsättningarna för en reform. Den motsatta vägen innebär påtagliga risker for ett onödigt arbete och ett i sista instans underkant arbetsresultat. Redan en blick i årets valprogram borde vara tillräcklig for att ge besked om att särskilt sättet for folkskolans och den högre skolans anknytning allmänt uppfattas som ett spörsmål av sa framträdande social och politisk karaktär, att det icke kan väntas löst efter ensidiga fackmannaanvisningar. Det skulle förvåna, om icke även bland de sakkunniga den saken stode klar. Kanske kan man därför förvänta, att arbetstakten icke blir alltför livlig, intill d^ss folket talat i val och herr Glasens en smula omtvistliga fullmakt som skolpolitisk ledare hunnit bliva vederbör igen prövad. Uppdragsgivaren har ju i detta avseende föregått med ett efterföljansvärt föredöme genom att dröja hela sex veckor med att utnyttja sitt av k. m:t givna bemyndigande!
Minst av allt torde regeringens åtgärd komma att visa sig förmånlig för läroverkens utveckling under utredningstiden Förhoppningarna i detta avseende äro dömda att grusas. Vad som nu skett skall giva den inom riksdagsmajoriteten djupt rotade misstänksamheten ny näring, på samma gång det för folkskolans och enhetsskolans vänner utgör ett kraftigt memento att sörja för det nuvarande regeringsprovis-.nets snara av-ve<-kling.
Nya Dagligt Allehanda redogör för de sakkunnigas tillkallande under rubrikerna »En ny skolkommission har tillsatta», »Ecklesiastikministern underkänner resultatet av den förra stora utredningen», »Grundlig omarbetning».
Stockholms Dagblad polemiserar mot Socialdemokraten, vars ledare i ämnet karaktäriseras som ett »obehärskat vredesutbrott».
Aftonbladet har först några ord gentemot Socialdemokraten och slutar därefter med följande omdöme:
Herr Clasons motivering vid den nya kommitténs tillsättning ar genomgående hållbar och vittnar om fördomsfrihet, praktiskt sinnelag och klar blick för de utomordentliga kulturella värden som måste tillgodoses vid den blivande skolreformen.
Dagens Nyheter yttrar till en början under rubriken »Rekord i demagogi»:
Att ecklesiastikministern sent omsider kommit på det klara m» d, att skolkommissionens förslag jämte däröver avgivna skriftliga yttranden icke längre kan ligga som
dött i departementet, kan icke göras till föremål för något klander. Väl kan dröjsmålet beklagas, men icke saken. Då ärendet upptogs till förnyad omprövning, hade hr Clason två vägar att välja på: antingen att låta utarbeta en regeringsproposition i frågan på grundval av det rikhaltiga materialet eller också att låta verkställa revision och överarbetning av kommissionens betänkande med ledning av den omfattande och delvis mycket skarpa kritik, som kommit förslaget till del. Han har valt den senare utvägen, och däri har han gjort klokt. Redan med hänsyn till regeringens osäkra ställning och mer eller mindre provisoriska karaktär hade det varit mindre välbetänkt att utom lösningen av försvarsfrågan påtaga sig ansvaret för och lösningen av ett sa väldigt och vittomfattande kulturproblem som det skolorgani-satoriska. Därtill kommer hr Clasons egen bekännelse för någon tid sedan, ait han ej hunnit sätta sig närmare in i saken, en bekännelse, som måste utesluta ett mera ingående och ingripande personligt initiativ. Det starkaste skälet för ecklesiastikministerns handlingssätt torde emellertid vara den kritiska skärseld, som kom missions förslaget undergått på. sin remiss hos olika myndigheter och korporationer. En sa övervägande majoritet av de tillfrågade sakkunniga och av ärendet berörda ha uttalat sig i avstyrkande riktning, att det hade varit ansvarslöst att gå till en omedelbar aktion, innan de kritiska synpunkterna först sovrats prövats och beaktats.
Mot de riktlinjer för den nya prövningen, som hr Clason uppdragit i statsrådsprotokollet, ar i stort sett ingenting att invända. De följa kritikens huvudlinjer. Det ar den ekonomiska sidan av saken, vilken kommissionen väl lättvindigt sökt komma ifrån, som måste underkastas en omsorgsfullare prövning, sa att man verkligen först får en kla-Överblick över, vilka nya ekonomiska åtaganden for stat och kommun det ror sig om. De tryckta tider, vari vi leva, äro icke sådana, att man i någon enda fråga kan komma med ett »sa ska’ vi ha’t», utan att samtidigt veta, var vi ska’ ta’t Det ar vidare studietidens längd, som måste underkastas en ny prövning, sa att den reaktionära och odemokratiska åtgärden att förlänga studietiden med ett ar må kunna undvikas. Och i närmaste anslutning därtill står folkskolans lämpliga anslutning till realskolan, i vilken fråga kommissionen ställt sig på den doktrinära ståndpunkten av en i hela landet och för alla skolor genomförd sexårig botten-sko^, ett förslag, mot vilket en sa överväldigande både kvalitativ och kvantitativ kritik riktats, att det skulle vara en våldhåt-gärd att genompressa kommissionsförslaget. I de nya riktlinjerna ingår även en prövning av folkskolans, enkannerligen de olika skultypernas pedagogisk a barkraft som grundval for högre undervisning, en fråga som kommissionen lämnat alldeles ur räkningen. Och det ar slutligen ett foinyat övervägande av de lämpliga gränserna för det privata pedagogiska initiativet, en fråga som av kommissionen behandlats synnerligen snävt och dogmatiskt. Men därtill kommer också, att ecklesiastikministern upptagit kravet på experimentella försök under den tid förslagets prövning försiggår. Om något förefaller en sådan åtgärd vara välbetänkt, sa att man kan hänvisa till påtagliga resultat för sina teoretiska organisationsprojekt.
Sedan tidningen därefter haft några erkännande ord åt ecklesiastikministern för de sakkunnigas sammansättning, Övergår hon till ett längre genmäle mot Socialdemokraten, vilket i hetsighet torde söka sin like, och vilket vi trots dess längd icke vilja undanhålla för Sv. Ltgs läsare. Fortsättningen lyder:
Under sådana omständigheter kunde man ha haft skal att vänta sig, att hr Clasons
revisionskommission skulle ha mottagits som en mycket naturlig och av förhållandena påkallad åtgärd, oavsett de olika ståndpunkterna i sakfrågan. Kunde ha väntat! Men man gjorde det inte. Man visste icke blott, att något skulle komma, utan också till punkt och pricka vad som skulle komma, och hur det skulle komma. Ty det finns i denna fråga en kraft, ibland anonym, ibland öppet framträdande, som icke lämnat något tillfälle obegagnat att snedvrida diskussionen och förvända synen angående dess verkliga och rä’ta innebörd. Den kraften ar verksam på Social-Demokratens ledaravdelning. Den, som vill studera ett fullödigt uttryck for taktiken, bör ägna tidningens gårdagsledare en stunds observation. Den innehar årets rekord i demagogi på denna spalt. Saken var denna gång lättare an vanligt. Den nya kommissionen ar tillsatt av en högerregering. Dessutom ar ju ecklesiastikministern regeringens konservativaste man. Vad var då lättare an att framställa denna kommission som en reaktionär åtgärd för alla de många, som icke fråga efter sak, utan efter ursprungsbeteckning. Det lätta tillfället har också i detalj utnyttjats.
Redan rubriken - Herr Clasons skolprogram - ar avsedd att missleda. Hr Clason har veterligen intet skolprogram alls. De riktlinjer, som uppdragits i statsrådsprotokollet, äro ett uttryck for vad hela den kritiska opinionen i vårt land - och dit hor högermän, vänstermän och socialdemokrater, t. o. m. korporationer, inom vilka socialdemokraterna inneha majoritet - tänker och anser. Det heter vidare om detta s. k. Cla-sonska skolprogram, att det ar »ett sterilt uppkok på de argument och projekt, som forts till torgs i högerpressen och på läroverk siararnas möten».
Dessa argument återfinnas i Forum, Stockholms-Tidningen, Dagens Nyheter, Svenska Morgonbladet. Östgöten, Karlstadstidningen m. fi. vänsterpressorgan, i den socialdemo-kratUka tidskriften Tiden, ja, i själva Social-Demokraten i självansvariga artiklar med utsatt författarnamn, för att inte tala om att de gått igen i alla facktidskrifter, sa när som på Svensk Läraretidning. Man kunde t. o. m. höra en genklang av dem under den senaste folkskolriksdagen.
Demagogen går vidare i texten. Det heter, att »hr Clason åsyftar att inleda en klart reaktionär skolpolitik. Att därvid som högsta Önskemål gäller att undgå enhetsskolan, därom lär ingen behöva att sväva i tvivelsmål». Ja. han syftar t. o. m. att »ödelägga
den enhets
skolorganisation, som vi redan
äga i de ko
mmunala mellanskolorna». Detta
ar i sannin
g >å bra rutet, att det kunde ha
passerat i
Hornsber^s ha^e under hr Kil-
boms proteJ gen syftar,
itorat. Vart hr Clason personli-hör icke hit. Han lär knappast
komnia att
vidare handlägga ärendet. Nej,
frågan ar,
vad av allt detta som återfinnes
i direktivei
j. Såvitt man kan se, h»r stats-
redet icke i
ned ett enda ord antytt, att revi-
sionen gäll
er enhet^skolans idé och botten-
skolans pro
gram. Och den i insinuationens
element so
m fisken i vattnet simmande le-
darskribent
.n uppmanas direkt att med klara
verba angh
a, var i statsrådsprotokollet mel-
lanskolorna
blivit attackerade. Saken ar helt
enkelt den,
såsom Dagens Nyheter många
gånger haft tillfälle påpeka, att man med enhetsskola menar vår form av enhetsskola, ungefär som katoliken med kristendom menar katolicismen eller en kommunist med fredssträvan menar nästa världskrig med ty åtföljande revolution. Men under sådana omständigheter må den trågan tillåtas: Äro då också hrr Erik Hedén och Malte Jacobsson, för att inte tala om lektor Petrini, skolre-aktionärer, som vilja göra den högre skolan till »en oas, avstängd for de fattiga hemmens barn»? Att det finns skolreaktionärer, som måhända sätta sitt sista hopp till den Clasonska utredningen, lär med den sammansättning kommissionen fått och i medvetandet om att bland dem, som kritiserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
