Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 33
åtgärder - tydligen någon jämkning i lärokurserna för realskolan, sa att i realskolan erhålles en klass, motsvarande den nuvarande 2:a - skola vidtagas, varigenom några lärjungar från folkskolans 4:e klass kunna vandra in i realskolan. Men i övrigt skall realskolan förbliva orörd.
Den andra utvägen utgör ett tillmötesgående av bi. a. vissa Sollefteåofficerares heta önskan att få förfuska den kommunala mellanskolan på sa satt, att den 6-klassiga folkskolan icke längre skall vara bottenskola. Även för den kommunala mellanskolan skulle folkskolans 4 första klasser kunna bli grundskola. För att detta skulle kunna möjliggöras, skulle mellanskolan utökas med en klass nedåt. Märkligt nog inordnar ecklesiastikministern detta utbyte av en 6-klas-sig folkskola mot en 4-klassig under uttrycket »en utsträckt användning av folkskolan som bottenskola». Enligt vanlig logik ar det annars en inskränkt användning av densamma. Som skäl för anordningen angives, att tiden för realskolexamens avläggande skulle reduceras med ett ar.
Vi förstå ecklesiastikministerns ståndpunkt. I ett mindre antal fall skulle tiden till studentexamens avläggande enligt skolkommissionens förslag förlängas med ett ar. Ecklesiastikministern har dekreterat: »En dylik förlängning måste undvikas». Detta skall tydligen tillämpas även i fråga om realskolexamen. För det nämnda ändamålet måste alla andra hänsyn skjutas undan. Den oskattbara förmånen för både föräldrar och barn, att de senare i lugn och ro få vistas i hemmen, tills den tiden kommer, då ett avgörande under alla omständigheter måste träffas rörande barnens blivande levnadsbana, för att endast nämna en enda synpunkt, betyder intet. Till och med den kommunala mellanskolan i sin nuvarande form skall, där kommunens maktägande sa fordra, offras för jäktet efter en tidsvinst, vars värde dock i detta fall torde vara högst tvivelaktigt. Säkert ar emellertid att alla bottenskolreformens motståndare skulle gnugga händerna av förtjusning, om den kommunala mellanskolan reformerades baklänges på sätt här antytts.
Hur majoriteten av de sakkunniga kommer att ställa sig till det ifrågavarande direktivet ar ju omöjligt att gissa. Vi erinra dock, att de sakkunnigas ordförande, rektor Dahlgren vid 1923 års seminarielärarmöte i Uppsala i ett föredrag om skolkommissionens förslag visserligen uttalade sig för en 4-årig grundskola, men i fråga om den kommunala mellanskolan yttrade han bi. a.: »Jag vill icke biträda förslag, som gå ut på dess utbyggande nedåt till likformighet med
realskolan, varigenom den skulle för- I lora sin särskilda motivering».
Vi ha i det föregående fast uppmärksamheten på att ecklesiastikministern icke rekommenderat något försök med folkskolan som bottenskola i den betydelse detta uttryck förut haft i deras mun, vilka påyrkat en sådan reform, varvid alltid den 6-åriga bottenskolan avsetts. Således har icke heller något försök med en på denna bygd realskola föreslagits. Därmed ha vi dock icke velat tillvita ecklesiastikministern, att han bortsett från de lärjungar, vilka genomgått folkskolans 6:e klass. Men det sätt, på vilket han vill tillgodose dem, ar betecknande för den ställning, han intager till bottenskolproblemet. Det tredje av de ovannämnda försöken, som han vill hava anordnade, utgöres nämligen utav inrät-lande för sistnämnda lärjungar av eii övergångslinje, som efter hand skulle föra dem över till lämplig Uass i realskolan eller högre flickskola. Denna övergångslinje kan givetvis icke bli något annat an en eller flera parallellklasser till de lägre klasserna i realskolan, resp. högre flickskola.
När ecklesiastikministern sedan tillägger, att även andra åtgärder i samma syfte böra tagas under övervägande, exempelvis femårig folkskola som bottenskola, sa avses påtagligen icke heller här något annat an att bereda tillfälle för några lär-jungar att övergå från folkskolan till den högre skolan.
Således: alla de nu nämnda direktiven avse ingenting annat an, såsom ecklesiastikministern också själv säger, att främja övergången från folkskolan till den högre skolan.
Denna övergång ar visserligen en sida av saken. Men de viktigaste försöken, som borde göras och som särskilt av skolöverstyrelsens chef generaldirektör Bergqvist påpekats i hans bok »Våra skolor», nämligen försök med olika organisationer av realskola och gymnasium, låter ecklesiastikministern ligga.
Sålunda har intet enda direktiv givits rörande försök med olika gymnasieorganisationer, icke ens rörande försök med 5-årig realskola, bygd på 4-årig folkskola, ännu mindre angående försök med 6-årig folkskola som bottenskola och därpå bygd realskola med gymnasium som fortsättning.
För vår del skulle vi gärna se, att en förlängning av studietiden kunde undvikas, men för detta ändamål ligger det ju nära till hands att göra försök med en sådan föreslagen organisation som 6-årig högre skola, bygd på 6-årig folkskola. Varför icke rekommendera ett sådant försök, om en allsidig utredning genom försök åstundas?
Av det nu anförda, torde stå fullt klart, att ecklesiastikministern sökt undkomma en verklig omorganisation av det nuvarande skolsystemet och i stället bjudit på något, som ar väsentligt mindre an en halvmesyr.
Sagda system med de flesta av sina samhälleliga olägenheter skall i huvudsak stå kvar. Fortfarande som hittills skola de högre skolorna kunna vid tidig ålder taga empt de förmögnares alla barn, som icke äro rena idioter, vare sig de äro bekväma för studier eller icke, och föra dem fram till framskjutna ställningar inom samhället. Detta ar uppenbarligen också huvudsaken för skolreformens motståndare. Därtill skola möjligheter öppnas för raseringen av den kommunala mellanskolans grundvalar. Sådan ar den anda, som genomgår de givna direktiven.
S&o/nyAefer.
Seminarierna. K. m:t har beviljat lektorn vid folkskolseminariet i Falun Paul Wetterfors tjänstledighet från sin lektorsbefattning under tiden den l juli 1924-den 31 okt. 1924 för uppehållande av förordnande som fortsättningsskolinspektör i Stockholm, samt föreskrivit, att Wetterfors under tiden för tjänstledigheten skall avstå samtliga med lektorsbefattningen förenade avlöningsförmåner.
- Skolöverstyrelsen kungör till ansökning ledig en lektorstjänst i kristendomskunskap vid folkskolseminariet i Härnösand. Ansökningstidens utgång: 4 september 1924 kl. 12 middagen.
- Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot examinerade folkskollärarinnan Emilia Wahlborg Rehns lämplighet för en extra ordinarie lärarinnetjänst vid småskolseminariet i Jönköping.
Dispens. K. m:t har den l aug. 1924 bifallit en av docenten i psykologi vid universitetet i Lund Gr. A. R. Anderberg gjord ansökning om rätt att utan hinder därav, att han icke genomgått provårskurs, söka och innehava sådan ordinarie lektorstjänst vid folskolseininarium, som omfattar ämnet psykologi och pedagogik ensamt eller detta ämne i förening med fysik eller kemi,
Behörighet. Följande personer lia erhållit behörighet att anställas som lärare vid yrkesbestämd fortsättningsskola:
i ämnet arbetskunskap vid yrkesbestämd fortsättningsskola i anslutning till jordbruk och skogsbruk: folkskolläraren August William Snäll, Pajala;
i ämnet arbetskunskap vid inom Ådals-Lidens skoldistrikt anordnad yrkesbestämd fortsättningsskola i anslutning till jordbruk och skogsbruk: folkskolläraren Gunnar Emanuel Lundberg tills vidare under läsåren 1924-1925 och 1925-1926;
vid yrkesbestämd fortsättningsskola i an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
