Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
667
Reflexioner över skolreformen
av H. H-n.
(Forts. fr. nr 33.) Språkschemat.
Studietidens förlängning med ett ar har från många håll framkallat livliga gensagor, t. o. m. under påstående, att sk:s bet., långt ifrån att stödja en social reform, vore ett stort steg tillbaka, försvårande för de små och ekonomiskt svagare att vid högre läroanstalter sörja för barnens vidare utbildning, då bristande medel vore huvudhindret för utnyttjande av befintliga möjligheter i antydd riktning. Allmän och åter och åter upprepad synes denna invändning vara sa stark, att den tör bli en av de svåraste stötestenarna för hela omdaningens genomförande. Under dessa omständigheter ar den frågan lätt förklarlig: Kan något åtgöras för att lätta bördorna, kan något undvaras och vilket? Otvivelaktigt ar språkschemat överbelastat. Det anmärktes redan i fråga om 1904 års organisation, »att man ställt som uppgift att bärga sa mycket som möjligt av de klassiska språken, med bibehållande av den förut gällande uniformiteten, av den lika organisationen för alla eller de flesta läroverk. Ett mångsprå-kigt schema kräver med nödvändighet en längre följd av åldersklasser (Språkstudier och läroverksorganisation, Sthlm 1904, s. 19). Laget nu ar ej mycket förändrat.
Redan inom kommissionen synes tvekan hava rått mellan tre- eller fyraårigt gymnasium.
För ett något sa när ingående latinstudium ar en treårig gymnasiekurs tillräcklig, vartill kommer att, vid latinets inträde i första ringen av ett treårigt gymnasium, oövervinneliga svårigheter möta att bereda grekiska och det tredje modärna främmande språket behörig plats å detta gymnasium. Sk:s bet. 1,1 s. 243, där slutorden lyda: For latinlinjen måste därför med nödvändighet, enär undervisningen i grekiska fortfarande anses böra tillkomma skolan, särskilda anordningar vidtagas.
Det ar ej små offer, som göras: för att få plats för 5 till 6 timmar latin i realskolans fjärde klass offras två timmar tyska, en timme matematik, två timmar teckning, en timme slöjd; för att få plats för sju timmar grekiska i ring II och sju timmar grekiska i ring III av latin gymnasiet offras all undervisning i tyska och fysik, varförutom undervisningen i franska reduceras med l å 2 t.
I sin med skarpt skuren penna avfattade kritik »Sunt förnuft om skolförsla-get» ger prof. R. E. Zachrisson nedanstående sammanfattning av grekernas ställning efter sk:s förslag:
Deras (grekernas) studium har köpts på bekostnad av varje grundligare utbildning i modärna språk. De få endast en timme mera tyska an realisterna, ingen engelska i likhet med övriga latinare, men i motsats till dessa två timmar mindre franska. En elak
person skulle i denna greklinjens avhumanisering rent av spåra ett försåtligt anfall mot vår svenska statskyrka eller med en mera välvillig tolkning ett tillämpande på kyrkans blivande tjänare av bibelordet: saliga äro de andligen fattiga, ty dem hörer himmelriket till.
»Grekiskans stora betydelse för en allsidig klassisk utbildning», heter det i Bet. I: l, s. 325, »och för teologiska studier uppges som grund, varför man sökt bereda ämnet enahanda ställning, som f. n. ar fallet», men samtidigt vitsordas, att grekalumnerna äro ytterligt fåtaliga: ända till in summa något tiotal sammanlagt på elva läroverk eller halvt annat hundrade inalles. Prästbildningen i detta sammanhang ar liktydig med studiet av det nya testamentet (Novum), avfattat på grekiska, liksom tidigare studiet av gamla testamentet (Vetus), avfattat på hebreiska, kvarhöll detta senare språk på de svenska statsläroverkens timplan fram över sjuttio-åttiotalet i förra århundradet.
Skulle det vara något sa halsbrytande att flytta ut studiet av grekiska språket utanför vårt svenska läroverk? I Norge gjorde man denna förflyttning ar 1896, visserligen återvände man till grekiska som valfritt ämne i de två översta gymnasialavdelningarna ar 1920, men rörande frekvensen inom denna nya linje ar intet nedskrivaren bekant. - I Danmark, som aldrig lossat på grekiskans band, uppfattas den helklassiska linjen (med grekiska och latin) som en förberedande teologisk bildningslinje (sk. bet. IV). De finska skolorna ha efter det ryska sammanbrottet sett sin timplan befriad från åtminstone ett skrymmande främmande språk och lämnat grekiska som valfritt ämne att tavla med franska. Detta om det klassiska språkschemat hos våra närmaste grannar, l övrigt tör det i gamla världen [orhålla sig sa, att folken ännu ej funnit sig tillrätta efter världskrigets omstörtningar och omvälvande erfarenheter. I Storbritannien ar man som bast i färd med att organisera det nya utåt i första hand och jämsides därmed få upp skolarbetet på ett högre plan (lär j ungan talets minskning i varje avdelning, betryggande av lärarkompetensen etc.). I Frankrike kämpa de klassiska språkens vänner en, sa vitt det ar den skrivande bekant, ännu oavgjord strid, där insatsen ar Venseignement moderne versus les humanités modernes.
Vårt eget (-sk:s) språkschemas olycka ar ju, att för oss (= sk.) för att kunna taga upp grekiska det blivit nödvändigt att trampa under fötterna grundsatsen, att ungdomen ej skulle ställas inför tvångsvalet med eller utan klassiska språk, innan det ännu kan bli tal om att anlag givit sig tillkänna i ena eller andra riktningen: vi (=sk.) flytta tillbaka latinet ner i realskolan för att ej nödgas begynna de bägge gamla språken i samma klass och på samma ar. Vartill kommer den ohyggliga stympningen av ett förnuftigt schema i de bägge högsta ringarna på latinlinjen med
slopande av all undervisning i fysik - och tyska.
Nu ar man all aktning skyldig antikens vänner, särskilt då de som dr Erik Hedén i sin med livligt intresse och stor sakkännedom skrivna uppsats i Tiden nr 7, årg. 1922, träda fram med sa öppet visir och sa ridderlig vapenföring: den erfarenhet, som dr Hedén säger sig ha gjort i A. B. F. rörande arbetarnas intresse för antikens kulturella och sociala liv förtjänar all tilltro. Men detta intresse ar väl både väckt och vidmakthållet genom studier förmedlade med vårt eget språk, antingen från föreläsningskatedern eller bibliotekssalarna eller från bägge, och till sist - det ar omöjligt att ej låta sig övertygas av de två citaten anförda i 1902 års skolbetän-kande, det ena från prof. i grekiska språk vid Köpenhamns universitet, som i sin ordning citerar Wilamouritz-Hallendorff, sin tids mest betydande klassiska filolog, citatet utmynnande i dessa ord:
Sannerligen, om antiken icke hade mera anda och icke någon annan anda, an en skolgosse kan fatta, sa skulle man förskona vuxna män därifrån,
och:
Fornspråken må vika tillbaka i skolan, först och främst för skolans och ungdomens skull, men därjämte också för den klassiska filologiens egen skull; den kan i längden ej stå sig med att utsättas för det, därför att den alltjämt vill härska där, varest dess herravälde ar oberättigat.
Det andra ar från den berömde Berlinprofessorn Fr. Paulsen i Gesch. des gelehrten Unterrichts auf den deutschen Schulen und Universitäten 1897:
Vi börja nu med att läsa och skriva modersmålet, ej med att föresäga gossen latinska glosor och för honom uppritade latinska bokstäver!
Finnes någon annan utväg av dessa klassicitetens återvändsgränder an att förlägga studiet av grekiska både för prästerlig bana och helklassiska studier till propedeutisk kurs vid universitetet? Man har invänt, att behållningen av dylika propedeutiska kurser snart förflyktigas, att däremot skolans arbete skulle vara pålitligare. Men ar ej detta en överdrift, i synnerhet nu för tiden, då man vant sig vid att avlagda examina kompletteras genom tillval an av ett ämne, an av ett annat? Och latinet, som ju fått sin gamla hedersplats i viss mån resti-tuerad tack vare dessa fortgående kompletteringar! (t. ex. vid juridiska studier). Eller varför icke begränsa grekstudiet till ett å två lyceer? Det bör räcka för det par-hundra-tal, som hittills utgjort denna »trängre krets». Grek-lektoraten äro dyrbara.
(Forts.)
All prenumeration (även pr kvartal) å tidningen göres alltid å närmaste postanstalt, aldwtg å tidningens exp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
