Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
669
särskild normalskola i och för denna lärarutbildning.
Sedan våra nya lärlings- och yrkesskolor genom 1918 års riksdagsbeslut kommit till stånd, vidtogos också anstalter för att tillgodose lärarutbildningen, men då det av flera skäl syntes vanskligt redan på ett sa tidigt stadium att genomföra förslaget om en normalskola, inrättade nian i stället den yrkespedagogiska centralanstalten, som jämte andra uppgifter har att verka för yrkeslärarnas utbildning. Denna anstalt saknar således egen övningsskola och måste för den praktiska lärarutbildningen samarbeta med redan befintliga skolor inom olika yrken.
Ypecea trädde i verksamhet hösten 1920 och de av densamma anordnade lärarkurserna hava intill den l juli i ar besökts av nära 600 personer.
Det ligger i öppen dag, att den utbildning, som ar behövlig betingas av två faktorer: den ena ar arten av den undervisning, skolorna skola ge, och den andra ar det sätt, varpå lärarrekryteringen sker. I båda dessa avseenden råder stora olikheter i de olika länderna, och alldeles särskilt ar detta fallet angående skolornas undervisning, vilket medför, att lärarutbildningen måste få helt olika karaktär i de olika länderna. Då jag här har att inleda en diskussion angående denna utbildning, kommer jag i svårigheter på grund av dessa olikheter, ty det blir mig därigenom omöjligt att uppdraga några allmängiltiga linjer. Jag får i stället inskränka mig till att i korthet redogöra för de grundläggande förhållandena hos oss och meddela, hur vi sökt anordna vår lärarutbildning efter våra förutsättningar.
Vårt yrkesskolväsen omfattar som bekant icke endast hantverksyrkena och de industriella yrkena utan även handel och kvinnliga yrken, och det ingår i Yrkespedagogiska centralanstaltens uppgift att utbilda lärare för alla dessa olika yrken.
Jag vill i fortsättningen inskränka mig till att behandla lärarutbildningen för skolor för endast hantverks- och industriella yrken. Dessa skolor äro av tre slag: verkstadsskolor, lärlingsskolor och yrkesskolor.
I våra verkstadsskolor undervisas i verkstadsarbete, bedrivet på ett i möjligaste mån yrkesmässigt satt. I samband med det praktiska arbetet böra eleverna undervisas i material- och verktygslära.
I våra lärlings- och yrkesskolor kan verkstadsarbete förekomma, men huvudvikten ligger på de teoretiska ämnena.
Dessa äro i lärliDgsskolan: yrlceslära, omfattande material-, maskin- och verktygslära, yrkes- och affärsräkning, yrkesritning och yrkeshygien, vidare yrkes-ekonomi, omfattande bokföring, kalkyla-tion och ekonomilära, samt till sist yrkes- och arbetarlagstiftning. Som frivilliga ämnen förekomma språk.
I yrkesskolan kunna såväl dessa ämnen som andra ämnen förekomma.
Till lärare i verkstadsarbete liksom i flertalet nyss nämnda ämnen, måste man uppenbarligen använda skickliga och kunniga yrkesmän.
I andra av dessa ämnen såsom yrkeshygien liksom möjligen i yrkesekonomi kan man tänka sig andra personer som lärare, exempelvis läroverks- eller folkskollärare, förutsatt likväl att dessa äga härför erforderlig yrkeskännedom. I vilken utsträckning detta bör ske kan naturligtvis diskuteras.
Huvudparten av undervisningen bör dock alltid skötas av yrkesmän, således: hantverkare, verkmästare, ingenjörer, byggmästare, arkitekter.
Vilken utbildning behöva nu sådana personer för sin lärarverksamhet?
I första hand behöva de naturligtvis en pedagogisk utbildning.
Den, som har någon erfarenhet om undervisning, vet allt för väl, att denna ar en svår sak. För att man skall kunna driva en undervisning på ett fullt tillfredsställande sätt, kräves mycken insikt i pedagogiska metoder, i ungdomens psyke, i handhavandet av undervisningsmateriell. Det kräves mycken övning i framställningskonst, i frågebehandling, det kräves kännedom om egna fel, brister, oarter o. s. v.
Allt detta når man inte utan utbildning. För att få in skicklighet i yrkesarbetet kräva vi, att yrkeslärarna skola utbildas. Vi vilja ej längre veta av dilettanter bland dessa. Hur mycket mer borde vi ej akta oss för dilettanter inom läraryrket, ett yrke, som ar sa ömtåligt, som kräver sa mycken insikt, sa mycken smidighet och takt, som ställer sådana fordringar på sina utövares personligheter!
En icke utbildad lärare visar ofta följande fel. Han förstår ej att lägga undervisningen sa, att eleverna bli aktivt sysselsatta. Han talar för mycket och för osammanhängande, han frågar för litet och för otympligt. Han blir för teoretisk och för abstrakt, han kan göra sig mycken möda med att förklara någonting, men han glömmer alldeles bort att ta fram de prov på detta, som ligger i skåpet bredvid honom.
Kommer han till äventyrs ihåg att taga fram dessa prov, sa förstår han sällan att anknyta undervisningen till förevisningen på rätt sätt.
Vi måste alltså ge våra yrkesmän, som vilja bli lärare, en ordentlig pedagogisk utbildning.
Denna borde omfatta:
1. En grundlig undervisning om och träning i praktiskt undervisningsarbete.
2. Metodik för undervisning i de olika läroämnena.
3. Olika undervisningsmetoder och någon överblick över pedagogikens utveckling. Psykologi.
4. Skolornas mål och organisation. Denna pedagogiska utbildning borde
kunna något sa när tillgodoses genom kurser av tre månaders längd.
På grund av en del förhållanden, som det här torde vara onödigt att ingå på, har Ypecea hittills icke kunnat anordna kurser längre an på sex veckor. Under dessa kurser söka vi i den mån tiden medgiver, fylla det program, jag nyss skisserat.
Under varje kurs hållas mellan 50 och 60 föreläsningar, fördelade på undervisningslära, pedagogisk psykologi, pedagogikens historia och metodik. Dessutom få kursdeltagarna åhöra ett stort antal lektioner och dessutom själva under sakkunnig ledning hålla omkring 15 egna övningslektioner vid de olika lärlings- och yrkesskolorna här i Stockholm. Under dessa kurser nås visserligen ofta anmärkningsvärda resultat, men ofta inträffar också, att man ej börjar märka verkliga framsteg förr an på kursens allra sista dagar. Detta visar, att kurserna äro för korta, men sannolikt skulle tre månaders kurser komma att bli ganska effektiva.
Denna pedagogiska utbildning ar naturligtvis icke den enda, som måste förekomma, utan även en rent saklig utbildning ar ofta nödvändig.
Med det stora antalet ämnen i våra skolor ar det klart, att även en skicklig yrkesman icke alltid sa behärskar alla dessa ämnen, att han ar kompetent att utan vidare studier meddela undervisning i dem alla.
Den sakliga utbildning, som av denna anledning ar behövlig, ar emellertid mycket skiftande och ofta mycket individuell.
Vi ha därför ansett det vara lämpligt att skilja denna sakliga utbildning från den pedagogiska och att tillgodose den genom särskilda specialkurser, kurser av olika slag.
Sådana kurser i olika ämnen och för olika yrken hållas varje ar. Dessa kursers längd variera mellan ett par veckor upp till sex veckor.
I slöjdfrågan.
En replik till överlärare Gunnar Nilsson.
Sa länge man från Näs erhållit de gamla vanliga slöjdritningarna, har man haft full rätt att anse satsen om kniven där äga bestånd. Anstaltens officiella slöjdserie får väl ändå betraktas som det samlade uttrycket för de principer, som där följas. - Det Näs, som ar under vardande, har jag icke angripit, ty det har naturligen ingen del i de sedan långt tillbaka rådande missförhållandena på skolslöjdens område. Vad Ni i det stycket andrager, då Ni försöker kullslå min bevisföring angående orsakerna till skolslöjdens iråkade nödläge, hör inte hit lika litet som Edra spydiga utfall mot mina artiklar i andra skolfrågor. Som rep advokatyr måste man beteckna Eder taktik att söka jäva motparten genom att utan vidare förklara honom oveder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
