Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
671
bra bandtag och har riktigt nog också skördat bifall från alla håll, där man hela tiden skjutit skarpt mot hela saken.
Steget framåt till en lösning av problemet tro vi icke har tagits genom tillsättandet av de nya sakkunniga. Icke heller tro vi, att den tillkallade hr Swartling i fråga om den ekonomiska sidan av skolreformen ar den kapacitet, som hr Clason föreställer sig, då han gett hr Swartling uppdraget att verkställa kompletterande ekonomiska utredningar. Hade man velat komma från ord till handling, borde överarbetningen av skolkommissionens förslag och yttrandena över detsamma ha överlåtits, icke till nya sakkunniga av samma slag som alla de skolmyndigheter, som redan hopat ett helt berg av kritik och uppslag, utan den slutliga beredningen borde ha skett genom en blandad kommission eller en kommitté, i vilken de folkliga intressen, vilka det här gäller, fått medverka. Då hade utsikter funnits till att en sådan ytterligare beredning och granskning verkligen blivit ett steg till sakens realiserande och icke blott en ny utredning. Eller ar det någon, som tror - allra minst tror hr Clason något dylikt och har naturligtvis icke heller sina avsikter åt det hållet - att då hr Clasons sakkunniga bli färdiga, ett förslag kommer fram som omedelbart kan läggas till grund for en proposition till riksdagen och av dess majoritet accepteras? Man kan ju hoppas, att sa kommer att bli fallet, men tvivel ar säkerligen bäst. Det för skolreformen olyckliga ar, att den Tryg-gerska regeringen och dess reaktionära ecklesiastikminister fått tillfälle att sätta en pinne i hjulet och vräka hela frågan ut till ny malning i sakkunnigas kvarn. Sa blir det därefter väl nya yttranden och nya utlåtanden - den gamla dansen med stora frågor i det här landet.
Ett klent försrar»
Statsrådet Clason bemöter i ett uttalande de angrepp, som riktats mot hans åtgärd att tillsätta en ny utredningskommitté i skolfrågan.
Statsrådet sade sig bi. a. hysa den övertygelsen, att svenska riksdagen icke skulle komma att anamma ett sa vittomfattande förslag som skolkommissionens utan att söka få en föreställning om vart det bure hän både ekonomiskt och i andra avseenden. Skolfrågan måste i många hänseenden tagas praktiskt, och det vore ganska antagligt, att en sund prövning i fråga om utbildningslinjer och skolformer skulle utmynna snarare i ett frihets- och kulturfrämjande både - och an i ett dogmatiskt, doktrinärt, mono-poliskt antingen - eller.
Något ödeläggande av den kommunala mellanskolan åsyftades visst icke, utan de alternativ som statsrådet föreslagit skulle i stället medverka till att Öka tilloppet till den kommunala mellanskolan och få fram dess elever ett ar tidigare till realskoleexamen.
Beträffande privatskolorna erinrade statsrådet om att riksdagen i ar funnit det föreliggande utredningsmaterialet ofullständigt, och därför hade en specialutredning beträffande dessa skolor anordnats, vars resultat skall föreläggas nästa riksdag.
Statsrådet Clasons försvar måste betecknas som synnerligt svagt. Hur vet hr Clason, att riksdagen icke skulle i allt väsentligt godtaga en skolreform i överensstämmelse med vad Skolkommissionen föreslagit? Det ar klart, att riksdagen icke beslutar reformen, med mindre dess ekonomiska innebörd kan överblickas, men den av hr Clason igångsatta nya utredningen syftar ju icke blott till att få den ekonomiska sidan av problemet ytterligare klarlagd. Den nu anbefallda ekonomiska utredningen av frågan ar uppenbarligen något för hr Clason mera fristående. Det väsentliga i den Cla-sonska utredningen ar dess syften i fråga om
hela skolorganisationen. Och på denna punkt förstärker snarare an minskar statsrådet de framställda frågorna. Hr Clasons både - och, vad ar det annat an en bekräftelse på den principlÖshet, som kännetecknar hans s. k. direktiv till de nya sakkunniga, där alla vägar lämnats oppna. Alla motståndare till bottenskolan ha ju samlats kring det argumentet, att skolkommissionens förslag var doktrinärt, monopoliskt och dogmatiskt - just vad hr Clason nu själv uttrycker. Och efter detta skulle det sålunda vara ohemula angrepp på hr Clason att betvivla, att hans utredningsinitiativ skulle avse att befrämja enhetsskoltankens genomförande! Genom den uppläggning av saken, som hr Clason gjort till de sakkunniga, blottas ju tillräckligt, att statsrådet sitter med båda benen fast på den sidan, där man vill utbyta enhetligheten mot ett lappverk. Den nya utredningen avser icke att åstadkomma endast modifieringar i skolkommissionens förslag, utan en grundlig omstöpning, och det ar detta syfte som nu vackert omklädes med talet om ett kulturfrämjande både - och. Under liknande talesätt har överklassen alltid förstått att dölja sina klassintressen, icke minst utan särskilt på undervisningens område. Det-gångna seklets skolpolitik ar härutinnan lärorikt, och icke minst folkskolans historia överflödar av exempel på, hurusom talesätten om kulturen och annat mycket vackert, varit täckmanteln för de renaste klassintressen. Motståndet mot skolreformen ar naturligtvis ingenting annat an en avbröstning av klassintresset, och hr Clason representerar icke heller något annat.
Vad han yttrar rörande de kommunala mellanskolorna vittnar om att hr Clason icke ens helt kan överblicka konsekvenserna av sina egna direktiv till de sakkunniga. Vad Sv. Lärartidning på denna punkt yttrar ar objektivt och slår ihjäl vad hr Clason har att anföra.
Vad slutligen angår privatskolorna, sa behagar hr Clason här blanda bort korten ganska överraskande. Riksdagens behandling i ar av frågan om understödet till privatskolorna ar väl dock väsentligt skild från frågan om innebörden av de direktiv för den nya utredningen på denna punkt, som hr Clason givit. Dessa direktiv gå ju ut på att privatskolorna, i strid med vad Skolkommissionen föreslagit, skall lämnas okränkta i sin ställning som överklassens speciella skolor, vilka staten även i fortsättningen rikligen skall understödja. Riksdagsbehandlingen i ar av understödsfrågan var blott en förpostfäktning till skolreformen. Får hr Clason sina önskemål igenom, kommer överklassens specialskolor aldrig att bli utsatta för några risker.
In summa: det ar tämligen utsiktslöst för chefen för ecklesiastikdepartementet att komma undan de anmärkningar och den kritik, som riktats mot åtgärden att kasta hela skolreformen ut i en ny utredning vars innersta syfte ar att sabotera.
L E.
Statsrådet Clason intervjuad.
Nya Dagligt Allehanda redogör i sitt nr för den 7 aug. för ett samtal, som tidningen haft med statsrådet Clason med anledning av Socialdemokratens första artikel rörande den igångsatta nya utredningen i skolfrågan. Då redogörelsen för detta samtal, utöver hr Clasons framställning rörande hans egen handläggning av skolkommissionens betänkande, sa vitt vi kunna finna, egentligen icke innehåller något annat an vad som kan utläsas av hans av oss återgivna anförande till statsrådsprotokollet, och då statsrådets yttrande, såsom det återgivits
i nämnda tidning, dessutom i vissa punkter utgör en bekräftelse på vad vi å Sv. Ltgs ledaravdelning anfört, anse vi oss icke hava anledning att återgiva N. D. A:s långa intervju. Vi inskränka oss till att fästa uppmärksamheten endast på en punkt. Statsrådet skulle hava yttrat följande:
De praktiska försökens ändamål vore just att på andra vägar an ettårsförlängningens befordra en utsträckt användning av botten-skoltanken, främja övergången från folkskolan till den högre skolan samt underlätta för landsbygdens barn att ernå fortsatt undervisning. Att beteckna dylika förbättringar i nuvarande skolsystem såsom en »reaktionär skolpolitik», vore fullständigt befängt, sa framt man icke inom Soc.-Dem:s redaktion eller bland dess närmaste meningsfränder ville tvångsbinda allas skolgång vid ett-årsförlängningen.
Som bekant har Soc.-Dem. hållit på skolkommissionens förslag. Detta går icke ut på att binda allas skolgång vid ettårs-förlängningen. Tidsförlängningen skulle, såsom vi upprepade gånger erinrat, träffa endast ett mindre antal. Ecklesiastikministern synes också vara fullt medveten om detta, ty i sin diktamen till statsrådsprotokollet säger han, att kommissionsförslaget skulle »i många fall medföra en förlängning med ett ar av studietiden».
N. D. A. får förlåta oss, att vi icke tilltro ecklesiastikministern ha två tungor i munnen beträffande samma sak, varför vi hysa en stilla undran, om icke intervjuaren missuppfattat statsrådet Clason och i stället här lagt sin egen tolkning i statsrådets mun. Vi ha sa mycket mera skäl till denna undran, som en del pressorgan ideligen upprepat denna förvanskning av skolkommissionens förslag rörande studietidens förlängning och därigenom sökt hos sina läsare insuggerera en falsk föreställning om sagda förslag på denna punkt, sa att motståndet skulle kunna bli sa mycket starkare.
Jagen*
Skolreformen.
Politik i skolfrågan.
I föregående nr återgåvo vi vissa pressuttalanden, som gjorts med anledning därav, att ecklesiastikministern tillkallat sakkunniga för nya utredningar rörande skolreformen och i sammanhang med sin framställning om bemyndigande härtill gjort vissa uttalanden till statsrådsprotokollet. I en del av dessa uttalanden liksom i vissa andra tidningar beklagas, att politik inblandas i skolfrågan, och man vänder sig därvid särskilt mot tidningen Socialdemokraten, som påstås hava gjort sig skyldig till en sa oerhörd förseelse. Dag. Nyh. går till och med sa långt, att den betecknar sagda tidnings inlägg i frågan såsom demagogi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
