- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
673

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 34

SVENSK LÄRARETIDNING.

673

nit sig massor av anhängare, samt slutligen däri att den partiella reform i berörda riktning, som genomförts i och med den kommunala mellanskolans tillkomst och ansenliga utbredning, lämnat erkänt goda resultat:

När det gäller en djupt ingripande samhällsreform, blir emellertid tiden sällan mogen till den grad, att alla samhällets medlemmar ge sitt samtycke till reformen. Framför allt ar sa förhållandet, när reformen innebär ett upphävande av sådana anordningar, som vissa skikt inom samhället varit vana att betrakta såsom sina privilegier. Nu ar det, såsom vi förut nämnt, ett ofrånkomligt faktum, att överklassen i vårt land varit van att sätta praktiskt taget alla sina gossar i det allmänna läroverket vid en tidig ålder och alla sina flickor i högre flickskolor. Den har varit van att betrakta dessa läroanstalter som sina skolor. Folkskolan har däremot aldrig varit dess skola. Under sådana omständigheter ar det fullt förklarligt, att skolkommissionens förslag om ett helt nytt skolsystem, som bryter mot nämnda betraktelsesätt, mötts av ett intensivt och ihärdigt motstånd från många håll, liksom ock att man i en viss del av pressen kastat sig över skolkommissionens upphovsman, hr Värner Rydén, och ibland även kommissionens sekreterare, hr Björck. Och när de förut angivna tidningarna nu ropa: »Politik i skolfrågan»! såsom om sådant vore höjden av otillständighet, sa kan ju även detta förklaras, om det betraktas såsom ett slags taktik i striden.

Men annars tycker man, att dessa tidningar icke borde vara sa främmande för sagda »politik». Eller äro månne de s. k. frisinnade tidningarna okunniga om att det frisinnade partiet i vårt land från och med ar 1911 haft »folkskolan som bottenskola» i uttryckets ursprungliga mening på sitt program? Och äro St. Dagbl. och Sy. Dagbl. okunniga om vad de själva för ett par månader sedan kungjort rörande högerns nuvarande »politik i skolfrågan»: högern har på sitt nuvarande valprogram »att med alla krafter bekämpa de frihets fientlig a planer», som enligt dess mening finnas i skolkommissionens betänkande. När det gällde högern, ansåg inte St. Dagbl., att skolpolitik var något, som vore att »djupt beklaga». Och Sv. Dagbl. har icke heller haft något att invända mot högerns politik. Slutligen har det socialdemokratiska partiet under snart en mansålder haft skolväsendets demokratisering, enkannerligen folkskolan som bottenskola, på sitt program. Och ha inte sagda tidningar själva fört en energisk politik i skolfrågan, likaväl som de gjort i andra stora frågor?

När de nu genom ropet »politik»

och genom sina »beklaganden» söka leda uppmärksamheten från det faktiskaförhållandet, att de själva uppenbart bedriva »politik» i skolfrågan, sa ar detta endast ägnat att söka förvända synen på folk. De ha sannerligen ingen anledning att förhäva sig. Sticka de handen i egen barm, skola de hos sig själva oundvikligen upptäcka fariseen.

Nya sakkunniga.

I Posttidningen för den 17 dennes förekommer följande officiella meddelande :

På grund av bemyndigande har chefen för ecklesiastikdepartementet för att såsom sakkunniga inom nämnda departement verkställa ytterligare bearbetning av frågan om det svenska skolväsendets organisation tillkallat jämväl föreståndarinnan för Kjellbergska flickskolan och högre lärarinneseminariet i Göteborg Thyra Kullgren och förste folkskolinspektören i Stockholm, fil. dr Karl Nordlund.

I föregående nr gåvo vi ecklesiastikministern vårt erkännande för den moderation han ådagalagt vid valet av sakkunniga. Detta erkännande har nu visat sig vara förhastat. Men vi voro då i god tro. Genom ovannämnda komplettering av de sakkunniga framträder emellertid ecklesiastikministerns politik i skolfrågan uti namnet Nordlund i en klarhet, som icke lämnar något övrigt att önska. Hr Nordlund ar visserligen Stockholms stads förste folkskolinspektör, men därav må ingen förledas till den tron, att han ar en verklig folkskolman. Tvärtom har han i mer an ett avseende ställt sig i ledet bland dem, som motarbetat folkskolans intressen. Under en lång följd av ar har han i tal och skrift drivit en ivrig agitation mot förverkligandet av det gamla programmet folkskolan som bottenskola. Sa t. ex. vid det 23:e svenska läroverkslärarmötet 1922, då han genom ett långt anförande för sin del bidrog till läroverkslärarnas beslut rörande skolreformen.

Det torde kunna sagas, att om ecklesiastikministern velat i den nu föreliggande frågan ge den stora skaran av bottenskolvänner ett kraftigt slag i ansiktet, han näppeligen skulle kunnat göra det bättre an genom hr Nordlunds tillkallande som sakkunnig. Det lärer nu icke vara svårt att gissa sig till vad resultatet av den nya utredningen skall bliva beträffande den 6-åriga folkskolan som bottenskola.

Kommunala mellanskolan i Karlsborg.

En efterräkning.

I nr 32 hade vi ett meddelande om hur styrelsen för kommunala mellanskolan i Karlsborg uraktlåtit att ställa sig gällande författning till efterrättelse rörande val av två ordinarie lärare.

Nu har en person, som under omkring 20 ar varit ledamot av församlingens skolråd, hos justitieombudsmannen gjort anmälan om sagda författningsbrott och på anförda skäl anhållit, att denne måtte ställa styrelsen till laga ansvar för dess beslut den 7 juni att ej ställa sig gällande lag till efterrättelse. Anmälaren anser, att styrelsen visat grov vårdslöshet mot den skola, över vars bästa den har att vaka, mot eleverna och deras föräldrar samt emot församlingen. Den 25 augusti skall skolan börja, och den 14 aug., då skrivelsen till J. O. dagtecknats, hade inga lärare anställts, varken ordinarie eller extra ordinarie.

Efter det denna anmälan ingivits, har k. m:ts beslut i frågan om uppskov med tillsättandet av ordinarie lärare vid skolan expedierats, såsom å annat ställe i dagens nr meddelas. Styrelsens ansökning har avslagits.

Enligt förberörda anmälningsskrivelse utgöres styrelsen av tygskrivare Öster, ordf., styckjunkare Lin-dhe, stationsinspektor Boden och verkmästare Malmlöf samt skolans rektor G. Leffler. Den sistnämnde hade, som vi förut omnämnt, reserverat sig mot styrelsens beslut den 7 juni, och skolans inspektor, överste Rabe, hade avstyrkt detsamma.

Från hr Öster ha vi erhållit ett genmäle mot våra i nr 32 gjorda uttalanden i ämnet. Vi skola med nöje snarast möjligt offentliggöra detsamma i Sv. Ltg.

SAofnyAeter.
Seminarierna, Skolöverstyrelsen har beslutat att utöver förut beviljade 3 tim-lärartimmar i kunskapsämnen vid folk-skolseminariet i Linköping skall för läsåret 1924-1925 utgå anslag till 4 tim-lärartimmar i kunskapsämnen vid nämnda seminarium.
- Skolöverstyrelsen har hänvisat fil. lic. Olof Gustafsson att under läsåret 1924-1925 vid folkskolseminarieti Göteborg genomgå provar i ämnena historia, geografi och ekonomilära.
- Skolöverstyrelsen har funnit examinerade småskollärarinnan teol. kand. Signe Teresia Fagerström, extra ordinarie ämneslärarinnan vid småskolsemina-riet i Mur j ek Nelly Maria Holmström,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free