- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 43:e årg. 1924 /
689

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 35

SVENSK LÄRARETIDNING.

689

pojkarna både bleka och magra av plugg-ning och skräck.

Srenska till frukost, tyska till lunch och matematik till middag.

Den late pojken får sannerligen betalt för sina synder. Sommaren blir mer eller mindre förstörd för honom genom det trägna umgänget med diverse läroböcker. När den övriga familjen latar sig i solskenet på verandan, får han passa båten och fara in till staden för att hos kandidaten inhämta den visdom, förutom vilken han blir kvarsittare. Och han får äta uppvärmd mat, mer eller mindre kall och torr. Dessa besök i staden ha i släptåg tråkiga timmar vid böckerna även på landet, varunder skolynglingen hemfaller till dystra funderingar: Varför skall en stackars pojke tvingas att läsa om allt möjligt under solen? Varför kan den stackars pojken inte själv få välja sin läsning? Därför, säger den stränge fadern, att annars vill ingen umgås med honom, när han blir stor. Varför skola fäder ha rätt att plåga sina oskyldiga barn, som enligt sakkunskapen icke ha läshuvud? Att läsa latin vid 35 grader Celsius tillhör inte livets njutningar. Det överträffas bara av kvalen hos de offer, som ha tre ämnen att läsa upp sig i. Svenska till frukost, tyska till lunch och matematik till middag, om det vill sig illa. Det kan hända, att kandidaten ar förstående och inte håller eftsr gunstig herrn sa strängt. Men när det kommer i dagen - och i dagen kommer det alltid, om inte förr sa i höst - sa blir pappa arg, och rottingen hotar. Det ar alltså bast att ligga i.

Informatorn har många olikartade uppgifter.

Även den smala vägen har emellertid sina frestelser. När den underkände med sina hatade läroböcker försedd kommit ombord på båten, som skall föra honom till kandidaten, sa händer det, att han träffar på vännen Kalle, som ar i samma predikament. Dagen ar skön, Kalle ar utledsen på plugget och besluten att slå ett slag för sin frihet. Han föreslår ett besök i Gröna lund i stället för hos kandidaten, och - det ar en dålig frestelse, som man inte faller för, sade redan Oscar Baeckström. Sedan gäller det bara att slingra sig undan besvärliga frågor vid hemkomsten till landet och hoppas på Guds försyn. Men syndar man för mycket på nåden och för ofta, kommer hösten med bistra efterräkningar. Vill det sig illa, kan det finnas två kvarsittare i samma familj* Då ar det säkrast att ta ut kandidaten. Antingen ett par dagar i veckan eller hela sommaren. Det sistnämnda ar mera sympatiskt, och tycker Kalle, att kandidaten ar kul, kan han få vara med om denna förhoppningsfulla ungdoms äventyr till sjöss mellan lektionerna. Kandidaten blir, om han sköter sig väl, en mycket uppskattad medlem av familjen. Att sköta sig väl består i att varken låta Kalle skolka från läsningen eller hålla efter honom alltför strängt. I hans plikter inga också att spela bridge med husets herre, hjälpa husmodern sköta jordgubbslandet och flörta lagom med unga fröken. Det sistnämnda tillhör oftast hans angenämaste uppgifter, ty det hör till regeln att lata skolynglingar alltid ha söta systrar.

Men kandidaten får inte bli alltför sympatisk. Pappa uppskattar sällan en förlovning mellan yngsta dottern och kandidaten, vars framtid står i ovisshetens tecken. Och kan ogillar ^på det bestämdaste, att kandidaten varit sa snäll mot den underkände, att han blir kvarsittare.

* Här har D. N. en bild, å vilken två gossar sitta och plugga vid ett bord och ha »kandidaten» mitt framför sig. Från den enes panna droppa svettpärlor ned i boken.

Lättjan finns det bot för, men yad skall man göra med den mindre begårade?

Det ar inte tillrådligt att följa det exempel en informator en gång lär ha givit, då han blev utledsen på att läsa med en komplett omöjlig yngling. Gossen insåg, att han aldrig skulle läsa sig upp vare sig i det ena eller det andra ämnet. Hans begåvning låg åt det praktiska, han skulle ha blivit en utmärkt hantverkare, men ta studenten hörde till de mera ouppnåeliga målen.

- Vad skall jag göra? undrade han en dag förtvivlad under en lektion.

- Gå till sjöss, rådde kandidaten.

Gå till sjöss var det roligaste den pojken kunde tänka sig. Han rymde också mycket riktigt och gick till sjöss och blev med tiden en mycket duglig individ.

Det ar naturligtvis galet att försöka tvinga pojkar, som äro i total avsaknad av läshuvu.d, att försöka bli lärdomsljus. Lättjan kan det ju alltid rådas bot för; om läraren förstår sig på sina pojkar, förmår han nog förr eller senare att övervinna deras brist på intresse för exakt vetande. Värre ar det med den obegåvade. Det händer nog ibland, att kandidaten säger rent ut, att pojken ar omöjlig, men för det mesta gör han det inte. Det skulle nämligen i regel tas mycket illa upp: vilken fader vill vidkännas, att sonen inte ärvt-hans goda huvud? Och kandidaten och hundratals hans kolleger ha ju delvis sitt levebröd av att försöka läsa upp de lata och tröga samt nybörjarna.

P er a.

Det torde knappast kunna åstadkommas något mera talande bevis för de sociala och pedagogiska förnuftsvidrig-heterna i det nuvarande skolsystemet. Vi rekommendera artikeln till begrundande av Dag. Nyh., Sv. Dagbl. och andra, som motsätta sig en sådan omorganisation av skolväsendet, varigenom kvarsit-tarsystemet vid läroverken och tvånget för sådana pojkar, »som äro i total avsaknad av läshuvud, att försöka bli lärdomsljus» skulle upphöra.

Bed. av Sv. Ltg.

dagen.

Det nuvarande skolsystemet.

Svenska Dagbladet har tagit illa vid sig av vad vi i Sv. Ltg nr 33, sid. 651, i en not anförde med anledning av masskuggningarna vid läroverken. Tidningen skriver:

Det ar tydligen fåfängt att kämpa mot denna tvångsföreställning om den nuvarande läroverksordningen såsom inkörsporten för massor av »odågor eller halvodågor» till samhällets tinnar. En mer verklighetsfrämmande doktrin får man väl leta efter. Liksom om icke i det modärna livet konkurrensen vore skarp nog för att säkra ett urval ! Sv. Ltg har gjort upp sin teori och låter den icke rubbas av någonting. Nyss skildrade bladet, hur docenterna vid statsuniversiteten bruka läsa fram klent begåvade rikemanspiltar till examen. Detta fullkomligt svagsinta sätt att ställa san-

ningen på huvudet dömer Sv. Ltg:s inlägg hos alla, som något sa när veta, vad saken gäller. En annan sak ar sedan, att den rusning till de teoretiska studierna, som i växande grad förmärkes, otvivelaktigt utgör ett allvarligt problem.
Häremot anmärka vi först, att Sv. Dagbl. nödgats förvanska vad vi sagt för att kunna komma till den »verklighetsfrämmande doktrinen». Vi ha aldrig påstått, att några odågor eller halvodågor komma sa långt fram som till samhällets tinnar Vi hade framdragit masskuggningarna som ett ofrånkomligt bevis för vad som vore särskilt utmärkande för det nuvarande skolsystemet, nämligen att de högre allmänna läroverken söge till sig massor av lärjungar, som vore obe-Jcväma för studier. Att sa ar lärer icke ens Sv. Dagbl. kunna förneka. Tidningen gör heller icke något försök därtill. (Se för övrigt artikeln under rubriken: »Ur dagspressen» i detta nr.) Sa tillade vi, att läroverken därigenom bidroge till att föra fram en mängd odågor eller halvodågor - det framgår klart av sammanhanget, att vi härvid avsett sådana lärjungar, som äro för teoretiska shidierobe-kväma - till framskjutna och betydelsefulla ställningar i samhället, vilket ju icke ar detsamma som till samhällets »tinnar», men det ar sannerligen i alla fall vackert sa. Och därvid stå vi. Det ar en känd sak. Konkurrensen har icke visat sig hindra detta, men nomina sunt odiosa i detta fall.
Vad sedan beträffar det andra av oss fällda yttrandet, som Sv. Dagbl. upptagit, sa gjordes detta i sammanhang med den lämnade redogörelsen för högerns valprogram (Sv. Ltg nr 25, sid. 486). I detta program klagar högern över att avgörandet av barnens »studieriktning» och »val av levnadsbana» skulle enligt skolkommissionens förslag tagas från föräldrarna. På tal om detta yttrade vi ordagrant bi. a.:
Nog veta föräldrarna inom dessa samhällsklasser (de högre och förmögnare) att välja rätt levnadsbana för sina barn. Men det märkliga ar, att vägen till denna levnadsbana nästan alltid går genom de högre allmänna läroverken, och att denna »studieriktning» väljes även i en mängd fall, då barnen äro ganska minimalt stu-diebegåvade. I dylika fall kunna dock föräldrarna, som valt levnadsbanan, alltid kosta på barnen en informator, som tragglar i dem det allra nödvändigaste för studentexamen. Sedan finnas ju vid universitet och högskolor docenter och privatdocenter, som mot betalning kunna fortsätta, där informatorn slutade, tills den av föräldrarna »valda levnadsbanan» ar uppnådd.
Som synes, har Sv. Dagbl. gått förbi vad här sagts om informatorer. Passade det inte? Den, som skriver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1924/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free