Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
med yttersta nod radda sig upp på land. Sundeman gick till botten och ännu sent på kvällen hade man ej funnit hans lik. Den bortgångne var i vida kretsar uppskattad som en sympatisk och präktig ung man.
jCtfforafur.
Handledning till praktisk övningsbok i modersmålet för folkskolan av
Ernst Westberg. Haft. I, II, III och IV. P. A. Norstedt & Söners förlag. Pris resp. 1,50; 1,20; 1,40; 2,40.
Man hör ofta i våra dagar klagomål över att undervisningen i modersmålet i våra folkskolor icke lämnar det resultat, som man anser sig berättigad att fordra. Dessa klagomål ha särskilt efter de praktiska ungdomsskolornas tillkomst vunnit i styrka. Man anser sig inom dessa ha konstaterat, att de från folkskolan kommande elevernas förmåga att muntligt uttrycka sig, deras färdighet i rätt- och uppsatsskrivning icke äro av sådan art, att det kan utgöra en säker grund för den fortsatta undervisningen. Nu ar det nog sa, att man härvid ofta icke tager vederbörlig hänsyn till det psykologiska moment, som heter lätthet att glömma. Men man bör icke vara blind för att anmärkningen kan ha något fog för sig, och om sa ar, kan möjligen den gängse undervisningsmetoden eller bristfällig tillämpning av nyare metoder ha någon liten andel i skulden till det påtalta förhållandet. Och, om sa ar, bör rättelse ske.
Dess bättre ha vi numera läroböcker och handledningar på området, som, om de följas, med säkerhet skola bidraga till att undervisningen leder till goda resultat. Ett arbete av denna art ar det föreliggande, byggt som det ar på fullt pedagogiskt och psykologiskt riktiga grunder och tillkommet såsom en frukt av mångårigt praktiskt arbete och rik erfarenhet.
Vad stoffet för modersmålsundervisningen angår lämnar författaren följande fullt riktiga direktiv: »Skolan och livet böra motas överallt, och den förra behöver ingalunda för att få övningsmaterial till undervisningen konstruera ihop sådant av rena banaliteter eller intetsägande fantasiämnen, då livet ar sa rikt på innehåll. Övningen kan ju bli lika instruktiv i formellt avseende, även om den till föremål tar något verkligt, som kan intressera och ge litet kunskap.»
I full konsekvens härmed har författaren valt ämnena för de olika disciplinerna inom modersmålsundervisningen i största möjliga utsträckning från barnens liv, d. v. s. från hemmets värld och skolans övriga undervisningsämnen, från, som han säger i en särskild språk-psykologisk läroplan, »skola, hem och hemliv, hemortens geografi och djurliv och folkskolans pensa i realämnen». Den viktiga princip, som vi i regel allt för mycket förbise i vår undervisning, att de olika ämnena skola tjäna varandra, kombineras med varandra till ett sam-
manhängande helt, har han sålunda till-lämpat, och att modersmålsundervisningen liksom den övriga undervisningen skall i hög grad vinna härpå, ar höjt över allt tvivel.
Om man sålunda i allmänhet vid undervisningen bör kombinera de olika ämnena med varandra, gäller detta tydligen i minst lika hög grad, då det ar fråga om modersmålets olika delar. Att som ofta sker låta de olika lektionerna i rätt- och uppsatsskrivning, form- och satslära etc. vara strängt skilda även till innehållet befordrar ingalunda vare sig barnens intresse för ämnet eller ett bättre resultat. Och mycken tid spilles onödigt. Det ar därför enligt anmälarens åsikt fullkomligt riktigt, att författaren icke ägnar några speciella lektioner åt form- eller satsläran utan låter de nödvändiga delarna härav framkomma huvudsakligen i samband med skrivningen. Dessa saker få på sa sätt sin rätta behandling och kunna genom den större s j älv verksamhet, som härigenom kommer att utövas av barnen, bli deras egendom på ett helt annat sätt an genom enbart teoretiserande. Vår modersmålsundervisning i folkskolan vill allt för gärna tillägna sig former från den högre undervisningen på området. Författaren har fullkomligt rätt, då han säger: »Det har kallats och kallas ännu av mången språkundervisning att inplugga, uppräkna, definiera och exemplifiera grammatiska termer och därvid bruka språket självt endast såsom grammatikens tjänare, som får tillhandagå med nödiga exempel för att göra systemet någorlunda fattbart», en uppfattning, som våra gängse läroböcker, även många av de nyare, i alltför hög grad skatta åt.
Mot det rätt allmänna sättet för till-lämpning av regler för rättskrivningen har författaren också ett ord. Han säger: »Enligt mångas erfarenhet ar det ett avgjort fel att för tidigt börja tala om ljud beteckningar och regler. Sådana må komma på ett betydligt högre stadium, an man hittills varit van att behandla dem, och då tagas som en sammanfattning av redan bekanta och väl tillägnade skrivsätt.» Och angående diktamensskrivningen såsom lärometod säger han fullt riktigt: »Denna ar i flera avseenden olämplig och psykologiskt oriktig såsom läroform’». Den har sitt existensberättigande men endast som kontrollmetod i vissa fall.
Fullt metodiskt riktigt måste det också anses vara att, som författaren gör, låta å- och ä-1 juden såsom de mest vacklande och obestämda följa sist i rättskrivningsläran.
För den s. k. fria rättskrivningen anför författaren klara och ovedersägliga bevis.
Det ar också den gamle skolmannen med rik erfarenhet, som talar i följande ord: »Ingenting ar odugligt, därför att det ar gammalt, liksom ingenting ar alltigenom förträffligt, därför att det ar
nytt.» Och det kan göra många av ljudmetodens absoluta ofelbarhet bitna skolmänniskor gott att höra följande erkännande: »Ännu återstår dock att ge den rättvisa åt bokstavsmetoden, som den förtjänar, och återupptaga det moment därav, som man i ovist nit och oförstånd förkastat, nämligen stavningen.»
Sist i 4:e häftet följer dels en uppsats om »Grundlinjer till en psykologisk modersmålsundervisning» och dels som bihang trenne kortare uppsatser: »Uppränning till en allmän metodanalys», »Läsmetoderna och deras förhållande till skrivningen» och »Diktamensskrivningen», i vilken senare författaren framlägger intressanta, rent vetenskapliga bevis för sin uppfattning i rättskrivningsfrågan.
Det skall nog kunna sägas, något som författaren också erkänner, att de flesta av hans synpunkter icke äro nya. De ha tvärtom av framsynta skolmän länge förfäktats och delvis praktiserats. Men skolvärlden ar honom dock stort tack skyldig, för att han i en tid, då reaktion till förmån för modersmålsundervisningens bedrivande i de gamla hjulspåren här och var varslas, med sådan kraft och vederhäftighet som skett velat havda sunda och goda principer i frågan, de må sedan vara av gammalt eller nytt ursprung.
Arbetet ar att på det varmaste anbefalla till begagnande. Pollux.
Dramatiserade läsestycken. Till tjänst vid talövningar i folkskolan. Av Per Skantz. Svenska språkövningar för folkskolan. Samme författare. P. A. Norstedt & Söners förlag.
I sitt förord till det sistnämnda av föreliggande arbeten framhåller författaren, att, som också den nya undervisningsplanen förordar, talandet måste bli den breda grunden för modersmålsundervisningen i folkskolan, samt att i överensstämmelse härmed en av grundprinciperna måste bliva att talad eller muntlig framställning måste gå före den skriftliga uppsatsen. Detta ar fullkomligt riktigt. Det ar också riktigt, att det säkraste sättet för att få fram tydligt uttal och god betoning ar talövningar i samtalsform. Det ar närmast med tanke härpå, författaren utgivit föreliggande arbeten, det första innehållande en samling läsestycken ur Folkskolans läsbok dramatiserade, och den senare utgörande »ett försök till metodiskt ordnade tal-, läs- och skrivövningar», alltsamman närmast avsett för 3:e och 4:e årsklasserna.
Vad de dramatiserade lässtyckena angår, sa äro dessa valda med god urskil Inin g, dramatiseringen ar god och språket vårdat, varför boken med fördel bör kunna användas för sitt ändamål.
I språkövningarna, som i regel äro valda i anslutning till skolans övriga ämnen, skiljer författaren mellan talövning i form av återgivande av innehållet och sådan i form av uppsats för att på sa sätt få dels en god övning i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
