Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
727
ter vad dessa barn vägde. Vad de väga skriva de ofta upp och meddela sina föräldrar och äro mycket stolta och glada, då de hava ökat i vikt. I de amerikanska skolorna vägas barnen i allmänhet en gång i månaden och mätas två gånger om året och ans.es där vågen vara skolhygienikerns förnämsta instrument. Även förekom på landsbygden i Schweiz, att barnen vägdes månatligen. I en medicinsk tidskrift regogjorde en läkare, dr Fernando, för resultatet av olika stärkande medels inverkan på 100 klena barn, som kontrollerades genom Vägning. Han kom till den uppfattningen, att vägningarna själva vore det bästa medlet.
’Resultatet av vägningarna genomgås sedan med varje enskilt barn, och med hjälp av tabellerna utfrågas de, huruvida de gjort några dem tillrådda förändringar i sitt hygienisk-dietiska liv. Därjämte erhålla barnen vid dessa tillfällen råd och anvisningar vad de särskilt ha att iakttaga. Dessa hygieniska samtal, ofta framställda i frågform, där svaret lägges i barnets mun, ha den fördelen, att alla barnen höra dem och även läraren, vilken jag ber att vid tillfälle repetera dem för barnen. Detta göres i alla klasserna, även de lägsta, och äro barnen mycket intresserade härav, särskilt då de, som de nästan alltid göra, svara rätt på frågorna. Sedan berätta de sina lärdomar i hemmen och bidraga därigenom till en bättre hygien.
Vidare har läkaren mottagning en dag i veckan i skolan (det ar naturligtvis svårt att genomföra i landsbygdens skolor och torde ej vara behövligt). Då läkaren besöker klasserna, rådgör han med lärarna om barnen och undersöker de barn, hos vilka läraren av en eller annan anledning observerat någon sjuklighets förändring, därjämte inspekteras då skolans sanitära förhållanden m. m.
Beträffande själva behandlingen, avhjälpandet av barnens brister och stärkandet av deras konstitution, blir den viktigaste delen därav, såsom jag förut visat, rent hygienisk. Liksom man för det späda barnet sa litet som möjligt använder medicin för att stärka det, utan i stället reglerar dess dietiska förhållanden och vidtager hygieniska åtgärder, sa bör man förfara även med barnet under uppväxtåldern. Då får man säkerligen lika goda resultat, som vi kunna påvisa för de späda barnen. För de rent medicinska eller rent operativa åtgärderna anser jag mig ej här behöva redogöra.
5.
Resultatet av det utförda hälsoarbetet.
Resultatet av de tre första årens verksamhet, då jag ännu befann mig på trevandets osäkra grund beträffande organisationen av hälsoarbetet var föga tillfredsställande. Mitt arbete att avhjälpa barnens defekter blev bristfälligt, därför att föräldrarna skickade till mig endast ett fåtal av de barn, som jag uttagit i och för medicinsk eller operativ behand-
ling. Ja, t. o. m. barn, som noggrannt skulle undersökas eller röntgenfotogra-feras, kommo icke, och detta trots att lärarna påminde föräldrarna och behandlingen var kostnadsfri. Anledningen härtill var den, att barnen icke gärna själva ville komma och föräldrarna tyckte det vara onödigt att sända av dem, då de ej voro riktigt sjuka. Då jag med mina vikttabeller studerade de klena barnen, funnos de kvar i nära nog oförändrat antal. Några hade visserligen förbättrats, men sa hade där kommit nya till. Jag började verkligen själv misströsta, att jag skulle kunna förbättra dessa barn, ty jag trodde, att barnens svaga konstitution berodde på ärftliga anlag, fattigdom, osunda bostäder, otjänlig föda i förening med föräldrarnas okunnighet och liknöjdhet. Gentemot dessa faktorer ansåg jag mig stå ganska hjälplös, och jag blev icke mer förhoppningsfull, då jag läste följande uttalande i en av Newmans årsrapporter: »En del av barnens defekter, såsom defekt syn, osnygghet, vissa former av hudsjukdomar äro ju lätta att avhjälpa, men svårare defekter, såsom malnutrition - varmed engelsmän och amerikanare beteckna dessa klena underviktsbarn - som har sin orsak i rötter, vilka tränga djupt ned i de sociala förhållandena, kunna avhjälpas i någon nämnvärd skala och med något hopp om bestående endast efter åratal av mödor med bekämpande av fattigdom och okunnighet i deras svåraste form.» Kunde man få dessa barn in i s. k. internatskolor, där barnen sköttes hela dagen om, såsom Schiötz i Norge föreslagit, skulle ju problemet vara löst, men med den mängd klena barn, som förekommer, ar säkert, att det på grund av kostnaderna kunde realiseras endast i de allra största städerna. Emellertid beslöt jag vårterminen 1923 göra ett försök, sedan jag först såväl av inspektören som lärarna blivit utlovad all möjlig hjälp, med lindring i skolarbetet för de klena barnen. Jag vande mig direkt till gossarna i varje klass, som jag nu under mina många besök i klasserna blivit närmare bekant med och som instinktivt uppfattat, att doktorn icke var någon farlig man utan en .man, som ville deras bästa, och påpekade för dem, vilken betydelse det hade för deras framtid, att de nu stärktes och kunde nå upp till en normalstandard, och frågade dem, om de ville följa mina råd och samarbeta med mig för att nå detta resultat, varjämte jag utlovade några belöningar åt dem av de klena barnen, som skött sig bäst. Pojkarna förklarade sig villiga genast, men voro mycket fundersamma över vari belöningen skulle bestå. Jag svarade: »H. M. Konungens medalj i silver», och härmed voro de belåtna. Nu kommo alla de, som tillsades, mangrant till undersökningen, och även om det var fråga om operativa ingrepp, undandrog sig ingen. Deras föräldrar såg jag icke mycket till, men då jag förhörde mig med barnen,
fick jag erfara, att de lyckats genomföra betydande hygieniska förbättringar i hemmen. Ett par småpojkar berättade, att, fastän de bett att slippa kaffe, föräldrarna ändå hade satt fram kaffe till dem om morgnarna, men de hade då förklarat, att de hellre svulte an drucko något, som doktorn sagt vara skadligt för dem. Hungerstrejken lyckades! Barnen sluppo nu kaffet. Resultatet överträffade mina förväntningar, ty de klena barnen hade tagit sig dubbelt sa mycket som föregående vårtermin och betydligt mera an de normala barnen. Sistlidna vårtermin fick jag upp halva antalet av skolans alla klena barn i normal standard.
Det ar enligt min tanke en av skolläkarens allra viktigaste och svåraste uppgifter att kunna förbättra dessa klena barns konstitution. Newman säger härom: »En relativt liten ökning i standarden medför en proportionsvis stor vinst i den fysiska hälsan, dugligheten och energien för hela nationen.» De utgjorde till antalet icke mindre an 30 % av alla skolbarnen med mycket olika fördelning i de olika skolorna. Störst i min skola med nära 40 % och lägst i en av länt-kommunens skolor med 15 %, där befolkningen nästan uteslutande tillhörde den jordbrukande klassen.
Denna skillnad mellan stad och landsbygd stämmer väl med de uppgifter, professor Klercker och jag erhöllo vid en förfrågan 1918 hos lärarkåren inom Malmöhus läns landstingsområde rörande antalet av de som klena uppskattade barnen. A. v 12,314 stadsbarn var klenheten 18,2 % och av 28,020 barn å landsbygden 9,5 %. I Trälleborg var den av lärarna angivna klenhetsprocenten 15, den av läkarna åter 30, vilket visar, att lärarnas siffror i sin helhet voro för låga, men proportionen mellan land och stad säkerligen riktig. ___________________________(Forts.)
Ur skolöverstyrelsens riksdagspetita,
I folkskolavdelningens petita hemställes om uppförande av ett nytt ordinarie förslagsanslag på 160,000 kr. till ålderstillägg åt lärare vid folkskolsemi-narierna. Samtidigt skulle ordinarie förslagsanslaget till folkskolseminarierna minskas med 100,000 kr. Överstyrelsen påpekar, att den ökade belastning, som åsamkats reservationsanslaget genom de starkt stigande ålderstilläggen, fram-tvungit avsevärda och för seminariernas hela verksamhet betänkliga inskränkningar. Särskilt hårt ha dessa drabbat anskaffningen av undervisningsmateriell och böcker. Vidare har överstyrelsen funnit sig nödsakad begränsa antalet tim-lärartimmar långt under de gränser, som av riksdagen godtagits.
Då den anbefallda utredningen om statens övertagande av de av landstingen upprättade småskolseminarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
