Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
731
vilket förhandlingarna komma att röra sig! Folkskolan behöver i dessa dagar mer an förr en stark lär ars am-manslutning. Dennas styrka ar i hög grad beroende på anslutningen till och intresset för kretsarnas möten.
Det nuvarande skolsystemet,
Nya jeremiader.
I nr 35 återgåvo vi under rubriken »En verklighetsskildring» en artikel i Dag. Nyh., vilken innehöll ett beklagande dels av all den myckna extra läsning, som inträdessökande till läroverken och det stora antalet i dessa läroanstalter kuggade måste underkasta sig under ferierna, dels av den omständigheten, att »pojkar, som äro i total avsaknad av läshuvud, tvingas att försöka bli lärdomsljus», och vi fäste uppmärksamheten därpå, att artikelförfattarens skildring utgjorde ett talande bevis för de sociala och pedagogiska för-nuftsvidrigheterna i det nuvarande skolsystemet.
Nu har Östgöta-Correspondenten i sitt nr för den 26 augusti en jere-miad, ehuru av annat slag, som också i verkligheten drabbar det nuvarande skolsystemet, fastän tidningen själv givetvis söker förklaringsgrunder på annat håll. Ur denna artikel anföra vi följande.
Studentens olyckliga dar.
Studentexamen har i vårt land länge haft omkring sig en glans, som ej alltid varit av godo. Den vita mössan har lockat mången, som ej bort sitta på gymnasiebänkarna. Nyligen gick genom pressen en notis, att under de senaste fem åren utexaminerats omkring 10,000 studenter och 13,000 realskoliter.
Det vore givetvis intet att anmärka häremot - kunskap ar ju makt - om landet hade behov av alla dessa boklärda och examen alltså vore de utexaminerade till verklig nytta, då det för dem gäller att bryta sig en bana i livet. Sa ar emellertid säkerligen ofta ej fallet.––––––
Under de senaste femton åren har upprättats ett 80-tal kommunala mellanskolor och ett flertal högre folkskolor med realskolexamen som slutmål. Enbart inom Östergötland ha (under senaste decenniet) inrättats sex kommunala mellanskolor, en högre folkskola och tvänne gymnasier utan statsunderstöd med tillsammans ett avsevärt elevantal; samtidigt ha de förutvarande statsläroverken bibehållit sitt forna stora antal elever.
Det betänkliga resultatet har ej låtit vänta på sig. Realskolexamen har för länge sedan förlorat sitt värde för de underordnade tjänster, för vilka den av-
setts och där betygsmeriter varit utslagsgivande, då arbetslösa studenter - med eller utan ytterligare fackutbildning - nödgats uppträda som sökande. Medan arbetslösheten bland yrkesarbetare praktiskt taget upphört, gå f. n. massor av högre utbildade, jägmästare, ingenjörer, högskolbildade affärsanställda o. s. v. utan möjligheter till ens en blygsam utkomst inom landet. Vid universiteten ligga aspiranter till läroverkslärartjänster för en halv generation framåt, och redan befaras ett läkarproletariat.
Ekonomiskt, såväl för det allmänna som för den enskilde, måste den skolpolitik, som av statsmakterna och deras förvaltande myndighet, skolöverstyrelsen, under senaste decennium drivits, betecknas som synnerligen beklaglig. Skolbudgeten har vuxit i rask takt för stat och kommun, nya dyrbara byggnader för de högre skolorna ha blivit nödvändiga genom inrättande av mången gång tämligen onödiga parallellavdelningar, och såsom mest i ögonen fallande resultat framträder ett hotande proletariat på snart sagt alla de banor, för vilka den drivhusmässigt skötta högre skolan utgjort underlaget.
För den enskilde - den unge jägmästaren, ingenjören eller kontoristen - som, ofta genom fattiga föräldrars försakelse och uppoffringar, lyckas nå sin examen och då finner sig stå utan möjlighet till arbete men med stora studieskulder, har den modärna skolpolitiken, vars innebörd han ej kunnat ana eller fatta, haft fullkomligt katastrofal verkan.
Överproduktionen på bokligt bildad arbetskraft har gått hand i hand med den kommunala mellanskolans kraftiga utveckling det senaste decenniet. Bildningsbehovet i många smärre städer och samhällen bör naturligtvis i rimlig grad tillfredsställas - och här har mellanskolan haft sin givna uppgift - skada blott, att man gått till överdrift. Det ar hög tid, att skolöverstyrelsen och statsmakterna genom inskränkning i antalet parallellavdelningar vid såväl mellanskolor som statsläroverk hejdar det abnorma tilloppet.
Det borde vara ett demokratiskt ögonmärke sa gott som något att söka hindra medelklassens hotande proletarisering. Den förmögne kan ofta tack vare sina resurser bereda en dräglig framtid åt sin son trots den hårda konkurrensen; för den obemedlade, som vill hjälpa sin begåvade son framåt, bli möjligheterna att lyckas alltmera kringskurna genom överproduktion av bokligt bildad arbetskraft. Hoppet om en tryggad framtid, som äggat mången fattig yngling till hårda studier under kanske vidriga omständigheter och anhörigas försakelser, svikes i våra dagar ofta bittert. Stora studieskulder, arbetslöshet och nöd ha i alltför många fall blivit resultatet av ansträngningarna.
Hurudant skall läget vara om ytterligare ett decennium, om utvecklingen får ha sin gång utan restriktioner?
Som synes ar det överproduktionen av studenter? som ar föremål för Östgöta Correspondentens jämmer. Märkligt nog bestyrker tidningen vad vi ofta framhållit, att »den vita mössan lockat mången, som ej lort sitta på gymnasiebänkarna. Anledningen till sagda överproduktion söker tidningen i den omständigheten, att vi enligt hennes mening ha för många skolor och för många parallellavdelningar i dessa, och skulden härtill skjuter tidningen på »den skolpolitik, som av statsmakterna och skolöverstyrelsen under senaste decennierna drivits». I överensstämmelse härmed finner tidningen botemedlet däri, »att skolöverstyrelsen och statsmakterna genom inskränkning i antalet parallellavdelningar vid såväl mellanskolor som statsläroverk hejdar det abnorma tilloppet» av lärjungar.
Framför allt ar det de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna, som äro en nagel i ögat för den värda kollegan. Men vad i all världen ha de högre folkskolorna att göra i detta sammanhang? Ar tidningen då fullkomligt okunnig därom, att de inte alls ingå i det skolsystem, som utmynnar i studentexamen? Det synes sa, eftersom hon påstår, att »ett flertal högre folkskolor upprättats med realskolexamen som slutmål». Som bekant finns ingen enda högre folkskola, som har rätt att anställa realskolexamen. En 4-klassig högre folkskola kan visserligen övergå till kommunal mellanskola - sa kan ju även en samskola, kommunal eller enskild - men då ar det ju den kommunala mellanskolan, icke den högre folkskolan, som har realskolexamen som slutmål. Då tidningen här dragit in de högre folkskolorna, har hon tydligen icke åstadkommit något annat an att ånyo manifestera sin gamla kända ovilja mot folkbildningen.
Svenska Dagbladet återger en del av Östgöta Correspondentens artikel. Sin vana trogen, tillåter.sig Sv. Dagbl. därvid att förvanska Ö. C:s ord, då den säger: »Skolöverstyrelsens skolpolitik har lett till uppkomsten av ett hotande proletariat på nästan alla de banor, för vilka den högre skolan utgjort underlaget, skriver Östgöta Cor-respondenten».>Som i det f öregående synes, skriver Ö. C. icke sa. Sv. Dag-bl:s egna reflexioner äro följande:
De påpekade förhållandena skapa ett högst allvarligt problem. Om man vill begränsa tillströmningen till de högre skolorna, får detta icke ske genom en sovring i form av stränga examina, såsom Skolkommissionen föreslagit. Det ar för övrigt förvånande, att icke yrkesarbetet har tillräcklig lockelse för nutidens ungdom, och det ar en tråkig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
