Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 37
Kyrkomusikerna.
Kantorsfrågan.
(Forts. fr. nr 36.)
Samtliga betänkanden i ärendet omfattade nu 1,648 stora trycksidor. Med senare tillkommet kyrkomötes- och riksdagstryck växte summan till 2,179 sidor (hittills). I en framtid utgör det hela nog tillräckligt stoff för en doktorsavhandling. Och dock upptäckte den senaste kommittén, att alla de väldiga primäruppgifter, som hopsamlats under åren 1901-7, helt enkelt förkommit (troligen under någon flyttning i ecklesiastikdepartementet). Deras återfinnande i en framtid kommer måhända att vålla kyrkliga forskare stort huvudbry. Jag äger emellertid avskrifter av det mest intressanta från året 1907. Efter den senaste - jag vågar ej säga sista - utredningen förklarade en auktoritet på området: »Nu kan ärendet ej vidare utredas.» Den, som lever, får se.
Lagrådet granskade 1920 års kommittéutlåtande utan att göra någon egentlig ändring. Emedan vederbörande myndigheter redan blivit tillräckligt hörda, ansågs betänkandet icke behöva utsändas på ny remiss. Eljest hade dess behandling av kyrkomötet och riksdagen blivit ytterligare uppskjuten, måhända t. o. m. en ny bearbetning ansetts nödig. Besynnerligt nog uttalade t. ex. biskop Gottfrid Billing sitt missnöje över den anordningen samt över, att den senaste kommittén ej haft någon prästerlig ledamot. Först hoppades alla intresserade, att förslaget skulle bli framlagt for 1920 års riksdag. Med god vilja hos de styrande hade detta nog också varit möjligt. Genom kunglig skrivelse av den 24 aug. 1920 hänsköts förslaget av den bran-tingska regeringen först till kyrkomötet. Senare inträffat ministärskifte gjorde, att det där kom att försvaras av bi. a. den nye ecklesiastikministern B. Jakobs-son-Bergqvist. Med ett par ändringar godkändes både lag- och stadgeförslagen av kyrkomötet den 24 nov. s. å.* Det särskilda förslaget, att kyrkofonden till lönebidrag åt kantorer, som skulle biträda å pastorsexpeditionerna, måtte lämna ett årligt anslag av 100,000 kr. förkastades däremot av kyrkomötet. Den 7 jan. 1921 framlades lagförslaget, sådant det godtagits av kyrkomötet, såsom kungl, proposition för riksdagen. Oaktat förslaget kraftigt förordades i kamrarna av bi. a. ecklesiastikministern B. J:son Bergqvist och justitieministern L. B. Ekeberg och sakskälen otvivelaktigt presterades från den sidan, blev förslaget 8-9 april avslaget med 78 röster
* Kyrkomötet försvårade i någon mån kantors tjänstgöringsvillkor och gav små församlingar rätt att sänka lönen »åtminstone ned till 400 kr.» och vid icke söndag-lig tjänstgöring »till an lägre belopp». Men i sådana fall kunna folkskolinspektör och skolöverstyrelsen hindra, att befattningen förenas med folkskollärartjänst.
mot 43 i den första och 133 mot 70 i den andra kammaren.
Där stå vi alltså efter 24 års arbete och förhoppningar, ty ärendet har icke senare föranlett någon officiell åtgärd. Man skyller nu på bi. a. den ekonomiska depressionen. Om icke det hela verkade sa ytterst beklämmande, kunde man med tanke på den väldiga utredningsapparaten och det magra resultatet känna sig frestad att citera ett drastiskt ordstäv: »Mycket väsen men lite ull», sa’ den, som klippte grisen.
Lagförslaget av den 6 mars 1920 väckte dock från början allmänt gillande inom ledande politiska och kyrkliga kretsar, sa att det fanns gott hopp om dess antagande även av riksdagen. Särskilt hade stämningen vis å vis förslaget undergått en väsentlig förändring hos prästerskapet, vilket från början motarbetade kårens önskemål men nu i allmänhet stödde dessa. Förtjänsten av denna glädjande omsadling tillkommer nog i huvudsak sällskapet »Kyrkosångens vänner». Det uppgives från initierat håll, att ordf. i första lagutskottet yttrat: »Vi hade först tänkt att godtaga lagförslaget,» d. ä. föreslå riksdagen att lagfästa det samma med kyrkomötets ändringar. Under debatten i andra kammaren den 9 april sade kyrkoherde P. Pehrsson från Göteborg, att en man i ansvarig ställning uttalat förhoppning om förslagets framgång, emedan »ledamöter från riksdagens olika partier, vilka haft tillfälle att samråda med sina politiska meningsfränder vid riksdagen, godkänt detsamma.»
Vilka voro då anledningarna till, att opinionen bland riksdagsmajoriteten vände gig?
Inom den yttersta vänstern hysa många avoghet mot statskyrkan och kristendomen i allmänhet. Varthän man från det hållet syftar visa förhållandena i Ryssland. Förslaget till lag angående kantorer innebar ett förstärkande av statskyrkans ställning. Härtill ville man från ateistiskt håll icke medverka. Det finge i stället gå med statskyrkans proletärer, som det kunde. Kyrkomötets njugghet, att icke bevilja anslag ur kyrkofonden blev den första brackan mot lagförslaget. Att befordra god musik och sång i kyrkorna och anskaffa expeditionsbiträde åt kyrkoherdarna i större församlingar kunde omöjligen anses såsom något för kyrkofonden ovidkommande syfte. Icke utan skäl resonerade motståndarna sa här: »Värdera de ledande inom statskyrkan sa litet ordnade förhållanden beträffande kyrkosång m. m., sa må vi andra låta saken falla.» Andra motståndare gjorde den invändningen, att kantorslagen skulle i någon mån begränsa kommunernas s j älv-bestämningsrätt. Detta uttryck, ofta utan reell saklig bakgrund, liksom talet om depression o. d., användes i våra dagar ofta såsom svepskäl, när man vill hindra framkomsten av något, som man icke gillar, och gent emot vilket man blyges att framlägga sin innersta bevekelsegrund. Man vet ju, att motsvarande
kommunala begränsningar gälla på näs" tan alla andra områden, utan att däremot reses någon opinionsstorm. Riksintresset sättes före det ofta trångsynta och egennyttiga kommunalintresset. Sa få kommunerna exempelvis ej fritt skuldsätta sig, ej efter godtycke ordna sitt skolväsen, fattigvård, sjukvård etc., ej tillsätta eller bestämma lön för barnmorskor o. s. v. Speciellt gäller här att erinra sig, att prästerskapets tjänsteutövning och löner icke ordnas av kommunerna. Men finge dessa ej i fortsättningen behandla kantorerna lika illa som hittills, sa sprucke den heliga kommunala självstyrelsen. Vore icke lämpligare, att den kommunala självbestämningsrät-ten i stället utsträcktes att gälla just dem, som nu ivrigt yrka på dess till-lämpning för andra? Troligen skulle de då slå ifrån sig med båda händerna och bedja Gud om skydd mot ett sådant påfund.
Till de refererade invändningarna mot kantorslagen kom vidare ett beklagligt fronderi från en nybildad separatförening inom folkskollärarkåren. Tyvärr hade man inom ecklesiastikdepartementet ej ansett nödigt att sprida lagförslaget av den 6 mars 1920 till tjänsteinnehavarna eller församlingarna, såsom skedde beträffande prästernas lönereglering. Följden blev, att organister och kantorer i allmänhet icke kände lagförslagets detaljer, utan hade bildat sitt omdöme genom tidningsreferat, som icke alltid voro varken tillräckligt sakliga eller opartiska. Man förteg därvid stundom lagförslagets fördelar och förstorade dess brister. Ett kompromissförslag, sådant som ett kommittéutlåtande vanligen måste bliva, ar naturligtvis icke ofelbart. Fördelarna voro dock här sa oväntat stora, att kårens medlemmar borde gjort allt för att stödja förslaget. Man kunde sa nått fast mark och haft möjligheter att framdeles komma vidare. Nu prässades kärran ännu djupare ned i dyn. Oppositionens ledare hade dock tillfälle att studera själva lagförslaget. »Om detta förslag tillkommit tio ar förut,» yttrade en av dem,» skulle vi tagit det med uppräckta händer, men nu ha vi större krav.» Och dessa krav stjälpte alltsammans, förstörande ett gynnsamt tillfälle, vilket måhända aldrig återkommer.
(Forts.)
De kommunala ungdoms* skolorna.
Tillsatta tjänster. Till e. o. lärare vid högre folkskola: i Södertälje fil. kand. R. Stein och folkskolläraren M. de Bourg.
All prenumeration (även pr kvartal) å tidningen göres alltid i närmaste postanstalt, aldrig å tidningens exp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
